RÄTTSNYHET: Högsta domstolen har fattat beslut i fallet DHR mot Region Gävleborg

Idag kom Högsta domstolens (HD) beslut i DHRs fall om bristande tillgänglighet i kollektivtrafiken. Vi har tidigare skrivit om processen och nu kan tvisten återupptas i Gävle tingsrätt för slutlig prövning med utgångspunkt att Region Gävleborg är ansvarig för att diskrimineringsförbudet inte överträddes när Lars-Göran Wadén skulle resa med bussen den 2 januari 2015.

Högsta domstolen valde att ta upp följande fråga till prövning efter Gävle tingsrätts hänskjutande av frågan: ”Om Region Gävleborg, vid Lars-Göran Wadéns försök att resa med buss den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom ansvarade i förhållande till Lars-Göran Wadén för att förbuden, enligt 2 kap. 12 § första stycket 1 eller andra stycket diskrimineringslagen, inte överträddes på grund av bristande tillgänglighet enligt 1 kap. 4 § 3 samma lag.”

I skälen till beslutet som meddelades idag beskriver HD att resenären köper biljetterna av regionen, vilket gör att regionen tillhandahållit en tjänst till resenären. Dessutom har regionen information om priser och tidtabeller på sin hemsida, samt ett kundcenter som marknadsför kollektivtrafiken. Intäkterna från biljettförsäljningen tillfallet regionen. Därmed omfattas regionen av ansvar enligt 2 kap. 12 §  diskrimineringslagen.

HD sammanfattade: ”Region Gävleborg får anses ha tillhandahållit tjänsten färd med buss och ansvarade därigenom i förhållande till Lars-Göran Wadén för att förbudet mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet inte överträddes. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.”

HD fann även att bussbolaget som trafikerar sträckorna på uppdrag av regionen ska likställas med regionen enligt 2 kap. 12 § diskrimineringslagen.

– Att HD inte tolkar lagen snävt är mycket positivt. säger Lagen som verktygs jurist Ola Linder. Genom beslutet ökar rättssäkerheten för en enskild som diskriminerats av en verksamhet som ingår i en komplex upphandlingsstruktur. Kanske kan det leda till en mer rättighetsbaserad helhetssyn på bristande tillgänglighet och annan diskriminering i kollektivtrafiken och på andra samhällsområden.

Länk till domen

Tack HD för en fin julklapp!

Våra synpunkter på FN:s ”Allmänna kommentar” om jämlikhet och icke-diskriminering

Independent Living Institute har tillsammans med Funktionsrätt Sverige lämnat in synpunkter på det utkast till Allmän kommentar nummer 6 om artikel 5 i Funktionsrättskonventionen som  FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning skrivit under hösten.

Artikel 5 handlar om jämlikhet och icke-diskriminering och innehåller både ett diskrimineringsförbud och förpliktelser för staterna att vidta andra åtgärder för att uppnå jämlikhet på andra sätt.

FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning tar fram allmänna kommentarer till de olika artiklarna i konventionen för att fördjupa förståelsen för rättigheternas innebörd och klargöra staternas förpliktelser.

Utkastet börjar med en beskrivning av rättigheternas sammanhang och historia, en diskussion av ”the human rights model of disability” och den rättsliga karaktären av icke-diskriminering och jämlikhet. Sedan följer en del som fördjupar det normativa innehållet i artikeln och vilka skyldigheter staterna har. Slutligen behandlades artikelns förhållande till andra artiklar i konventionen och en vägledning för nationell implementering.

Vårt svar underströk att initiativet med Allmän kommentar från kommittén är välkommet och kan bidra till en ökad förståelse för diskrimineringsskyddet och staternas förpliktelser att motverka diskriminering. Det är viktigt att klargöra olika begrepp för att stärka förståelsen för diskrimineringsskyddet och andra åtgärder som ska bidra till de facto jämlikhet i samhället.

Särskilt behövs förtydligande av förhållandet mellan diskrimineringsförbudet, skälig anpassning (reasonable accomodation), och särskilda åtgärder för de facto jämlikhet (specific measures), vilket kan vara exempelvis positiv särbehandling. Hur ska skälig anpassning förhandlas och garanteras på arbetsplatsen i tillräckligt samråd med brukaren? Hur ska tillräckligt stöd till brukaren garanteras? Dessa frågor och många fler behöver svar. Även staternas förpliktelser behöver förtydligas i slutversionen av den allmänna kommentaren.

Våra synpunkter ligger även på FN:s hemsida.

DOM: Richard Sahlin mot Södertörns högskola

Richard Sahlin
Richard Sahlin

Diskrimineringsombudsmannen förlorade idag (11 oktober 2017) i Arbetsdomstolen. I dom nr 51/17 finner AD att Södertörns högskola inte överträtt diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet när den inte anställde Richard Sahlin som lektor. De åtgärder som hade krävts för att anställa honom – det vill säga teckenspråkstolkning i undervisning och kontakt med kolleger upp till 450 timmar per år – var enligt AD inte att betrakta som skäliga att kräva.
Fortsätt läsa ”DOM: Richard Sahlin mot Södertörns högskola”

REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering

Vårt remissvar angående utredningen Bättre skydd mot diskriminering SOU 2016:87

Ola Linder postar remissvaret
Ola Linder postar remissvaret om Bättre skydd mot diskriminering

Idag (18 september 2017) går remisstiden ut för att komma med synpunkter angående den statliga utredningen om Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87).

Independent Living Institute (där Lagen som verktyg finns) har tillsammans med STIL lämnat in ett remissvar där vi bland annat föreslår att:

  • DO bör hantera och besvara fler individanmälningar för att kunna driva fler processer.
  • den föreslagna Diskrimineringsnämnden inte bildas, eftersom det skulle skapa ännu mer förvirring och genom sin bristfälliga handläggning – och icke-bindande beslut – stänga ute utsatta grupper. En pilotfallsfond som kan driva på rättspraxis snabbare vore bättre!
  • antidiskrimineringsbyråerna, precis som utredningen föreslår, bör få ökat stöd, men att de inte ska detaljstyras av staten.
  • rättshjälpsreglerna och regleringen av rättegångskostnader i diskrimineringsmål behöver ändras så att enskilda kan få sina fall rörande mänskliga rättigheter och diskriminering rättsligt prövade.
  • bevisbörderegeln bör vara sådan att svaranden ska styrka att diskriminering inte skett om den som påstår att diskriminering skett gör detta antagligt.

Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering”

PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet

Ola Linder
Ola Linder (foto: Erik Tillander)

Regeringen lämnade den 24 augusti 2017 proposition 2016/17:220 Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet till riksdagen. Det som föreslås är en ändring i diskrimineringslagen (2008:567) som avser bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.
Fortsätt läsa ”PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet”

HUVUDFÖRHANDLINING: AD prövar om teckenspråkstolk kan krävas i arbetet

Onsdagen den 30 augusti 2017 hölls huvudförhandling i Arbetsdomstolen i mål nr. A 146/16 (2:1) där tvistefrågan handlar om huruvida det är skäligt att kräva att en statlig myndighet i egenskap av arbetsgivare ska stå för kostnader för teckenspråkstolk för att en person ska kunna utföra arbetet.

Richard Sahlin
Richard Sahlin (bild: ENIL)

Kärande i målet är Diskrimineringsombudsmannen som företräddes av Johanna Nilsson och Anna Rosenmüller Nordlander. Svarande var staten genom Södertörns högskola, som företräddes av Christian Olofsson.

2015 sökte Södertörns högskola en lektor i offentligt rätt med socialrätt. Richard Sahlin som är doktor i juridik, och tidigare arbetat vid Örebro och Stockholms universitet, ansågs vara den mest kvalificerade och fick möjlighet att provföreläsa. Detta gjorde han via teckenspråkstolk eftersom han som döv använder teckenspråk. Fortsätt läsa ”HUVUDFÖRHANDLINING: AD prövar om teckenspråkstolk kan krävas i arbetet”

DOM: Vara kommun är ansvarig för diskriminering i form av bristande tillgänglighet

lagbok
Första domen om bristande tillgänglighet som diskriminering

Sebastian Häregård utsattes för diskriminering i form av bristande tillgänglighet i hans grundskola Nästegårdsskolan. Vara kommun hade inte vidtagit åtgärder som kan krävas när det gäller skolmiljöer. De undermåliga ramper och tunga dörrar som inte åtgärdats gjorde att Sebastian Häregård inte försatts i en jämförbar situation med andra elever. Fortsätt läsa ”DOM: Vara kommun är ansvarig för diskriminering i form av bristande tillgänglighet”

HUVUDFÖRHANDLING: Mål om bristande tillgänglighet i Skaraborgs tingsrätt

Nästegårdsskolan i Vara
Nästegårdsskolan i Vara Foto: Louise Alfredsson

14-årige Sebastian använder rullstol och hans grundskola var på olika sätt otillgänglig under flera års tid. Han anmälde sitt fall till DO som gick vidare med det och lämnade sommaren 2016 in en ansökan om stämning mot Vara kommun. Fortsätt läsa ”HUVUDFÖRHANDLING: Mål om bristande tillgänglighet i Skaraborgs tingsrätt”

RÄTTSNYHET: DHR:s diskrimineringsprocess kan nå Högsta domstolen

Lars-Göran Wadén kunde inte komma ombord på bussen. DHR driver nu hans sak som ett diskrimineringsmål i domstol som vi tidigare skrivit omI målet DHR mot Region Gävleborg hölls huvudförhandling i Gävle tingsrätt den 8 december. Nästa steg i processen kan bli föremål för Högsta domstolen (HD).

Den 1 januari 2015 trädde ändringen i diskrimineringslagen ikraft som innebär att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. När lagändringen bara var en dag gammal kunde Lars-Göran Wadén inte komma ombord på bussen på grund av att en ramp inte kunde användas. Han anmälde sitt fall till Diskrimineringsombudsmannen som valde att inte gå vidare med hans fall i domstol. DHR valde däremot att driva hans fall i domstol efter noggrant övervägande av riskerna. Huvudförhandling ägde rum 8 december 2016 i Gävle tingsrätt, målnummer T 240-16, enhet 1.

Tingsrätten fann tidigt under huvudförhandlingen att frågan om vem som bär ansvaret för bristande tillgänglighet i Lars-Görans fall är viktig att reda ut. Antingen är det den upphandlande myndigheten Region Gävleborg eller upphandlad tjänsteleverantör Klövsjö Rätan Trafik AB, som i sin tur har avtalat med underentreprenören VS Perssons bussar AB om genomförandet av kollektrafikverkssamheten, som är ansvarig för den bristande tillgängligheten i Lars-Görans fall.

Högsta domstolen kan komma att pröva ansvarsfrågan

Enligt rättegångsbalkens 56 kapitel 13 § kan en tingsrätt hänskjuta en  fråga i målet till prövning av HD med parternas samtycke. Om HD tar upp frågan får tingsrätten och parterna vägledning i en rättsfråga som annars inte besvarats av högsta instans. Det är på ett sätt principiellt bra för parterna oavsett utgång, eftersom rättsfrågan klargörs och de därefter kan agera.

Ett förslag till skrivelse till HD diskuterades mellan parterna efter huvudförhandlingen. I aktbilagor 42-44 finns tingsrättens förslag till skrivelse och yttranden från parterna om förslaget. Parterna har förelagts att yttra sig en gång till senast den 13 januari. Enligt handlingarna föreslås två frågor skickas till HD, 1) om Region Gävleborg är ansvarig enligt diskrimineringslagen för den bristande tillgängligheten i fallet och, i så fall, 2) om regionen är skyldig att betala diskrimineringsersättning till Lars-Göran Wadén om omständigheterna utgjorde diskriminering. DHR har yrkat att regionen ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning om 100,000 kr. till Lars-Göran, varav 80,000 kr. avser preventionspåslag.

Om en slutlig skrivelse skickas till HD och HD väljer att besvara frågorna kommer frågan om vem som ansvarar för bristande tillgänglighet att tydliggöras i ett mycket välkommet första prejudikat på området. Fallet belyser en ofta förekommande problematik om vem som bär ansvar för diskriminering när flera juridiska personer är del av en verksamhet.

REMISSVAR: Ändring i Diskrimineringslagen

Independent Living Institute har tillsammans med STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige) lämnat in ett remissvar angående utredningen om förslag till ändring i diskrimineringslagen (2008:567).

Vi stöder förslaget att ta bort undantaget för företag med färre än tio arbetstagare, men understryker att den stora frågan är avsaknad av rättspraxis kring vilka åtgärder som är skäliga under olika omständigheter.

Vi anser att regeringen borde inrätta en pilotfallsfond med ett reellt inflytande från berörda för att bidra till en snabbare utveckling av rättspraxis.

Dessutom bör diskrimineringslagen ändras så att parterna bär var sin del av rättegångskostnaden, om det inte uppenbart saknas skälig anledning att pröva tvisten.

Länk till hela remissvaret