KOMMENTAR: LSS-utredningen och internationell rätt

Independent Living Institutes jurist Ola Linder ger här några reflektioner över den nyligen offentliggjorde LSS-utredningen (SOU 2018:88).

Mycket bra har redan sagts om LSS-utredningen och dess förslag av bland andra STIL – personlig assistans och politisk påverkan, Funktionsrätt Sverige och Lika Unika Federationen. Nedan följer några ytterligare synpunkter.

Utredningen föreslår att ett barnrättsperspektiv ska genomsyra lagstiftningen och samtidigt, bland annat, ta bort rätten till personlig assistans för barn under 16 år. Det är en motsägelsefull konstruktion. Det är förvisso sant, som utredningen påpekar, att lagen som ska börja gälla 2020 gör att barnkonventionen är lag på samma nivå som t.ex. LSS, och att rättstillämpningen ska beakta detta. Det är däremot en svag strategi och vi vet att rättstillämpningen inte kommer ta ställning till alla fall eftersom inte alla överklagas, och dessutom vet vi inte hur rättstillämpningen kommer se ut i praktiken när normprövning görs.

Det vore därför betydligt bättre att genomföra lagstiftning som direkt är i bättre harmoni med Sveriges internationella åtaganden, inklusive barnets bästa och progressivt genomförande av sociala rättigheter. Att ta bort en insats från alla barn under 16 år skulle vara ett beslut som inte stämmer överens med barnets bästa i många fall, särskilt när de berörda barnen vill ha personlig assistans som serviceform. Att göra konventioner till lag innebär därmed nödvändigtvis inte ett steg i rätt riktning för de sökande om övriga lagar försämras.

Ett liknande bristfälligt resonemang görs gällande funktionsrättskonventionen. Utredningen nämner den, går igenom vissa delar, men tar den inte på större allvar. Dessutom verkar den inte ha beaktat de allmänna kommentarerna eller förstått vad förbudet mot att försämra uppnådda sociala rättigheter innebär. Särskilt anmärkningsvärt är att utredningen föreslår begränsningar i vilka behov som ska ligga till grund för beviljande av personlig assistans, samt en schablon om 15 timmar för andra personliga behov än de som klassas som grundläggande. Det står i direkt motsats till rätten till självbestämmande och funktionsrättskonventionens artikel 19, vars innebörd förtydligas i den allmänna kommentaren nr 5, samt principen, och skyldigheten för staten, att progressivt genomföra sociala rättigheter.

Ännu ett fel är att utredningen inte behandlat de rekommendationer som Sverige fått från FNs kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det var även en del av direktiven, vilket utredningen inte uppfyllt. FN har kritiserat Sverige för att kräva att enskilda som söker personlig assistans endast kan få det beviljat om det kan visas att sökanden har grundläggande behov av viss omfattning som ska tillgodoses med assistans. Utredningen har inte hanterat frågan om grundläggande behov som en förutsättning för att beviljas personlig assistans på den nivå som rekommendationerna och direktiven kräver. Det rimmar inte väl med rätten till självbestämmande och rätten att vara delaktig i samhället. Därmed är det tydligt att Sveriges internationella åtaganden, samt ambitionen att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, inte varit vägledande för LSS-utredningen.

LSS-utredningens förslag har istället för mänskliga rättigheter haft en snäv ekonomisk utgångspunkt som prioriterat delar av förvaltningarnas behov och stuprörstänkande snarare än enskildas rättigheter i praktiken. Förslagen stämmer heller inte med regeringens strategi för de mänskliga rättigheterna eller de funktionshinderpolitiska målen. Tyvärr kommer styrutredningen för funktionshinderpolitiken, som lämnas senare i januari, inte titta på individuella stödformer med hänvisning till LSS-utredningens direktiv och arbete.

Jag tror visserligen att det är bra med inkorporering av vissa internationella konventioner i svensk rätt. Samtidigt finns en risk att förlita sig på sådan inkorporering och efterkommande rättstillämpning. Det är minst lika viktigt att skapa andra normer som uppfyller kraven enligt konventionerna utan att tillämpande myndigheter behöver göra en normprövning, vilket de mycket sällan gör, samt bedriva strategisk processföring på de rättsregler som redan finns.

Det behövs en sammanhållen politik som utgår från att rättigheter ska stärkas i praktiken och en djupgående förståelse för de mänskliga rättigheterna i statliga utredningar. Tyvärr bidrar LSS-utredningen inte nämnvärt till det.

/Ola Linder

LAGKOMMENTAR: Webbtillgänglighetsdirektivet och diskrimineringslagen

Den 14 november 2018 fattade riksdagen beslut om att lagen om genomförandet av webbtillgänglighetsdirektivet ska börja gälla den 1 januari 2019. Lagen som verktygs jurist Maria Chöler beskriver här hur den nya lagen förhåller sig till diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Fortsätt läsa ”LAGKOMMENTAR: Webbtillgänglighetsdirektivet och diskrimineringslagen”

INTERVJU: Sabina Hellborg – Så kan diskrimineringsersättning bli effektivare

Sabina Hellborg
Sabina Hellborg

Diskrimineringsersättning är en bra påföljd, men den borde utvecklas mer i enlighet mer skadestånds- och EU-rätt, säger Sabina Hellborg som 2018 blev juris doktor på en avhandling om diskrimineringsersättning. Hon fokuserar i avhandlingen på samhällsområdena arbetslivet och varor, tjänster och bostäder och kommer fram till att det i diskrimineringsprocesser finns en obalans mellan prövningen av ansvaret för diskrimineringen och prövningen av ersättningen. 

Ungefär samtidigt som Sabina Hellborg funderade på att doktorera i juridik infördes en samlad diskrimineringslag (2008:567) med diskrimineringsersättning som ny påföljd för konstaterad diskriminering. Sabina Hellborg bestämde sig för att undersöka vilka faktorer som varit utslagsgivande vid domstolarnas bedömning av diskrimineringsersättning.

Fortsätt läsa ”INTERVJU: Sabina Hellborg – Så kan diskrimineringsersättning bli effektivare”

RAPPORT: Kraven på webbtillgänglighet skärps – men vems är ansvaret?

Lagen som verktyg och Begripsam AB har inför genomförandet av EU:s direktiv (EU 2016/2102) om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet) undersökt hur framför allt kommuner förhåller sig till de nya kraven. Undersökningen visar att ansvarsfördelningen ofta är oklar och att samarbetet mellan juridik och IT måste stärkas för att direktivets mål om bättre tillgänglighet ska uppnås.

PANELDISKUSSION 19 SEPTEMBER 2018 – MED SVENSK UNDERTEXT

Fortsätt läsa ”RAPPORT: Kraven på webbtillgänglighet skärps – men vems är ansvaret?”

RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering

I flera år klagade Sofia på att de automatiska hållplatsutropen på bussarna i Örebro inte fungerade. Till slut tröttnade hon på att inget hände och stämmer nu med stöd av föreningen Med lagen som verktyg den regionala kollektivtrafikmyndigheten och det upphandlade bussbolaget i Örebro tingsrätt. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering”

DOM: Bristande tillgänglighet på Försäkringskassans hemsida

Idag den 11 september kom dom  från Stockholms tingsrätt (T 16972-16) i målet mellan Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Försäkringskassan. Målet gäller fråga om bristande tillgänglighet i digital och analog ansökan av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, samt diskriminerande bemötande. Fortsätt läsa ”DOM: Bristande tillgänglighet på Försäkringskassans hemsida”

RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi

Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson intervjuas

I snitt har två till tre barn i varje klass någon läs- och skrivproblematik. De elever som har konstaterad dyslexi får i den ordinarie undervisningen använda hjälpmedel som talsyntes för att läsa upp text eller andra tjänster som beskriver ord eller ger förslag på synonymer. Många människor använder dagligen sådana hjälpmedel i sina mobiler – som att tala in meddelanden eller skanna text för att få den uppläst. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi”

ANALYS: Leder nya förvaltningslagen till bättre tillgänglighet?

Myndigheternas arbete styrs till stor del av förvaltningslagen, vilken antogs i ny form förra året och trädde i kraft den 1 juli 2018. Lagen som verktyg skriver idag om vad som är nytt i lagen och hur den kan påverka situationen för personer med funktionsnedsättning.  Fortsätt läsa ”ANALYS: Leder nya förvaltningslagen till bättre tillgänglighet?”

RÄTTSNYHET: Vara kommun medgav höjd diskrimineringsersättning

I fallet där Vara kommun 2017 dömdes som ansvarig för diskriminering i form av bristande tillgänglighet har Göta hovrätt höjt diskrimineringsersättningen från 30.000 kr till 75.000 kr. Domen kom 15 maj 2018 efter att kommunen medgivit det höjda beloppet. Lagen som verktyg har nu efterforskat anledningen. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Vara kommun medgav höjd diskrimineringsersättning”

ANALYS: Viktig dom – men utan fördragskonform tolkning

Lagen som verktygs analys av domen i målet DHR mot Region Gävleborg

Gävle TR T 240-16 dom 20180611

Den 2 januari 2015 skulle Lars-Göran Wadén, som sitter i rullstol resa från Gävle till Österfärnebo för att besöka sin bror. Den planerade resan blev dock inte av eftersom han inte kunde komma ombord på bussen. Den aktuella bussen var visserligen utrustad med en trapplift men eftersom busschauffören inte hade utbildning för dess hantering var bussen inte tillgänglig för Lars-Göran. DO tittade på ärendet efter anmälan, men vidtog inga rättsliga åtgärder trots att de konstaterat att diskriminering kan ha skett. DO skrev i sitt beslut ANM 2015/14 att det var oklart om varaktigheten i relationen mellan Lars-Göran och bussbolaget var tillräckligt omfattande för att händelsen ska klassas som diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Fortsätt läsa ”ANALYS: Viktig dom – men utan fördragskonform tolkning”

RÄTTSNYHET: Region Gävleborg diskriminerade bussresenär

Efter 3,5 år kom domen (Gävle TR T 240-16 dom 20180611) efter tingsrättsförhandlingen den 21 maj. Det var diskriminering när Lars-Göran Wadén inte kunde åka med en buss i Gävle den 2 januari 2015. Region Gävleborg är som huvudman för kollektivtrafiken ansvarig, enligt beslut i Högsta domstolenDiskrimineringsombudsmannen la ner fallet 2015, men DHR drev det vidare i Gävle tingsrätt.

—Det är en unik dom och en stor framgång för DHR och upprättelse Lars-Göran Wadén, skriver DHR på sin webb. För första gången har en organisation drivet ett diskrimineringsärende angående bristande tillgänglighet i domstol och vunnit.

 

RÄTTSNYHET: Förhandling i mål DHR mot Region Gävleborg

Efter att Högsta domstolen i ett tidigare beslut konstaterat att det är Region Gävleborg som skall hållas ansvarig för eventuella brister i kollektivtrafiken, så togs diskrimineringsfrågan den 21 maj 2018 upp på nytt i Gävle tingsrätt. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Förhandling i mål DHR mot Region Gävleborg”

ÖVERSIKT: Skälig anpassning och skälighetsbedömning

Fortsätt läsa ”ÖVERSIKT: Skälig anpassning och skälighetsbedömning”

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER: Europarådet granskar läget för personer med funktionsnedsättning i Sverige

När Nils Muiznieks besökte Sverige den 2 till 6 oktober 2017 var Independent Living Institute en av de organisationer han träffade. Förutom organisationer träffade han även representanter för regering och myndigheter. Under februari 2018 publicerades en rapport om hur Sverige lever upp till de åtaganden som följer av Europakonventionen. Fokus är på mänskliga rättigheter för invandrare, flyktingar och asylsökande, samt personer med funktionsnedsättning.

Fortsätt läsa ”MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER: Europarådet granskar läget för personer med funktionsnedsättning i Sverige”

DO-ANMÄLAN: Polisens interna arbete saknar funktionshinderperspektiv

En anställd vid Polismyndigheten har med stöd från föreningen Med lagen som verktyg anmält Polismyndigheten till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för undermåligt arbete med aktiva åtgärder mot diskriminering. Fortsätt läsa ”DO-ANMÄLAN: Polisens interna arbete saknar funktionshinderperspektiv”