FILM: Lagen som verktygs utbildningsfilmer om diskrimineringsformen bristande tillgänglighet

Film 1: Intro om bristande tillgänglighet som diskriminering

Film 2: Richard mot Södertörns högskola

Film 3 Sebastian mot Vara kommun

Film 4: Ulrika mot Försäkringskassan

Film 5: DHR mot Region Gävleborg

FÖRLIKNING: Bussbolag ber om ursäkt för uteblivna hållplatsutrop

Den 4 oktober 2018 stämde Sofia Thoresdotter med hjälp av föreningen Med lagen som verktyg Region Örebro län (den regionala kollektivtrafikmyndigheten) och Nobina Sverige AB (det upphandlade bussbolaget) för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Hållplatsutropen på bussarna i Örebro fungerade ofta inte och chaufförerna var ovilliga att ropa ut hållplatserna. Nu har en förlikning ingåtts mellan Sofia och Nobina.

Fortsätt läsa ”FÖRLIKNING: Bussbolag ber om ursäkt för uteblivna hållplatsutrop”

DO-ANMÄLAN: Polisens interna arbete saknar funktionshinderperspektiv

En anställd vid Polismyndigheten har med stöd från föreningen Med lagen som verktyg anmält Polismyndigheten till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för undermåligt arbete med aktiva åtgärder mot diskriminering. Fortsätt läsa ”DO-ANMÄLAN: Polisens interna arbete saknar funktionshinderperspektiv”

RÄTTSNYHET: Högsta domstolen har fattat beslut i fallet DHR mot Region Gävleborg

Idag kom Högsta domstolens (HD) beslut i DHRs fall om bristande tillgänglighet i kollektivtrafiken. Vi har tidigare skrivit om processen och nu kan tvisten återupptas i Gävle tingsrätt för slutlig prövning med utgångspunkt att Region Gävleborg är ansvarig för att diskrimineringsförbudet inte överträddes när Lars-Göran Wadén skulle resa med bussen den 2 januari 2015.

Högsta domstolen valde att ta upp följande fråga till prövning efter Gävle tingsrätts hänskjutande av frågan: ”Om Region Gävleborg, vid Lars-Göran Wadéns försök att resa med buss den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom ansvarade i förhållande till Lars-Göran Wadén för att förbuden, enligt 2 kap. 12 § första stycket 1 eller andra stycket diskrimineringslagen, inte överträddes på grund av bristande tillgänglighet enligt 1 kap. 4 § 3 samma lag.”

I skälen till beslutet som meddelades idag beskriver HD att resenären köper biljetterna av regionen, vilket gör att regionen tillhandahållit en tjänst till resenären. Dessutom har regionen information om priser och tidtabeller på sin hemsida, samt ett kundcenter som marknadsför kollektivtrafiken. Intäkterna från biljettförsäljningen tillfallet regionen. Därmed omfattas regionen av ansvar enligt 2 kap. 12 §  diskrimineringslagen.

HD sammanfattade: ”Region Gävleborg får anses ha tillhandahållit tjänsten färd med buss och ansvarade därigenom i förhållande till Lars-Göran Wadén för att förbudet mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet inte överträddes. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.”

HD fann även att bussbolaget som trafikerar sträckorna på uppdrag av regionen ska likställas med regionen enligt 2 kap. 12 § diskrimineringslagen.

– Att HD inte tolkar lagen snävt är mycket positivt. säger Lagen som verktygs jurist Ola Linder. Genom beslutet ökar rättssäkerheten för en enskild som diskriminerats av en verksamhet som ingår i en komplex upphandlingsstruktur. Kanske kan det leda till en mer rättighetsbaserad helhetssyn på bristande tillgänglighet och annan diskriminering i kollektivtrafiken och på andra samhällsområden.

Länk till domen

Tack HD för en fin julklapp!

MLSV logo är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall Swish Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94

HUVUDFÖRHANDLING: Mål om bristande tillgänglighet i Skaraborgs tingsrätt

Nästegårdsskolan i Vara
Nästegårdsskolan i Vara Foto: Louise Alfredsson

14-årige Sebastian använder rullstol och hans grundskola var på olika sätt otillgänglig under flera års tid. Han anmälde sitt fall till DO som gick vidare med det och lämnade sommaren 2016 in en ansökan om stämning mot Vara kommun. Fortsätt läsa ”HUVUDFÖRHANDLING: Mål om bristande tillgänglighet i Skaraborgs tingsrätt”

UPPFÖLJNING. Anmälan av Kungliga slottet

Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm
Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm

Adolf Ratzka, initiativtagaren till föreningen Med lagen som verktyg, älskar klassisk musik och har länge velat gå på konserterna i Slottskyrkan, men inte kunnat komma in med sin elrullstol.

Den 3 juni 2016 besökte han tillsammans med sitt juridiska ombud Carin Apelmo från Byrån För Lika Rättigheter det Kungliga slottet för att undersöka om de lokaler som är öppna för allmänheten verkligen är öppna för alla.

Slottet har hissar, men från Bernadottevåningen ner till Rikssalen och Ordenssalarna är det trappor utan hiss. Vid den södra ingången finns trappsteg för att komma upp till nästa plan.

Slottskyrkan nås via en svängd trappa. Det finns visserligen en bakväg in till kyrkan – något som enligt lagen hade varit acceptabelt – men där begränsas allmänhetens tillträde av säkerhetsföreskrifterna. Ingången är alltför nära kungens och drottningens arbetsrum.

Aktionen

Adolf Ratzkas besök på Slottet rapporterades i Sveriges Television, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. Han överväger i samråd med sitt juridiska ombud att stämma Slottet för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Under hösten har de tillsammans granskat förutsättningarna för en stämning.

—Adolf utsattes för en kränkning eftersom han inte kunde ta del av verksamheten som andra betalande besökare, säger Carin Apelmo. Men innan en stämning kan göras måste vissa frågor utredas. Först vilka tekniska lösningar som finns.

Adolf Ratzka vid slottets södra port
Adolf Ratzka vid slottets södra port

—Dessa åtgärder måste också vara skäliga att kräva med tanke på vad som är praktiskt och ekonomiskt rimligt för motparten, säger Carin Apelmo vidare. Till exempel hade en domstol vid en skälighetsbedömning förmodligen ansett det oproportionerligt att flytta på kungens och drottningens arbetsrum för att kunna gå bakvägen.

Utredningen

För att undersöka vad som går att åtgärda bokade Carin Apelmo in ett möte med representanter för Kungliga slottet, Statens fastighetsverk och Myndigheten för delaktighet samt två företag som tillhandahåller tillgänglighetslösningar.

Vid mötet framkom att det under hösten köpts in två trappklättrare till Slottet. Av dessa är en på plats, men den fungerar endast för manuella rullstolar. Den andra – som ska fungera för större elrullstol – har ännu inte kommit från leverantören.

Adolf Ratzka och Carin Apelmo ställdes nu inför frågan om de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga. Medför åtgärderna att Adolf hamnar i en jämförbar situation som andra besökare?

Carin Apelmo utgår i sitt arbete från klientens individuella behov. Hade till exempel en grupp av personer med manuell rullstol övervägt grupptalan hade ärendet slutat här. Då hade tillgänglighetsfrågan nämligen varit löst. Nu behöver frågan utredas vidare.

Slottets åtgärder

Morgan Gerle är chef för den publika verksamheten och den som sett till att trappklättrarna köpts in.
—Vi har diskuterat tillgänglighet i många år, men inte kommit till skott. Nu fick vi en skjuts framåt i och med Adolf Ratzkas besök, säger han.

Slottets lokaler ägs av Statens Fastighetsverk, som därmed ansvarar för hissar och större installationer. Det är en myndighet som måste följa upphandlingslagen och i fallet med äldre byggnader även Riksantikvarieämbetets regler. Exempelvis har det tidigare talats om en hiss mellan två trappor, men i slutändan ansetts alltför ”förvanskande”.

Morgan Gerle arbetar däremot på Ståthållarämbetet som bedriver verksamhet i Slottet och som står för lös utrustning som till exempel vissa hjälpmedel. Ståthållarämbetet är trots namnet ingen myndighet och Morgan Gerle har därför ganska fritt kunnat söka lösningar utifrån vad han tror skulle fungera bäst. Han googlade och kontaktade kommuner och företag för att få referenser på olika lösningar.

Trappklättrare

Vid sina sökningar på nätet hittade han olika trappklättrare och föll för en flyttbar som går på band. Modellen Tryggve Flex fungerar för manuell rullstol och står nu framme i en av salarna.
—Den används flera gånger i veckan och har varit väldigt bra för många av våra besökare som av olika skäl har svårt att gå i trappor, säger Morgan Gerle. Arbetsledarna inom personalen har fått utbildning i att använda den.

Trappklättraren Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer
Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer.se

Han väntar nu spänt på den större modellen Tryggve Multiflex som har en plattform där större elrullstolar ska kunna fästas. Den ska enligt beskrivningen anpassa sig efter olika lutningar och känna av när trapporna börjar och slutar så att den hela tiden håller sig stabilt upprätt. Det återstår att se om den även klarar den svängda trappan till Slottskyrkan. Han har på Färdtjänsten sett en trappklättrare som klarar svängda trappor, men bara för manuell rullstol.

Bedömning

Adolf Ratzka ställer sig tveksam till flyttbara anordningar.
—Trappan och lift måste vara kompatibla, säger han. Jag vill inte färdas i några äventyrliga ekipage, utan vill känna mig trygg och säker.

Adolf Ratzka säger att hiss oftast är den bästa lösningen. Han tycker att man på Slottet borde tagit in sakkunnig expertis istället för att söka på nätet. Tryggve MultiFlex tar enligt beskrivningen bara 230 kg vilket är alldeles för lite med tanke på att stora elrullstolar i sig (utan personen) kan väga upp mot 200 kg.

För Adolf Ratzka är det dessutom viktigt att lösningarna är acceptabla för dem som ska använda dem. De ska inte vara alltför uppseendeväckande och skrymmande.

Carin Apelmo medger att juridikens kvarnar mal långsamt. Om rättsliga åtgärder kommer att vidtas beror på om de införda lösningarna fungerar för hennes klient. Men oavsett om ärendet leder till en stämning eller inte konstaterar hon att Adolf Ratzkas slottsbesök lett till ökad tillgänglighet för en stor grupp besökare som tidigare inte kom in.

Notis om en dom från Europadomstolen

En turkisk medborgare nekades tillträde till en utbildning i musik eftersom hon var blind. Europadomstolen fann att det skett en kränkning av hennes rätt att inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning i kombination med rätten till utbildning när hon nekades tillträde till utbildningen och de turkiska myndigheterna inte undersökte eller vidtog rimliga anpassningsåtgärder. (Dom 23 februari 2016, ansökningsnummer 51500/08, domstolens juridiska sammanfattning på engelska).