Vems val? – kommunal nivå

Indikatorer som är mest relevanta för aktörer som arbetar inom en kommun samt aktörer som är engagerade i påverkansarbete på denna nivå, såsom civilsamhällets organisationer. Exempel: kommunfullmäktige, nämnder i kommunen, kommunala förvaltningar, kommunala utskott, socialtjänsten, kommunstyrelsen, kommunens ledningsgrupp och kommunalråd. 

Hur fungerar det?

Dekorativ: frågetecken
  • Bedömningsverktyget består av frågeställningar om olika aspekter av förverkligandet av rätten till självbestämmande för personer med funktionsnedsättning i Sverige.
  • När du klickar på frågan syns en kort förklaring som innehåller en definition av vissa specifika begrepp, hur frågan kan besvaras och vad svaret ger för vägledning.
  • Svaren på frågorna indikerar hur långt processen kommit med att förverkliga rätten till självbestämmande i Sverige och anger riktningen framåt.

Frågeställningarna är uppdelade i tre kapitel

Uppdelningen syftar till att aktörer i olika delar av en verksamhet på ett enkelt sätt kan hitta de indikatorer som är mest relevanta för just den delen av verksamheten.

Kapitel 1: Regelskapande

Indikatorer som främst handlar om innehållet i regelverk som till exempel lagstiftning, policy, föreskrifter mm. Dessa indikatorer handlar om vilka principer som ska fastslås eller regleras i olika bestämmelser på olika nivåer för att säkerställa Konventionens förverkligande.

Kapitel 2: Verksamhetens utförande

Indikatorer som handlar om strategisk planering, arbetssätt och andra delar av verksamhetens utförande. De här indikatorerna utvärderar det löpande och praktiska arbetet med att implementera rätten till självbestämmande enligt Artikel 19 samt arbetsprocesser med förändringar i regelverket.

Kapitel 3: Utfall

Indikatorer som handlar om resultat av arbetet med regelskapande och verksamhetens utförande på olika politiska nivåer. Dessa indikatorer fokuserar på att utvärdera resultat genom t.ex. statistik, datainsamling, arbete med indikatorer och analys av uppgifter avseende genomförande av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning för att komma fram till hur långt processen har kommit med att uppnå målet att implementera artikel 19 i Konventionen.

Ett bedömningsverktyg ur det intersektionella perspektivet

Dekorativ: olika färger som blandats ihop

Vissa indikatorer sträcker sig till en bredare krets frågor än de som klassiskt anses vara funktionshinderrelaterade eftersom Konventionen bygger på en intersektionell förståelse av individens relation till självbestämmande, makt och rättigheter. 

Enligt Konventionen ska personer inte förhindras att leva ett självbestämt liv på grund av funktionsnedsättning eller annan del av sin personlighet eller identitet som exempelvis könsidentitet, ålder, etnicitet mm. Därför innehåller verktyget indikatorer kring frågan ifall personen med funktionsnedsättning har hindrats från att leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på grund av någon del av sin identitet eller personlighet.

Individens situation alltid i fokus

Dekorativ: fokus på en person i gruppen

Även när frågorna under varje kapitel ska besvaras av de ansvariga aktörerna finns det fler frågor på dessa nivåer som handlar om den upplevda situationen för personer med funktionsnedsättning och även statistik kring situationen för rättighetsbärare. Dessa frågor syftar till att få fram system för att systematiskt samla in statistik om situationen för individer med funktionsnedsättning samt information från rättighetsbärare om hur de upplever sin situation.

Instanser på högre politiska nivåer behöver antagligen inleda samarbete med aktörer på regionala, kommunala och utförarenivån för att kunna samla in den typen av information. Det ska öka närvaron av personer med funktionsnedsättning i olika analys- och granskningsprocesser som ingår i genomförandet av Konventionen. Sådana system behövs också för att säkerställa att olika slags beslut även på högre politiska nivåer utgår från och tydligt kopplas till situationen för rättighetsbärare. 

OBS!

Dekorativ: en ikon med symbol för uppmärksamhet

Verktyget ger inte facit på alla rättighetsfrågor utan ska inspirera till självgranskning hos olika aktörer inom de handlingsutrymmen de har. Verktyget berör situationen för vuxna. Rättigheter för barn med funktionsnedsättning kräver ett eget verktyg då barns rätt till självbestämmande är annorlunda uppbyggd än vuxnas.

Tveka inte att höra av er till a19projekt@independentliving.org om ni vill veta mer eller diskutera hur verktyget kan användas!

Kapitel 1: Regelskapande

Indikatorer som främst handlar om innehållet i regelverk som till exempel lagstiftning, policy, föreskrifter mm. Dessa indikatorer handlar om vilka principer som ska fastslås eller regleras i olika bestämmelser på olika nivåer för att säkerställa Konventionens förverkligande.

1.1 Finns en handlingsplan för att garantera individuellt funktionsstöd till var och en i behov av det?

Konventionen kräver att det offentliga aktivt och systematiskt arbetar för att säkerställa tillgång till individuellt funktionsstöd. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns en sådan handlingsplan. 

Vägledning: Om sådana handlingsplaner inte finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. Det ska finnas handlingsplaner på alla politiska nivåer som ger en tydlig inriktning för arbetet med att säkerställa tillgång till individuellt funktionsstöd till var och en som behöver det.


 

Funktionsstöd – målet med funktionsstöd är att personen får det stöd från samhället som behövs för att kompensera för funktionshinder i miljön samt att personen ska kunna leva utan att bli begränsad på grund av sin funktionsnedsättning. Exempel: personlig assistans, ledsagning, boendestöd eller liknande beroende på personens behov. Enligt Konventionen ska funktionsstöd organiseras så att personen har kontroll över sitt liv och i vardagen kan välja vad den vill göra, vart, hur den vill göra det, när och med vem. Ett bra exempel som uppfyller kriterierna är personlig assistans som också nämns särskilt i artikel 19 Funktionsrättskonventionen. Stöd som är kopplad till boendet för en person i en särskild bostadsform är också ett slags funktionsstöd. I sådana situationer är det viktigt ur ett rättighetsperspektiv att fundera på olika aspekter av självbestämmande i personens liv. Om personens stöd och boende är i större eller mindre utsträckning sammankopplade, möjliggör det åtnjutandet av personens rätt till självbestämmande när personen ska lämna sitt boende och t. ex. studera, resa, flytta? Kan personen i övrigt bestämma över sin livsstil på jämlika villkor med andra i samhället?

Behov – hur omgivningen ska vara utformad för att passa personen och det stöd eller hjälpmedel hen behöver på grund av personliga preferenser, önskemål, livsstil, identitet, personlighet och funktionalitet. Behov av stöd från en annan person i form av personlig assistans är ett möjlig behov en person kan ha. Ett annat kan vara hur ens boende ska se ut och fungera. Människor har olika behov och de kan tillgodoses på olika sätt beroende på individuella förutsättningar bland annat kopplade till funktionalitet och preferenser. Funktionsstöd kan vara ett medel för att tillgodose ett behov. Individer kan ha behov av stöd för att fatta eller verkställa olika beslut i sitt liv.

1.2 Finns handlingsplaner för att ta bort hinder för tillgänglighet i samhället för personer med funktionsnedsättning?

Konventionen kräver att det offentliga aktivt och systematiskt arbetar bort hinder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns sådana handlingsplaner eller inte. 

Vägledning: Om sådana handlingsplaner inte finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. Det ska finnas handlingsplaner på alla politiska nivåer som ger en tydlig inriktning för arbetet med att undanröja hinder för tillgänglighet i samhället för alla. 


 

Tillgänglighet – det betyder att en person har fysisk, psykisk, sensorisk och kognitiv tillgång och tillträde till en verksamhet samt att den kan orientera sig där. Personen ska kunna använda en tjänst eller produkt och meningsfullt kunna ta del av en verksamhet. Tillgängligheten i samhället ska garanteras för personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor.

Verksamhet – en organisation eller aktör t.ex. en butik, myndighet eller skola som tillhandahåller något allmänheten.

1.3 Finns system för en jämlik rätt till en grundläggande social trygghet och privatekonomi?

Enligt Konventionen ska personer med funktionsnedsättning inte ha bristande tillgång till social trygghet på grund av sin funktionsnedsättning. Dels innebär det att personer med funktionsnedsättning inte ska bli utsatta för sämre privatekonomi på grund av deras funktionsnedsättning eller av funktionshinder i samhället. Rekommendationerna från International Labour Organization (ILO) `R202 – Social Protection Floors Recommendation, 2012` (No. 202) ger viss vägledning i kombination med Funktionsrättskonventionens artikel 28 samt FNs konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns system som socialtjänst och socialförsäkring som garanterar alla och envar grundläggande social trygghet och privatekonomi eller inte.

Vägledning: Om det inte finns system för jämlik rätt till grundläggande social trygghet och privatekonomi indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det förändring på olika politiska nivåer så att det etableras och utvecklas ett system som tillgodoser en jämlik rätt till grundläggande social trygghet för personer med funktionsnedsättning.


 

Social trygghet – tillräcklig ekonomisk trygghet för individen att ha en tillfredsställande levnadsstandard. Personer med funktionsnedsättning ska inte bli utsatta för sämre levnadsstandard på grund av sina funktionsnedsättningar. Detta innebär att de vid behov ska få det ekonomiska stöd som behövs för att tillförsäkra social trygghet och tillfredsställande levnadsstandard på jämlika villkor. Med social trygghet menas inkomsttrygghet och skydd mot oproportionerligt stora kostnader för åtgärder för att åtnjuta sina rättigheter enligt Funktionsrättskonventionen. Detta gäller även vid förändrade levnadsvillkor som anställning, sysselsättning, sjukdom, föräldraledighet eller hög ålder.

Funktionshinder – olika saker i samhället som en person med funktionsnedsättning möter som skapar en begränsning i personens självbestämmande eller möjligheten att ta del av något. Funktionshinder t. ex. vara att en person som har telefonskräck blir tvungen att ha telefonsamtal, att en person som använder rullstol tvingas ta sig över trösklar i en byggnad eller att en person som behöver information i lättläst format blir tvungen att läsa informationen som är komplex och otydlig.

1.4 Finns krav på en konsekvensanalys för att förebygga och undanröja funktionshinder i lagstiftningsprocessen, löpande budgetarbete och genomförandet av Funktionsrättskonventionen enligt artikel 4 och 33?

Det ska finnas krav på konsekvensanalyser för att förverkliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och undanröja funktionshinder i lagstiftningsprocessen, löpande budgetarbete och genomförandet av Konventionen enligt artikel 4 och 33. För att kunna förverkliga rättigheterna får staten inte verka i motsatt riktning varken helt eller delvis. Därför måste varje policybeslut granskas utifrån perspektivet att det ska bidra till att skapa förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att leva självbestämt i samhällsgemenskapen på jämlika villkor med andra. En utgångspunkt är att förstå rättigheter i sitt bredare sammanhang, det vill säga utifrån hela Konventionen. I Konventionen finns många mänskliga rättigheter som inte handlar enbart om situationen för personer med funktionsnedsättning men det tydliggörs hur dessa rättigheter ska genomföras i det specifika sammanhanget för personer med funktionsnedsättning. Exempelvis kan nämnas rätten till privat- och familjeliv, arbete, utbildning, social trygghet och kontinuerligt förbättrade levnadsvillkor. Därmed bör dessa rättigheter vara i förgrunden för hur artikel 19 genomförs.

Svar: ja/nej beroende på om kravet på sådana konsekvensanalyser finns eller inte. 

Vägledning: Om kravet på sådana konsekvensanalyser inte finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att etablera ett krav och därmed ett system för konsekvensanalyser för att förverkliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och undanröja funktionshinder.


 

Ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen – rätten för personer med funktionsnedsättning att leva som en vanlig människa, ha möjlighet att delta i samhällslivet och göra sådant som de flesta tar för givet. Individen ska kunna bestämma själv vad den vill göra så att självbestämmandet inte begränsas på grund av dens funktionsnedsättning.

Jämlika villkor – personer med funktionsnedsättning har jämlika rättigheter med en person utan funktionsnedsättning. Det betyder att en person ska kunna delta i en viss verksamhet eller ta del av något samhället erbjuder alla. Exempelvis ska en person som använder rullstol kunna komma in via huvudentrén och inte bli tvungen att använda varuintaget.

1.5 Finns en struktur för att aktivt involvera organisationer av personer med funktionsnedsättning i beslutsprocesser om exempelvis lagar, författningar, handlingsplaner och policyer som gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Strukturer för aktiv involvering bör finnas inbyggda i lagstiftnings- och normgivningsprocesser samt budgetprocesser inom det allmänna på alla nivåer. Staten bör instruera delar av offentlig sektor som verkar normgivande och som arbetar med budget eller handlingsplaner för genomförande av Konventionen att aktivt involvera funktionsrättsorganisationer i dessa processer. 

Svar: ja/nej beroende på om dessa strukturer finns på plats eller inte. 

Vägledning: Om struktur för att aktivt involvera organisationer av personer med funktionsnedsättning inte finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att etablera och utveckla strukturer som möjliggör kontinuerlig aktiv involvering av personer med funktionsnedsättning i beslutsprocesser.


 

Aktiv involvering – är att det offentliga på någon politisk nivå skapar ett system så att personer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga på ett sätt som påverkar arbetet med att genomföra Konventionen. Återkoppling mellan sammanträden är en viktig komponent liksom frågan hur beslutsfattarna hanterat synpunkterna?

1.6 Finns juridiska hinder för personer med funktionsnedsättning att flytta mellan bostadsorter?

Konventionen ställer krav på att individer ska kunna välja bostadsort och var de vill bo. Om det finns förbud för en person med funktionsnedsättning att flytta från en plats till en annan föreligger ett direkt hinder. Det kan även finnas indirekta hinder för en person att flytta som att funktionsstöd inte följer med personen utan är knutet till bostaden eller den aktuella bostadsorten. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns juridiska hinder för personer med funktionsnedsättning att flytta mellan bostadsorter. 

Vägledning: Om sådana juridiska hinder finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att undanröja alla juridiska hinder så att personer med funktionsnedsättning kan flytta på lika villkor som andra.


 

Val eller välja – ett aktivt beslut att välja ett bland flera andra meningsfulla alternativ. Motsatsen till ett aktivt val är att antingen inte ha någon valmöjlighet eller att ingen av valmöjligheterna fungerar i praktiken.

1.7 Finns handlingsplaner för avinstitutionalisering på olika politiska nivåer?

Konventionen förbjuder segregation och isolering av personer med funktionsnedsättning från samhällets sida. Personer med funktionsnedsättning får inte tvångsvårdas eller hänvisas till särskilda bostadsformer avsedda för personer med funktionsnedsättning utan att bli erbjudna alternativa lösningar med boende i samhällsgemenskapen. För att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte separeras från boende och levnadsformer i samhällsgemenskapen krävs planer som avvecklar och förebygger att personer med funktionsnedsättning finns på särskilda bostadsformer och institutioner mot sin vilja och att det saknas möjligheter till ett aktivt val mellan olika alternativ. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns avinstitutionaliseringsplaner för att avveckla och förebygga institutionsboenden.

Vägledning: Om det inte finns handlingsplaner för avinstitutionalisering indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det handlingsplaner som ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning för möjlighet till boende i samhällsgemenskapen.


 

Avinstitutionalisering – en process att gå ifrån förmyndarskap till frigörelse. Institutionspräglade bostadsformer och stödformer samt långsiktig användning av vårdanstalter t. ex. slutenvård eller sjukhus som bostadsformer för personer med funktionsnedsättning behöver avvecklas. Avinstitutionalisering är en process där institutioner och institutionsliknande bostadsformer och stödformer ersätts med bostadsformer där personer kan bo som en del i samhällsgemenskapen och där de har tillgång till stödformer som ger dem kontroll över sina liv. Avinstitutionalisering möjliggör att personer med funktionsnedsättning kan arbeta, studera, resa, ha en engagerad och meningsfull fritid samt ha förutsättningar för bra sociala relationer enligt egna önskemål och preferenser. “Det handlar inte ”bara” om att bo i en särskild byggnad eller miljö, utan först och främst om att inte förlora sina personliga valmöjligheter och sin autonomi genom att påtvingas vissa levnads- och boendearrangemang. Även om institutionsmiljöer kan skilja sig åt i storlek, namn och upplägg, så finns det vissa definierande kännetecken för dem. Det kan till exempel vara att man är tvungen att dela assistenter med andra och saknar eller har begränsat inflytande över vem man måste acceptera att få assistans av; isolering och segregering från ett självständigt liv i samhällsgemenskapen; brist på kontroll över beslut i vardagen; brist på möjlighet att välja vem man vill leva med; oflexibla rutiner som inte tar hänsyn till personlig vilja och personliga preferenser; identiska aktiviteter på samma ställe för en grupp personer som lyder under en viss auktoritet; ett paternalistiskt synsätt i tillhandahållandet av tjänster; övervakning över ens boendesituation; och vanligen också ett oproportionerligt stort antal personer med funktionsnedsättning som bor på samma ställe.” (allmän kommentar nr 5 p. 16 c)

Bostadsform – en slags bostad där individen bor och förhoppningsvis kan ha ett hem som den önskar. Vanliga bostadsformer är hyresrätt, bostadsrätt, eget hus, lägenhet eller kollektivboende. Det finns olika bostadsformer som är särskilt avsedda för personer med funktionsnedsättning som t.ex. gruppboende och satellitboende. Tillfälliga vistelseplatser som sjukhus, SIS-hem, slutenvård mm. ingår inte i begreppet bostadsform.

1.8 Finns rätt till ekonomiskt stöd så att personer med funktionsnedsättning ska kunna välja bostadsort och bostadsform på jämlika villkor som andra?

Ekonomiskt stöd för personer med funktionsnedsättning att kunna välja bostadsort och bostadsform på jämlika villkor som andra är en progressiv förpliktelse enligt Konventionen. Därför ska personer med funktionsnedsättning exempelvis kunna få ersättning för merkostnader i samband med flytt och val av bostadsform. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns rätt till ekonomiskt stöd för att personer med funktionsnedsättning ska kunna välja bostadsort eller bostadsform. 

Vägledning: Om det inte finns rätt till ekonomiskt stöd för att personer med funktionsnedsättning ska kunna välja bostadsort och bostadsform indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att tillgodose rätten att få sådant ekonomiskt stöd för personer med funktionsnedsättning.


 

Ekonomiskt stöd – stöd för försörjning och stöd för en god privatekonomi så att personen inte får sämre ekonomiska förutsättningar på grund av sin funktionsnedsättning. Exempel:  merkostnadsersättning inom socialförsäkringen.

Progressivt – kontinuerligt arbete för att tillgodose en ständigt ökande grad av rättighetsåtnjutande över tid. Staten ska använda alla till buds stående medel samt aktivt, genom handlingsplaner och budgettillsättning, se till att arbetet stadigt går framåt i riktning mot fullt förverkligande av rättigheterna.

Merkostnader – utgifter som har uppstått för någon med funktionsnedsättning i samband med personens funktionsnedsättning. Kostnaderna kan t.ex. ha uppstått i samband med bristande funktionsstöd eller hjälpmedel.

1.9 Finns rätt till personlig assistans för alla personer med funktionsnedsättning i behov av det?

Personlig assistans anges särskilt i Konventionens artikel 19 som ett medel för staten att uppfylla sina skyldigheter att fullgöra rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen för alla personer med funktionsnedsättning. Det är särskilt tydligt i konventionstexten på engelska. “Persons with disabilities have access to a range of in-home, residential and other community support services, including personal assistance necessary to support living and inclusion in the community, and to prevent isolation or segregation from the community.” (Artikel 19 b i Konventionen) Fokus på personlig assistans beror på att utformningen möjliggör att personen har kontroll över olika aspekter av sitt funktionsstöd. Därför ska det finnas rätt till personlig assistans för alla personer med funktionsnedsättning som behöver det.  

Svar: ja/nej beroende på om det finns rätt till personlig assistans för alla personer med funktionsnedsättning i behov av det.

Vägledning: Om det inte finns en rätt till personlig assistans för alla personer med funktionsnedsättning i behov av det indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det lagändring så att alla personer med funktionsnedsättning kan tillgodoses rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen genom att ha tillgång till personlig assistans vid behov.


 

Personlig assistans – ett individstyrt funktionsstöd som kontrolleras av personen i behov av stödet. Kontrollen omfattar vad personen får stöd med samt var, när, hur och av vem stödet ges. Personlig assistans bygger på att personen i behov av stödet utbildar assistenterna och kontrollerar det enligt arbetsrättsliga normer (lag och kollektivavtal). Kontantstöd från det allmänna till individen, som syftar till att denne ska få skapa sitt eget stöd, är en effektiv form för bemäktigande och bemyndigande. Personlig assistans nämns särskilt i artikel 19 b).

1.10 Finns en rätt till individuellt funktionsstöd i livets alla sammanhang?

Samhällsområdena som anges är centrala delaktighetsområden enligt Konventionen. För att kunna påstå att det finns funktionsstöd som ger möjlighet för personer med funktionsnedsättning som behöver stödet att leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen, måste systemen ge stöd inom dessa områden.

Svar: ja/nej beroende på om det finns rätt till individuellt funktionsstöd i livets alla sammanhang eller inte. 

Vägledning: Om det inte finns en rätt till funktionsstöd i livets alla sammanhang indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det lagändring så att personer med funktionsnedsättning får rätt till funktionsstöd i livets alla sammanhang.


 

I alla sammanhang – enligt Konventionen ska personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor ha tillgång till sina rättigheter i livets olika faser och i olika sammanhang och situationer. Exempel: arbete, utbildning, kulturella och politiska aktiviteter, föräldraskap och relationer till familj, släkt och vänner, fritidsaktiviteter och resor.

1.11 Krävs universell utformning vid skapandet av och förändringar i infrastruktur och allmän samhällsservice?

Universell utformning ska vara utgångspunkten för skapandet av och förändring i infrastruktur och allmän samhällsservice enligt Konventionen. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns ett krav på universell utformning vid skapandet av och förändringar i infrastruktur och allmän samhällsservice eller inte. 

Vägledning: Om ett sådant krav inte finns indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att universell utformning blir ett krav. Detta är förutsättningen för att tillgodose tillgänglighet i sådant som tillhandahålls allmänheten.


 

Universell utformning – en process för att utforma tjänster, produkter och den byggda miljön för att säkerställa tillgänglighet och användbarhet för så många som möjligt i samhället oavsett funktionalitet. Personer med funktionsnedsättning ska involveras fullt ut i hela utformningsprocessen.

Allmän samhällsservice – sådana tjänster som erbjuds allmänheten t. ex. butiker, banktjänster, vård, skola, utbildning och som inte är riktat specifikt mot personer med funktionsnedsättning.

Kapitel 2: Verksamhetens utförande

Indikatorer som handlar om strategisk planering, arbetssätt och andra delar av verksamhetens utförande. De här indikatorerna utvärderar det löpande och praktiska arbetet med att implementera rätten till självbestämmande enligt Artikel 19 samt arbetsprocesser med förändringar i regelverket.

2.1 I vilken utsträckning upplever individer att de har självbestämmande över sin livsstil och dagliga aktiviteter?

I ju större utsträckning individer med funktionsnedsättning upplever att de har självbestämmande över sin livsstil och dagliga aktiviteter desto bättre är rätten till självbestämmande implementerad i samhället. 

Svar: En indikator som visar i vilken utsträckning personer upplever att de har självbestämmande över sin livsstil och sina dagliga aktiviteter. 

Vägledning: I ju större utsträckning personer upplever att de inte har självbestämmande desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs det förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att alla får tillgång till självbestämmande över sin livsstil och sina dagliga aktiviteter på jämlika villkor.


 

Verksamhet – en organisation eller aktör t.ex. en butik, myndighet eller skola som tillhandahåller något allmänheten.

Jämlika villkor – personer med funktionsnedsättning har jämlika rättigheter med en person utan funktionsnedsättning. Det betyder att en person ska kunna delta i en viss verksamhet eller ta del av något samhället erbjuder alla. Exempelvis ska en person som använder rullstol kunna komma in via huvudentrén och inte bli tvungen att använda varuintaget.

2.2 Hur många personer har fått stöd och information för att förstå olika slags funktionsnedsättningar och hur funktionshinder ska undanröjas?

Ju fler personer som har fått stöd och information för att förstå olika slags funktionsnedsättningar och hur myndigheter ska arbeta med att förebygga och undanröja funktionshinder, desto bättre är rätten till självbestämmande implementerad i samhället. Det kan vara särskilt viktigt för nyanlända migranter som sökt eller fått asyl att snabbt få tillgång till tydlig information från myndigheterna för att förstå sin funktionsnedsättning samt att ansvariga inom myndigheterna har stödet och informationen som behövs för deras arbete med att undanröja funktionshinder. 

Svar: En indikator som visar hur många personer har fått stöd och information för att förstå olika slags funktionsnedsättningar och hur myndigheter ska arbeta med att förebygga och undanröja funktionshinder.

Vägledning: Ju färre personer som fått sådant stöd och information desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att alla får stödet och informationen som behövs.


 

Funktionshinder – olika saker i samhället som en person med funktionsnedsättning möter som skapar en begränsning i personens självbestämmande eller möjligheten att ta del av något. Funktionshinder t. ex. vara att en person som har telefonskräck blir tvungen att ha telefonsamtal, att en person som använder rullstol tvingas ta sig över trösklar i en byggnad eller att en person som behöver information i lättläst format blir tvungen att läsa informationen som är komplex och otydlig.

Myndighet – med myndighet förstås varje organ som ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen, inklusive regeringen och domstolarna. Myndigheterna ska se till att lagar, beslut och strategiska planer som riksdag och regering har tagit fram blir verkställda i praktiken. Sveriges myndigheter delas in i tre huvudkategorier: regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Detta innefattar myndigheter som Regeringskansliet och Försäkringskassan men också myndigheter som högskolor eller Allmänna arvsfonden.

2.3 I vilken utsträckning bestämmer personer över det funktionsstöd de behöver för att kunna leva i samhällets gemenskap?

Frågan indikerar i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning har kontroll över funktionsstödet. Enligt Konventionen ska personer med funktionsnedsättning ha rätt till samma materiella val i samhällsgemenskapen och sina liv som personer utan funktionsnedsättning. Genom kontroll över funktionsstödet ges bra förutsättningar för att personen ska kunna fatta egna beslut och göra egna val.

Svar: En indikator på i vilken utsträckning personer bestämmer över sitt funktionsstöd. 

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer bestämmer över sitt funktionsstöd desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att personer ska kunna bestämma över sitt funktionsstöd.


 

Funktionsstöd – målet med funktionsstöd är att personen får det stöd från samhället som behövs för att kompensera för funktionshinder i miljön samt att personen ska kunna leva utan att bli begränsad på grund av sin funktionsnedsättning. Exempel: personlig assistans, ledsagning, boendestöd eller liknande beroende på personens behov. Enligt Konventionen ska funktionsstöd organiseras så att personen har kontroll över sitt liv och i vardagen kan välja vad den vill göra, vart, hur den vill göra det, när och med vem. Ett bra exempel som uppfyller kriterierna är personlig assistans som också nämns särskilt i artikel 19 Funktionsrättskonventionen. Stöd som är kopplad till boendet för en person i en särskild bostadsform är också ett slags funktionsstöd. I sådana situationer är det viktigt ur ett rättighetsperspektiv att fundera på olika aspekter av självbestämmande i personens liv. Om personens stöd och boende är i större eller mindre utsträckning sammankopplade, möjliggör det åtnjutandet av personens rätt till självbestämmande när personen ska lämna sitt boende och t. ex. studera, resa, flytta? Kan personen i övrigt bestämma över sin livsstil på jämlika villkor med andra i samhället?

Behov – hur omgivningen ska vara utformad för att passa personen och det stöd eller hjälpmedel hen behöver på grund av personliga preferenser, önskemål, livsstil, identitet, personlighet och funktionalitet. Behov av stöd från en annan person i form av personlig assistans är ett möjlig behov en person kan ha. Ett annat kan vara hur ens boende ska se ut och fungera. Människor har olika behov och de kan tillgodoses på olika sätt beroende på individuella förutsättningar bland annat kopplade till funktionalitet och preferenser. Funktionsstöd kan vara ett medel för att tillgodose ett behov. Individer kan ha behov av stöd för att fatta eller verkställa olika beslut i sitt liv.

Val eller välja – ett aktivt beslut att välja ett bland flera andra meningsfulla alternativ. Motsatsen till ett aktivt val är att antingen inte ha någon valmöjlighet eller att ingen av valmöjligheterna fungerar i praktiken.

2.4 I vilken utsträckning beviljas funktionsstöd för att ta initiativ och hitta motivation?

Funktionsstöd ska tillhandahållas de personer med funktionsnedsättning som behöver det för att kunna leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlika villkor som andra utan funktionsnedsättning. Om det finns ett behov av stöd för motivation och initiativ ska stödet kunna beviljas för att tillgodose sådana behov. Graden av beviljande av funktionsstöd för motivation och initiativ behöver mätas och jämföras över tid i relation till befolkningsutvecklingen. 

Svar: En indikator på i vilken utsträckning funktionsstöd för att ta initiativ och hitta motivation beviljas.  

Vägledning: I ju mindre utsträckning det beviljas funktionsstöd för att ta initiativ och hitta motivation desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring i systemet för utförande av funktionsstöd. Målet är att alla som behöver det har tillgång till funktionsstöd för att ta initiativ och hitta motivation.


 

Ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen – rätten för personer med funktionsnedsättning att leva som en vanlig människa, ha möjlighet att delta i samhällslivet och göra sådant som de flesta tar för givet. Individen ska kunna bestämma själv vad den vill göra så att självbestämmandet inte begränsas på grund av dens funktionsnedsättning.

2.5 Beviljas kontaktperson för de som behöver det för att kunna delta i samhällsgemenskapen?

Att få stöd av en kontaktperson kan vara ett sätt att bryta isolering och möjliggöra deltagande i samhällsgemenskapen. Om en individ behöver kontaktperson bör det tillhandahållas från det allmänna.

Svar: ja/nej beroende på om kontaktperson beviljas för alla som behöver det för att kunna delta i samhällsgemenskapen. 

Vägledning: Om kontaktperson inte beviljas för alla som behöver det indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring så att alla som behöver det kan få kontaktperson. Målet är att alla ska kunna delta i samhällsgemenskapen, och om det behövs, få stöd av en kontaktperson. 

2.6 Går det att kontakta myndigheter på olika sätt som fungerar för personer med funktionsnedsättning, exempelvis via digitala kanaler?

För att en myndighet ska vara tillgänglig i enlighet med Konventionen för personer med funktionsnedsättning som använder olika kommunikationsstrategier kan det behövas flera olika sätt att nå myndigheten. Flera olika sätt att nå myndigheten samt en lyhördhet för nya kontaktstrategier är en förutsättning för att uppnå tillgänglighet i kommunikationen mellan myndigheten och personer med funktionsnedsättning. 

Svar: ja/nej beroende på om det går att kontakta myndigheter på olika sätt som fungerar för personer med funktionsnedsättning.

Vägledning: Om det inte går att kontakta myndigheter på olika sätt som fungerar för personer med funktionsnedsättning indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behövs det förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att alla personer kan nå myndigheter med de kommunikationsstrategier som fungerar för dem.


 

Tillgänglighet – det betyder att en person har fysisk, psykisk, sensorisk och kognitiv tillgång och tillträde till en verksamhet samt att den kan orientera sig där. Personen ska kunna använda en tjänst eller produkt och meningsfullt kunna ta del av en verksamhet. Tillgängligheten i samhället ska garanteras för personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor.

2.7 Sker en kontinuerlig revidering av lagar och andra styrmedel inklusive budget för att realisera omedelbara och progressiva skyldigheter enligt Funktionsrättskonventionen?

För att kunna förverkliga rätten till självbestämmande krävs det ett arbete med att systematiskt och kontinuerligt revidera lagar och andra styrmedel inklusive budget så att dessa ska uppfylla konventionsstaternas åtaganden och förverkliga tillgång till självbestämmande för individer i enlighet med Konventionen. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns ett strukturerat arbete för att systematiskt och kontinuerligt revidera lagar och andra styrmedel inklusive budget utifrån Konventionens krav.

Vägledning: Om det inte sker en kontinuerlig revidering av lagar och andra styrmedel för att realisera skyldigheter enligt Konventionen indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring för att etablera och utveckla ett systematiskt och kontinuerligt system för revidering av styrmedel.


 

Progressivt – kontinuerligt arbete för att tillgodose en ständigt ökande grad av rättighetsåtnjutande över tid. Staten ska använda alla till buds stående medel samt aktivt, genom handlingsplaner och budgettillsättning, se till att arbetet stadigt går framåt i riktning mot fullt förverkligande av rättigheterna.

2.8 Sker ett effektivt uppföljningsarbete på individ- och systemnivå av beslut, klagomål och rättsliga avgöranden med syfte att säkerställa rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Med ordet klagomål avses en yttring av missnöje som en person kan framföra på olika sätt t.ex skriftligt eller muntligt. Begränsningar i hantering av klagomål ska inte hindra någon från att framföra sitt klagomål på det sätt som fungerar för personen. För att kunna säkerställa rättigheter för personer med funktionsnedsättning behövs ett effektivt arbete med uppföljning av beslut, klagomål och rättsliga avgöranden på både individ- och systemnivå. Uppföljning på individnivå ska vara åtgärder som leder till förändring i personens individuella situation så att personen får tillgång till sina rättigheter och att beslut som berör individens situation verkställs. Uppföljning på systemnivå ska vara åtgärder för förbättring i hur det övergripande systemet fungerar för att säkerställa rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och verkställighet av olika beslut som berör olika delar av systemet. Detta är ett led i att säkerställa att individernas ärenden leder till verkställighet eller uppföljning i form av åtgärder som säkerställer tillgång till rättigheter för personer. Sådant uppföljning behövs även på nationell nivå för att se till att eventuella systemfel åtgärdas på ett effektivt sätt över hela landet. Målet med uppföljning och förändringar på systemnivå är att myndigheter och andra ansvariga aktörer ska ge individer det stöd som behövs och genomföra sitt arbete så att rättigheterna tillförsäkras på individnivå. 

Svar: ja/nej beroende på om det sker ett effektivt arbete med uppföljning på individ- och systemnivå av beslut, klagomål och rättsliga avgöranden.  

Vägledning: Om det inte finns ett effektivt uppföljningsarbete av beslut, klagomål och rättsliga avgöranden indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs ett effektivt uppföljningsarbete på individ- och systemnivå etableras och utvecklas så att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sina rättigheter enligt Konventionen. 

2.9 I vilken utsträckning är organisationer av personer med funktionsnedsättning aktivt involverade i beslutsprocesser som gäller deras rättigheter?

Enligt Konventionen ska organisationer av personer med funktionsnedsättning vara aktivt involverade i beslutsprocesser som exempelvis att ta fram lagar, författningar, handlingsplaner och policyer som berör deras rättigheter. Med begreppet organisationer av personer med funktionsnedsättning avses organisationer som skapas, kontrolleras och drivs av personer med funktionsnedsättning. Det ska inte vara någon utan funktionsnedsättning som samordnar en grupp personer med funktionsnedsättning och planerar arbetet för gruppen.  

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning organisationer av personer med funktionsnedsättning är aktivt involverade i beslutsprocesser gällande deras rättigheter. 

Vägledning: I ju mindre utsträckning som organisationer av personer med funktionsnedsättning aktivt involveras i beslutsprocesser desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att organisationer av personer med funktionsnedsättning blir aktivt involverade i beslutsprocesser som berör deras rättigheter.


 

Aktiv involvering – är att det offentliga på någon politisk nivå skapar ett system så att personer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga på ett sätt som påverkar arbetet med att genomföra Konventionen. Återkoppling mellan sammanträden är en viktig komponent liksom frågan hur beslutsfattarna hanterat synpunkterna?

2.10 I vilken utsträckning det allmänna finansierar forskning om rätten för personer med funktionsnedsättning till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen?

Forskning är ett verktyg för att upptäcka olika sätt att uppnå bättre implementering av rätten till självbestämmande. Enligt Konventionen ska det allmänna finansiera forskning om rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen för personer med funktionsnedsättning, vilket ska leda till bättre implementering av rättigheten i samhället. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning det allmänna finansierar forskning om rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen.

Vägledning: I ju mindre utsträckning det allmänna finansierar forskning om rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att förverkliga Konventionens krav behöver allmän finansiering av sådan forskning då öka så att personer i förlängningen får bättre tillgång till sina rättigheter enligt Konventionen.

2.11 Sker en avveckling av institutionsliknande bostadsformer som avsedda särskilt för personer med funktionsnedsättning?

Enligt Konventionen ska institutionsliknande bostadsformer avsedda särskilt för personer med funktionsnedsättning avvecklas, eftersom personer i en sådan bostadsform inte har kontroll över sitt boende och livet i övrigt i samma utsträckning som en person som bor i samhällsgemenskapen har. 

Svar: ja/nej beroende på om det sker en avveckling av institutionsliknande bostadsformer för personer med funktionsnedsättning. 

Vägledning: Om det inte sker en avveckling av institutionsliknande boendeformer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att en process för avveckling av institutionsliknande boenden sker.


 

Avinstitutionalisering – en process att gå ifrån förmyndarskap till frigörelse. Institutionspräglade bostadsformer och stödformer samt långsiktig användning av vårdanstalter t. ex. slutenvård eller sjukhus som bostadsformer för personer med funktionsnedsättning behöver avvecklas. Avinstitutionalisering är en process där institutioner och institutionsliknande bostadsformer och stödformer ersätts med bostadsformer där personer kan bo som en del i samhällsgemenskapen och där de har tillgång till stödformer som ger dem kontroll över sina liv. Avinstitutionalisering möjliggör att personer med funktionsnedsättning kan arbeta, studera, resa, ha en engagerad och meningsfull fritid samt ha förutsättningar för bra sociala relationer enligt egna önskemål och preferenser. “Det handlar inte ”bara” om att bo i en särskild byggnad eller miljö, utan först och främst om att inte förlora sina personliga valmöjligheter och sin autonomi genom att påtvingas vissa levnads- och boendearrangemang. Även om institutionsmiljöer kan skilja sig åt i storlek, namn och upplägg, så finns det vissa definierande kännetecken för dem. Det kan till exempel vara att man är tvungen att dela assistenter med andra och saknar eller har begränsat inflytande över vem man måste acceptera att få assistans av; isolering och segregering från ett självständigt liv i samhällsgemenskapen; brist på kontroll över beslut i vardagen; brist på möjlighet att välja vem man vill leva med; oflexibla rutiner som inte tar hänsyn till personlig vilja och personliga preferenser; identiska aktiviteter på samma ställe för en grupp personer som lyder under en viss auktoritet; ett paternalistiskt synsätt i tillhandahållandet av tjänster; övervakning över ens boendesituation; och vanligen också ett oproportionerligt stort antal personer med funktionsnedsättning som bor på samma ställe.” (allmän kommentar nr 5 p. 16 c)

Bostadsform – en slags bostad där individen bor och förhoppningsvis kan ha ett hem som den önskar. Vanliga bostadsformer är hyresrätt, bostadsrätt, eget hus, lägenhet eller kollektivboende. Det finns olika bostadsformer som är särskilt avsedda för personer med funktionsnedsättning som t.ex. gruppboende och satellitboende. Tillfälliga vistelseplatser som sjukhus, SIS-hem, slutenvård mm. ingår inte i begreppet bostadsform.

2.12 Utformas individstyrda funktionsstöd och allmänna samhällstjänster med målsättning att avveckla institutionsliknande livsförhållanden?

En förutsättning för att kunna avveckla institutionsliknande bostadsformer är att det i samhällsgemenskapen utformas individstyrda funktionsstöd samt allmänna samhällstjänster som kan ersätta avvecklade institutionsliknande bostadsformer och livsförhållanden. Utveckling av universellt utformade och tillgängliga samhällstjänster är viktigt, så att personer med funktionsnedsättning så mycket som möjligt kan använda tjänster, infrastruktur och byggda miljöer på samma sätt som befolkningen i övrigt utan att behöva använda särlösningar avskilda från samhällsgemenskapen. Samtidigt ska personer med funktionsnedsättning ha tillgång till individstyrt funktionsstöd i samhällsgemenskapen för att få stöd med sina personliga behov kopplade till funktionsnedsättningen. 

Svar: ja/nej beroende på om individstyrda funktionsstöd och universellt utformade allmänna samhällstjänster utformas med målsättning att avveckla och förhindra skapandet av institutionsliknande livsförhållanden.

Vägledning: Om det inte utformas individstyrda funktionsstöd och allmänna samhällstjänster för avveckling av institutionsliknande bostadsformer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en förändring på olika politiska och administrativa nivåer i syfte att ta fram individstyrt funktionsstöd och allmänna samhällstjänster.


 

Allmän samhällsservice – sådana tjänster som erbjuds allmänheten t. ex. butiker, banktjänster, vård, skola, utbildning och som inte är riktat specifikt mot personer med funktionsnedsättning.

Universell utformning – en process för att utforma tjänster, produkter och den byggda miljön för att säkerställa tillgänglighet och användbarhet för så många som möjligt i samhället oavsett funktionalitet. Personer med funktionsnedsättning ska involveras fullt ut i hela utformningsprocessen.

2.13 Säkerställs eller förbättras förutsättningarna för hög kvalitet i funktionsstödet?

Olika förutsättningar, som budget, arbetsvillkor, kompetensutveckling, relationsbyggande och långsiktighet, påverkar kvaliteten i funktionsstödet. Därför är det viktigt att förutsättningarna för ett funktionsstöd av hög kvalitet kontinuerligt säkerställs eller förbättras. 

Svar: ja/nej beroende om förutsättningarna för hög kvalitet i funktionsstödet kontinuerligt säkerställs eller förbättras. 

Vägledning: Om förutsättningarna för hög kvalitet i funktionsstödet inte säkerställs eller förbättras indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring så att förutsättningarna för funktionsstöd av hög kvalitet säkerställs eller förbättras över tid vilket är en förutsättning för bättre tillgång till rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

2.14 Finns det ett aktivt arbete med indikatorer och datainsamling samt analys av uppgifter avseende tillgänglighet till och användbarhet av samhällets allmänna tjänster för personer med funktionsnedsättning?

Det finns skyldigheter för offentligt finansierad verksamhet att aktivt arbeta med indikatorer och datainsamling samt analys av uppgifter avseende tillgänglighet till och användbarhet av samhällets allmänna tjänster. Sådan datainsamling och analys ska ge en tydlig inriktning för arbetet med att utforma tillgängliga och användbara samhällstjänster i enlighet med Konventionen.

Svar: ja/nej beroende på om det finns ett aktivt arbete med indikatorer och datainsamling samt analys av uppgifter avseende tillgänglighet och användbarhet av allmänna tjänster. 

Vägledning: Om det inte finns ett aktivt arbete med indikatorer och datainsamling samt analys av uppgifter avseende tillgänglighet och användbarhet av allmänna tjänster indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer för att skapa och utveckla systemen för sådan datainsamling och analys gällande tillgänglighet och användbarhet i allmänna tjänster.

2.15 Är universell utformning en del av offentliga upphandlingar och processer för samhällsplanering?

Universell utformning ska vara integrerat i alla skapandeprocesser av infrastruktur, produkter och tjänster inom offentlig sektor, vilket framgår av Konventionen. Offentliga upphandlingar och processer för samhällsplanering omfattas av dessa skyldigheter. Därför ska det finnas krav på och vägledning för hur universell utformning ska användas inom offentlig upphandling eller offentlig samhällsplanering.

Svar: ja/nej beroende på om universell utformning är en del av offentliga upphandlingar och processer för samhällsplanering.  

Vägledning: Om universell utformning inte är en del av offentliga upphandlingar och processer för samhällsplanering indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring inom olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att upphandling och samhällsplaneringen följer kraven för universell utformning.

2.16 Tillämpas standarder som utgår ifrån universell utformning?

Det framgår av Konventionen att standarder och riktlinjer för universell utformning ska främjas av det offentliga. Därför ska det ske ett aktivt arbete med standarder och riktlinjer för universell utformning. 

Svar: ja/nej beroende på om standarder som utgår ifrån universell utformning tillämpas eller inte. 

Vägledning: Om det inte tillämpas standarder som utgår ifrån universell utformning indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att standarder som utgår från universell utformning tillämpas systematiskt för att skapa ett tillgängligt samhälle för alla.

2.17 Finns effektiva rättsmedel och en rättshjälp som möjliggör för individer att utkräva sina rättigheter via rättsväsendet utan att riskera fattigdom?

I situationer där någonting går fel i beslutsprocesser som berör rättigheterna för en person med funktionsnedsättning så att de inte kan åtnjuta sina rättigheter, är det viktigt att de har tillgång till effektiva rättsmedel och rättshjälp, utan risk för fattigdom. Genom ändamålsenliga rättsmedel och rättshjälp kan frågan korrigeras via rättsväsendet och på så sätt kan individen utkräva sina rättigheter utan att hamna i en större risk för fattigdom än om processen inte inletts. 

Svar: ja/nej beroende på om det finns effektiva rättsmedel och en rättshjälp som möjliggör för individer att utkräva sina rättigheter via rättsväsendet utan att riskera fattigdom. 

Vägledning: Om det inte finns rättsmedel och rättshjälp som möjliggör för individer att utkräva sina rättigheter utan ökad risk för fattigdom indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att personer kan utkräva sina rättigheter via rättsväsendet med hjälp av rättsmedel och rättshjälp utan ökad risk för fattigdom.


 

Rättsmedel – de lagliga möjligheter som finns för att få individens rättigheter prövade. I en situation där en person upplever att den inte har tillgång till sina rättigheter behövs rättsmedel för att få till en förändring. Möjligheten att överklaga ett myndighetsbeslut är ett slags rättsmedel som ska användas om någonting gått fel i beslutsprocessen.

Rättshjälp – när personen hamnar i en situation där den upplever att den inte får tillgång till sina rättigheter kan personen behöva någons hjälp med att gå till domstol. Ibland behövs hjälp av en jurist och rättshjälp kan vara pengar för den kostnaden.

2.18 Är bedömningar för beviljande av funktionsstöd från det offentliga baserade på individens samlade behov?

En alltför fragmenterad bedömning av olika delar av behov eller delaktighetsområden kan förhindra ett funktionsstöd som möjliggör ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlika villkor. Därför behövs flexibilitet i systemen som möjliggör en helhetsbedömning. 

Svar: ja/nej beroende på om bedömningar för beviljande av funktionsstöd är baserade på individens samlade behov eller inte. 

Vägledning: Om bedömningar för beviljande av funktionsstöd inte är baserade på individens samlade behov indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att beslut för beviljande av funktionsstöd görs baserat på en helhetsbedömning av individens samlade behov.

Kapitel 3: Utfall

Indikatorer som handlar om resultat av arbetet med regelskapande och verksamhetens utförande på olika politiska nivåer. Dessa indikatorer fokuserar på att utvärdera resultat genom t.ex. statistik, datainsamling, arbete med indikatorer och analys av uppgifter avseende genomförande av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning för att komma fram till hur långt processen har kommit med att uppnå målet att implementera artikel 19 i Konventionen.

3.1 Förbättras förutsättningarna för personer att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlika villkor?

Enligt Konventionen ska det ske en kontinuerlig förbättring av förutsättningarna för personer att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlika villkor. 

Svar: ja/nej beroende på om förutsättningarna för personer att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlika villkor förbättras. 

Vägledning: Om förutsättningarna för personer att ha självbestämt liv i samhällsgemenskapen inte förbättras indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att förutsättningarna för rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen förbättras.


 

Verksamhet – en organisation eller aktör t.ex. en butik, myndighet eller skola som tillhandahåller något allmänheten.

Ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen – rätten för personer med funktionsnedsättning att leva som en vanlig människa, ha möjlighet att delta i samhällslivet och göra sådant som de flesta tar för givet. Individen ska kunna bestämma själv vad den vill göra så att självbestämmandet inte begränsas på grund av dens funktionsnedsättning.

Jämlika villkor – personer med funktionsnedsättning har jämlika rättigheter med en person utan funktionsnedsättning. Det betyder att en person ska kunna delta i en viss verksamhet eller ta del av något samhället erbjuder alla. Exempelvis ska en person som använder rullstol kunna komma in via huvudentrén och inte bli tvungen att använda varuintaget.

3.2 Minskar antalet personer med funktionsnedsättning som befinner sig på institutioner eller lever i institutionsliknande livsförhållanden?

Enligt Konventionen ska antalet personer med funktionsnedsättning som befinner sig på institutioner eller lever i institutionsliknande livsförhållanden kontinuerligt minska för att till slut vara noll. Målet är att alla personer med funktionsnedsättning kan leva i samhällsgemenskapen och bestämma själva i sina liv på jämlika villkor. Återinstitutionalisering är ett direkt brott mot Konventionens bestämmelser. 

Svar: ja/nej beroende på om antalet personer med funktionsnedsättning som befinner sig på institutioner eller lever i institutionsliknande livsförhållanden minskar.

Vägledning: Om antalet personer som befinner sig på institutioner eller i institutionsliknande livsförhållanden inte minskar indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska nivåer som ska leda till att personer kan övergå från institutionsliknande livsförhållanden till ett liv i samhällsgemenskapen. Detta ska ske genom en process med gradvis avinstitutionalisering.


 

Avinstitutionalisering – en process att gå ifrån förmyndarskap till frigörelse. Institutionspräglade bostadsformer och stödformer samt långsiktig användning av vårdanstalter t. ex. slutenvård eller sjukhus som bostadsformer för personer med funktionsnedsättning behöver avvecklas. Avinstitutionalisering är en process där institutioner och institutionsliknande bostadsformer och stödformer ersätts med bostadsformer där personer kan bo som en del i samhällsgemenskapen och där de har tillgång till stödformer som ger dem kontroll över sina liv. Avinstitutionalisering möjliggör att personer med funktionsnedsättning kan arbeta, studera, resa, ha en engagerad och meningsfull fritid samt ha förutsättningar för bra sociala relationer enligt egna önskemål och preferenser. “Det handlar inte ”bara” om att bo i en särskild byggnad eller miljö, utan först och främst om att inte förlora sina personliga valmöjligheter och sin autonomi genom att påtvingas vissa levnads- och boendearrangemang. Även om institutionsmiljöer kan skilja sig åt i storlek, namn och upplägg, så finns det vissa definierande kännetecken för dem. Det kan till exempel vara att man är tvungen att dela assistenter med andra och saknar eller har begränsat inflytande över vem man måste acceptera att få assistans av; isolering och segregering från ett självständigt liv i samhällsgemenskapen; brist på kontroll över beslut i vardagen; brist på möjlighet att välja vem man vill leva med; oflexibla rutiner som inte tar hänsyn till personlig vilja och personliga preferenser; identiska aktiviteter på samma ställe för en grupp personer som lyder under en viss auktoritet; ett paternalistiskt synsätt i tillhandahållandet av tjänster; övervakning över ens boendesituation; och vanligen också ett oproportionerligt stort antal personer med funktionsnedsättning som bor på samma ställe.” (allmän kommentar nr 5 p. 16 c)

3.3 Hur många personer har ersättande beslutsfattande respektive beslutsstöd?

Enligt Konventionen ska ersättande beslutsfattande fasas ut och ersättas med beslutsfattande med beslutsstöd där personer fattar sina egna beslut. Antalet personer som har ersättande beslutsfattande i jämförelse med antalet personer som har stödjande beslutsfattande visar hur långt processen med att fasa ut ersättande beslutsfattande har kommit. Målet med en sådan process är att personer som behöver stöd med beslutfattande inte begränsas i sin rätt till självbestämmande genom att bli utsatt för ersättande beslutsfattande. 

Svar: En indikator som anger hur många personer har ersättande beslutsfattande respektive beslutstöd.

Vägledning: Ju fler personer som har ersättande beslutsfattande desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs omfattande förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att systemen för beslutsstöd utvecklas, vilket är en förutsättning för att kunna avveckla praxisen med ersättande beslutsfattande. En sådan process ska leda till att alla som behöver får tillgång till beslutsfattande med beslutsstöd.


 

Ersättande beslutsfattande – när beslut i en persons liv fattas av någon annan utan personens informerade samtycke. Beslut grundade på korrekt skapade fullmakter ingår inte i begreppet.

Beslutsstöd – stöd för att hitta information, förstå och överväga olika valmöjligheter samt komma fram till ett beslut. Beslutstöd kan ges på olika sätt t.ex. stöd från kontaktperson, god man, personlig assistent, personligt ombud eller hjälpmedel som underlättar informationshantering.

Behov – hur omgivningen ska vara utformad för att passa personen och det stöd eller hjälpmedel hen behöver på grund av personliga preferenser, önskemål, livsstil, identitet, personlighet och funktionalitet. Behov av stöd från en annan person i form av personlig assistans är ett möjlig behov en person kan ha. Ett annat kan vara hur ens boende ska se ut och fungera. Människor har olika behov och de kan tillgodoses på olika sätt beroende på individuella förutsättningar bland annat kopplade till funktionalitet och preferenser. Funktionsstöd kan vara ett medel för att tillgodose ett behov. Individer kan ha behov av stöd för att fatta eller verkställa olika beslut i sitt liv.

3.4 I vilken utsträckning har personer med funktionsnedsättning tillgång till privatekonomi genom exempelvis socialförsäkring eller ekonomiskt bistånd som tillgodoser social trygghet?

I ju större utsträckning personer har tillgång till en privatekonomi som tillgodoser social trygghet genom exempelvis lön, socialförsäkring eller ekonomiskt bistånd, desto bättre är rätten till självbestämmande implementerad i samhället. Utan privatekonomi som tillgodoser social trygghet kan en person inte åtnjuta sin rätt till självbestämmande och andra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning har tillgång till en privatekonomi som tillgodoser social trygghet.

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer har tillgång till privatekonomi som tillgodoser social trygghet, desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav krävs det förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att personer inte får sämre privatekonomi på grund av sin funktionsnedsättning samt att det finns system som på ett effektivt sätt tillgodoser social trygghet.


 

Social trygghet – tillräcklig ekonomisk trygghet för individen att ha en tillfredsställande levnadsstandard. Personer med funktionsnedsättning ska inte bli utsatta för sämre levnadsstandard på grund av sina funktionsnedsättningar. Detta innebär att de vid behov ska få det ekonomiska stöd som behövs för att tillförsäkra social trygghet och tillfredsställande levnadsstandard på jämlika villkor. Med social trygghet menas inkomsttrygghet och skydd mot oproportionerligt stora kostnader för åtgärder för att åtnjuta sina rättigheter enligt Funktionsrättskonventionen. Detta gäller även vid förändrade levnadsvillkor som anställning, sysselsättning, sjukdom, föräldraledighet eller hög ålder.

3.5 I vilken utsträckning har personer ekonomiska förutsättningar för ett självbestämt deltagande i kultur- och samhällsliv?

Enligt Konventionen ska personer med funktionsnedsättning ha de ekonomiska förutsättningar som behövs för att kunna delta i kultur- och samhällsliv på jämlika villkor. Personen ska själv kunna bestämma vad en vill göra, var, hur och med vem.

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer har ekonomiska förutsättningar för att delta i kultur- och samhällslivet på jämlika villkor.

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer har ekonomiska möjligheter att delta i samhälls- och kulturlivet desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så att personer inte får sämre ekonomiska förutsättningar på grund av sin funktionsnedsättning samt att de har tillgång till ekonomiskt stöd om det behövs för ett självbestämt deltagande i samhälls- och kulturlivet.


 

Ekonomiskt stöd – stöd för försörjning och stöd för en god privatekonomi så att personen inte får sämre ekonomiska förutsättningar på grund av sin funktionsnedsättning. Exempel:  merkostnadsersättning inom socialförsäkringen.

3.6 I vilken utsträckning upplever personer med funktionsnedsättning att det finns rimliga rättsprocesser att tillgå för att få en rättighetsfråga korrigerad?

Enligt Konventionen är en viktig förutsättning för rätten till självbestämmande att personer har tillgång till rimliga rättsprocesser om de behöver få en rättighetsfråga korrigerad. På så sätt säkerställs att i situationer där någonting gått fel och personen inte får tillgång till sina rättigheter på ett bra sätt så har personen tillgång till användbara och rimliga rättsprocesser för att åtgärda det. Alla personer använder inte nödvändigtvis sådana rättsprocesser, men det är viktigt att de upplever att rimliga rättsprocesser finns i fall det behövs. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer upplever att det finns rimliga rättsprocesser att tillgå för att få en rättighetsfråga korrigerad.

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer upplever brist på rimliga rättsprocesser att tillgå för att få en rättighetsfråga korrigerad desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer för att utveckla sådana rättsprocesser samt att de görs kända för personer med funktionsnedsättning. 

3.7 I vilken utsträckning har funktionshinderorganisationer aktivt involverats i beslutsprocesser?

Enligt Konventionen ska organisationer av personer med funktionsnedsättning vara aktivt involverade i beslutsprocesser som exempelvis framtagandet av lagar, författningar, handlingsplaner och policyer som berör deras rättigheter. Med begreppet organisationer av personer med funktionsnedsättning avses organisationer som skapas, kontrolleras och drivs av personer med funktionsnedsättning. Det ska inte vara någon utan funktionsnedsättning som samordnar en grupp personer med funktionsnedsättning och planerar arbetet för gruppen.

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning organisationer av personer med funktionsnedsättning är aktivt involverade i beslutsprocesser gällande deras rättigheter. 

Vägledning: I ju mindre utsträckning organisationer av personer med funktionsnedsättning aktivt involverats i beslutsprocesser desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att organisationer av personer med funktionsnedsättning blir aktivt involverade i beslutsprocesser som berör deras rättigheter.


 

Aktiv involvering – är att det offentliga på någon politisk nivå skapar ett system så att personer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga på ett sätt som påverkar arbetet med att genomföra Konventionen. Återkoppling mellan sammanträden är en viktig komponent liksom frågan hur beslutsfattarna hanterat synpunkterna?

3.8 Flyttar personer med funktionsnedsättning mellan olika orter i samma utsträckning som befolkningen i övrigt?

Fri rörlighet är en viktig del av förverkligandet av rätten till självbestämmande. Därför är det viktigt att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att flytta mellan olika orter i samma utsträckning som befolkningen i övrigt.

Svar: ja/nej beroende på om personer med funktionsnedsättning flyttar mellan olika orter i samma utsträckning som befolkningen i övrigt. 

Vägledning: Om personer med funktionsnedsättning inte flyttar mellan olika orter i samma utsträckning som befolkningen i övrigt indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer så att personer med funktionsnedsättning inte hindras från att flytta och att de vid behov får stöd för att kunna flytta på jämlika villkor.

3.9 I vilken utsträckning har individer haft möjlighet att välja boende i samhällsgemenskapen istället för att bo i särskilda bostadsformer för personer med funktionsnedsättning?

Enligt Konventionen ska individer inte vara tvungna att bo i särskilda bostadsformer avsedda för personer med funktionsnedsättning på grund av brist på möjligheter att bo som alla andra i samhällsgemenskapen. Därför ska personer ha möjlighet att välja boende i samhällsgemenskapen. Nära sammankopplad med denna fråga är rätten till individstyrt funktionsstöd för de som har behov av det.

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning individer haft rimliga alternativ av boende i samhällsgemenskapen istället för att bo i särskilda bostadsformer avsedda för personer med funktionsnedsättning. 

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer haft möjlighet att välja ett boende i samhällsgemenskapen istället för boende i särskilda boendeformer desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer för att utveckla tillgängliga boenden i samhällsgemenskapen. Målet är att alla personer ska ha möjlighet att välja boende i samhällsgemenskapen.


 

Val eller välja – ett aktivt beslut att välja ett bland flera andra meningsfulla alternativ. Motsatsen till ett aktivt val är att antingen inte ha någon valmöjlighet eller att ingen av valmöjligheterna fungerar i praktiken.

Bostadsform – en slags bostad där individen bor och förhoppningsvis kan ha ett hem som den önskar. Vanliga bostadsformer är hyresrätt, bostadsrätt, eget hus, lägenhet eller kollektivboende. Det finns olika bostadsformer som är särskilt avsedda för personer med funktionsnedsättning som t.ex. gruppboende och satellitboende. Tillfälliga vistelseplatser som sjukhus, SIS-hem, slutenvård mm. ingår inte i begreppet bostadsform.

Funktionsstöd – målet med funktionsstöd är att personen får det stöd från samhället som behövs för att kompensera för funktionshinder i miljön samt att personen ska kunna leva utan att bli begränsad på grund av sin funktionsnedsättning. Exempel: personlig assistans, ledsagning, boendestöd eller liknande beroende på personens behov. Enligt Konventionen ska funktionsstöd organiseras så att personen har kontroll över sitt liv och i vardagen kan välja vad den vill göra, vart, hur den vill göra det, när och med vem. Ett bra exempel som uppfyller kriterierna är personlig assistans som också nämns särskilt i artikel 19 Funktionsrättskonventionen. Stöd som är kopplad till boendet för en person i en särskild bostadsform är också ett slags funktionsstöd. I sådana situationer är det viktigt ur ett rättighetsperspektiv att fundera på olika aspekter av självbestämmande i personens liv. Om personens stöd och boende är i större eller mindre utsträckning sammankopplade, möjliggör det åtnjutandet av personens rätt till självbestämmande när personen ska lämna sitt boende och t. ex. studera, resa, flytta? Kan personen i övrigt bestämma över sin livsstil på jämlika villkor med andra i samhället?

Tillgänglighet – det betyder att en person har fysisk, psykisk, sensorisk och kognitiv tillgång och tillträde till en verksamhet samt att den kan orientera sig där. Personen ska kunna använda en tjänst eller produkt och meningsfullt kunna ta del av en verksamhet. Tillgängligheten i samhället ska garanteras för personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor.

3.10 Hur många personer har personlig assistans jämfört med antalet personer som behöver funktionsstöd?

I Konventionen nämns personlig assistans särskilt som en stödtjänst som ger personer med funktionsnedsättning bra förutsättningar för ett självbestämt liv. Det är särskilt tydligt i konventionstexten på engelska. “Persons with disabilities have access to a range of in-home, residential and other community support services, including personal assistance necessary to support living and inclusion in the community, and to prevent isolation or segregation from the community.” (Artikel 19 b i Konventionen) Fokus på personlig assistans beror på att utformningen möjliggör att personen har kontroll över olika aspekter av sitt funktionsstöd. Ju fler personer som har personlig assistans jämfört med antalet personer som behöver funktionsstöd, desto bättre är rätten till självbestämmande implementerad i samhället. 

Svar: En indikator som anger hur många personer som har personlig assistans jämfört med antalet personer som behöver funktionsstöd.

Vägledning: Ju färre antal personer som har personlig assistans jämfört med antalet personer som behöver funktionsstöd desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs ett arbete med målsättningen att alla som behöver funktionsstöd ska ha tillgång till personlig assistans.


 

Personlig assistans – ett individstyrt funktionsstöd som kontrolleras av personen i behov av stödet. Kontrollen omfattar vad personen får stöd med samt var, när, hur och av vem stödet ges. Personlig assistans bygger på att personen i behov av stödet utbildar assistenterna och kontrollerar det enligt arbetsrättsliga normer (lag och kollektivavtal). Kontantstöd från det allmänna till individen, som syftar till att denne ska få skapa sitt eget stöd, är en effektiv form för bemäktigande och bemyndigande. Personlig assistans nämns särskilt i artikel 19 b).

3.11 I vilken utsträckning klagar personer som sökt funktionsstöd över offentliga beslut om funktionsstödet?

Med ordet klagomål avses yttring av missnöje som en person kan framföra på olika sätt t.ex skriftligt eller muntligt. Begränsningar i t. ex systemet för hantering av klagomål ska inte hindra någon från att framföra sitt klagomål på det sättet som fungerar för personen. Statistik över klagomål på offentliga beslut om funktionsstödet visar hur personer upplever att deras rättigheter efterföljs. Enligt Konventionen är det viktigt att funktionsstödet utformas i nära samråd med målgruppen, så när målgruppen upplever brister i offentliga beslut om funktionsstödet ska åtgärder vidtas. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer som sökt funktionsstöd klagar över offentliga beslut om funktionsstödet. 

Vägledning: I ju större utsträckning personer som sökt funktionsstöd klagar över offentliga beslut om detsamma desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att etablera och utveckla ett effektivt system för att tillhandahålla funktionsstöd och tillförsäkra tillgång till stöd för de som behöver det. Om statistiken visar att det finns väldigt få eller inga klagomål kan det betyda att själva klagomålssystemet är otillgängligt eller på andra sätt inte fungerar för att skapa den önskade förändringen. Då ska det åtgärdas så att personer kan få sin rätt till funktionsstöd prövad och tillgodosedd.

3.12 I vilken utsträckning får personer funktionsstöd i alla sammanhang i livet?

Enligt Konventionen ska personer ha rätt till det funktionsstöd de behöver för självbestämmande i sitt liv och för att kunna delta i alla sammanhang i livet. Om personerna inte får rätt till funktionsstöd i sitt liv eller i en viss del av samhällslivet, begränsas personens delaktighet och självbestämmande.  

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer får rätt till funktionsstöd inom alla sammanhang i livet. 

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer får funktionsstöd i alla sammanhang i livet desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer så den som behöver det får tillgång till funktionsstöd i alla sammanhang i livet.


 

I alla sammanhang – enligt Konventionen ska personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor ha tillgång till sina rättigheter i livets olika faser och i olika sammanhang och situationer. Exempel: arbete, utbildning, kulturella och politiska aktiviteter, föräldraskap och relationer till familj, släkt och vänner, fritidsaktiviteter och resor.

3.13 I vilken utsträckning har personer tillräckligt mycket funktionsstöd för att kunna leva som de vill?

Det är viktigt att personer får det funktionsstöd de behöver för att kunna fatta egna beslut och göra egna val. Brist på funktionsstöd får inte vara orsaken till att en person med funktionsnedsättning inte kan vara en jämlik deltagare i samhällsgemenskapen eller förlorar sitt självbestämmande.

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer har tillräckligt mycket funktionsstöd för att kunna leva som de vill.

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer har tillräckligt mycket funktionsstöd för att kunna leva som de vill desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en förändring på olika politiska och administrativa nivåer för att utveckla system för funktionsstöd. Målet är att alla som behöver det får bra tillgång till funktionsstöd så att de inte förhindras att leva som de vill på grund av brist på funktionsstöd.

3.14 I vilken utsträckning är personer beroende av informellt funktionsstöd från familj, anhöriga eller vänner?

Ingen person med funktionsnedsättning ska vara beroende av informellt funktionsstöd för att kunna leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen enligt Funktionsrättskonventionen. Därför behöver det offentliga mäta graden av informellt funktionsstöd som utförs utanför det organiserade funktionsstödet genom exempelvis intervjuer, enkäter och omvärldsbevakning. Om det förekommer informellt funktionsstöd för att en person ska kunna leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen och detta skulle kunna ersättas med organiserat funktionsstöd indikerar det att skyldigheterna inte uppfyllts av det offentliga för att tillgodose rätten till individuellt stöd och ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen för personen.

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer är beroende av informellt funktionsstöd. 

Vägledning: I ju större utsträckning som personer är beroende av informellt funktionsstöd desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring som ska leda till att personer får tillräckligt mycket funktionsstöd av det allmänna. Målet är att personer inte blir beroende av informellt funktionsstöd för att få sina rättigheter tillgodosedda.


 

Informellt funktionsstöd – stöd som ges av anhöriga eller andra, ofta i avsaknad av funktionsstöd från samhället.

3.15 I vilken utsträckning har personer haft merkostnader för sitt funktionsstöd?

Personer med funktionsnedsättning har rätt till jämlika valmöjligheter som personer utan funktionsnedsättning och kontinuerligt förbättrade levnadsvillkor enligt Konventionen. Om det uppstår en merkostnad för personer på grund av deras funktionsnedsättning bör samhället ersätta den kostnaden för att säkerställa jämlika valmöjligheter. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer haft merkostnader för sitt funktionsstöd.

Vägledning: I ju större utsträckning som personer haft merkostnader för sitt funktionsstöd desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring på olika politiska och administrativa nivåer och i olika delar av verksamheter. Funktionsstödet ska organiseras så att personen inte har några merkostnader i samband med funktionsstödet. Om kostnaderna ändå uppstår ska dessa ersättas av det allmänna.


 

Merkostnader – utgifter som har uppstått för någon med funktionsnedsättning i samband med personens funktionsnedsättning. Kostnaderna kan t.ex. ha uppstått i samband med bristande funktionsstöd eller hjälpmedel.

3.16 Blir allmän samhällsservice mer tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättning?

Konventionen innehåller skyldigheter för det offentliga att progressivt arbeta bort hinder för tillgänglighet i samhället. Arbetet och situationen ska även mätas med mer utförliga indikatorer. 

Svar: ja/nej beroende på om det sker en progressiv förbättring så att allmän samhällsservice blir mer tillgänglig och användbar. 

Vägledning: Om allmän samhällsservice inte blir mer tillgänglig och användbar indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer för att utveckla tillgänglighet och användbarhet i allmän samhällsservice.


 

Allmän samhällsservice – sådana tjänster som erbjuds allmänheten t. ex. butiker, banktjänster, vård, skola, utbildning och som inte är riktat specifikt mot personer med funktionsnedsättning.

Progressivt – kontinuerligt arbete för att tillgodose en ständigt ökande grad av rättighetsåtnjutande över tid. Staten ska använda alla till buds stående medel samt aktivt, genom handlingsplaner och budgettillsättning, se till att arbetet stadigt går framåt i riktning mot fullt förverkligande av rättigheterna.

3.17 Upplever personer med funktionsnedsättning att deras klagomål gällande brister i tillgänglighet ger resultat?

Ifall det systematiska arbetet inte lett till att alla hinder för tillgänglighet försvunnit och det uppstår en situation med klagomål från en person med funktionsnedsättning är det viktigt att det sker en systematisk process där klagomålet hanteras och följs upp med en lämplig åtgärd både på individ- och systemnivå. Med ordet klagomål avses yttring av missnöje som en person kan framföra på olika sätt t. ex skriftligt eller muntligt. Begränsningar i klagomålssystemet ska inte hindra någon från att framföra sitt klagomål på det sättet som fungerar för personen. För att systemen för hantering av klagomål ska vara betydelsefulla är en central aspekt hur effektiva de upplevs av de som anmält brister. 

Svar: ja/nej beroende på om personer upplever att deras klagomål gällande brister i tillgänglighet ger resultat. 

Vägledning: Om personer inte upplever att deras klagomål gällande brister i tillgänglighet ger resultat indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring för att etablera och utveckla systemet för uppföljning av klagomål på systemnivå och på individnivå.

3.18 I vilken utsträckning upplever personer med funktionsnedsättning myndigheter som tillgängliga?

Att samla in erfarenheter från de som söker sig till myndigheter är ett väldigt bra sätt att bedöma graden av tillgänglighet i myndigheter. Det är viktigt att mäta både användares och icke-användares intryck och erfarenheter av olika tjänster. Om det visar sig att personer har erfarenhet med att myndigheter inte varit tillgängliga, är det viktigt att åtgärda brister i tillgänglighet och ge ut tillgänglig information så att alla som behöver det får information om tillgänglighet i myndigheter. Målet med sådant arbete är att personer med funktionsnedsättning ska kunna ha kontakt med myndigheter utan att bli förhindrad på grund av brister i tillgänglighet. 

Svar: En indikator som anger i vilken utsträckning personer upplever myndigheter som tillgängliga.

Vägledning: I ju mindre utsträckning personer upplever myndigheter som tillgängliga desto mer indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer för att öka tillgängligheten hos myndigheter.


 

Myndighet – med myndighet förstås varje organ som ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen, inklusive regeringen och domstolarna. Myndigheterna ska se till att lagar, beslut och strategiska planer som riksdag och regering har tagit fram blir verkställda i praktiken. Sveriges myndigheter delas in i tre huvudkategorier: regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Detta innefattar myndigheter som Regeringskansliet och Försäkringskassan men också myndigheter som högskolor eller Allmänna arvsfonden.

3.19 Minskar antalet klagomål om brister i rimligt tillmötesgående?

Med ordet klagomål avses yttring av missnöje som en person kan framföra på olika sätt t. ex skriftligt eller muntligt. Begränsningar i klagomålssystemet ska inte hindra någon från att framföra sitt klagomål på det sättet som fungerar för personen. Antalet klagomål om brister i rimligt tillmötesgående när tillgängligheten inte fungerar indikerar hur väl skyldigheterna genomförts. Om det förekommer många klagomål betyder det antagligen att det finns brister i rimligt tillmötesgående.

Svar: ja/nej beroende på om antalet klagomål om brister i rimligt tillmötesgående minskar eller inte. 

Vägledning: Om antalet klagomål om brister i rimligt tillmötesgående inte minskar indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. Om tillgängligheten brister i stor omfattning och flera klagomål görs utan efterföljande förändring kan det leda till att personer som upplever brister avstår från att klaga. Statistik som visar få eller inga klagomål kan innebära att själva klagomålssystemet inte fungerar. För att uppfylla Konventionens krav behövs det en strukturell förändring för att tillförsäkra rimligt tillmötesgående där det behövs. Om klagomålssystemet är otillgängligt eller inte fungerar ska det åtgärdas som en del i att tillförsäkra rätten till rimligt tillmötesgående för personer med funktionsnedsättning.


 

Rimligt tillmötesgående – en åtgärd för att göra en verksamhet tillgänglig när en person med funktionsnedsättning efterfrågar det. Om det behövs ska en dialog eller förhandling om rimliga lösningar följa. Enbart om det är orimligt ekonomiskt betungande eller praktiskt orimligt får en verksamhet neka en åtgärd. Ibland kallas rimligt tillmötesgående även ’skälig anpassning’.

3.20 Fasas ersättande beslutsfattande ut?

Enligt Konventionen ska ersättande beslutsfattande fasas ut och ersättas med beslutsstöd när personer behöver stöd i att fatta sina egna beslut. Alla som behöver det ska ha tillgång till beslutsfattande med beslutsstöd så att de inte fråntas möjlighet att fatta sina egna beslut. 

Svar: ja/nej beroende på om ersättande beslutsfattande fasas ut eller inte. 

Vägledning: Om ersättande beslutsfattande inte fasas ut indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring så att ersättande beslutsfattande fasas ut och att alla som behöver det får beslutsstöd för att kunna fatta egna beslut.

3.21 Ökar förekomsten av beslutsstöd?

En förutsättning för att ersättande beslutsfattande ska kunna fasas ut är att personer med funktionsnedsättning istället har tillgång till beslutsstöd vid behov.

Svar: ja/nej beroende på om förekomsten av beslutsstöd ökar eller inte. 

Vägledning: Om förekomsten av beslutsstöd inte ökar indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en förändring så att alla som behöver det får tillgång till beslutsfattande med beslutsstöd. 

3.22 Minskar fattigdomen i samma takt för personer med funktionsnedsättning som för befolkningen i övrigt?

En viktig del i att förverkliga rätten till självbestämmande är att personer med funktionsnedsättning inte blir mer utsatta för fattigdom än resten av befolkningen. Därför är det viktigt att se till att fattigdomen minskar i samma takt för personer med funktionsnedsättning som för befolkningen i övrigt. 

Svar: ja/nej beroende på om fattigdomen minskar i samma takt för personer med funktionsnedsättning som för befolkningen i övrigt. 

Vägledning: Om fattigdomen för personer med funktionsnedsättning inte minskar eller om minskningen inte sker i samma takt som för befolkningen i övrigt indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en omfattande strukturell förändring som ska leda till att personer med funktionsnedsättning inte blir mera utsatta för fattigdom än befolkningen i övrigt. Denna målsättning ska vara utgångspunkt för det gemensamma arbetet på olika administrativa och politiska nivåer med att förebygga fattigdom för personer med funktionsnedsättning. 

3.23 Pågår icke-regression av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna?

Med begreppet icke-regression menas att rättighetsåtnjutandet i samhället alltid ska förbättras och att det aldrig ska försämras. Enligt Konventionen ska icke-regression av rätten till självbestämmande samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter säkerställas, vilket innebär att förverkligande av dessa rättigheter alltid ska förbättras. Enda undantaget till skyldigheten av icke-regression är situationer där det anses vara vederbörligt motiverat och i enlighet med internationell rätt. 

Svar: ja/nej beroende på om det pågår icke-regression av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med FN-konventionerna. 

Vägledning: Om det inte pågår icke-regression av dessa rättigheter och det inte har bedömts att vara vederbörligt motiverat och i enlighet med internationell rätt indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strategisk förändring i olika delar av verksamheter och på olika politiska och administrativa nivåer. Målet är att säkerställa icke-regression av dessa rättigheter i situationer där åtgärder som skapar regression inte är vederbörligt motiverat och i enlighet med internationell rätt. 

3.24 Genomförs ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter progressivt på jämlik grund för personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt?

Enligt Konventionen ska ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter genomföras progressivt på jämlik grund för personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt. Innebörden av det är att dessa rättigheter alltid ska genomföras progressivt, men även när rättigheterna genomförs progressivt ska utvecklingen ske på jämlik grund för personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt. Detta innebär att först behöver genomförandet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning uppnå samma nivå som genomförandet av rättigheter för befolkningen i övrigt och sedan ska genomförandet utvecklas progressivt och på jämlik grund. 

Svar: ja/nej beroende på om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter genomförs progressivt på jämlik grund för personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt. 

Vägledning: Om dessa rättigheter inte genomförs progressivt på jämlik grund för personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring som ska leda till att rättigheterna förverkligas progressivt på jämlik grund. 

3.25 Sker en progressiv ökning av funktionsstöd inklusive personlig assistans?

Enligt Konventionen finns det en progressiv skyldighet att öka funktionsstöd inklusive personlig assistans så att alla som behöver det ska kunna få tillgång till det, som en förutsättning för att kunna åtnjuta rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. Det är särskilt tydligt i konventionstexten på engelska. “Persons with disabilities have access to a range of in-home, residential and other community support services, including personal assistance necessary to support living and inclusion in the community, and to prevent isolation or segregation from the community.” (Artikel 19 b i Konventionen) Fokus på personlig assistans beror på att utformningen möjliggör att personen har kontroll över olika aspekter av sitt funktionsstöd. En aspekt av att bra funktionsstöd ska kunna organiseras är att det måste bygga på arbetsrättsliga normer. Enligt FN-konventioner, inklusive Funktionsrättskonventionen och ILO-konventioner ska de som utför arbete ha värdiga villkor i arbetet inklusive arbetet med att utföra funktionsstöd. Det kan handla om graden av exempelvis kollektivavtalstäckning eller löneökning för arbetare inom funktionsstöd.

Svar: ja/nej beroende på om det sker en progressiv ökning av funktionsstöd inklusive personlig assistans.

Vägledning: Om funktionsstöd inklusive personlig assistans inte ökas progressivt indikerar det bristande skyldighetsuppfyllelse. För att uppfylla Konventionens krav behövs en strukturell förändring för att progressivt öka funktionsstöd inklusive personlig assistans.

%d bloggare gillar detta:

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen och för att vi ska veta hur många besök webbplatsen får med hjälp av Google analytics. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng