KRÖNIKA: Att ta tillbaka – av Sofia Thoresdotter

Krönika av Sofia Thoresdotter

Vi som har vuxit upp med en grav synnedsättning har vant oss vid att saker inte är gjorda för oss. Det mesta i samhället är till för dem som ser. Vi har lärt oss att nöja oss med särlösningar och halvdana anpassningar. Vi nöjer oss med det näst bästa. Ja, vi inte bara nöjer oss, ofta är vi dessutom tacksamma för det. Vi vet att vi lättare får hjälp om vi är snälla och glada, ingen tycker om en krävande person. Fortsätt läsa ”KRÖNIKA: Att ta tillbaka – av Sofia Thoresdotter”

UPPFÖLJNING: Caroline anmälde diskriminering varje dag. Vad hände sen?

Under februari 2017 gjorde Caroline van Mourik en anmälan om bristande tillgänglighet varje dag. Artikeln på Lagen som verktyg fick stor spridning. Men vad har hänt med dessa ärenden sedan dess? Fortsätt läsa ”UPPFÖLJNING: Caroline anmälde diskriminering varje dag. Vad hände sen?”

NYHET: JO inleder tillsyn om långa handläggningstider för enkelt avhjälpta hinder

Kommunerna är ansvariga för att avlägsna enkelt avhjälpta hinder och utöva tillsyn över dessa. Det följer av plan- och bygglagen (PBL) sedan 2001. När Lagen som verktygs jurist Anna Zotééva granskade kommunernas tillsyn över enkelt avhjälpta hinder fann hon flera fall av extremt långa handläggningstider. Nu har Justitieombudsmannen (JO) beslutat att inleda tillsyn över byggnadsnämndernas handläggning i fem kommuner.

Kommunerna är ansvariga för att avlägsna enkelt avhjälpta hinder och utöva tillsyn över dessa. Det följer av plan- och bygglagen (PBL) sedan 2001. När Lagen som verktygs jurist Anna Zotééva granskade kommunernas tillsyn över enkelt avhjälpta hinder fann hon flera fall av extremt långa handläggningstider. Nu har Justitieombudsmannen (JO) beslutat att inleda tillsyn över byggnadsnämndernas handläggning i fem kommuner.

Den längsta handläggningstiden som Independent Living Institute känner till gällde en anmälan om bristande tillgänglighet vid Uppsala station. Anmälan gjordes 2005 och beslut fattades i november 2018, det vill säga tretton år senare. Då hade en helt ny tågstation tagits i bruk och eftersom den anmälda stationen nu hade annan verksamhet fann kommunen att de påtalade bristerna inte längre kvarstod. Att omständigheterna hinner ändras är ganska vanligt. Anmälningstjänsten har flera anmälningar om för höga postlådor, men när kommunerna väl beslutar i ärendet har dessa postlådor flyttats eller tagits bort.

Independent Living Institute lämnade hösten 2018 in anmälningar till riksdagens justitieombudsman (JO) angående åtta långa handläggningstider i vissa kommuners ärendehantering av anmälningar om enkelt avhjälpta hinder. JO:s uppgift är att granska hur domstolar och andra myndigheter följer lagar och andra författningar i sin verksamhet, alltså inte bara innehållet i myndigheternas beslut, utan hur de handlägger ärenden och utför sina uppgifter. JO har tidigare kritiserat byggnadsnämnder för deras bristande handläggning av tillsynsärenden (se t.ex. JO 2015/16 s. 570, dnr 6596-2013 och JO:s beslut den 2 mars 2017, dnr 3849-2016).

ILI fick beslut från JO Lars Lindström den 24 januari 2019. JO ser ingen anledning att vidta någon åtgärd eller göra något uttalande i ärendet i Uppsala som avslutades efter 13 års handläggningstid, och inte heller Örnsköldsvik.

Däremot kommer JO utöva tillsyn i fem av våra anmälningar. Det beslutades idag den första februari 2019. Ett av dessa gäller Sundbyberg. Fallet gäller en fastighetsägare som anmäldes i oktober 2009 till kommunens stadsbyggnads- och stadsmiljönämnd (ärende 736-745/2009). Nämnden kontaktade därefter direkt fastighetsägaren med krav att i november 2009 inkomma med svar på hur bristerna skulle hanteras. Fastighetsägaren svarade då att den skulle inventera bristerna och återkomma med lämpliga åtgärder och tidplan. Någon mer kommunikation mellan kommun och fastighetsägare har inte skett sedan 2009.

När Independent Living Institute frågade nämnden om detta svarade den att den inte planerar att handlägga ärendena eftersom det gått så många år sedan anmälningarna gjordes och att de inte har fått några ytterligare klagomål på dessa lokaler. Däremot ska kommunen enligt egen uppgift hantera nya anmälningar om enkelt avhjälpta hinder – om de får några.

—Sundbybergs kommuns byggnadsnämnd agerande visar på att de inte lever upp till vilka skyldigheter de har vid handläggning av tillsynsärenden, säger Anna Zotééva.

De andra kommunerna som tillsynen gäller är Gislaved, Simrishamn, Stockholms stad och Höganäs.

Lagens krav på hur ärenden ska handläggas

Enligt 11 kap. 5 § plan- och bygglagen, PBL, ska den aktuella kommunala byggnadsnämnden ta upp frågan om påföljd eller ingripande så snart det finns anledning att anta att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om byggande i lagen, någon anslutande föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av PBL.

Varje ärende där någon enskild är part ska enligt 7 § förvaltningslagen, FL, handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. När ett ärende har inletts hos en myndighet är det myndighetens ansvar att driva fram ärendet till ett avgörande. När en begäran om ingripande kommer in till en byggnadsnämnd är denna alltså skyldig att så snabbt som möjligt ta ställning till om de omständigheter som kommit fram genom anmälan och eventuell utredning ska leda till någon åtgärd eller inte.

För att säkerställa att enskilda får ett beslut från myndigheter inom rimlig tid finns i den 2018 uppdaterade förvaltningslagen nya regler (12 §) om långsam handläggning. Om ett ärende som inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans inom sex månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Då har myndigheten fyra veckor på sig att antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Denna begäran kan sedan överklagas till nästa instans.

Lagen utan effekt om den inte följs

Om medborgares anmälningar av enkelt avhjälpta hinder inte tas på större allvar av myndigheterna kan man fråga vilken prioritet tillgängligheten ges i samhället. Om kommunerna reagerar först 10 år efter att de faktiska omständigheterna ägde rum går det ofta inte att göra någon fullgod utredning. Utan en myndighetsutövning som inträffar i rätt tid kan enskilda inte få upprättelse enligt gällande lagar och regler. Syftet med reglerna att öka tillgängligheten uppnås inte och lagen får liten eller ingen effekt.

—Att inte handlägga tillsynsärenden om enkelt avhjälpta hinder och inte avsluta ärendena strider emot regleringen i både plan- och bygglagen och förvaltningslagen, säger Anna Zotééva.

Kommunerna ska ge sin inställning till anmälningarna hos JO senast den 3 april. Independent Living Institute fortsätter vara aktiva och bevaka ärendena.

Läs mer om enkelt avhjälpta hinder

MLSV logo är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall Swish Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94

REPORTAGE: Tre pågående diskrimineringsprocesser

Vad kan den som utsatts för diskriminering göra? Vilka olika handlingsmöjligheter finns och vad leder de till? Desideria Jungelin har intervjuat Sofia, Adolf och Maria som på olika sätt driver sina fall. Fallen har tidigare beskrivits på Lagen som verktyg, men här kommer senaste nytt i processerna. 

Fortsätt läsa ”REPORTAGE: Tre pågående diskrimineringsprocesser”

RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering

I flera år klagade Sofia på att de automatiska hållplatsutropen på bussarna i Örebro inte fungerade. Till slut tröttnade hon på att inget hände och stämmer nu med stöd av föreningen Med lagen som verktyg den regionala kollektivtrafikmyndigheten och det upphandlade bussbolaget i Örebro tingsrätt. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering”

RAPPORT: Strategisk processföring har kommit till Norden

Fortsätt läsa ”RAPPORT: Strategisk processföring har kommit till Norden”

FILMER FRÅN SOMMARSKOLAN 2018

Lagen som verktyg medverkade på den sommarskola som arrangerade Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad och Raoul Wallenberg Institutet på Furuboda folkhögskola den 21 till 24 augusti 2018. Fokus på denna andra svenska sommarskola om funktionshinder och mänskliga rättigheter var FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här är några av föredragen och ett par deltagarintervjuer.

Mänskliga rättigheter som verktyg – föreläsning och interaktiv övning,
Annika Jyrwall Åkerberg, jurist, Civil Rights Defenders

Introduction to CRPD (Del I), Gerard Quinn, professor i juridik, NUI Galway

Introduction to CRPD (Del 2), Gerard Quinn, professor i juridik, NUI Galway

Vad innebär en mänsklig rättighets-modell för funktionshinder?, Anna Bruce, Senior Researcher, Raoul Wallenberg Institutet

Removing Barriers for Active Citizenship, Lars Halvorsen, Associate Professor, Oslo Metropolitan University

A Swedish National Human Rights Institution and challenges for human rights in Sweden, Morten Kjaerum, Director, Raoul Wallenberg Institutet

Emil Erdtman intervjuar Gerard Quinn

Anna Bergholtz intervjuar Filip Lundquist

Anna Bergholtz intervjuar Åsa Granbom-Johsson

Anna Bergholtz intervjuar Chavia Ali

RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi

Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson intervjuas

I snitt har två till tre barn i varje klass någon läs- och skrivproblematik. De elever som har konstaterad dyslexi får i den ordinarie undervisningen använda hjälpmedel som talsyntes för att läsa upp text eller andra tjänster som beskriver ord eller ger förslag på synonymer. Många människor använder dagligen sådana hjälpmedel i sina mobiler – som att tala in meddelanden eller skanna text för att få den uppläst. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi”

SEMINARIER: 3/9 om stöd i skolan – 19/9 om webbtillgänglighet

Är bristande stöd i skolan diskriminering?

Seminarium i Farsta 3 september

Elever med funktionsnedsättning trivs och presterar sämre i skolan än andra. Lagen som verktyg får ofta frågor om detta. DO mottar många anmälningar om bristande stöd. Vilket stöd har elever med funktionsnedsättning rätt till? Vart kan man vända sig när skolan inte uppfyller sina förpliktelser? Kan diskrimineringslagen vara till någon hjälp?

Medverkande:

  • Maria Chöler, jurist Lagen som verktyg
  • Agneta Söder, ombudsman skolfrågor Autism- och Aspergerförbundet
  • Noor Mousawi, jurist Utbildningsförvaltningen Stockholms stad
  • Sofie Lindholm, jurist Skolinspektionen
  • Julia DeMarinis Giddings, processförare Diskrimineringsombudsmannen.

Tid: 3 september klockan 12.00–15.00

Plats: Storforsplan 36:10tr, Farsta (Stockholm)

Lättlunch: ca 12.30

Anmälan: maria@independentliving.org senast 30 augusti. Meddela ev allergi!

Uppdaterad information: Lagen som verktygs kalendarium

Vems ansvar är webbtillgängligheten?

Frukostseminarium och fördjupning i Stockholm City 19 september

EU:s webbtillgänglighetsdirektiv ska vara svensk lag senast 23 september. Vad måste IT-avdelningen göra? Hur fungerar samarbetet mellan jurister och IT-specialister? Projektet Lagen som verktyg och företaget Begripsam har undersökt hur kommunerna arbetar för att förbättra tillgängligheten på nätet. Resultatet presenteras vid ett frukostseminarium och i ett fördjupande seminarium.

Medverkande:

  • Maria Chöler, Lagen som verktyg
  • Stefan Johansson, Begripsam AB
  • Mia Ahlgren, Funktionsrätt Sverige
  • Ilias Bennani, Arbetsförmedlingen

Frukostseminarium kl 09.00-10.00

Här presenteras webbtillgänglighetsdirektivets krav ur ett juridiskt perspektiv och resultatet från enkätundersökningen presenteras.

Fördjupat seminarium kl 10.15-12.00

Utförlig presentation av undersökningen och fördjupad diskussion kring direktivets krav på webbtillgänglighet.

Tid: 19 september kl 9-12

Plats: Begripsams lokaler på H2, Health hub, Hälsingegatan 45, Stockholm.

Frukost: Från ca 8.30

Anmälan: maria@independentliving.org senast den 12 september (till ett eller båda seminarierna – begränsat antal platser på det fördjupande seminariet). Meddela ev allergi!

Uppdaterad information: Lagen som verktygs kalendarium

CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag

Till Anmälningstjänsten har det kommit in 46 anmälningar från personer som använder ledarhund och nekats inträde till affärer, restauranger, bussar, gym, kyrkor, biografer, teatrar och konsertlokaler. Synskadade har nekats anställning och utbildning med hänvisning till att de använder ledarhund. Fortsätt läsa ”CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag”

Anmäl diskriminering med Anmälningstjänsten

Genom Anmälningstjänsten går din anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och om du vill till din kommunala byggnadsnämnd. På Anmälningstjänsten är anmälningar sökbara – utan personuppgifter.

Kvinna anmäler via mobilen och har lagbok i knät
Anmäl diskriminering till Anmälningstjänsten! Foto: Emil Erdtman

Daniel fick inte ta med sin servicehund in i matbutiken. Amira kunde inte ta bussen eftersom rampen var trasig. Monica fick aldrig jobbet eftersom det inte gick att anlita teckenspråkstolk. Har du också missgynnats på grund av din funktionsnedsättning?

Enligt lagen är det diskriminering om du i vissa situationer med hänvisning till din funktionsnedsättning behandlas sämre än andra. Det kan även vara diskriminering om tillgängligheten brister så att du inte kan delta på liknande villkor som personer utan funktionsnedsättning.

Att anmäla funktionsdiskriminering är enkelt och gratis. Genom Anmälningstjänsten går din anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och om du vill till din kommunala byggnadsnämnd. På Anmälningstjänsten är anmälningar sökbara – utan personuppgifter.

Din anmälan bidrar på sikt till ett bättre samhälle för alla!

MLSV logo är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall Swish Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94

UTBILDNING: Anmälningsskola med Hanna Gerdes – få koll på diskrimineringslagen!

Hanna Gerdes
Hanna Gerdes

Kom och lär dig mer om diskrimineringslagen och hur du går vidare om du anser sig ha blivit diskriminerad! Vilka villkor måste vara uppfyllda för att det ska vara diskriminering i lagens mening? Vilka bevis krävs och vilka instanser gör vad? Juristen och pedagogen Hanna Gerdes leder workshopen som innehåller diskussioner om fall och praktiska övningar.

Tid: Fredag 2 juni kl 10 – 15
Plats: konferensrum Havet, ILI/STIL, Storforsplan 36:10tr, Farsta
Arrangör: Lagen som verktyg
Anmälan senast 21 maj: mail till emil@lagensomverktyg.se
MLSV logo är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall Swish Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94

REPORTAGE: Caroline anmäler diskriminering varje dag

Caroline van Mourik
Caroline van Mourik

Caroline van Mourik bor i Stockholm och har rörelsenedsättning, en lättare synnedsättning samt infektions- och doftkänslighet. Hon är rådgivare för projektet Lagen som verktyg som bland annat är ute och informerar om att bristande tillgänglighet sedan 2015 räknas som en form av diskriminering. Fortsätt läsa ”REPORTAGE: Caroline anmäler diskriminering varje dag”

RÄTTSÄRENDE: Bristande tillgänglighet på Kungliga slottet

Adolf och Jamie framför trappa inne på slottet
Adolf Ratzka och Jamie Bolling i Kungliga slottet i Stockholm

Den 3 juni 2016 besökte Adolf Ratzka – som har en funktionsnedsättning som innebär att han använder elektrisk rullstol – Kungliga slottet i Stockholm för att besöka utställningsverksamheten. Han informerades vid biljettkassan om att han inte skulle kunna ta del av samtliga besökslokaler men fick betala fullt pris för sitt besök. Han hade vid besöket tillträde till festvåningen, Bernadottevåningen, gästvåningen, Skattkammaren och museum Tre Kronor, men inte till slottskyrkan, Gustav III:s Antikmuseum, Rikssalen eller ordenssalarna.

Av rättsutredningen framgår att lokalerna vid besöket inte var tillgängliga för Ratzka – och inte heller för någon med en mindre rullstol. Personer med rullstol utan ledsagare kan inte använda hissarna på egen hand utan måste påkalla hjälp från personalen per telefon. Ratzka kunde inte ta del av verksamheten på lika villkor som andra betalande besökare. Om detta i lagens mening är diskriminering i form av bristande tillgänglighet beror enligt diskrimineringslagen 1 kap 4 § 3p på om slottet vidtagit åtgärder som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

Helhetsbedömning

Vid bedömning av vilka anpassningar och åtgärder som är skäligt att kräva ska en helhetsbedömning göras. Att Slottet har 1,5 miljoner besökare per år, statlig finansiering och är ett nationellt kulturarv som bland annat används vid representation indikerar att det är orimligt att utesluta Ratzka och andra personer med liknande funktionsnedsättningar. Varaktigheten i förhållandet mellan besökare och tjänst ska bedömas utifrån att personer med funktionsnedsättningar som kollektiv ska kunna ta del av hela vårt kulturarv, inte bara en persons tillgång till de enskilda byggnaderna i detta specifika fall.

Myndigheter har ett särskilt ansvar att verka för att personer med funktionsnedsättning deltar i samhällslivet. Att en stor del av kulturarvet brister i tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är känt genom flera utredningar och rapporter.

Statens fastighetsverk, som är ansvarig för tillgängligheten på slottet, ska enligt sin tillgänglighetspolicy vara ett föredöme i fråga om tillgänglighet och bedriva verksamhet som är tillgängliga för alla så långt det är praktiskt möjligt. Jämförelse kan göras med slotten Amalienborg och Fredriksborg i Danmark respektive Kungliga slottet i Oslo som alla genomfört långtgående anpassningsåtgärder.

Lag och annan författning

Var gällande plan- och byggbestämmelser uppfyllda vid tillfället? Plan- och bygglagen stadgar att byggnader ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Kulturvärden ska främja en god livsmiljö som vara tillgängliga och användbara för alla samhällsgrupper. För lokaler dit allmänheten har tillträde gäller dessutom plan- och bygglagen retroaktivt.

”Enkelt avhjälpta hinder” ska avlägsnas. Fem till tio trappsteg är ett enkelt avhjälpt hinder som skulle ha åtgärdats med exempelvis trappgående hiss. Det finns tekniska lösningar till en rimlig kostnad. För det som inte är enkelt avhjälpta hinder ska en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen göras. Hinder mot tillgänglighet ska avhjälpas så snart det inte är orimligt.

Slottet underhålls kontinuerligt och när till exempel fasaderna på slottet renoverades 2015 hade anpassningar vid entréer- och kommunikationsutrymmen varit rimliga att kräva. Vid varje ombyggnad eller ändring på byggnader höjs tillgänglighetskraven så att de åtminstone uppfylls helt för den del som förnyas. Kraven som gäller vid nybyggnation gäller inte fullt ut, men är vägledande. Boverket förespråkar ”passa-på-principen”, som innebär att tillgänglighetsåtgärder utförs när andra förändringar görs på fastigheten.

Enligt PBL ska byggnader ha en eller flera hissar eller andra lyftanordningar för att anses vara tillgänglig för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det är även ett ”ska-krav” i plan- och byggförordningen och avsteg får endast göras om kravet är oskäligt med hänsyn till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar eller om hänsyn måste tas till varsamhet och förvanskningsförbudet.

Enligt Boverkets föreskrifter ska entréer, korridorer, hallar, passager, trappor osv vara tillgängliga. Nivåskillnader ska utjämnas med ramp, hiss eller annan lyftanordning. Hänsyn får tas till byggnadens karaktärsdrag och kulturvärde, men trappgående lyftplattor eller dylikt som skulle göra slottet tillgängligt för A.R. förvanskar inte byggnadernas karaktärsdrag eller kulturvärde. Det finns heller ingen annan lagstiftning som hindrar detta. → Utveckla detta om möjligt samt kanske något om den önskade åtgärden faktiskt skulle kunna fungera fullt ut.

Internationella åtaganden

Sverige har i flera internationella åtaganden förbundit sig att ge personer med funktionsnedsättningar tillgång till kulturlivet och det gemensamma kulturarvet. Kravet på tillgänglighetsanpassningar vid slottet förstärks genom dessa internationella åtaganden.

  • Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ställer krav på staterna att främja tillgänglighet till kulturella platser som till exempel museer.
  • Enligt FN:s standardregler för att säkerställa na ska staterna utveckla standarder, regelverk och lagstiftning för att säkerställa tillgänglighet till bland annat byggnader.
  • Europarådets rekommendation om deltagande i kulturlivet ställer krav på staterna att personer med funktionsnedsättningar ska kunna ta del av kulturlivet.
  • Enligt Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna åtar sig Sverige att säkerställa att människor med funktionsnedsättning når oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket innebär att svensk lagstiftning ska ändras, antas eller upphävas om det behövs för att fullt ut genomföra konventionens rättigheter.. Om till exempel svenska plan-och byggbestämmelser inte ställer tillräckliga krav för tillgänglighet är de inte förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Skrivningen i propositionen 2013/14:198 (s92) om att tillgänglighetskrav inte kan ställas utöver vad som anges i annan lag och författning eller i bygglov och startbesked kan strida mot konventionen.

Konventionen ger i artikel 19 personer med funktionsnedsättning rätt att leva oberoende och delta i samhället på lika villkor som andra. Staterna ska enligt artikel 9 om tillgänglighet säkerställa att fysisk miljö och tjänster som erbjuds allmänheten är tillgängliga. Av kommentaren till artikel 9 framgår att nationella kulturarvet systematiskt och kontinuerligt ska göras tillgängligt. Artikel 30 ger rätt att delta i kulturlivet. Staterna ska se till att minnesmärken och platser av nationell kulturell betydelse är tillgängliga.

Det kan dessutom ifrågasättas om de svenska nationella kraven är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Europakonventionen, som gäller i Sverige, har till exempel i målet Guberina v Croatia konstaterat att en nationell lagstiftning inte lever upp till CRPD:s krav. Sverige har åtagit sig att anta särskild lagstiftning avseende skälig anpassning, vilket inte gjorts. Skulle vara bra att utveckla i förhållande till vad det faktiskt innebär i det här fallet, i förhållande till diskrimineringslagen.

Åtgärder

I november 2016 ägde ett möte rum med Slottets visningsansvarige, Statens fastighetsverk, Myndigheten för delaktighet, och företagen Guldmann och Triden. Det pågick en prövning av de fysiska möjligheterna att inom rimliga kostnadsramar förbättra tillgängligheten på slottet. En eller två experter hade anlitats för att ideellt lämna synpunkter.

Slottsförvaltningen vidtog i november 2016 åtgärder med trappgående plattformar som innebär att tillgänglighet nu föreligger för alla lokaler utom Slottskyrkan. Tillträdet dit är svår att lösa för elektrisk rullstol. Ombyggnation kunde heller inte genomföras på grund av rådande säkerhetsföreskrifter kopplade till kungens och drottningens arbetsrum.

Med lagen som verktyg har åstadkommit viss förbättring, men tillgänglighet till Slottskyrkan återstår att lösa.

Dokumentation

MLSV logo är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall Swish Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94

AKTION: Kungliga slottet i Gamla stan i Stockholm

Adolf och Jamie framför trappa inne på slottet
Adolf Ratzka och Jamie Bolling på Kungliga slottet.

Nyligen inföll Sveriges nationaldag och många besökte det Kungliga slottet i Gamla stan i Stockholm, kanske vår allra främsta nationalklenod. Men är alla välkomna?

Förutom svenska medborgare fylls slottet dagligen av tusentals turister som här får en bild av Sverige och då även hur pass tillgängliga landets byggnader är. Kanske får utländska gäster själva uppleva att de inte kan ta sig fram på slottet. För hur tillgängligt är egentligen Kungliga slottet?

Föreningen Med lagen som verktyg begav sig dit den 3 juni tillsammans med det juridiska ombudet Carin Apelmo från Byrån för lika rättigheter. Adolf Ratzka och Jamie Bolling från föreningen äntrade porten och fick redan i biljettförsäljningen höra att stora delar av slottet är otillgängligt. Av tio öppna lokaler är sju otillgängliga för rullstolsanvändare. Det gäller bland annat Slottskyrkan och Rikssalen – ”om man inte kan få hjälp så att någon kan bära en upp”, säger receptionisten, som hoppas att ”det säkert går att ordna i framtiden”. Till Antikmuseet finns ingen ramp, så ”det är svårt i dagsläget”.

I vissa fall kan man inte ta samma väg som gående besökare. För att komma till museet Tre kronor måste man till exempel gå runt slottet och komma in via en annan ingång. Den typen av tillgänglighet där man särskiljer olika grupper är inte vad FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning avser, säger Carin Apelmo. Hon tycker att det kan vara ok med särskiljande, men påpekar också att denna typ av lösningar kan uppfattas som mycket kränkande av individen.

Slottet har olika funktioner och avdelningar, förklarade Lotta Günther som ledsagade oss genom salar och trånga passager. Förutom de öppna visningsvåningarna finns residensdel och statschefskontor, som ju också måste vara tillgängliga för gäster (och kanske även en åldrande statschef). Men förändringar tar lång tid på slottet. Hissen som ”skär rakt igenom det medeltida kärntornet” – och betjänar både kungens kontor och turister – tog 13 år att utreda. Alla åtgärder är successiva, sa Günther och tillade att olika lagar står i strid med varandra – till exempel kulturmiljölag och diskrimineringslag.

Carin Apelmo säger att det just är denna otydlighet som Sverige har fått kritik för av den FN-kommitté som övervakar hur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning följs. Staten har åtagit sig att verka för full tillgänglighet på alla samhällsområden, men eftersom konventionen än så länge inte är svensk lag är det väldigt öppet hur den används och tolkas. Apelmo tycker att staten borde föregå med gott exempel och till exempel se till att statliga byggnader är tillgängliga. Problemet är att ansvarsfördelningen mellan myndigheter och instanser i samhället fortfarande är oklara.

Apelmo har frågat Myndigheten för delaktighet om vad som gäller för slottet. Myndigheten svarade att vilka åtgärder som är ”skäliga” att vidta alltid avgörs genom en helhetsbedömning där sådant som ekonomi, varaktighet i relation och nytta vägs in. Men Boverkets byggregler med krav på att ta bort ”enkelt avhjälpta hinder” gäller och för verksamhet som vänder sig till allmänheten gäller ytterligare krav.

För kulturhistoriska byggnader och byggnadsminnen finns dock begränsningen att åtgärder måste balanseras mot kulturhistoriska värden och byggnadens utformning. Vissa byggnader är dessutom säkerhetsklassade och då kan både ritningar och åtgärder omfattas av sekretess, vilket försvårar såväl granskning som utredning om förbättringar.

Att otillgänglighet sedan januari 2015 räknats som diskriminering har alltså inte förändrat så mycket, till exempel på Kungliga slottet i Stockholm. Det betyder att Sverige inte lever upp till den FN-konvention man ratificerat, säger Apelmo.

Diskrimineringsombudsmannen mottog nästan 300 anmälningar mot bristande tillgänglighet under 2015, men gick inte vidare med ett enda fall. För att något ska hända är det upp till den enskilde att anmäla diskriminering och försöka driva ärenden. Nu kommer Med lagen som verktyg diskutera om en formell stämningsansökan ska formuleras.

Bild och text: Emil Erdtman