REPORTAGE: Tre pågående diskrimineringsprocesser

Vad kan den som utsatts för diskriminering göra? Vilka olika handlingsmöjligheter finns och vad leder de till? Desideria Jungelin har intervjuat Sofia, Adolf och Maria som på olika sätt driver sina fall. Fallen har tidigare beskrivits på Lagen som verktyg, men här kommer senaste nytt i processerna. 

Många av oss som har en eller flera funktionsnedsättningar har sannolikt någon gång upplevt diskriminering. Det kan exempelvis vara när vi inte får prov och tentor på anpassat media, när vi inte kan ta ett jobb eftersom arbetsplatsen har trösklar eller ett för visuellt datorsystem, eller när vi nekats inträde för att vi använder ledarhund eller rullstol.

De flesta av oss vet även att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet enligt lag. Kanske vet en och annan också att det finns en diskrimineringsombudsman dit det går att anmäla händelser. Men vad som händer med anmälan, hur utredning och ev rättsprocess går till, och vad som kan tänkas bli påföljderna för den myndighet eller företag som ärendet gäller kan te sig mer oklart. Vi vet att det troligtvis inte går till som i deckare och kriminalserier med brottsplatsundersökning, polisförhör av misstänkta och dramatiska upplösningar. Det är diskrimineringsombudsmannens tjänstepersoner som utreder inkomna ärenden, men frågan kvarstår – hur går det till?

När jag för två år sedan valde att DO-anmäla företaget som nekat mig anställning på grund av min synnedsättning skickade jag med hjälp av en mer rättskunnig person in anmälan via e-post. Ett par veckor efter det blev jag uppringd av en anställd på DO som berättade att de skulle utreda mitt fall. Jag fick svara på lite mer specifika frågor kring vad som hade sagts under samtalet med verksamhetschefen på möten och via telefon. Under de följande veckorna blev jag kontaktad av flera journalister både från dagstidningar och radio som ville att jag skulle uttala mig, vilket jag tog som ett gott tecken.

Ungefär tre månader efter att anmälan gjorts fick jag ett utredningsunderlag där företagets personalansvariga hade lämnat sina synpunkter på anmälan. De förnekade helt att jag diskriminerats och att verksamhetschefen skulle ha gett mig nedsättande kommentarer. Samtidigt påpekade de säkerhetsrisker med att anställa en synnedsatt. Trots att jag då påpekade felaktigheterna i företagets redogörelse över vad som hade hänt lades ärendet kort därefter ned.

Jag har förstått det som att jag inte på något sätt är ensam, utan att DO sällan går vidare med ärenden som gäller diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Dock finns det ändå de som har lyckats driva sina egna ärenden genom juridiskt stöd bland annat från föreningen Med lagen som verktyg. Jag blev nyfiken på hur deras processer sett ut rent praktiskt och tänker att både jag personligen och många andra skulle kunna få praktiska tips på hur en kan gå tillväga med att driva sitt ärende, samt motivation och mod att faktiskt göra detsamma.

Därför har jag intervjuat tre personer som valt att anmäla den diskriminering de utsatts för och vars ärenden på något sätt har gått vidare. Det görs i syfte att kunna ge konkreta exempel och bättre kunna förklara de juridiska processerna och praktiska möjligheterna på ett sätt som är tydligt nog för oss som inte har juridiska kunskaper i övrigt.

Sofia stämde med hjälp av pro bono-jurister

Örebro från glugg på Slottet
Örebro från en glugg på slottet

Sofia som har en grav synnedsättning/blindhet har stämt länstrafiken i Örebro, samt bussbolaget Nobina för diskriminering. Detta på grund av stora brister i bussens hållplatsutrop, och linjeutrop. Hon berättar att hon i samråd med föreningen Med lagen som verktyg tog beslutet att stämma båda parterna då det i nuläget är otydligt vem som ligger bakom diskrimineringen.
—De bara skyllde på varandra hela tiden. Antingen så fick jag veta att landstingets upphandlade system fungerade dåligt eftersom företaget som skapat systemet hade gått i konkurs och service på systemet inte hade upphandlats eller så kunde jag få höra att bristande utrop kan bero på att förarna har missat att logga in sig i ett system och då fungerar inte utropen. Jag har föreslagit att om chauffören inte lyckas logga in eller systemet inte fungerar så skulle ju chauffören kunna ropa ut hållplatserna manuellt. Men då fick jag som motargument höra att detta inte gick eftersom chaufförerna inte alltid kör samma rutt. Men då tänker jag att det enkelt skulle kunna lösas genom att alla förarna har en lapp framför sig med hållplatserna. Jag kräver ju inte att de ska kunna dem utantill, säger Sofia och suckar irriterat.

När Sofia ska berätta om hur processen har gått till från början har hon först svårt att minnas exakt vad som hänt och när. Det har tagit så lång tid, säger hon. Men hon berättar att hon denna gång inte anmälde till DO. Det har hon gjort med andra ärenden tidigare, men alla har lagts ned. Istället valde hon att ta hjälp av föreningen Med lagen som verktyg.
—Föreningen kontaktade Örebro rättighetscenter som gjorde en juridisk utredning, för att undersöka om fallet gick att driva vidare. Genom Lagen som verktyg fick vi sedan tag på en advokat som ville hjälpa oss att driva fallet. Men denne slutade jobba efter ett tag och då fick jag vänta lite innan ett nytt ombud kopplades in. Vårt nästa steg blev att skicka in ett skadeståndskrav till berörda parter. Skadeståndskrav är en formell handling som används innan en stämningsansökan. Den behandlas endast av motparten och inte av en domstol eller liknande.

Sofia fick veta att hon behövde skaffa fram filmbevis på att utropen inte fungerade. Med hjälp av sin seende sambo filmade hon ett par olika bussturer där utrop saknades. Bussnummer och tid framkom på inspelningen. Trots detta valde länstrafiken att avslå skadeståndskravet då de inte ansåg att de gjort sig skyldiga till diskriminering. Då gick Sofia och föreningen vidare genom att skicka in en stämningsansökan till Örebro tingsrätt. Där kommer det troligtvis först att ske en muntlig förberedelse mellan Sofia och de andra parterna.

Muntlig förberedelse är en förhandling som syftar till att meningsskiljaktigheterna ska lösas utan rättegång. Medlar gör ofta en domare eller lagman. Som jag har förstått det, så har advokater höga timarvoden samt att rättegångskostnader vilka du får betala om du förlorar ett privat mål som du driver på egen hand inte heller är billiga. Jag frågar därför hur Sofia har gått till väga för att kunna finansiera detta.
–Advokaterna som hjälper föreningen Med lagen som verktyg jobbar ideellt (pro bono) och om jag förlorar en eventuell rättegång står föreningen för kostnaderna. De samlar in pengar till det på olika sätt och jag vill att folk ska veta att det går att donera pengar dit.

Sofia vittnar om en utdragen rättsprocess samt att när hon tidigare anmält diskriminering så har inget ärende gått vidare. Men ändå fortsätter hon envist att hävda sin rätt. Jag blir nyfiken på vad hon hoppas att hennes anmälan skulle kunna leda till i bästa fall.
—Jag vill att de som inte tillgängliggör sina tjänster ska få konsekvenser som gör det så pass obekvämt för dem att de ändrar på sig. För även om ev skadestånd inte drabbar dem så hårt ekonomiskt ger det dålig uppmärksamhet. När min stämningsansökan blev offentlig kunde vi kontakta tidningar och radio och det är bra för då får allmänheten reda på hur min och andras verklighet faktiskt ser ut. Det finns så många som tror att allt bara funkar för oss, men det gör det inte.

Adolf undersöker tekniska lösningar

Adolf och Jamie framför trappa inne på slottet
Adolf inne på Slottet

När Adolf Ratzka, som använder elektrisk rullstol, tillsammans med Sveriges television besökte Kungliga Slottet i Stockholm i juni 2016 kunde han inte ta del av alla utställningsobjekt som andra betalande besökare kunde. Detta berodde bland annat på att rullstolsramper och/eller trappliftar som kan användas i vissa typer av trappor saknades. Dessutom kunde en person i rullstol utan ledsagare inte använda de hissar som fanns utan personalens hjälp. Information om detta fanns på Kungliga Slottets hemsida utan vare sig ursäkter eller planer på att åtgärda den bristande tillgängligheten, trots att det sedan 2015 är förbjudet att diskriminera genom just bristande tillgänglighet.
—Det fanns flera objekt som jag inte kunde besöka, trots att Slottet är en viktig historisk plats både för oss svenskar och för turister, säger Adolf. Slottet är, som jag ser det, en del av vår nationella identitet. Men det som är mest betydelsefullt för mig personligen är Slottskyrkan, då jag är intresserad av barockmusik. Slottskyrkan är en viktig plats för det. På 70-talet hade jag en mindre och lättare rullstol och två färdtjänstchaufförer kunde rulla upp mig för trappan till Slottskyrkan så att jag kunde lyssna på konsert. Men sedan blev den rullstolen för gammal. Den rullstol jag har nu är elektrisk och tyngre och kan inte rullas upp på bakhjulen.

Efter att Sveriges television m fl gjort inslag om Kungliga Slottet ordnades ett möte i november 2016 där Adolfs juridiska ombud, folk anställda på Slottet och Statens Fastighetsverk samt representanter från två företag i anpassningsbranschen deltog. Ett av företagen nämnde möjligheten att närmare undersöka förutsättningarna för installation av en trapplift i den svängda trappan med 25 trappsteg upp till Slottskyrkan samt att åtgärda brister i övriga lokaler. Enligt diskrimineringslagen ska en skälighetsbedömning göras där bland annat ekonomiska och tekniska förutsättningar beaktas innan det kan bestämmas om det är diskriminering eller inte.

Sedan mötet i november 2016 har Adolf inte hört något mer om eventuella beslut eller åtgärder i saken från Slottets sida. Efter att ha väntat i nästan ett och ett halvt år på nästa steg, började han själv leta efter företag med tekniska lösningar för svängda trappor och fick tag i ett svenskt bolag som kan installera trappliftar för den typen av trappa. Enligt företaget kan lyftplattan, när den inte är i bruk, fällas upp och parkeras på ett sådant sätt att den inte stör andra besökare. Installationen kanske kostar upp till 300 000 kr.
—Det borde inte vara en för stor del av Slottets budget, säger Adolf.

För att kunna lämna en offert måste företaget först mäta upp trappan och ta fram ritningar, ett arbete som kan påbörjas i december 2018 och som för övrigt bekostas av den allmännyttiga föreningen Med lagen som verktyg. Sedan är det upp till Statens Fastighetsverk att gå vidare.
—De kanske säger att de måste göra en upphandling där flera aktörer tävlar och då får de väl göra det, säger Adolf. Men om man fortfarande inte gör något alls i förhoppningen om att vi försvinner av oss själva, kommer vi att undersöka möjligheterna till en stämningsansökan. Vi vill verkligen pröva det här ärendet eftersom Slottet som sagt är en viktig historisk och kulturell plats med stor budget och ett stort antal besökare.

Adolf har fått juridiskt stöd från en antidiskrimineringsbyrå i Stockholm och på sistone från advokatfirman Axelsson & Karlsson. Adolf berättar om ett exempel som får honom att tro på att en lösning faktiskt är möjlig.
—Ibland är jag i Rom och då har jag besökt Colosseum. Byggt över 1 500 år före Slottet har byggnaden en modern hiss av glas och stål av märket Schindler. Den passar naturligt in i byggnaden och används av många besökare – inte enbart rullstolsanvändare.

Jag avslutar med att fråga Adolf om han vid sitt besök på Slottet fick betala reducerad avgift då han inte kunde uppleva verksamheten fullt ut.
—Nej, jag betalade fullt pris. Jag vill betala fullt och få fullt tillbaka. Jag tänker inte sälja mina rättigheter.

Mer om ärendet

Maria vill att DO går till domstol

Farsta
Farsta

Våren 2018 gjorde Maria, som använder rullstol, en anmälan till diskrimineringsombudsmannen efter ett restaurangbesök där hon nekades att köpa ett glas vin. Hon fick ingen förklaring till varför de inte ville servera henne och dessutom tillkallades ordningsvakter. Till en lokaltidning angav restaurangen en vecka senare som förklaring att Maria varit berusad.
—Detta gjorde mig om möjligt ännu mer upprörd, säger Maria. Det är en efterkonstruktion som inte hade något med verkligheten att göra. Jag kom direkt från ett föreläsaruppdrag, följt av lite shopping. Jag har styrkt min berättelse från timmarna runt det aktuella besöket med kontoutdrag, foton och intyg från människor jag träffade.

I utredningen som DO har gjort efter anmälan skiljer sig Marias och restaurangens beskrivningar av vad som hände åt.
—Men nu har utredaren på DO fått kontakt med vaktbolaget och ordningsvakterna jag pratade med då jag blivit avvisad. De intygar att de inte uppfattade mig som berusad, och att de inte förstod varför jag blivit avvisad. Det känns naturligtvis jättebra att få min historia bekräftad. Jag försökte nämligen själv att kontakta bolaget, bad arbetsledaren lämna mina kontaktuppgifter till de vakter som varit i tjänst den aktuella eftermiddagen, men de återkom aldrig.

Maria kallades i slutet av november 2018 till ett möte på DO med utredaren och dennes kollega. Återigen fick hon berätta sin historia kring vad som hände.
—Vi gick igenom hela händelseförloppet en gång till och jag fick bemöta den andra sidans berättelse. På flera punkter skiljer sig våra beskrivningar åt. Nu ska restaurangen få möjlighet att kommentera uppgifterna innan DO ska ta ställning till om de ska ta fallet till domstol eller inte.

Maria säger att hon vet att det kan ta tid innan något beslut kommer, men att det på det hela taget kändes bra och att hon hoppas att DO bestämmer sig för att gå vidare.
—Jag har inte själv upplevt något liknande tidigare, men jag vet att det är oerhört vanligt. Därför vore det bra med en fällande dom.

/Desideria Jungelin

Mer om att anmäla diskriminering

RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering

I flera år klagade Sofia på att de automatiska hållplatsutropen på bussarna i Örebro inte fungerade. Till slut tröttnade hon på att inget hände och stämmer nu med stöd av föreningen Med lagen som verktyg den regionala kollektivtrafikmyndigheten och det upphandlade bussbolaget i Örebro tingsrätt. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Kollektivtrafiken i Örebro stäms för diskriminering”

RAPPORT: Strategisk processföring har kommit till Norden

Fortsätt läsa ”RAPPORT: Strategisk processföring har kommit till Norden”

FILMER FRÅN SOMMARSKOLAN 2018

Lagen som verktyg medverkade på den sommarskola som arrangerade Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad och Raoul Wallenberg Institutet på Furuboda folkhögskola den 21 till 24 augusti 2018. Fokus på denna andra svenska sommarskola om funktionshinder och mänskliga rättigheter var FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här är några av föredragen och ett par deltagarintervjuer.

Mänskliga rättigheter som verktyg – föreläsning och interaktiv övning,
Annika Jyrwall Åkerberg, jurist, Civil Rights Defenders

Introduction to CRPD (Del I), Gerard Quinn, professor i juridik, NUI Galway

Introduction to CRPD (Del 2), Gerard Quinn, professor i juridik, NUI Galway

Vad innebär en mänsklig rättighets-modell för funktionshinder?, Anna Bruce, Senior Researcher, Raoul Wallenberg Institutet

Removing Barriers for Active Citizenship, Lars Halvorsen, Associate Professor, Oslo Metropolitan University

A Swedish National Human Rights Institution and challenges for human rights in Sweden, Morten Kjaerum, Director, Raoul Wallenberg Institutet

Emil Erdtman intervjuar Gerard Quinn

Anna Bergholtz intervjuar Filip Lundquist

Anna Bergholtz intervjuar Åsa Granbom-Johsson

Anna Bergholtz intervjuar Chavia Ali

RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi

Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson intervjuas

I snitt har två till tre barn i varje klass någon läs- och skrivproblematik. De elever som har konstaterad dyslexi får i den ordinarie undervisningen använda hjälpmedel som talsyntes för att läsa upp text eller andra tjänster som beskriver ord eller ger förslag på synonymer. Många människor använder dagligen sådana hjälpmedel i sina mobiler – som att tala in meddelanden eller skanna text för att få den uppläst. Fortsätt läsa ”RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi”

SEMINARIER: 3/9 om stöd i skolan – 19/9 om webbtillgänglighet

Är bristande stöd i skolan diskriminering?

Seminarium i Farsta 3 september

Elever med funktionsnedsättning trivs och presterar sämre i skolan än andra. Lagen som verktyg får ofta frågor om detta. DO mottar många anmälningar om bristande stöd. Vilket stöd har elever med funktionsnedsättning rätt till? Vart kan man vända sig när skolan inte uppfyller sina förpliktelser? Kan diskrimineringslagen vara till någon hjälp?

Medverkande:

  • Maria Chöler, jurist Lagen som verktyg
  • Agneta Söder, ombudsman skolfrågor Autism- och Aspergerförbundet
  • Noor Mousawi, jurist Utbildningsförvaltningen Stockholms stad
  • Sofie Lindholm, jurist Skolinspektionen
  • Julia DeMarinis Giddings, processförare Diskrimineringsombudsmannen.

Tid: 3 september klockan 12.00–15.00

Plats: Storforsplan 36:10tr, Farsta (Stockholm)

Lättlunch: ca 12.30

Anmälan: maria@independentliving.org senast 30 augusti. Meddela ev allergi!

Uppdaterad information: Lagen som verktygs kalendarium

Vems ansvar är webbtillgängligheten?

Frukostseminarium och fördjupning i Stockholm City 19 september

EU:s webbtillgänglighetsdirektiv ska vara svensk lag senast 23 september. Vad måste IT-avdelningen göra? Hur fungerar samarbetet mellan jurister och IT-specialister? Projektet Lagen som verktyg och företaget Begripsam har undersökt hur kommunerna arbetar för att förbättra tillgängligheten på nätet. Resultatet presenteras vid ett frukostseminarium och i ett fördjupande seminarium.

Medverkande:

  • Maria Chöler, Lagen som verktyg
  • Stefan Johansson, Begripsam AB
  • Mia Ahlgren, Funktionsrätt Sverige
  • Ilias Bennani, Arbetsförmedlingen

Frukostseminarium kl 09.00-10.00

Här presenteras webbtillgänglighetsdirektivets krav ur ett juridiskt perspektiv och resultatet från enkätundersökningen presenteras.

Fördjupat seminarium kl 10.15-12.00

Utförlig presentation av undersökningen och fördjupad diskussion kring direktivets krav på webbtillgänglighet.

Tid: 19 september kl 9-12

Plats: Begripsams lokaler på H2, Health hub, Hälsingegatan 45, Stockholm.

Frukost: Från ca 8.30

Anmälan: maria@independentliving.org senast den 12 september (till ett eller båda seminarierna – begränsat antal platser på det fördjupande seminariet). Meddela ev allergi!

Uppdaterad information: Lagen som verktygs kalendarium

CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag

Till Anmälningstjänsten har det kommit in 46 anmälningar från personer som använder ledarhund och nekats inträde till affärer, restauranger, bussar, gym, kyrkor, biografer, teatrar och konsertlokaler. Synskadade har nekats anställning och utbildning med hänvisning till att de använder ledarhund. Fortsätt läsa ”CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag”

Anmäl diskriminering med Anmälningstjänsten

Genom Anmälningstjänsten går din anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och om du vill till din kommunala byggnadsnämnd. På Anmälningstjänsten är anmälningar sökbara – utan personuppgifter.

Kvinna anmäler via mobilen och har lagbok i knät
Anmäl diskriminering till Anmälningstjänsten! Foto: Emil Erdtman

Daniel fick inte ta med sin servicehund in i matbutiken. Amira kunde inte ta bussen eftersom rampen var trasig. Monica fick aldrig jobbet eftersom det inte gick att anlita teckenspråkstolk. Har du också missgynnats på grund av din funktionsnedsättning?

Enligt lagen är det diskriminering om du i vissa situationer med hänvisning till din funktionsnedsättning behandlas sämre än andra. Det kan även vara diskriminering om tillgängligheten brister så att du inte kan delta på liknande villkor som personer utan funktionsnedsättning.

Att anmäla funktionsdiskriminering är enkelt och gratis. Genom Anmälningstjänsten går din anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och om du vill till din kommunala byggnadsnämnd. På Anmälningstjänsten är anmälningar sökbara – utan personuppgifter.

Din anmälan bidrar på sikt till ett bättre samhälle för alla!

Lagen som verktyg har telefonrådgivning torsdagar kl 15-17 på 08-506 221 62.

Anmälningsskola med Hanna Gerdes – få koll på diskrimineringslagen!

Hanna Gerdes
Hanna Gerdes

Kom och lär dig mer om diskrimineringslagen och hur du går vidare om du anser sig ha blivit diskriminerad! Vilka villkor måste vara uppfyllda för att det ska vara diskriminering i lagens mening? Vilka bevis krävs och vilka instanser gör vad? Juristen och pedagogen Hanna Gerdes leder workshopen som innehåller diskussioner om fall och praktiska övningar.

Tid: Fredag 2 juni kl 10 – 15
Plats: konferensrum Havet, ILI/STIL, Storforsplan 36:10tr, Farsta
Arrangör: Lagen som verktyg
Anmälan senast 21 maj: mail till emil@lagensomverktyg.se

Caroline anmäler diskriminering varje dag

Caroline van Mourik
Caroline van Mourik

Caroline van Mourik bor i Stockholm och har rörelsenedsättning, en lättare synnedsättning samt infektions- och doftkänslighet. Hon är rådgivare för projektet Lagen som verktyg som bland annat är ute och informerar om att bristande tillgänglighet sedan 2015 räknas som en form av diskriminering. Fortsätt läsa ”Caroline anmäler diskriminering varje dag”

Kungliga slottet i Gamla stan i Stockholm

Adolf och Jamie framför trappa inne på slottet
Adolf Ratzka och Jamie Bolling på Kungliga slottet.

Nyligen inföll Sveriges nationaldag och många besökte det Kungliga slottet i Gamla stan i Stockholm, kanske vår allra främsta nationalklenod. Men är alla välkomna?

Förutom svenska medborgare fylls slottet dagligen av tusentals turister som här får en bild av Sverige och då även hur pass tillgängliga landets byggnader är. Kanske får utländska gäster själva uppleva att de inte kan ta sig fram på slottet. För hur tillgängligt är egentligen Kungliga slottet?

Föreningen Med lagen som verktyg begav sig dit den 3 juni tillsammans med det juridiska ombudet Carin Apelmo från Byrån för lika rättigheter. Adolf Ratzka och Jamie Bolling från föreningen äntrade porten och fick redan i biljettförsäljningen höra att stora delar av slottet är otillgängligt. Av tio öppna lokaler är sju otillgängliga för rullstolsanvändare. Det gäller bland annat Slottskyrkan och Rikssalen – ”om man inte kan få hjälp så att någon kan bära en upp”, säger receptionisten, som hoppas att ”det säkert går att ordna i framtiden”. Till Antikmuseet finns ingen ramp, så ”det är svårt i dagsläget”.

I vissa fall kan man inte ta samma väg som gående besökare. För att komma till museet Tre kronor måste man till exempel gå runt slottet och komma in via en annan ingång. Den typen av tillgänglighet där man särskiljer olika grupper är inte vad FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning avser, säger Carin Apelmo. Hon tycker att det kan vara ok med särskiljande, men påpekar också att denna typ av lösningar kan uppfattas som mycket kränkande av individen.

Slottet har olika funktioner och avdelningar, förklarade Lotta Günther som ledsagade oss genom salar och trånga passager. Förutom de öppna visningsvåningarna finns residensdel och statschefskontor, som ju också måste vara tillgängliga för gäster (och kanske även en åldrande statschef). Men förändringar tar lång tid på slottet. Hissen som ”skär rakt igenom det medeltida kärntornet” – och betjänar både kungens kontor och turister – tog 13 år att utreda. Alla åtgärder är successiva, sa Günther och tillade att olika lagar står i strid med varandra – till exempel kulturmiljölag och diskrimineringslag.

Carin Apelmo säger att det just är denna otydlighet som Sverige har fått kritik för av den FN-kommitté som övervakar hur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning följs. Staten har åtagit sig att verka för full tillgänglighet på alla samhällsområden, men eftersom konventionen än så länge inte är svensk lag är det väldigt öppet hur den används och tolkas. Apelmo tycker att staten borde föregå med gott exempel och till exempel se till att statliga byggnader är tillgängliga. Problemet är att ansvarsfördelningen mellan myndigheter och instanser i samhället fortfarande är oklara.

Apelmo har frågat Myndigheten för delaktighet om vad som gäller för slottet. Myndigheten svarade att vilka åtgärder som är ”skäliga” att vidta alltid avgörs genom en helhetsbedömning där sådant som ekonomi, varaktighet i relation och nytta vägs in. Men Boverkets byggregler med krav på att ta bort ”enkelt avhjälpta hinder” gäller och för verksamhet som vänder sig till allmänheten gäller ytterligare krav.

För kulturhistoriska byggnader och byggnadsminnen finns dock begränsningen att åtgärder måste balanseras mot kulturhistoriska värden och byggnadens utformning. Vissa byggnader är dessutom säkerhetsklassade och då kan både ritningar och åtgärder omfattas av sekretess, vilket försvårar såväl granskning som utredning om förbättringar.

Att otillgänglighet sedan januari 2015 räknats som diskriminering har alltså inte förändrat så mycket, till exempel på Kungliga slottet i Stockholm. Det betyder att Sverige inte lever upp till den FN-konvention man ratificerat, säger Apelmo.

Diskrimineringsombudsmannen mottog nästan 300 anmälningar mot bristande tillgänglighet under 2015, men gick inte vidare med ett enda fall. För att något ska hända är det upp till den enskilde att anmäla diskriminering och försöka driva ärenden. Nu kommer Med lagen som verktyg diskutera om en formell stämningsansökan ska formuleras.

Bild och text: Emil Erdtman

Diskriminerar Kungliga slottet människor med funktionsnedsättningar?

Pressmeddelande 2016-05-31

Kungliga slottet i Stockholm brister i tillgänglighet trots lagstiftning som klassar brist på tillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar

Den nya föreningen Med lagen som verktyg planerar en stämningsansökan mot Kungliga slottet.

Som förberedelse för stämningsansökan testar och dokumenterar den klagande tillsammans med sitt juridiska ombud Kungliga slottets bristande tillgänglighet för personer som använder rullstol.

Plats: Kungliga slottet i Stockholm, Yttre borggården vid biljettförsäljningen
Tid: Fredag den 3 juni kl 11:00, tre dagar före svenska nationaldagen

Klagande Adolf Ratzka, ordf Med lagen som verktyg tel 0736510341 adolf.ratzka@independentliving.org

Juridiskt biträde Carin Apelmo, Byrån För Lika Rättigheter tel 08-750 77 60 info@likarattigheter.nu

Kungliga slottet – vårt gemensamma arv

Kungliga slottet brister i tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar enligt sin egen hemsida. Av slottets tio lokaler som är ”öppna för allmänheten” är sju otillgängliga för användare av elektrisk rullstol

(Festvåningen, Bernadottevåningen, Ordenssalarna, Gästvåningen, Rikssalen, Gustav III:s Antikmuseum,Slottskyrkan) och fyra är otillgängliga för användare av manuell rullstol (Ordenssalarna, Rikssalen, Gustav III:s Antikmuseum, Slottskyrkan).

Kungliga slottet är ett centralt gemensamt kulturarv och en symbol för vår nationella identitet och gemenskap. Kungliga slottet är också en symbol för att inte alla är fullt välkomna i gemenskapen. Medborgare med funktionsnedsättningar fortfarande stängs av från stora delar av samhällslivet med sämre möjligheter till utbildning, arbete, fritid, relationer och familjebildning som följd.

Varför är Colosseum i Rom tillgängligt men inte Kungliga slottet?

Svenska och utländska exempel visar hur gamla miljöer kan anpassas varsamt och göras tillgängliga och inkluderande. Om Colosseum i Rom som byggdes år 70 e K kunde göras tillgängligt med modern hiss för några år sedan, varför kan man inte göra samma sak med Kungliga slottet från 1754 ?

Varför anmäler vi inte Kungliga slottet till Diskrimineringsombudsmannen?

Det vore lönlöst. 2015 tog Diskrimineringsombudsmannen emot 297 anmälningar om diskriminering p g a bristande tillgänglighet. 2015 valde DO att inte pröva ett enda fall rättsligt. Det nya tillägget till diskrimineringslagen där bristande tillgänglighet utgör diskriminering har hittills inte testats av DO en enda gång!

Varför grundade vi föreningen Med lagen som verktyg?

När DO inte testar om diskrimineringslagen i sin nuvarande utformning skyddar oss mot diskriminering måste vi som berörs hjälpa till. Föreningen Med lagen som verktyg hjälper sina medlemmar att kräva sin rätt med hjälp av pro bono jurister – om nödvändigt genom rättslig prövning.

För kommentarer från juridiska experter

Laura Carlson, juridiska institutionen Stockholms universitet tel 08 162549 laura.Carlson@juridicum.su.se

Stellan Gärde, Rättsnätverket mot diskriminering tel 070 6994049 stellan.garde@telia.com

Diskrimineringsombudsman presstjänst och pressjour 0736 82 82 10 media@do.se

Föreningen med lagen som verktyg mlsv.se tel 0736510341

Byrån För Lika Rättigheter likarattigheter.nu tel 08-750 77 60 info@likarattigheter.nu