KRÖNIKA: Att ta tillbaka – av Sofia Thoresdotter

Krönika av Sofia Thoresdotter

Vi som har vuxit upp med en grav synnedsättning har vant oss vid att saker inte är gjorda för oss. Det mesta i samhället är till för dem som ser. Vi har lärt oss att nöja oss med särlösningar och halvdana anpassningar. Vi nöjer oss med det näst bästa. Ja, vi inte bara nöjer oss, ofta är vi dessutom tacksamma för det. Vi vet att vi lättare får hjälp om vi är snälla och glada, ingen tycker om en krävande person. Fortsätt läsa ”KRÖNIKA: Att ta tillbaka – av Sofia Thoresdotter”

VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?

Snart är det val 2018 och frågan rörande rätten att rösta i allmänna val och utövande av politiska rättigheter gör sig särskilt påmind. Lagen som verktyg har under projektets gång mött flera frågor om delaktighet för personer med funktionsnedsättning i demokratiska och politiska processer. Hur kommer det sig att rätten att rösta och delta i det politiska livet inte säkerställs fullt ut för alla människor? Vad kan göras för att snabba på utvecklingen i rätt riktning?

Fortsätt läsa ”VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?”

UNDERSÖKNING: Kommunerna brister i sin tillsyn av enkelt avhjälpta hinder

Enligt plan- och bygglagen ska ”enkelt avhjälpta hinder” alltid undanröjas, men mycket återstår att göra.  Kommunernas byggnadsnämnder ansvarar för tillsyn över att plan- och bygglagen följs. Lagen som verktygs jurist Anna Zotééva har granskat hur kommunerna hanterar enkelt avhjälpta hinder och finner mycket som behöver utvecklas – inom kommunerna, men också i lagstiftningen. Fortsätt läsa ”UNDERSÖKNING: Kommunerna brister i sin tillsyn av enkelt avhjälpta hinder”

INTERVJU: Agneta Söder – Rätten till utbildning tillgodoses inte

Agneta Söder
Agneta Söder

Rätten till utbildningen fastslås i såväl internationella som nationella bestämmelser. I Barnkonventionens artikel 28 kan man läsa att alla barn, det vill säga personer under 18 år, skall erkännas en gratis grundskoleutbildning och i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förtydligas i artikel 24 att denna rättighet även tillfaller personer med funktionsnedsättning. Fortsätt läsa ”INTERVJU: Agneta Söder – Rätten till utbildning tillgodoses inte”

SEMINARIUM: Normhierarki och fördragskonform tolkning

Den 19 mars höll föreningen och projektet Med lagen som verktyg ett öppet seminarium om normhierarki och fördragskonform tolkning för att bättre förstå vad internationella konventioner om mänskliga rättigheter har för rättsställning i det svenska rättssystemet och hur de används i rättstillämpningen. Fortsätt läsa ”SEMINARIUM: Normhierarki och fördragskonform tolkning”

DEBATT: Replik om diskrimineringsskydd på Dagens Juridik

I en replik till ett debattinlägg av riksdagsledamoten Lawen Redar (S) skriver Lagen som verktygs jurist Ola Linder idag på Dagens juridik om skyddet mot diskriminering kan bli effektivare.

Det kan den bli om de som anmäler diskriminering får sina ärenden utredda i högre grad. Det görs idag en hel del anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet och funktionsnedsättning, men ”…många avhåller sig från att anmäla eftersom anmälningar alltför ofta inte leder till utredning, upprättelse eller en konsekvens för den diskriminerande parten.”

Rätten till rättvisa (access to justice) råder inte med dagens risk att få betala höga rättegångskostnader åt motparten. De som diskriminerar har ofta råd med advokat, men inte de som diskrimineras. Staten borde därför hitta sätt att täcka ombudskostnader istället för att bygga upp nya tandlösa myndigheter, enligt Ola Linder.

Och kännbarheten för den som diskriminerar måste blir större.  ”EU-rätten kräver att det ska finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner mot diskriminering.”

FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning

Uppsala
Uppsala

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har till regeringen lämnat rapporten Principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter.

Uppdraget beslutades i juni 2017 och var att kartlägga domstolarnas och myndigheternas tillämpning av principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter. Utredningen har genomförts av professor Jane Reichel, universitetslektor Patrik Bremdal och universitetslektor Maria Grahn Farley. Fortsätt läsa ”FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning”

DEBATT: Nya regler om lönebidrag urholkar diskrimineringsskyddet för arbetssökande med funktionsnedsättning

Juristen Richard Sahlin skriver ett debattinlägg om lönebidragets funktion och frågan om den nya förordningens regler strider mot Funktionsrättskonventionen.

Richard Sahlin
Richard Sahlin

Från den 1 juli i år gäller nya regler för lönebidrag. Juristen Richard Sahlin argumenterar för att de nya bestämmelserna skapar onödiga inlåsningseffekter och urholkar det diskrimineringsskydd som lönebidraget kan bidra till.

Richard Sahlin:

Alla arbetsgivare är skyldiga att tillgängliggöra sina arbetsplatser, men det finns ett undantag i diskrimineringslagen för kostnader som inte kan anses vara skäliga (1 kap. 4 § tredje punkten). Rättspraxis visar att Arbetsdomstolen tolkar undantaget vidsträckt så att arbetsgivare oberoende av storlek kan hävda att det är alltför kostsamt och belastande att anställa vissa arbetssökande med funktionsnedsättning. Fortsätt läsa ”DEBATT: Nya regler om lönebidrag urholkar diskrimineringsskyddet för arbetssökande med funktionsnedsättning”

KOMMENTAR: Inget diskrimineringsskydd för döva som behöver teckenspråkstolk i arbetslivet

Richard Sahlins kommentar till AD-domen (51/2017) om teckenspråkstolkning i arbetslivet:

Jag skrev år 2004 på en doktorsavhandling om diskrimineringsskydd inom utbildning. Efter disputationen sökte jag en lektorsanställning hos samtliga lärosäten, men det blev ständiga avslag på min ansökan. Som skäl anfördes bl a att andra medsökande hade försteg vad gäller vetenskaplig skicklighet. Fortsätt läsa ”KOMMENTAR: Inget diskrimineringsskydd för döva som behöver teckenspråkstolk i arbetslivet”

REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering

Vårt remissvar angående utredningen Bättre skydd mot diskriminering SOU 2016:87

Ola Linder postar remissvaret
Ola Linder postar remissvaret om Bättre skydd mot diskriminering

Idag (18 september 2017) går remisstiden ut för att komma med synpunkter angående den statliga utredningen om Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87).

Independent Living Institute (där Lagen som verktyg finns) har tillsammans med STIL lämnat in ett remissvar där vi bland annat föreslår att:

  • DO bör hantera och besvara fler individanmälningar för att kunna driva fler processer.
  • den föreslagna Diskrimineringsnämnden inte bildas, eftersom det skulle skapa ännu mer förvirring och genom sin bristfälliga handläggning – och icke-bindande beslut – stänga ute utsatta grupper. En pilotfallsfond som kan driva på rättspraxis snabbare vore bättre!
  • antidiskrimineringsbyråerna, precis som utredningen föreslår, bör få ökat stöd, men att de inte ska detaljstyras av staten.
  • rättshjälpsreglerna och regleringen av rättegångskostnader i diskrimineringsmål behöver ändras så att enskilda kan få sina fall rörande mänskliga rättigheter och diskriminering rättsligt prövade.
  • bevisbörderegeln bör vara sådan att svaranden ska styrka att diskriminering inte skett om den som påstår att diskriminering skett gör detta antagligt.

Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering”

UTREDNING: Varaktigt förhållande och bristande tillgänglighet

Maria Chöler
Maria Chöler, juristpraktikant i Lagen som verktyg

I bestämmelsen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering framgår att en åtgärd kan vara skälig att kräva utifrån ett antal faktorer. Varaktigheten och omfattningen av förhållandet mellan den enskilde och verksamhetsutövaren är en sådan faktor som ska beaktas i bedömningen. I artikeln utreder Maria Chöler uttrycket. Fortsätt läsa ”UTREDNING: Varaktigt förhållande och bristande tillgänglighet”

Rundabordssamtal med Gerard Quinn om hur Funktionsrättskonventionen ska förverkligas

Gerard Quinn
Gerard Quinn (foto: Tor Gustafsson)

Igår den 6 mars samlades personer från det civila samhället, akademin och myndigheter för ett rundabordssamtal om implementering av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet stod värd för dagen, och Lagen som verktyg var med. Samtalet utgick från professor Gerard Quinns erfarenheter och reflektioner om hur konventionen kom till och nu implementeras på olika nivåer i länderna som ratificerat CRPD.

Artikel 33 i CRPD behandlar implementering och övervakning av konventionen på nationell nivå. Där föreskrivs att regeringarna ska instifta en eller flera ”kontaktpunkter” för att koordinera myndigheternas arbete med implementeringen av konventionen.

Vidare ska en nationell oberoende nationell MR-institution etableras som skyddar, främjar och övervakar konventionens genomförande. Det civila samhället, särskilt funktionshinderrörelsen, ska involveras i övervakningsarbetet. Idén är att regeringens systematiska arbete, en oberoende MR-institution och det civila samhället ska kunna vara en drivkraft för förändring.

Professor Gerard Quinn har sin bakgrund inom den politiska filosofin och juridiken. Han har intresserat sig för teorier om rättvisa och avfärdar politik som bygger på antaganden om individuell otillräcklighet. I sitt huvudinlägg under dagen konstaterade han att CRPD bäst ses som ett instrument för rättvisa och inte en särskild reglering för personer med funktionsnedsättningar. CRPD är en operationalisering av de mänskliga rättigheterna i en särskild kontext; rättigheterna och dess huvudsträvan mot mänsklig frihet fanns före antagandet av CRPD.

Utan de tre komponenterna samordnad regering, en stark oberoende MR-institution och det civila samhället påstod professor Gerard Quinn att risken för en svag implementering av konventionen är stor. Han kallar trianguleringen av aktörer enligt artikel 33 en nödvändig förändringskraft för en stark implementering av konventionen.

Om trianguleringen genomförs på rätt sätt kan idén om en social modell om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning komma till den politiska maktens kärna. Genom trianguleringen kan internationella konventioner internaliseras i inhemska politiska och juridiska processer, och därmed vara en positiv faktor i en samhällelig förändring.

Samtalet behandlade olika delar som påverkansarbete kan innehålla. Såväl juridiska processer inför domstol och förlikningsförhandlingar som politiskt påverkansarbete lyftes. Även medialt opinionsbildningsarbete och utbildningsinsatser nämndes som viktiga komponenter i ett större arbete för de mänskliga rättigheterna i praktiken.

Lagen som verktyg lyfte vikten av innovativa juridiskt strategiska lösningar och behovet av att det civila samhället strategiskt arbetar i lagstiftningsprocesser, där internationella konventioner kan lyftas mer än vad som görs idag.

Ett starkt samarbete inom civila samhället kan fylla en viktig funktion när det finns gemensamma intressen; att arbeta över olika diskrimineringsgrunder har potential att stärka diskrimineringsskyddet och påverka den övergripande politiken i positiv riktning.

Vidare behandlade rundabordssamtalet särskilt behovet av koordinerad implementering av rättigheterna, och en strukturerad granskning, enligt CRPD. En risk som lyftes var att en oberoende nationell MR-institution som arbetar med civila samhället inte får vara för svag i sin oberoende ställning.

Både juridiskt mandat och tillräckliga resurser är nödvändiga faktorer för dess effektivitet i stärkandet av de mänskliga rättigheterna i praktiken. Risken är att förändringsprocessen i viss mån stannar av om en svag MR-institution skapas utan att det civila samhället även använder andra handgripliga former för förändringsarbete.

Frågan om ett ökat samarbete mellan civilsamhällesorganisationer och akademin lyftes. Det skulle kunna stärkas vid liknande framtida sammankomster, även om mycket redan sker på informell basis. Raoul Wallenberginstitutets tanke om att arrangera ett uppföljningsmöte med särskilt fokus på de bredare frågorna om hur det konstitutionella och institutionella skyddet för de mänskliga rättigheterna bör se ut togs därför positivt emot.

Sammanfattningsvis kan CRPD:s artikel 33 sägas, som professor Gerard Quinn uttryckte det, handla om att placera övervakningen av konventionsefterlevnaden där den spelar störst roll för förändring. Implementeringen av de mänskliga rättigheterna är mångfacetterad, men kan utan det civila samhället och stärkta institutionella strukturer svårligen nå sin fulla potential.

Från snack till verkstad har lagt upp ett filmklipp från rundabordssamtalet i Lund.

/Ola Linder

Debattartikel i Dagens Juridik

Paul Lappalainen och Ola Linder
Paul Lappalainen och Ola Linder

Lagen som verktygs jurister Paul Lappalainen och Ola Linder skriver idag (21 november 2016) en debattartikel i Dagens Juridik om behovet av ökad kompetens om diskriminering, men framför ett behov av tydligare rättspraxis.

Här följer texten i debattartikeln:

”Diskrimineringslagen har gällt i åtta år och förstärktes 2015 med att bristande tillgänglighet tillkom som en form av diskriminering. Däremot har rättspraxis inte utvecklats i någon större utsträckning. Det gäller i synnerhet för bristande tillgänglighet som en form av diskriminering och diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning.

Därför har funktionshinderrörelsen bestämt sig för att se till att fler fall ska drivas i domstol. Det är dags att lagens innebörd klargörs.

För att fler fall ska drivas måste allmänheten och funktionshinderrörelsen ha bättre kunskaper om diskrimineringslagens skydd för personer som missgynnas på sätt som har samband med en funktionsnedsättning. Dessutom behövs ett större intresse och en bättre förståelse för lagstiftningen hos jurister.

Det är anledningar till att flera funktionshinderorganisationer med Independent Living Institute i spetsen har startat projektet Med lagen som verktyg med stöd från Arvsfonden. Genom en kunskapshöjning ska projektet bidra till att rättspraxis skapas som förhoppningsvis innebär en rättsutveckling som stärker diskrimineringsskyddet i praktiken.

I princip har alla juridiska verktyg mot diskriminering i Sverige fått inspiration från andra länders och internationella rättssystem – i synnerhet EU, FN och USA. Skiftad bevisbörda, indirekt diskriminering, trakasserier, jämställdhetsplaner och skäliga anpassningsåtgärder är exempel i svensk diskrimineringsrätt som har föregångare i utlandet. Ganska ofta kan kärnan hittas i rättspraxis som utvecklats i USA.

Sverige har tagit in formerna för diskrimineringsskyddet i lagarna utan att ännu tillräckligt väl förstå hur de ska få sitt praktiska innehåll. Den bristande utvecklingen av rättspraxis beror därav.

Att ha rätt är en sak, och att rätt är en annan. Därför är det nu läge att hämta inspiration angående hur man kan få rätt. Som del i projektet har vi därför bjudit in två utländska experter till en konferens den 24-25 november som kan ge en inblick i möjligheterna som har skapats genom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), europarätten och utvecklingen i rättspraxis i USA på funktionshinderområdet.

Professor Gerard Quinn, en av arkitekterna bakom CRPD och expert på EU-rätt, har understrukit vikten av funktionshinderrörelsen i framtagningen av CRPD. Därtill anser han att en nyckel till de reella samhällsförändringarna som CRPD är tänkt att leda till är att funktionshinderrörelsen arbetar mer strategiskt med juridiken, till exempel genom processföring.

Domstolarna och andra behöver förstå att samhället har gått ifrån en tidigare syn där omhändertagande var i fokus till att det är numera en fråga om rättigheter som ska konkretiseras.

Advokat Sid Wolinsky från Disability Rights Advocates i San Francisco har framgångsrikt drivit många rättsfall som varit ägnade att leda till stort genomslag (high impact cases). Det är genom att driva rättsprocesser som människor med funktionsnedsättningar i USA har uppnått större respekt, jämlikhet och delaktighet i samhället.

Det räckte inte med att ha en lag, att ha rätt, utan man måste också få rätt. Det uppnåddes genom att driva ”class actions”, vilket är ett sätt att se till att motparten vaknar till genom att höja kostnadsriskerna. Därtill var det viktigt att en del advokater har medverkat pro bono för att se till att vissa principiellt viktiga samhällsfrågor prövades i rätten.

I Sverige är sådana ideér relativt sett nya och outvecklade. När det gäller ”public interest law firms” som motsvarar Disability Rights Advocates finns det i bästa fall två – Civil Rights Defenders och Centrum för rättvisa.

Idén om grupptalan har inte prövats och utvecklats speciellt mycket även om möjligheten har funnits under ett antal år genom att lag (2002:599) om grupprättegång trädde i kraft. Och strategin att åberopa högre rätt i form av grundlagen, EU-rätt, Europakonventionen eller FN-konventioner är i sin linda.

Ett annat problem är den motsägelsefulla tanken i Sverige att om att lagar i sig är normerande. Detta leder i sin tur till att lagar mot diskriminering till slut verkar vara mer symbolhandlingar eftersom de ska leda till attitydförändringar snarare än ändringar i beteenden. Samtidigt som attityder inte är det stora problemet i Sverige, utan hur ”välmenande” människor beter sig.

Naturligtvis finns det civilsamhällesaktörer, såsom arbetsgivare och fack, som testar och utvecklar lagens gränser. Däremot har funktionshinderrörelsen till stor del förmåtts att avvakta lagens normerande effekter. Men en ändring är på gång.”

Länk till Dagens Juridik