KOMMENTAR: LSS-utredningen och internationell rätt

Independent Living Institutes jurist Ola Linder ger här några reflektioner över den nyligen offentliggjorde LSS-utredningen (SOU 2018:88).

Mycket bra har redan sagts om LSS-utredningen och dess förslag av bland andra STIL – personlig assistans och politisk påverkan, Funktionsrätt Sverige och Lika Unika Federationen. Nedan följer några ytterligare synpunkter.

Utredningen föreslår att ett barnrättsperspektiv ska genomsyra lagstiftningen och samtidigt, bland annat, ta bort rätten till personlig assistans för barn under 16 år. Det är en motsägelsefull konstruktion. Det är förvisso sant, som utredningen påpekar, att lagen som ska börja gälla 2020 gör att barnkonventionen är lag på samma nivå som t.ex. LSS, och att rättstillämpningen ska beakta detta. Det är däremot en svag strategi och vi vet att rättstillämpningen inte kommer ta ställning till alla fall eftersom inte alla överklagas, och dessutom vet vi inte hur rättstillämpningen kommer se ut i praktiken när normprövning görs.

Det vore därför betydligt bättre att genomföra lagstiftning som direkt är i bättre harmoni med Sveriges internationella åtaganden, inklusive barnets bästa och progressivt genomförande av sociala rättigheter. Att ta bort en insats från alla barn under 16 år skulle vara ett beslut som inte stämmer överens med barnets bästa i många fall, särskilt när de berörda barnen vill ha personlig assistans som serviceform. Att göra konventioner till lag innebär därmed nödvändigtvis inte ett steg i rätt riktning för de sökande om övriga lagar försämras.

Ett liknande bristfälligt resonemang görs gällande funktionsrättskonventionen. Utredningen nämner den, går igenom vissa delar, men tar den inte på större allvar. Dessutom verkar den inte ha beaktat de allmänna kommentarerna eller förstått vad förbudet mot att försämra uppnådda sociala rättigheter innebär. Särskilt anmärkningsvärt är att utredningen föreslår begränsningar i vilka behov som ska ligga till grund för beviljande av personlig assistans, samt en schablon om 15 timmar för andra personliga behov än de som klassas som grundläggande. Det står i direkt motsats till rätten till självbestämmande och funktionsrättskonventionens artikel 19, vars innebörd förtydligas i den allmänna kommentaren nr 5, samt principen, och skyldigheten för staten, att progressivt genomföra sociala rättigheter.

Ännu ett fel är att utredningen inte behandlat de rekommendationer som Sverige fått från FNs kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det var även en del av direktiven, vilket utredningen inte uppfyllt. FN har kritiserat Sverige för att kräva att enskilda som söker personlig assistans endast kan få det beviljat om det kan visas att sökanden har grundläggande behov av viss omfattning som ska tillgodoses med assistans. Utredningen har inte hanterat frågan om grundläggande behov som en förutsättning för att beviljas personlig assistans på den nivå som rekommendationerna och direktiven kräver. Det rimmar inte väl med rätten till självbestämmande och rätten att vara delaktig i samhället. Därmed är det tydligt att Sveriges internationella åtaganden, samt ambitionen att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, inte varit vägledande för LSS-utredningen.

LSS-utredningens förslag har istället för mänskliga rättigheter haft en snäv ekonomisk utgångspunkt som prioriterat delar av förvaltningarnas behov och stuprörstänkande snarare än enskildas rättigheter i praktiken. Förslagen stämmer heller inte med regeringens strategi för de mänskliga rättigheterna eller de funktionshinderpolitiska målen. Tyvärr kommer styrutredningen för funktionshinderpolitiken, som lämnas senare i januari, inte titta på individuella stödformer med hänvisning till LSS-utredningens direktiv och arbete.

Jag tror visserligen att det är bra med inkorporering av vissa internationella konventioner i svensk rätt. Samtidigt finns en risk att förlita sig på sådan inkorporering och efterkommande rättstillämpning. Det är minst lika viktigt att skapa andra normer som uppfyller kraven enligt konventionerna utan att tillämpande myndigheter behöver göra en normprövning, vilket de mycket sällan gör, samt bedriva strategisk processföring på de rättsregler som redan finns.

Det behövs en sammanhållen politik som utgår från att rättigheter ska stärkas i praktiken och en djupgående förståelse för de mänskliga rättigheterna i statliga utredningar. Tyvärr bidrar LSS-utredningen inte nämnvärt till det.

/Ola Linder

VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?

Snart är det val 2018 och frågan rörande rätten att rösta i allmänna val och utövande av politiska rättigheter gör sig särskilt påmind. Lagen som verktyg har under projektets gång mött flera frågor om delaktighet för personer med funktionsnedsättning i demokratiska och politiska processer. Hur kommer det sig att rätten att rösta och delta i det politiska livet inte säkerställs fullt ut för alla människor? Vad kan göras för att snabba på utvecklingen i rätt riktning?

Fortsätt läsa ”VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?”

UNDERSÖKNING: Kommunerna brister i sin tillsyn av enkelt avhjälpta hinder

Enligt plan- och bygglagen ska ”enkelt avhjälpta hinder” alltid undanröjas, men mycket återstår att göra.  Kommunernas byggnadsnämnder ansvarar för tillsyn över att plan- och bygglagen följs. Lagen som verktygs jurist Anna Zotééva har granskat hur kommunerna hanterar enkelt avhjälpta hinder och finner mycket som behöver utvecklas – inom kommunerna, men också i lagstiftningen. Fortsätt läsa ”UNDERSÖKNING: Kommunerna brister i sin tillsyn av enkelt avhjälpta hinder”

INTERVJU: Agneta Söder – Rätten till utbildning tillgodoses inte

Agneta Söder
Agneta Söder

Rätten till utbildningen fastslås i såväl internationella som nationella bestämmelser. I Barnkonventionens artikel 28 kan man läsa att alla barn, det vill säga personer under 18 år, skall erkännas en gratis grundskoleutbildning och i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förtydligas i artikel 24 att denna rättighet även tillfaller personer med funktionsnedsättning. Fortsätt läsa ”INTERVJU: Agneta Söder – Rätten till utbildning tillgodoses inte”

SEMINARIUM: Normhierarki och fördragskonform tolkning

Den 19 mars höll föreningen och projektet Med lagen som verktyg ett öppet seminarium om normhierarki och fördragskonform tolkning för att bättre förstå vad internationella konventioner om mänskliga rättigheter har för rättsställning i det svenska rättssystemet och hur de används i rättstillämpningen. Fortsätt läsa ”SEMINARIUM: Normhierarki och fördragskonform tolkning”

DEBATT: Replik om diskrimineringsskydd på Dagens Juridik

I en replik till ett debattinlägg av riksdagsledamoten Lawen Redar (S) skriver Lagen som verktygs jurist Ola Linder idag på Dagens juridik om skyddet mot diskriminering kan bli effektivare.

Det kan den bli om de som anmäler diskriminering får sina ärenden utredda i högre grad. Det görs idag en hel del anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet och funktionsnedsättning, men ”…många avhåller sig från att anmäla eftersom anmälningar alltför ofta inte leder till utredning, upprättelse eller en konsekvens för den diskriminerande parten.”

Rätten till rättvisa (access to justice) råder inte med dagens risk att få betala höga rättegångskostnader åt motparten. De som diskriminerar har ofta råd med advokat, men inte de som diskrimineras. Staten borde därför hitta sätt att täcka ombudskostnader istället för att bygga upp nya tandlösa myndigheter, enligt Ola Linder.

Och kännbarheten för den som diskriminerar måste blir större.  ”EU-rätten kräver att det ska finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner mot diskriminering.”

DEBATT: Nya regler om lönebidrag urholkar diskrimineringsskyddet för arbetssökande med funktionsnedsättning

Juristen Richard Sahlin skriver ett debattinlägg om lönebidragets funktion och frågan om den nya förordningens regler strider mot Funktionsrättskonventionen.

Richard Sahlin
Richard Sahlin

Från den 1 juli i år gäller nya regler för lönebidrag. Juristen Richard Sahlin argumenterar för att de nya bestämmelserna skapar onödiga inlåsningseffekter och urholkar det diskrimineringsskydd som lönebidraget kan bidra till.

Richard Sahlin:

Alla arbetsgivare är skyldiga att tillgängliggöra sina arbetsplatser, men det finns ett undantag i diskrimineringslagen för kostnader som inte kan anses vara skäliga (1 kap. 4 § tredje punkten). Rättspraxis visar att Arbetsdomstolen tolkar undantaget vidsträckt så att arbetsgivare oberoende av storlek kan hävda att det är alltför kostsamt och belastande att anställa vissa arbetssökande med funktionsnedsättning. Fortsätt läsa ”DEBATT: Nya regler om lönebidrag urholkar diskrimineringsskyddet för arbetssökande med funktionsnedsättning”

KOMMENTAR: Inget diskrimineringsskydd för döva som behöver teckenspråkstolk i arbetslivet

Richard Sahlins kommentar till AD-domen (51/2017) om teckenspråkstolkning i arbetslivet:

Jag skrev år 2004 på en doktorsavhandling om diskrimineringsskydd inom utbildning. Efter disputationen sökte jag en lektorsanställning hos samtliga lärosäten, men det blev ständiga avslag på min ansökan. Som skäl anfördes bl a att andra medsökande hade försteg vad gäller vetenskaplig skicklighet. Fortsätt läsa ”KOMMENTAR: Inget diskrimineringsskydd för döva som behöver teckenspråkstolk i arbetslivet”

UTREDNING: Varaktigt förhållande och bristande tillgänglighet

Maria Chöler
Maria Chöler, juristpraktikant i Lagen som verktyg

I bestämmelsen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering framgår att en åtgärd kan vara skälig att kräva utifrån ett antal faktorer. Varaktigheten och omfattningen av förhållandet mellan den enskilde och verksamhetsutövaren är en sådan faktor som ska beaktas i bedömningen. I artikeln utreder Maria Chöler uttrycket. Fortsätt läsa ”UTREDNING: Varaktigt förhållande och bristande tillgänglighet”