FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning

Uppsala
Uppsala

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har till regeringen lämnat rapporten Principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter.

Uppdraget beslutades i juni 2017 och var att kartlägga domstolarnas och myndigheternas tillämpning av principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter. Utredningen har genomförts av professor Jane Reichel, universitetslektor Patrik Bremdal och universitetslektor Maria Grahn Farley.

Rapporten konstaterar att metoden om fördragskonform tolkning har utvecklats till två olika principer: stark fördragskonform tolkning och svag fördragskonform tolkning. I praxis innebär den starka versionen att svensk rätt åsidosätts för att ge en konventionsrättighet företräde, medan den svaga versionen innebär att konventionerna används som tolkningsunderlag och att den svenska rätten tolkas i ljuset av konventionerna.

Det är bara i relation till den europeiska rätten som undersökningen funnit att den starka fördragskonforma tolkningen använts. FN-konventionerna har använts som tolkningsunderlag för att tillämpa svensk rätt. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Migrationsverket och Skolverket valdes ut till undersökningen utifrån att deras verksamhet hade beröringspunkter med de av uppdraget utpekade MR-traktaten. Skolverket och Arbetsförmedlingen valde att inte medverka.

Rapporten visar att fördragskonform tolkning inte är något som är aktivt närvarande i myndigheternas beslutsfattande och att det inte finns aktiva ställningstaganden från myndigheterna om hur de ska arbeta med konventionerna i beslutsfattandet.

Myndigheternas utgångspunkt är att svensk rätt är i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden och de tolkar inte att sina uppdrag som att de innefattar att säkerställa en förvaltning i överensstämmelse med konventionerna. Även om det i undantagsfall hänvisas till Barnkonventionen sker den materiella prövningen utifrån svenska rättskällor. Däremot används dokumenten i interna styrningsprocesser och utbildningar, men det är oklart vilken effekt det har för enskilda.

Orsaken till att folkrättsliga traktat sällan vägleder rättstillämpningen förklaras vara att Sverige har ett dualistiskt system där den internationella rätten måste införlivas i den svenska rätten innan den kan tillämpas i domstol eller myndighet. Ytterligare förklaringar är att det saknas folkrättslig kompetens, vana att hantera den internationella rätten och tydlig styrning från riksdag och regering kring om och hur myndigheterna ska förhålla sig till Sveriges internationella åtaganden.

—Rapporten visar att det finns mycket arbete kvar att göra för att lyckas med en mainstreaming av de mänskliga rättigheterna i svensk förvaltning och rättstillämpning, säger Lagen som verktygs jurist Ola Linder. Särskilt tydligt blir det vid normkonflikter mellan internationell rätt och svenska regler.

Rapporten avslutas med några rekommendationer inför Agenda 2030. Bland annat rekommenderas lagstiftaren att lägga fokus på mänskliga rättigheter i lagstiftningsarbetet istället för att förlita sig på att domstolarna och myndigheterna tillämpar fördragskonform tolkning. I lagarnas förarbeten skulle lagstiftaren kunna vara ännu tydligare med hur de internationella dokumenten påverkat lagstiftningen för att få rättstillämpande myndigheter att undersöka konventionerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.