REPORTAGE: Kampen om rösträtt för personer med funktionsnedsättning fortsätter

Voteringsknappar i Sveriges riksdag
Voteringsknappar i Sveriges riksdag

Lagen som verktygs jurist Maria Chöler skriver om rösträtten för personer med funktionsnedsättning. I många länder är den begränsad. Europadomstolen har både förbjudit och gett rätt till inskränkningar i rösträtten. Och i Danmark har motsvarigheten till svenska FUB drivit frågan om rösträtt till Högsta domstolen.

Fortsätt läsa ”REPORTAGE: Kampen om rösträtt för personer med funktionsnedsättning fortsätter”

REMISSVAR: Viktigt att webbtillgängligheten ökar i offentligt finansierad verksamhet

Två händer på punktskriftstangentbord.

Tidigare i veckan gick remisstiden ut för regeringens förslag till ny lag om tillgänglighet till offentlig digital service. Lagförslaget presenterades promemorian Ds 2017:60 Genomförande av webbtillgänglighetsdirektivet och är regeringens förslag på implementering av  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet). Direktivet ska senast vara implementerat den 23 september 2018, samma dag som den nya lagen föreslås träda i kraft. Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Viktigt att webbtillgängligheten ökar i offentligt finansierad verksamhet”

DEBATT: Gemensam artikel i Dagens juridik

Idag publicerar Dagens juridik en debattartikel om hur skyddet mot diskriminering kan förbättras. Organisationerna bakom debattartikeln är förutom Independent Living Institute även Göteborgs rättighetscenter mot diskriminering, Malmö mot Diskriminering, Lika Unika, RFSL och Funktionsrätt Sverige.

Bakgrunden till att vi tillsammans skriver denna debattartikel är att vi inte var nöjda med de förslag till bättre skydd mot diskriminering som lades i utredningen SOU 2016:87. Det framgår av det remissvar som lämnades från Independent Living Institute.

I debattartikeln föreslår vi bland annat en översyn av rättssystemet så att den som utsatts för diskriminering inte ska behöva ta så stora ekonomiska risker. Det behövs också mer resurser till både DO och civilsamhället för att driva fler strategiska fall som för rättsutvecklingen framåt.

Läs hela debattartikeln på Dagens juridik

REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering

Vårt remissvar angående utredningen Bättre skydd mot diskriminering SOU 2016:87

Ola Linder postar remissvaret
Ola Linder postar remissvaret om Bättre skydd mot diskriminering

Idag (18 september 2017) går remisstiden ut för att komma med synpunkter angående den statliga utredningen om Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87).

Independent Living Institute (där Lagen som verktyg finns) har tillsammans med STIL lämnat in ett remissvar där vi bland annat föreslår att:

  • DO bör hantera och besvara fler individanmälningar för att kunna driva fler processer.
  • den föreslagna Diskrimineringsnämnden inte bildas, eftersom det skulle skapa ännu mer förvirring och genom sin bristfälliga handläggning – och icke-bindande beslut – stänga ute utsatta grupper. En pilotfallsfond som kan driva på rättspraxis snabbare vore bättre!
  • antidiskrimineringsbyråerna, precis som utredningen föreslår, bör få ökat stöd, men att de inte ska detaljstyras av staten.
  • rättshjälpsreglerna och regleringen av rättegångskostnader i diskrimineringsmål behöver ändras så att enskilda kan få sina fall rörande mänskliga rättigheter och diskriminering rättsligt prövade.
  • bevisbörderegeln bör vara sådan att svaranden ska styrka att diskriminering inte skett om den som påstår att diskriminering skett gör detta antagligt.

Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering”

PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet

Ola Linder
Ola Linder (foto: Erik Tillander)

Regeringen lämnade den 24 augusti 2017 proposition 2016/17:220 Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet till riksdagen. Det som föreslås är en ändring i diskrimineringslagen (2008:567) som avser bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.
Fortsätt läsa ”PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet”

INTERVJU: Ett rättighetsinstrument som gör skillnad – Anna Bruce om CRPD

Anna Bruce (Foto: Emil Erdtman)

Anna Bruce forskar i juridik och är specialiserad på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD, Funktionshinderkonventionen eller Funktionsrättskonventionen – kärt barn har många namn). Hon satt med i förhandlingarna när konventionen arbetades fram och har skrivit en nästan 500-sidig doktorsavhandling om dess rättigheter och grundidéer. Fortsätt läsa ”INTERVJU: Ett rättighetsinstrument som gör skillnad – Anna Bruce om CRPD”

CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag

Till Anmälningstjänsten har det kommit in 46 anmälningar från personer som använder ledarhund och nekats inträde till affärer, restauranger, bussar, gym, kyrkor, biografer, teatrar och konsertlokaler. Synskadade har nekats anställning och utbildning med hänvisning till att de använder ledarhund. Fortsätt läsa ”CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag”

Rundabordssamtal med Gerard Quinn om hur Funktionsrättskonventionen ska förverkligas

Gerard Quinn
Gerard Quinn (foto: Tor Gustafsson)

Igår den 6 mars samlades personer från det civila samhället, akademin och myndigheter för ett rundabordssamtal om implementering av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet stod värd för dagen, och Lagen som verktyg var med. Samtalet utgick från professor Gerard Quinns erfarenheter och reflektioner om hur konventionen kom till och nu implementeras på olika nivåer i länderna som ratificerat CRPD.

Artikel 33 i CRPD behandlar implementering och övervakning av konventionen på nationell nivå. Där föreskrivs att regeringarna ska instifta en eller flera ”kontaktpunkter” för att koordinera myndigheternas arbete med implementeringen av konventionen.

Vidare ska en nationell oberoende nationell MR-institution etableras som skyddar, främjar och övervakar konventionens genomförande. Det civila samhället, särskilt funktionshinderrörelsen, ska involveras i övervakningsarbetet. Idén är att regeringens systematiska arbete, en oberoende MR-institution och det civila samhället ska kunna vara en drivkraft för förändring.

Professor Gerard Quinn har sin bakgrund inom den politiska filosofin och juridiken. Han har intresserat sig för teorier om rättvisa och avfärdar politik som bygger på antaganden om individuell otillräcklighet. I sitt huvudinlägg under dagen konstaterade han att CRPD bäst ses som ett instrument för rättvisa och inte en särskild reglering för personer med funktionsnedsättningar. CRPD är en operationalisering av de mänskliga rättigheterna i en särskild kontext; rättigheterna och dess huvudsträvan mot mänsklig frihet fanns före antagandet av CRPD.

Utan de tre komponenterna samordnad regering, en stark oberoende MR-institution och det civila samhället påstod professor Gerard Quinn att risken för en svag implementering av konventionen är stor. Han kallar trianguleringen av aktörer enligt artikel 33 en nödvändig förändringskraft för en stark implementering av konventionen.

Om trianguleringen genomförs på rätt sätt kan idén om en social modell om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning komma till den politiska maktens kärna. Genom trianguleringen kan internationella konventioner internaliseras i inhemska politiska och juridiska processer, och därmed vara en positiv faktor i en samhällelig förändring.

Samtalet behandlade olika delar som påverkansarbete kan innehålla. Såväl juridiska processer inför domstol och förlikningsförhandlingar som politiskt påverkansarbete lyftes. Även medialt opinionsbildningsarbete och utbildningsinsatser nämndes som viktiga komponenter i ett större arbete för de mänskliga rättigheterna i praktiken.

Lagen som verktyg lyfte vikten av innovativa juridiskt strategiska lösningar och behovet av att det civila samhället strategiskt arbetar i lagstiftningsprocesser, där internationella konventioner kan lyftas mer än vad som görs idag.

Ett starkt samarbete inom civila samhället kan fylla en viktig funktion när det finns gemensamma intressen; att arbeta över olika diskrimineringsgrunder har potential att stärka diskrimineringsskyddet och påverka den övergripande politiken i positiv riktning.

Vidare behandlade rundabordssamtalet särskilt behovet av koordinerad implementering av rättigheterna, och en strukturerad granskning, enligt CRPD. En risk som lyftes var att en oberoende nationell MR-institution som arbetar med civila samhället inte får vara för svag i sin oberoende ställning.

Både juridiskt mandat och tillräckliga resurser är nödvändiga faktorer för dess effektivitet i stärkandet av de mänskliga rättigheterna i praktiken. Risken är att förändringsprocessen i viss mån stannar av om en svag MR-institution skapas utan att det civila samhället även använder andra handgripliga former för förändringsarbete.

Frågan om ett ökat samarbete mellan civilsamhällesorganisationer och akademin lyftes. Det skulle kunna stärkas vid liknande framtida sammankomster, även om mycket redan sker på informell basis. Raoul Wallenberginstitutets tanke om att arrangera ett uppföljningsmöte med särskilt fokus på de bredare frågorna om hur det konstitutionella och institutionella skyddet för de mänskliga rättigheterna bör se ut togs därför positivt emot.

Sammanfattningsvis kan CRPD:s artikel 33 sägas, som professor Gerard Quinn uttryckte det, handla om att placera övervakningen av konventionsefterlevnaden där den spelar störst roll för förändring. Implementeringen av de mänskliga rättigheterna är mångfacetterad, men kan utan det civila samhället och stärkta institutionella strukturer svårligen nå sin fulla potential.

Från snack till verkstad har lagt upp ett filmklipp från rundabordssamtalet i Lund.

/Ola Linder

Debattartikel i Dagens Juridik

Paul Lappalainen och Ola Linder
Paul Lappalainen och Ola Linder

Lagen som verktygs jurister Paul Lappalainen och Ola Linder skriver idag (21 november 2016) en debattartikel i Dagens Juridik om behovet av ökad kompetens om diskriminering, men framför ett behov av tydligare rättspraxis.

Här följer texten i debattartikeln:

”Diskrimineringslagen har gällt i åtta år och förstärktes 2015 med att bristande tillgänglighet tillkom som en form av diskriminering. Däremot har rättspraxis inte utvecklats i någon större utsträckning. Det gäller i synnerhet för bristande tillgänglighet som en form av diskriminering och diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning.

Därför har funktionshinderrörelsen bestämt sig för att se till att fler fall ska drivas i domstol. Det är dags att lagens innebörd klargörs.

För att fler fall ska drivas måste allmänheten och funktionshinderrörelsen ha bättre kunskaper om diskrimineringslagens skydd för personer som missgynnas på sätt som har samband med en funktionsnedsättning. Dessutom behövs ett större intresse och en bättre förståelse för lagstiftningen hos jurister.

Det är anledningar till att flera funktionshinderorganisationer med Independent Living Institute i spetsen har startat projektet Med lagen som verktyg med stöd från Arvsfonden. Genom en kunskapshöjning ska projektet bidra till att rättspraxis skapas som förhoppningsvis innebär en rättsutveckling som stärker diskrimineringsskyddet i praktiken.

I princip har alla juridiska verktyg mot diskriminering i Sverige fått inspiration från andra länders och internationella rättssystem – i synnerhet EU, FN och USA. Skiftad bevisbörda, indirekt diskriminering, trakasserier, jämställdhetsplaner och skäliga anpassningsåtgärder är exempel i svensk diskrimineringsrätt som har föregångare i utlandet. Ganska ofta kan kärnan hittas i rättspraxis som utvecklats i USA.

Sverige har tagit in formerna för diskrimineringsskyddet i lagarna utan att ännu tillräckligt väl förstå hur de ska få sitt praktiska innehåll. Den bristande utvecklingen av rättspraxis beror därav.

Att ha rätt är en sak, och att rätt är en annan. Därför är det nu läge att hämta inspiration angående hur man kan få rätt. Som del i projektet har vi därför bjudit in två utländska experter till en konferens den 24-25 november som kan ge en inblick i möjligheterna som har skapats genom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), europarätten och utvecklingen i rättspraxis i USA på funktionshinderområdet.

Professor Gerard Quinn, en av arkitekterna bakom CRPD och expert på EU-rätt, har understrukit vikten av funktionshinderrörelsen i framtagningen av CRPD. Därtill anser han att en nyckel till de reella samhällsförändringarna som CRPD är tänkt att leda till är att funktionshinderrörelsen arbetar mer strategiskt med juridiken, till exempel genom processföring.

Domstolarna och andra behöver förstå att samhället har gått ifrån en tidigare syn där omhändertagande var i fokus till att det är numera en fråga om rättigheter som ska konkretiseras.

Advokat Sid Wolinsky från Disability Rights Advocates i San Francisco har framgångsrikt drivit många rättsfall som varit ägnade att leda till stort genomslag (high impact cases). Det är genom att driva rättsprocesser som människor med funktionsnedsättningar i USA har uppnått större respekt, jämlikhet och delaktighet i samhället.

Det räckte inte med att ha en lag, att ha rätt, utan man måste också få rätt. Det uppnåddes genom att driva ”class actions”, vilket är ett sätt att se till att motparten vaknar till genom att höja kostnadsriskerna. Därtill var det viktigt att en del advokater har medverkat pro bono för att se till att vissa principiellt viktiga samhällsfrågor prövades i rätten.

I Sverige är sådana ideér relativt sett nya och outvecklade. När det gäller ”public interest law firms” som motsvarar Disability Rights Advocates finns det i bästa fall två – Civil Rights Defenders och Centrum för rättvisa.

Idén om grupptalan har inte prövats och utvecklats speciellt mycket även om möjligheten har funnits under ett antal år genom att lag (2002:599) om grupprättegång trädde i kraft. Och strategin att åberopa högre rätt i form av grundlagen, EU-rätt, Europakonventionen eller FN-konventioner är i sin linda.

Ett annat problem är den motsägelsefulla tanken i Sverige att om att lagar i sig är normerande. Detta leder i sin tur till att lagar mot diskriminering till slut verkar vara mer symbolhandlingar eftersom de ska leda till attitydförändringar snarare än ändringar i beteenden. Samtidigt som attityder inte är det stora problemet i Sverige, utan hur ”välmenande” människor beter sig.

Naturligtvis finns det civilsamhällesaktörer, såsom arbetsgivare och fack, som testar och utvecklar lagens gränser. Däremot har funktionshinderrörelsen till stor del förmåtts att avvakta lagens normerande effekter. Men en ändring är på gång.”

Länk till Dagens Juridik

Det rådgivande EU-organet EESK föreslår nytt funktionshinderår 2021

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är ett rådgivande EU-organ som i oktober 2016 på eget initiativ antagit ett yttrande om slutsatserna från FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och behovet av en ny strategi för personer med funktionsnedsättning inom EU.

EESK noterar att institutioner för personer med funktionsnedsättning inte kommer elimineras i Europa om inte EU arbetar hårdare för avinstitutionalisering. Kommittén är fast övertygad om att EU:s pengar ska gå till tjänster som gör att personer med funktionsnedsättning kan leva mer självständigt i lokalsamhället, och inte till att upprätthålla institutionaliseringsstrukturer.

EESK tycker också att EU-kommissionen – bland annat genom så kallade kontaktpunkter inom kommissionens verksamheter – ska involvera funktionshinderorganisationer i beslutsfattandet som rör EU:s lagstiftning, politik och program.

Ett förslag handlar om bättre statistik över personer med funktionsnedsättningar – något inte praktiseras i Sverige – för att mäta hur FN-konventionen påverkar personer med funktionsnedsättning i Europa.

Ett annat förslag som ligger en bit från svensk verklighet är det om positiv särbehandling på arbetsmarknaden, med  särskilda uttagningsprov för att öka antalet anställda med funktionsnedsättning.

Ett program bör inrättas för att alla ska bli lika inför lagen, och t ex har samma möjligheter som andra att rösta i europeiska val.
EESK uppmanar alla EU-institutioner att slutföra förhandlingarna om direktivet om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser samt den Europeiska rättsakten om tillgänglighet.

När det gäller direktivet om likabehandling måste dödläget i förhandlingarna brytas, enligt EESK. Kommissionen bör samarbeta med andra EU-organ för att utarbeta den globala agendan för funktionsnedsattas rättigheter för perioden 2020–2030. Denna bör ingå i andra strategier, som t ex Europa 2020.

Som övergripande synpunkt anser EESK att EU bör revidera funktionshinderstrategin och inkludera en analys av gapet mellan Funktionshinderkonventionen och EU-rätten. Ett år för ”funktionsnedsattas rättigheter” föreslås till 2021.

 

INTERVJU: Anders Karlsson, advokat – ”Dags att stämma dem som diskriminerar”

Bild på Anders Karlsson
Anders Karlsson

Anders Karlsson är advokat och har drivit många diskrimineringsärenden åt såväl Diskrimineringsombudsmannen som enskilda personer. Ibland åtar han sig pro bono-fall, det vill säga ställer upp gratis för den goda sakens skull. Fortsätt läsa ”INTERVJU: Anders Karlsson, advokat – ”Dags att stämma dem som diskriminerar””

Det nya begreppet ”funktionsrätt”

Sveriges största samarbetsorgan för funktionshindersorganisationer, Handikappförbunden med 39 medlemsorganisationer, kommer den 18 maj 2017 att byta namn till Funktionsrätt Sverige.

Namnbytet är samtidigt en lansering av det nya begreppet ”funktionsrätt”, som ska uttrycka att ”varje människa har rätt till självbestämmande och full delaktighet i samhällslivets alla delar”.

Det nya begreppet ska komplettera funktionsnedsättning och funktionshinder och föra in en dimension av individuella rättigheter i den funktionshinderspolitiska samhällsdebatten.

Fokus ska flyttas från hinder, tillgänglighet och särlösningar till mänskliga rättigheter och ett universellt utformat samhälle. Alla har rätt till fungerande vård och en fungerande skola, är två exempel som tas upp.

Andra exempel som Handikappförbunden, förlåt Funktionsrätt Sverige, ger på begreppets användning är:

       ”Jag har en hjärnskada som gör det svårt för mig att ta till mig information. Den här webbsidan är inte utformad efter mina behov. Jag har samma rätt som andra till informationen, det är min funktionsrätt!”

”Mitt barn har koncentrationssvårigheter. Skolan är inte utformad så att han kan ta del av undervisningen. Han har rätt till en fungerande skolgång som andra barn, det är hans funktionsrätt!”

”Våra medlemmar har en kronisk sjukdom som ger vissa funktionsnedsättningar. Sjukvården är inte utformad efter deras behov. De har rätt till en fungerande vård på lika villkor, det är deras funktionsrätt”

Det namnbytet och det nya begreppet signalerar är att rättighetsperspektivet blir allt tyngre inom den svenska funktionshinderrörelsen. Det är något Lagen som verktyg applåderar.

REMISSVAR: Ändring i Diskrimineringslagen

Independent Living Institute har tillsammans med STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige) lämnat in ett remissvar angående utredningen om förslag till ändring i diskrimineringslagen (2008:567).

Vi stöder förslaget att ta bort undantaget för företag med färre än tio arbetstagare, men understryker att den stora frågan är avsaknad av rättspraxis kring vilka åtgärder som är skäliga under olika omständigheter.

Vi anser att regeringen borde inrätta en pilotfallsfond med ett reellt inflytande från berörda för att bidra till en snabbare utveckling av rättspraxis.

Dessutom bör diskrimineringslagen ändras så att parterna bär var sin del av rättegångskostnaden, om det inte uppenbart saknas skälig anledning att pröva tvisten.

Länk till hela remissvaret

GUIDE: Strategisk processföring

Hur kan funktionshinderorganisationer  främja och skydda mänskliga rättigheter med hjälp av strategisk processföring?

Det räcker inte att ha rätt. Det gäller också att få rätt. Men hur ska en funktionshinderorganisation eller annan människorättsorganisation som vill förbättra situationen för sin målgrupp arbeta strategiskt med rättsfall? Strategisk processföring innebär att en organisation eller individ tar sig an ett rättsfall för att åstadkomma en bredare samhällsförändring.

En grupp arbetar gemensamt runt en dator
Fler organisationer borde jobba med strategisk processföring

Fortsätt läsa ”GUIDE: Strategisk processföring”

Intervju med Paul Lappalainen på Assistanskoll

Paul Lappalainen framför bokhylla
Paul Lappalainen Foto: Philip Day

Paul Lappalainen är projektledare för Med lagen som verktyg. I denna artikel intervjuas han av Assistanskolls Kenneth Westberg om vad projektet ska åstadkomma och hur han själv ser på civilsamhällets roll.

Organisationerna kan – med inspiration från bland annat USA – driva strategiska processer mot företag och myndigheter, något som i sin tur ger vägledning för att agera förebyggande mot diskriminering.

Det har funnits en tendens i civilsamhället att se lagar som självförverkligande. Men staten själv har egna ombud för att ”testa” lagarna och få fram rättspraxis. Varför ska inte funktionshinderrörelsen också ha det?

Ett exempel där det behövs tydligare rättspraxis är för tillägget 2015 som gjorde otillgänglighet till diskriminering. Trots att Paul tror att undantaget för företag med mindre än tio anställda kommer att försvinna behövs vägledning om vad som då ska räknas som ”rimliga” omkostnader för små företag.

Läs hela artikeln!