Remissyttrande över Ds 2019:4 Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter

Independent Lving Institute, ILI, ställer sig bakom att det inrättas en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter i myndighetsform och dess uppdrag att främja, skydda och övervaka mänskliga rättigheter i Sverige. Det framgår av ett remissvar som Artikel 19 som verktyg arbetat med och skickade till Arbetsmarknadsdepartementet idag.

Läs yttrandet i sin helhet här.

ILI anser att det viktigaste är att institutionen får ett brett mandat, bred kompetens inom mänskliga rättigheter och tillräckliga resurser för att kunna genomföra oberoende granskningar och andra aktiviteter för att stärka de mänskliga rättigheternas genomförande i Sverige. ILI framför att att en individuell klagomålsmekanism ska utredas snarast och införas för att bättre säkerställa enskildas tillgång till rättvisa och prövning av påstådda rättighetsöverträdelser.

I yttrandet uppmärksammas dessutom att det finns stora brister med rätten till rättvisa, det vill säga effektiva rättsmedel för att kunna kräva ut rättigheter, få en effektiv och rättvis rättsprövning av påstådda överträdelser och få gottgörelse för dem. En institution bör ha i uppdrag att stärka enskildas situation avseende dessa frågor. Genom att utredningen varit förhindrad att föreslå individuella klagomålsmekanismer förutsätter ILI att institutionen ges tydligt mandat och bemanning att granska det svenska systemet för rättsskydd och enskildas faktiska möjligheter att utkräva sin rät till rättvisa (access to justice). Det gäller rättigheter i allmänhet, och artikel 19-rättigheterna är inget undantag. 

Vidare uppmärksammas att lagstiftningsprocessen med statliga utredningar, departementspromemorior och konsekvensanalyser som förarbeten inte tillräckligt tar mänskliga rättigheter på allvar. ILI har tidigare anfört att kommittéförordningen (1998:1474) bör ändras så att varje utredning uttryckligen måste analysera rättsläget och de förslag som lämnas utifrån Sveriges internationella åtaganden, och särskilt de mänskliga rättigheterna, som en lämplig åtgärd för att sätta de mänskliga rättigheterna i bättre fokus för SOUer. Svaret uttrycker en förhoppning om att institutionen kan fylla en liknande funktion i avvaktan på att andra åtgärder för bättre mainstreaming av de mänskliga rättigheterna i lagstiftningsprocessen.

Förslaget innebär att institutionen ska vara en del av genomförandet av artikel 33.2 Funktionsrättskonventionen. ILI ser det som positivt under förutsättning att institutionen verkligen blir oberoende från staten i övrigt, samt att funktionen får tillräckliga resurser för att kunna övervaka genomförandet av konventionen i hela landet och på alla politikområden.

Sammanfattningsvis uttrycks att ”Vi kan inte acceptera en funktion utan reella möjligheter att belysa brister i genomförandet, inklusive brister i att progressivt genomföra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, samt förbudet mot regression av uppnådda rättigheter. Att enbart visa upp en chimär för FN och andra stater vore mycket olyckligt.”

Remissyttrandet bereddes av Artikel 19 som verktyg. Läs yttrandet i sin helhet här.

REMISS: Regeringens förslag om personlig assistans för andning och sondmatning missar kärnfrågan

Frågan om rätt till individuellt utformat stöd och service till personer med normbrytande funktionalitet är känslig inom politiken. Å ena sidan är det ett medel för att förverkliga den mänskliga rättigheten att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. Å andra sidan måste det tas pengar från offentliga budgetar för att tillgodose dem. Regeringen har nyligen föreslagit att andning och sondmatning ska klassas som grundläggande behov som kan ge rätt till statlig ersättning för personlig assistans. STIL och Independent Living Institute har yttrat sig över regeringens förslag.

Frågan om rätt till individuellt utformat stöd och service till personer med normbrytande funktionalitet är känslig inom politiken. Å ena sidan är det ett medel för att förverkliga den mänskliga rättigheten att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. Å andra sidan måste det tas pengar från offentliga budgetar för att tillgodose dem. Regeringen har nyligen föreslagit att andning och sondmatning ska klassas som grundläggande behov som kan ge rätt till statlig ersättning för personlig assistans. STIL och Independent Living Institute har yttrat sig över regeringens förslag.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är ett sätt för staten att reglera så att kommuner genomför insatser för personer med normbrytande funktionalitet. Personlig assistans är en av tio insatser. Staten har genom socialförsäkringsbalken (2010:110) 51 kapitlet ett ansvar för prövningar av ansökningar och finansiering av personlig assistans som omfattar mer än 20 timmar stöd per vecka som kopplas till det som kallas grundläggande behov. Till grundläggande behov räknas i lagens mening idag ens personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Försäkringskassan är den myndighet som prövar och betalar ut statlig assistansersättning.

Syftet med regleringen kan sägas vara att motverka att personer med normbrytande funktionalitet ska leva isolerat, segregerat och utan kontroll i sina liv till förmån för ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. På så vis är lagen ett medel för att motverka en grov form av diskriminering. Lagen ligger bättre i linje med syftet i funktionsrättskonventionens artikel 19 jämfört med rätten som gällde innan lagen tillkom. LSS är däremot skapad innan funktionsrättskonventionen fanns och det finns problem med lagstiftningen sett utifrån artikel 19. Exempelvis gäller inte rätten för alla, utan enbart personer med vissa medicinska tillstånd. Dessutom är tillämpningen av lagen inte utan problem, och det rapporteras ofta om personer som förlorar sin assistansersättning och hänvisas till kommunala insatser. Det är däremot inte säkert att kommunen klarar av att sätta in rätt insatser, eller gör samma bedömning av behovet av individuellt stöd, utan istället hänvisa till andra insatser eller inte sätta in något annat likvärdigt i motsats till personens vilja. Till dessa frågor kommer projektet Artikel 19 som verktyg återkomma till för att klarlägga och problematisera.

Regeringen föreslår signalpolitik och en marginell förbättring

Regeringen har i februari föreslagit att andning och sondmatning ska räknas till de grundläggande behoven och därmed kunna ligga till grund för statlig assistansersättning. Förslaget kom delvis som en följd av en allmän debatt om att personer inte fick stöd för att tillgodose dessa behov. Funktionshinderrörelsen var drivande i debatten.  

STIL och ILI har nu yttrat sig över förslaget. Sammanfattningsvis säger organisationerna att det är det positivt att regeringen visar viss vilja till att återställa delar av assistansen så att den ska fungera för de som har behov. Samtidigt är förslaget inte tillräckligt för att återställa de stora försämringarna som assistansen genomgått de senaste åren. Den viktigaste frågan om att det stöd som beviljas måste vara av integritetskänslig natur missar lagförslaget. Därmed finns det en risk för att lagändringen helt kommer sakna effekt.

Dessutom riktas kritik mot att sondmatning ska klassas som ett grundläggande behov och samtidigt skriva i förarbetena att det inte kommer leda till en förändring i rätten till assistans, eftersom sondmatning redan ingår i det grundläggande behovet måltid. Det betyder att det är signalpolitik utan att innebära någon förändring för personer som nekats och har behov av assistans. Regeringen räknade med att ett 50-tal personer skulle kunna få statlig assistansersättning till följd av att andning anses vara ett grundläggande behov i lagens mening, men det återstår att se i tillämpningen om lagen inte tacklar de större problemen.

Organisationerna föreslår att personlig assistans ska definieras enligt följande:

“Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med andning, sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). De grundläggande behoven definieras som hela den tid det tar att tillgodose dem.” [Vår kursivering]

Läs hela remissyttrandet här.

 

GRANSKNING: Svag tillsyn motverkar inte diskriminering

Lagen som verktygs jurist Ola Linder begärde ut alla DO:s tillsynsärenden om “aktiva åtgärder” under perioden januari 2017 till februari 2018. Han fick 96 fall, varav 93 gällde aktiva åtgärder. I de flesta av dessa hade DO funnit brister och i några var det oklart om det fanns brister eller inte. DO har i ärendena inte angett några tidsfrister om när åtgärder skulle vara vidtagna eller gjort någon uppföljning för att se om bristerna åtgärdats.

Inget beslut var förenat med vite eller annat konkret åtgärdsföreläggande. I sin tillsyn tenderar DO istället att informera om lagen, men inte om sanktionerna i diskrimineringslagens kap 4. Varför avstår DO från att använda de maktmedel man har då man faktiskt konstaterat att brister inte åtgärdats?
—Det verkar som att DO förutsätter att verksamheterna frivilligt ska bättra sig och börja efterleva kraven, säger Ola Linder. Att avsluta fall när lagen uppenbarligen inte uppfylls kan väl inte vara rätt.

Dessutom fann han många rättsligt mycket intressanta fall som DO borde ha utrett vidare. Lagen som verktyg presenterade sin rapport för DO den 14 november och fortsätter här granskningen av DO som tillsynsmyndighet.

Fortsätt läsa ”GRANSKNING: Svag tillsyn motverkar inte diskriminering”

GUIDE: Vägar för att motverka bristande tillgänglighet och annan diskriminering

Det finns flera instanser att vända sig till för att motverka brister i tillgänglighet och annan diskriminering i samhället. Här beskrivs några myndigheter och andra aktörer – och när det är lämpligt att kontakta dem och vad som kan hända då. Listan är inte uttömmande. Informationen är från 2018.

Fortsätt läsa ”GUIDE: Vägar för att motverka bristande tillgänglighet och annan diskriminering”

VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?

Snart är det val 2018 och frågan rörande rätten att rösta i allmänna val och utövande av politiska rättigheter gör sig särskilt påmind. Lagen som verktyg har under projektets gång mött flera frågor om delaktighet för personer med funktionsnedsättning i demokratiska och politiska processer. Hur kommer det sig att rätten att rösta och delta i det politiska livet inte säkerställs fullt ut för alla människor? Vad kan göras för att snabba på utvecklingen i rätt riktning?

Fortsätt läsa ”VAL 2018: Delaktighet i det politiska livet – lika rätt för personer med funktionsnedsättning?”

HISTORIA: 1 maj 2018 – ett steg i kampen för ett universellt utformat samhälle

Idag den 1 maj 2018 träder en principiellt viktig lagändring för att stärka delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning i kraft. Diskrimineringslagens (2008:567) undantag för företag med färre än tio arbetstagare tas bort när det gäller bristande tillgänglighet som diskriminering. Det innebär att även mindre arbetsgivare – företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare och som i sin näringsverksamhet tillhandahåller varor och tjänster till allmänheten – omfattas av lagen. Fortsätt läsa ”HISTORIA: 1 maj 2018 – ett steg i kampen för ett universellt utformat samhälle”

REPORTAGE: Kampen om rösträtt för personer med funktionsnedsättning fortsätter

Voteringsknappar i Sveriges riksdag
Voteringsknappar i Sveriges riksdag

Lagen som verktygs jurist Maria Chöler skriver om rösträtten för personer med funktionsnedsättning. I många länder är den begränsad. Europadomstolen har både förbjudit och gett rätt till inskränkningar i rösträtten. Och i Danmark har motsvarigheten till svenska FUB drivit frågan om rösträtt till Högsta domstolen.

Fortsätt läsa ”REPORTAGE: Kampen om rösträtt för personer med funktionsnedsättning fortsätter”

REMISSVAR: Viktigt att webbtillgängligheten ökar i offentligt finansierad verksamhet

Två händer på punktskriftstangentbord.

Tidigare i veckan gick remisstiden ut för regeringens förslag till ny lag om tillgänglighet till offentlig digital service. Lagförslaget presenterades promemorian Ds 2017:60 Genomförande av webbtillgänglighetsdirektivet och är regeringens förslag på implementering av  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet). Direktivet ska senast vara implementerat den 23 september 2018, samma dag som den nya lagen föreslås träda i kraft. Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Viktigt att webbtillgängligheten ökar i offentligt finansierad verksamhet”

FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning

Uppsala
Uppsala

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har till regeringen lämnat rapporten Principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter.

Uppdraget beslutades i juni 2017 och var att kartlägga domstolarnas och myndigheternas tillämpning av principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter. Utredningen har genomförts av professor Jane Reichel, universitetslektor Patrik Bremdal och universitetslektor Maria Grahn Farley. Fortsätt läsa ”FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning”

DEBATT: Gemensam artikel i Dagens juridik

Idag publicerar Dagens juridik en debattartikel om hur skyddet mot diskriminering kan förbättras. Organisationerna bakom debattartikeln är förutom Independent Living Institute även Göteborgs rättighetscenter mot diskriminering, Malmö mot Diskriminering, Lika Unika, RFSL och Funktionsrätt Sverige.

Bakgrunden till att vi tillsammans skriver denna debattartikel är att vi inte var nöjda med de förslag till bättre skydd mot diskriminering som lades i utredningen SOU 2016:87. Det framgår av det remissvar som lämnades från Independent Living Institute.

I debattartikeln föreslår vi bland annat en översyn av rättssystemet så att den som utsatts för diskriminering inte ska behöva ta så stora ekonomiska risker. Det behövs också mer resurser till både DO och civilsamhället för att driva fler strategiska fall som för rättsutvecklingen framåt.

Läs hela debattartikeln på Dagens juridik

REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering

Vårt remissvar angående utredningen Bättre skydd mot diskriminering SOU 2016:87

Ola Linder postar remissvaret
Ola Linder postar remissvaret om Bättre skydd mot diskriminering

Idag (18 september 2017) går remisstiden ut för att komma med synpunkter angående den statliga utredningen om Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87).

Independent Living Institute (där Lagen som verktyg finns) har tillsammans med STIL lämnat in ett remissvar där vi bland annat föreslår att:

  • DO bör hantera och besvara fler individanmälningar för att kunna driva fler processer.
  • den föreslagna Diskrimineringsnämnden inte bildas, eftersom det skulle skapa ännu mer förvirring och genom sin bristfälliga handläggning – och icke-bindande beslut – stänga ute utsatta grupper. En pilotfallsfond som kan driva på rättspraxis snabbare vore bättre!
  • antidiskrimineringsbyråerna, precis som utredningen föreslår, bör få ökat stöd, men att de inte ska detaljstyras av staten.
  • rättshjälpsreglerna och regleringen av rättegångskostnader i diskrimineringsmål behöver ändras så att enskilda kan få sina fall rörande mänskliga rättigheter och diskriminering rättsligt prövade.
  • bevisbörderegeln bör vara sådan att svaranden ska styrka att diskriminering inte skett om den som påstår att diskriminering skett gör detta antagligt.

Fortsätt läsa ”REMISSVAR: Bättre skydd mot diskriminering”

PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet

Ola Linder
Ola Linder (foto: Erik Tillander)

Regeringen lämnade den 24 augusti 2017 proposition 2016/17:220 Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet till riksdagen. Det som föreslås är en ändring i diskrimineringslagen (2008:567) som avser bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.
Fortsätt läsa ”PROPOSITION: Utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet”

INTERVJU: Ett rättighetsinstrument som gör skillnad – Anna Bruce om CRPD

Anna Bruce (Foto: Emil Erdtman)

Anna Bruce forskar i juridik och är specialiserad på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD, Funktionshinderkonventionen eller Funktionsrättskonventionen – kärt barn har många namn). Hon satt med i förhandlingarna när konventionen arbetades fram och har skrivit en nästan 500-sidig doktorsavhandling om dess rättigheter och grundidéer. Fortsätt läsa ”INTERVJU: Ett rättighetsinstrument som gör skillnad – Anna Bruce om CRPD”

CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag

Till Anmälningstjänsten har det kommit in 46 anmälningar från personer som använder ledarhund och nekats inträde till affärer, restauranger, bussar, gym, kyrkor, biografer, teatrar och konsertlokaler. Synskadade har nekats anställning och utbildning med hänvisning till att de använder ledarhund. Fortsätt läsa ”CIVILSAMHÄLLE: Sveriges ledarhundsförare vill ha tydligare diskrimineringslag”