Disability Rights Advocates vinner nästan alla mål

Sid Wolinsky var en av talarna på Lagen som verktygs konferens den 24 november 2016. Hans föredrag finns med svensk och engelsk text. Adolf Ratzka gjorde också en intervju med Sid. Denna artikel bygger på den intervjun och Sids föredrag.

Sid Wolinsky
Sid Wolinsky

Sid Wolinsky är 80+ och kan se tillbaka på ett långt yrkesliv som advokat ”med lagen som verktyg”. Under universitetsåren i Berkeley, Kalifornien träffade han Pat Kirkpatrick, som vi också har en artikel om.

Tillsammans grundade de en egen organisation efter att den amerikanska antidiskrimineringslagen ADA (Americans with Disabilities Act) trätt i kraft år 1990. Den heter Disability Rights Advocates (DRA) och har i snart 25 år försvarat de rättigheter människor med funktionsnedsättning har.

DRA har sitt huvudkontor i Berkeley och en filial med sex advokater i New York. Genom åren har en unik kompetens byggts upp samtidigt som man bidragit till att rättspraxis skapats på området funktionsnedsättning. Juridiskt sett har Sid Wolinsky och hans medarbetare varit mycket framgångsrika. Av cirka 400 processer har de bara förlorat sex.

Att vinna fallet är inte det slutgiltiga målet

Sid Wolinsky tycker att det är viktigt att vinna – för det mesta. Han säger så eftersom det övergripande målet för DRA inte är att vinna fall, utan att åstadkomma samhällsförändring och bättre livskvalitet för personer med funktionsnedsättning. Han tar målet för amerikanska krigsveteraner som exempel. Att rättsligt vinna mot en militärmakt med alla sina immunniteter är inte lätt.
—Vi förlorade i rätten, men det upprättades telefonlinjer som nu hjälper de som plågas av posttraumatisk stress och självmordsplaner, säger Sid Wolinsky.

Men det är genom att vinna mål som DRA får sina intäkter förutom genom gåvor och fundraising. Amerikanska diskrimineringsmål som har samband med funktionsnedsättning omfattas nämligen av en bestämmelse om fee-shifting som innebär att kärande (den som stämmer) som vinner ett fall kan få ersättning för ombudskostnader.

DRA skickar en räkning till domstolen som ålägger den förlorande parten att betala.
—Vi redovisar exakt det antal timmar vi arbetar och domstolen har kontroll på det, förtydligar Sid Wolinsky.

DRA tar inte ut några avgifter av sina klienter eller samarbetsorganisationer. Klienter som vill spendera mycket pengar på advokater hänvisar vi till andra byråer, säger Sid Wolinsky.

Fallen kommer från funktionshindersrörelsen

Sid Wolinsky konstaterar efter alla år att det ett långsiktigt och tufft jobb att göra samhället tillgängligt. Det kräver att många aktörer drar sina strån till stacken inom media, attitydförändring eller utbildning.
—Men en grundförutsättning för förändring är att det finns en välorganiserad och strategiskt tänkande funktionshindersrörelse, säger Sid Wolinsky.

Hans filosofi bygger på att det är funktionshindersrörelsen som vet bäst vilka som är de aktuella problemen och vad som skulle kunna förbättra livet för personer med funktionsnedsättning. DRA lägger därför ner mycket tid och kraft på regelbundna och grundliga möten med företrädare för organisationerna.

Ibland är frågorna från organisationerna mer politiska än juridiska, men huvudkriteriet för att välja ut fall är inte heller rent juridiskt – utan vilka som kan få effekt och genomslag i samhället.

En processkommitté bestående av jurister och personer från funktionshindersorganisationer – det är viktigt att även icke-jurister ingår – väljer vilka fall som ska drivas. Av cirka 50 föreslagna fall går ett vidare.
—Juridiskt är det smart att ta fall inom områden där man redan har erfarenhet att bygga vidare på, men för att få rättspraxis är det också viktigt att ge sig ut på nya områden, säger Sid Wolinsky. Man måste tänja på gränserna för att pröva lagen.

DRA har till exempel drivit fall om katastrofplanering och sjukvård – områden som inte nämns specifikt i ADA. Det gäller förstås också alla fall som rör tillgänglighet till digital teknik. Alla nya prylar – till exempel obemannade automater av olika slag – är ofta otillgängliga från början. Ett annat område som Sid Wolinsky uppmärksammat är alla exempel på dåligt underhåll. Avfasningar av trottoarkanter görs en gång, men vårdas sedan inte.

Ofta står en individ som kärande även om en hel organisation arbetat fram fallet. DRA jobbar också mycket med grupptalan som omfattar flera käranden (class actions). Det finns mål där grupptalan inte är bästa vägen, men för det mesta väger det tungt att många står bakom ett yrkande. Sid Wolinsky anser att grupptalan är processekonomiskt effektivt, eftersom en större utredning och rättsprocess kan hjälpa hundratals personer direkt medan individuella mål bara hjälper en person.

Bred representation av funktionsnedsättningar

I USA finns juristbyråer som arbetar för allmänna intressen (Public Interest Law Firms) och driver fall utifrån olika diskrimineringsgrunder. Några funktionshinderorganisationer driver också fall om en specifik diagnos eller funktionsnedsättning. DRA eftersträvar däremot en bred representation av olika funktionsnedsättningar – inte bara fysiska funktionsnedsättningar utan även till exempel intellektuella och psykiatriska.
—Vi försöker hela tiden expandera och tar även in grupper som själva inte alltid sett sig som funktionshindrade. Det gäller till exempel många hörsel- och synskadade eller personer med diabetes.

Sid Wolinsky tar rättsfallen inom hälso- och sjukvård som exempel. Det började med höj- och sänkbara undersökningsbord som inte gick att nå från en rullstol, liksom mammografiutrustning och vågar. Sedan utvidgades området till sådant som brist på teckenspråkstolkar och textning. För att få en fullvärdig vård av hög kvalitet för alla har DRA bland annat stämt den största sjukhuskedjan i Kalifornien.

Relationer till det omgivande samhället

DRA kräver som regel inte skadestånd, eftersom detta inte gynnar utvecklingen i samhället.
—Stora skadestånd till enskilda är inte populärt hos allmänheten, säger Sid Wolinsky.

DRA skickar alltid ett brev till motparten innan de stämmer. De är inte bara tänkta som ett varningsbrev utan föreslår alltid ett samarbete. Men nästan alltid ignoreras brevet. Företagen föredrar att invänta stämning. Ibland är svaren nästan skrattretande. Som kommunen som svarade att de inte diskriminerar någon eftersom de behandlade alla lika illa.

Det finns i USA sex-sju advokatbyråer som är specialiserade på funktionsnedsättning generellt. Dessa har ett nära samarbete, utbyter erfarenheter och studerar varandras fall.
DRA har också ett nära samarbete med kommersiella advokatbyråer som ofta har advokater som vill arbeta pro bono. Det kan vara äldre pensionerade personer eller yngre karriärsugna advokater som vill bredda sin kompetens – eller bidra till något gott i samhället.
—Inte sällan vill de allra bästa även jobba pro bono, säger Sid Wolinsky.

De kommersiella byråerna gynnas också affärsmässigt om de finansierar icke-statliga organisationer eller om deras advokater arbetar pro bono. Volontärarbete för en god sak ger dem bättre renommé.

Sid Wolinsky ser det för sin del som ett sätt att sprida kunskap och engagemang för att arbeta med diskrimineringsfall bland yngre advokater. På några år kan en duktig advokat lära sig området och hjälpa oss i kampen, säger han.

Litar inte på myndigheterna

Sid Wolinsky menar att de ideella organisationerna i USA har varit framgångsrika i att förverkliga diskrimineringslagarna. Den fysiska tillgängligheten har blivit otroligt mycket bättre, men det finns också stora geografiska skillnader.
—Berkeley är underbart, New York inget vidare, anser Sid Wolinsky.
ADA har heller inte fungerat så bra på alla områden, till exempel arbetsmarknaden.

När Sid Wolinsky jämför USA med Sverige kan han inte låta bli att dra på munnen.
—Ni litar på att era myndigheter gör rätt, säger han. Vi litar absolut inte på att regering och myndigheter efterlever civila rättighetslagar. Inte för att vi har ett ont uppsåt, utan för att vi har dåliga erfarenheter av byråkratin.

Klagar du på en myndighet i USA kan det ta flera år innan de vidtar en åtgärd. Vi däremot stämmer inom en vecka om vi fått in ett allvarligt fall. Myndigheterna har inte våra kontakter – ibland heller inte viljan.

Många olika lagar i USA

Förutom ADA finns i USA en mängd lagar som rör människor med funktionsnedsättning. För var och en av dessa lagar måste man tänka och argumentera på olika sätt, säger Sid Wolinsky.

Några exempel är:

  • IDEA – Individuals with Disabilities Education Act – ger barn med funktionsnedsättning rätt till fri och fullständig offentlig utbildning.
  • Rehabilitation Act (avsnitt 504) – en lag som förbjuder diskriminering från verksamheter som får federalt ekonomiskt stöd.
  • Fair Housing Act – kräver att en viss andel av alla nya och renoverade bostäder ska vara tillgängliga.
  • Air Carrier Access Act – gäller för flygplatser och flygtransporter.

USA är en federation av 50 delstater. I Washington DC sitter Justitiedepartementet och federala myndigheter som till exempel Equal Employment Opportunity Commission för arbetsmarknadsfrågor.

Varje stat har sina egna lagar och rättssystem. Kalifornien har till exempel en medborgarrättslag som ger ett starkare skydd än ADA. Även städer kan ha egna lagar, som New Yorks lokala människorättslag. Dessa lagar tillämpas både lokalt och ibland av federala domstolar.

Den som förlorar måste åtgärda problemet

I det amerikanska rättssystemet kan en domstol döma att den förlorande parten ska vidta en viss åtgärd. Det kallas när det gäller tillgänglighet ”equitable relief”. Det skiljer sig alltså från det svenska systemet där parterna vid en förlikning kan ingå ett avtal om vissa åtgärder. Annars är diskrimineringsersättning till individen den enda möjliga påföljden vid en dom.

När DRA stämmer är det ofta equitable relief de vill ha. På så vis har flera universitet ålagts att göra hemsidor och utbildningsmaterial tillgängligt för personer som är blinda eller synskadade. Och DRA:s rättsfall rörande möjligheter till katastrofhjälp har gjort att man nu kan tvinga kommuner att genomföra sådana planer.

DRA stämde också New Yorks tunnelbana för att man inte följde kravet i ADA att lägga 20 procent av ombyggnadskostnaderna på att skapa tillgänglighet. 22 miljoner dollar lades på renoveringen av en station, men någon hiss planerades inte. DRA vann målet och myndigheterna ålades att sätta in en hiss, som även uppkallades efter Sid Wolinsky.

Han tar hissen som ett exempel på att de förbättringar som DRA åstadkommer för personer med funktionsnedsättningar inte bara är särlösningar utan hjälper alla.
—Senast när jag tog ”min” hiss fanns ingen med rullstol där, däremot en kvinna med en tvillingbarnvagn, en äldre dam med en kundvagn och en turist med sin resväska.
Det finns inga motsättningar mellan personer med funktionsnedsättning och resten av samhället. Det vi gör gynnar alla.

Några av de processer som DRA har drivit:

Bristande planering för katastrofer och nödsituationer

DRA stämde städerna Los Angeles, Washington DC och New York för dålig beredskap, bland annat gällande elförsörjning som är livsviktig för att hissar och olika hjälpmedel ska fungera. För New Yorks del kom huvudförhandlingen att hållas strax efter att orkanen Sandy dragit fram – och bevisat DRA:s farhågor.

Tillgängliga tentor

DRA har drivit fall där gymnasieelever och högskolestudenter med till exempel synnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning behöver pauser eller förlängd tid på skrivningar samt prov i tillgängliga format.

Tillgänglig taxi

Ett annat mål som DRA drev var mot New Yorks taxibolag. Bara två procent av de gula bilarna kunde ta rullstolar. Här blev det förlikning med löftet att taxibolaget varje år skulle byta ut tio procent av bilparken till tillgängliga bilar. Inom ett antal år innebär det full tillgänglighet.
DRA har även – som en av få advokatbyråer – stämt Uber eftersom de åkte förbi kunder med assisterande djur. En nationell grupptalan slutade i förlikning där företaget åtog sig att ta upp dessa kunder, utbilda förarna och införa ett rapporteringssystem så att de förare som gör fel kan straffas.

Otillgängliga vallokaler

Myndigheterna i USA ansåg att man kan rösta med hjälp av någons fullmakt eller ta hjälp av någon man känner. DRA fick en domstol att underkänna detta utifrån principen om att man ska kunna rösta utan att valhemligheten röjs.

Döva brevbärare

Ett annat fall var när det stora postföretaget United Parcel Service (UPS) inte lät sina döva 1100 anställda köra postbilarna, trots att det var ett krav för att bli befordrad inom företaget. Försäkringsstatistik visar dessutom att döva förare kör säkrare än hörande. DRA vann efter att ha dragit det genom flera instanser.

Försäkringar

DRA har också stämt flera försäkringsbolag som tar ut omotiverat höga premier av personer med funktionsnedsättning för sjukförsäkring och livförsäkring. En klient med muskeldystrofi fick till exempel betala dubbel premie. Domen blev att bolaget inte kunde neka någon försäkring utan saklig faktagrund.

Text: Emil Erdtman

Disability Right Advocates bjuder här på några bilder från kontoret:

Fundraising bygger starka organisationer

Bild på Pat Kirkpatrick
Pat Kirkpatrick talar om fundraising inom ideella organisationer

Pat Krikpatrick var från början engelskalärare, men har de senaste 30 åren arbetat med insamling – eller fundraising som det också kallas – för ideella organisationer. Innan hon gick i pension jobbade hon under 17 år som fundraiser på organisationen Disability Rights Advocates, som hon och hennes man, advokaten Sid Wolinsky, grundat för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

I USA sponsras liknande organisationer av allt från myndigheter och storföretag till stiftelser, familjefonder och privatpersoner. Gåvor till en organisation kan bestå av möbler och husgeråd, men oftast handlar det förstås om pengar på ett konto.

DRA samlar in pengar för organisationens ordinarie arbete. Men förutom just i början – när man startar upp en organisation och behöver startkapital – är det ganska svårt att få människor att ge till ett generellt kapital, säger Pat Kirkpatrick.

Insamling vid enskilda fall

Pat Kirkpatricks erfarenhet som fundraiser är att det är enklare att samla in pengar vid enskilda rättsfall. Då finns det alltid grupper som engagerar sig just för det fallet. DRA drev till exempel en stor grupptalan åt ett antal krigsveteraner. Många veteraner från Vietnam, Irak och Afghanistan lever med posttraumatisk stress och vid tiden för rättsprocessen begick 17 veteraner om dagen självmord. Fallet handlade om att Department of Veterans Affairs tillhandahöll en alldelses för dålig vård.

För att täcka advokatkostnaderna vädjade DRA först till allmänheten. Det gav 750 000 dollar och räckte till att gå till domstol. DRA hade också några egna advokater som själva var krigsveteraner och tog sig an dessa fall pro bono. Många av USA:s veteraner stöttade processen genom att demonstrera utanför rättssalen och inte minst ställa upp för intervjuer i mederna.

Pat Kirkpatrick tar detta fall som exempel trots att DRA förlorade målet.

—Vi vann inte i domstolen, men vi vann på sätt och vis ändå, säger hon. Uppmärksamheten i medierna gjorde att chefen för Department of Veterans Affairs fick sparken. Framförallt startades telefonlinjer – som också bemannades på ett sådant sätt att de verkligen kunde hjälpa självmordsbenägna personer.

Pat menar att det ger en särskild trovärdighet när personer från de berörda grupperna är delaktiga, sitter med under förhandlingarna och är ansiktet utåt i medierna.

Engagera styrelsen

Internt inom en organisation anser Pat Kirkpatrick att man ska börja med att övertyga de egna ledarna i styrelse, kommittéer och referensgrupper.

—Grunden till en fungerande insamlingsverksamhet är en brett sammansatt styrelse med vilja att utvecklas.

I sin styrelse har DRA såväl funktionshindersorganisationer som näringslivet representerade. Men de flesta är jurister av något slag.

Alla inom DRA:s personal, styrelse och referensgrupper förväntas själva bli givare och söker efter nya givare. Vem som helst av de personer man möter i sin vardag kanske är intresserad av det som organisationen gör, resonerar Pat Kirkpatrick.

Styrelseledamöterna uppmanas också att anordna ”home events” dit ens vänner kommer och blir medvetna om organisationens arbete – och därför donerar pengar. DRA har också något som kallas friendraising events där man i grupp åker runt till olika företag för att ”få in en fot”.

—På så vis bygger man upp en bas av människor som stödjer ens verksamhet, säger Pat.

DRA har med denna metod gått från elva till idag 500 individuella givare.

På senare år har så kallad crowdfunding blivit vanligt via sociala medier. Pat Kirkpatrick har själv inte jobbat så mycket med detta, men säger att hon själv satte in pengar när en bekant samlade in till sin egen cancerbehandling på Facebook.

Galakvällar med priser

I USA ordnar i stort sett alla organisationer galamiddagar dit media, politiker och samhällets dignitärer bjuds in. DRA:s insamlingsgalor brukar ha cirka 500 gäster. Pat Kirkpatrick betonar att det kan ta upp till två år att planera ett riktigt bra event. Vid dessa årliga tillställningar delar DRA ut sina utmärkelser: Eagle Awards och Turkey Awards – ett positivt och ett negativt pris.

Ett exempel på en organisation som tagit emot en Eagle Award är Museum Access Consortium i New York. En anledning var deras styrgrupp bestående av personer med en mångfald av funktionsnedsättningar. Gruppen har bidragit med insikt i varför människor med funktionsnedsättning går på museum och hur man förstår konst när man till exempel inte ser eller har en intellektuell funktionsnedsättning.

De som får en Turkey Award dyker inte gärna upp på middagen. Men de får beskedet i god tid så att de har en chans att förbättra det som brister. När till exempel New Yorks tunnelbana nåddes av meddelandet att de höll på att få en Turkey Award dröjde det inte länge förrän de vidtog åtgärder – och faktiskt slapp sin kalkon.

—Det blev inte ens en rättsprocess, skrattar Pat.

Hur tänker finansiärerna?

Pat Kirkpatrick har lärt sig att alla som finansierar generellt sett vill ge pengar till organisationer som är effektiva och har en genomtänkt och välplanerad ekonomi.

—Finansiärer vill inte kasta pengar i sjön utan satsa på den vinnande hästen, säger hon. Som mottagare måste man ta ekonomiskt ansvar och göra det man sagt att man ska göra.

Hur mycket pengar som sedan kommer in beror på själva frågan, men också på hur övertygande man är, säger hon.

Ett tips är att många finansiärer uppskattar att bli omnämnda på något sätt. När DRA köpte in sin kontorsbyggnad gjordes därför en särskild insamling där de som gav minst 10 000 dollar fick en plakett med sitt namn vid ett av kontorsrummen. Konferensrummet kostade 25 000 och badrummet bara 5 000.

Att påverka hela samhället

I USA finns ett Disability Funders’ Network som består av funktionshinderorganisationer som har regelbundna möten med chefer för stiftelser och företag för att få dem att finansiera projekt inom området.

—Finansiärerna måste utbildas i att vi och våra klienter inte vill ha förmåner och försörjningsstöd utan har rätten att leva fullt ut i samhället, säger Pat Kirkpatrick.

Genom arbetat i nätverket har många välvilliga företag och organisationer identifierats – och tryck satts på de andra att göra mer. DRA har deltagit i detta arbete och därmed i förlängningen bidragit till att allmänheten i USA fått upp ögonen för att det finns många människor med funktionshinder som önskar bostäder, utbildning och jobb.

Pat Kirkpatrick är medveten om att stora insamlingar i Sverige har förknippats med välgörenhet och tycka-synd-om-perspektiv, något som särskilt funktionshinderrörelsen kämpat emot. Hennes råd är ändå att tänka nytt och varför inte anställa en fundraiser. Det behöver inte vara på heltid, men bör vara någon som hela tiden söker pengar till verksamheten.

—Men kom ihåg att det tar tid, avslutar hon. Disability Rights Advocates startade i början av 90-talet och har arbetat målmedvetet med detta i över 25 år.

Film med Pat Kirkpatrick försedd med svensk och engelsk text:

Strategisk processföring

Hur kan funktionshinderorganisationer  främja och skydda mänskliga rättigheter med hjälp av strategisk processföring?

Det räcker inte att ha rätt. Det gäller också att få rätt. Men hur ska en funktionshinderorganisation eller annan människorättsorganisation som vill förbättra situationen för sin målgrupp arbeta strategiskt med rättsfall? Strategisk processföring innebär att en organisation eller individ tar sig an ett rättsfall för att åstadkomma en bredare samhällsförändring.

En grupp arbetar gemensamt runt en dator
Fler organisationer borde jobba med strategisk processföring

Ett rättsfall kan skapa förändring om det leder till att lagar, policyer eller praxis påverkas. Det kan också ske en förändring genom att rättsfallet belyser en orättvisa, höjer medvetenheten eller på annat sätt bidrar till en bredare förändringsprocess i samhället. Om argumenten är genomtänkta kan de dominerande makthavarnas perspektiv utmanas.

Enskilda rättsfall kan när de drivs effektivt ha ett stort juridiskt och politiskt genomslag oavsett hur det juridiska resultatet blir i slutändan. I samspel med mediebevakning kan fall som förloras ändå leda till lagändringar eller ökad medvetenhet i frågor som på sikt leder till andra förändringar.

Strategisk processföring bör användas som en del i ett bredare och djupare förändringsarbete och inte endast som ett mål i sig. Många jurister är vana vid att tänka enbart utifrån det fall de har framför sig. Det kan göra det svårt att se den roll som fallet kan spela i den samhällsprocess det är en del av.

Det bredare arbetet kan innefatta:

  • politiskt lobbyarbete.
  • utbildning och insatser för att höja medvetenheten bland allmänheten och beslutsfattare.
  • användning av media för att höja kunskapsnivå och sprida juridisk information.
  • påverkansarbete gentemot globala forum (t ex FN:s världskonferenser).

Bredare kampanjmetoder har en särskild tyngd i situationer när det är osäkert om domarna kommer att följas.

För- och nackdelar med strategisk processföring

Strategisk processföring har både för- och nackdelar. När det hanteras på ett bra sätt och under lämpliga omständigheter kan strategisk processföring bidra till reella förändringar som har positiva effekter för många människor. Men processföring är inte den enda taktiken och inte alltid den lämpligaste metoden.

Fördelar

  • Med hjälp av strategisk processföring kan viktiga prejudikat som påverkar rättspraxis skapas, vilket i sin tur leder till en ändring av de rådande normerna.
  • Sidoeffekter som medial uppmärksamhet och annan påverkan på den offentliga debatten kan höja medvetenheten hos allmänheten, den aktuella målgruppen och beslutsfattarna.
  • Om man förlorar på grund av att lagen är bristfällig kan detta klargöra behovet av och bidra till ett tryck för förändringar i lagen.

En organisation kan driva fall åt en individ som part eller agera som ombud. En organisation kan också ta på sig att bekosta ett ombud. Om organisationen agerar som ombud eller bekostar sådant kan organisationen också välja att stå för motpartens rättegångskostnader om det blir aktuellt.

Det finns också jurister som kan förmås att ställa upp för ett mindre arvode eller pro bono (för den goda sakens skull). Om ersättningskravet sätts lågt och därmed drivs som ett s k småmål, kan man också undvika att bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader vid en förlust.

Nackdelar

  • Processföring är kostsamt och kan ställa stora krav på begränsade resurser.
  • Om man misslyckas kan det leda till att individen som fallet drivs åt blir skyldig att betala motpartens rättegångskostnader.
  • Till sin natur är processföring osäkert. Därför kan man inte garantera ett positivt resultat för anmälaren.
  • Ett misslyckat fall kan leda till negativ publicitet som kan riktas mot organisationen och/eller individen.

Ibland är strategisk processföring inte den bästa handlingslinjen. Det gäller till exempel om det saknas tillräckligt bra fakta eller om klienten inte skulle orka med trycket som en process kan innebära. För såväl individ som organisation kan det då vara lämpligare att driva frågan på andra sätt.

Strategisk processföring bör inte ses som ett mål i sig, utan som en del av en förändringsstrategi där andra verktyg också är viktiga. För politisk påverkan kan mobilisering, demonstrationer, lobbyarbete och medial uppmärksamhet ibland vara effektivare eller vara nödvändiga komplement.

Föreningen Med lagen som verktyg ger ekonomiskt och juridiskt stöd till för minimera de individuella riskerna.

Krav på organisationen

Innan man tar sig an ett strategiskt fall bör organisationen överväga inte bara om fallet har ett gångbart juridiskt innehåll, utan också om frågorna i fallet passar med organisationens syfte och målsättningar. Om inte, är det möjligt att fallet bör hanteras eller drivas av en annan organisation.

Följande faktorer bör vägas in:

  • Organisationen: Vilka är organisationens målsättningar, expertområden och kapacitet? Passar strategisk processföring inom ramen för dessa?
  • Rättsfallet: Stödjer de fakta som finns i fallet den juridiska sakfrågan och den systemförändring som man eftersträvar?
  • Domstolen: Finns det ett lämpligt forum (domstol) där fallet kan drivas? Om ja, i vilken domstol eller forum ska fallet inlämnas?

Kapacitet och expertis 


Checklista för organisationen som vill jobba med strategisk processföring:

  • Har organisationen tillgång till jurister med lämpliga färdigheter och kunskaper som behövs för att driva fallet?
  • Finns det några intressekonflikter i förhållande till parterna eller andra intressenter?
  • Hur sannolikt är det att man kommer att vara tvungen att betala motpartens kostnader om man förlorar?
  • Vilka preskriptionsregler gäller i fallet?
  • Har organisationen kapacitet att upprätthålla sitt rykte och det stöd man får vid en offentlig eller politisk backlash?
  • Har organisationen kapacitet att hantera påverkansarbete via till exempel medier och utbildningar?
  • Har organisationen tillräckligt med resurser, till exempel via den egna budgeten eller försäkringar, och/eller annat stöd för att ta sig an fallet?

Med hjälp av tydliga målsättningar kan en människorättsorganisation även med begränsade resurser försöka styra var det största genomslaget kan uppnås.

Våg där väger tyngre än NGO
Strategiska processer krävs för att utmana status quo

Krav på rättsfallet

Fakta som ligger till grund för föreslagna fall ska:

  • ge stöd till det som lagen kräver.
  • tydliggöra den orättvisa som organisationen vill sätta fokus på.
  • stödjas av adekvat och tillgänglig bevisning.

Klienten

Den person för vilket fallet drivs bör vara en ”ideal” klient så att orättvisan framträder på ett tydligt sätt. I strategiska fall är det önskvärt att klienterna och organisationen delar samma målsättningar. Detta är inte alltid fallet. Klienten vill kanske i första hand lösa mer personliga problem och ser bredare rättvisa eller reformer som sekundärt. För en organisation handlar däremot strategisk processföring om att uppnå en bredare samhällsförändring genom det enskilda fallet.

Processföring kan dra ut på tiden och utgöra en tung belastning för klienten, i synnerhet när fallet har ett massmedialt fokus och/eller gäller känsliga och personliga frågor. Om en klient inte har ett intresse i att driva den större rättvisefrågan eller tappar intresset under tiden, kan denne gå med på en tidig förlikning eller helt enkelt avsluta fallet.

Motparten

Det är också viktigt att väga in faktorer om motparten, till exempel:

  • Väsentliga svagheter och styrkor i motpartens fall.
  • Vilka möjligheter kan uppstå eller potentiella hot som kan bli ett resultat av att fallet drivs.
  • Vikten av fallet för motparten och de som stödjer motparten.
  • Vid en grupptalan måste man vara medveten om det är några relevanta eller väsentliga gruppmedlemmar som saknas.

Krav på domstolen

När en MR-organisation överväger strategisk processföring ska effektiviteten hos forumet i vilket frågan kommer att drivas tas med i bedömningen. Det juridiska systemet kan ibland vara ineffektivt eller sakna mottaglighet för juridiska argument som utgår från mänskliga rättigheter.

Domstolen ska ha jurisdiktion, det vill säga ha makten att döma i fallet. Den ska helst vara så oberoende och objektiv som möjligt. Begränsningar i domstolens makt samt fördomar som finns i domstolen (och i samhället) bör man ta hänsyn till när processtrategin konkretiseras.

Inför en domstol krävs i princip att fallet innehåller en juridisk fråga och/eller en överträdelse av juridiskt erkända rättigheter. Om en sådan fråga eller överträdelse saknas kan inte frågan lyftas till en domstol. Strategisk processföring är då inte ett alternativ.

Det kan också vara värdefullt att överväga andra institutioner än domstolar, till exempel en ombudsman, nationell institution för mänskliga rättigheter, sanningskommission eller annat administrativt organ. Om det saknas ett effektivt forum i det egna landet kan organisationer undersöka om det finns regionala överstatliga eller internationella forum som är tillgängliga och lämpliga.

Vissa juridiska system tillåter externa organisationer att intervenera i pågående rättsfall som en ”vän till domstol”,  med s k amicus curiae-inlagor. Europadomstolen för mänskliga rättigheter tillåter inlämning av sådana inlagor från organisationer i det civila samhället. Man behöver då inte hitta ett enskilt fall utan kan strategiskt välja ut pågående rättsfall för att göra sin röst hörd.

Internationella möjligheter

Jurister som överväger att ta sig an strategiska processer bör vara medvetna om de mellanstatliga eller överstatliga instanser som kan användas. Samtidigt finns det ofta krav på att de nationella möjligheterna först har uttömts innan man inlämnar klagomål till ett regionalt överstatligt eller internationellt forum.

Beroende på jurisdiktionen (domstolens behörighet) över fallet finns det olika regionala överstatliga forum som man kan överklaga till. European Court of Human Rights (Europadomstolen för mänskliga rättigheter) är ett sådant. I vissa fall kan man även överklaga till EU-domstolen.

Exempel på internationella organ som tar emot klagomål är konventionsorgan eller kommittéer som övervakar implementeringen av FN:s konventioner, t ex Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) eller Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Det är viktigt att kolla upp om staten i fråga har accepterat möjligheten att inlämna enskilda klagomål.

Även om organisationen inte har möjlighet att överklaga till ett mellanstatligt eller överstatligt organ är det viktigt att känna till hur internationell rätt kan åberopas i nationella domstolar. Det blir allt viktigare att hänvisa till konventioner och internationell rätt även lokalt. Även i Sverige är det viktigt att bygga juridiska argument på och utifrån internationella mänskliga rättigheter. Det är bara så de kan få ett verkligt fotfäste.

________________

Artikeln är inspirerad (bearbetning med anpassning till svenska förhållanden) av Short Guide: Strategic Litigation and its role in promoting and protecting human rights (2012) av Ben Schokman, Daniel Creasey, Patrick Mohen (Advocates for International development: Lawyers eradicating poverty, DLA Piper Legal Guide, July 2012).