Funktionsrättskonventionen i ljuset av att bankonventionen blivit lag

När Susanne Bergs och Ola Linders essä om artikel 19 lanserades i januari anordnades en debatt om hur funktionsrättskonventionen kan bli till svensk lag.
Debatten präglades i hög grad av att barnkonventionen just hade blivit svensk lag och frågan blev först huruvida det var bra eller ej men efter hand om hur funktionsrättsrörelsen skulle kunna dra nytta av det.

Paneldebatt om att göra konventionen till lag. Från vänster: Hanna Gerdes, Anna Quarnström, Ola Linder och Jonas Franksson.
Hur tar vi rygg på barnkonventionen? Från vänster: Hanna Gerdes, Anna Quarnström, Ola Linder och Jonas Franksson.

I samband med att Susanne Bergs och Ola Linders essä Rätten till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen lanserades i 27 januari anordnades en debatt om hur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, funktionsrättskonventionen, kan bli till svensk lag. Hanna Gerdes, folkrättsjurist, poängterade att det kommer att krävas ett hårt arbete. Så hade det varit med barnkonventionen:
– Orsaken till att barnkonventionen blivit lag är att väldigt väldigt många organisationer har arbetat väldigt väldigt länge och väldigt väldigt strategiskt. Man har aktivt riktat sig mot partier och riksdagsledamöter som blivit gemensamma vänner i kampen. Det är det superbra att ni redan nu är i gång men det här lobbyarbetet för det kommer inte gå över en natt.

Kommunerna lär sig…

En av frågorna som kanske inte uttalades högt men som låg under ytan var om det verkligen var bra att barnkonventionen blivit lag. Hanna Gerdes möjligtvis tystade tveksamheterna genom att säga att det är fel fokus.
– Nu är den lag. Vi måste utgå ifrån det.
Själv är hon säker på att det mest har fördelar för funktionsrättsrörelsen. Hon nämnde två tydliga orsaker. Den ena handlar om att man på myndigheter och i kommuner kommer att prioritera resurser för att lära sig FN-konventionerna.
– Man läser på och man utbildar sig och man tänker på vad ”barnets bästa” verkligen betyder.

… liksom jurister på de lägre instanserna

Det andra positiva med att barnkonventionen blivit till lag handlar enligt Hanna Gerdes om att samma sak kommer att gälla juristerna. Flera personer i panelen vittnade om att domstolarna idag inte alls tar hänsyn till internationell rätt och att hänvisningar till funktionsrättskonventionen i stort sett är lönlöst. Men Hanna Gerdes menar att det nu kan komma att förändras.
– Att barnkonventionen blivit lag kommer att tvinga jurister, speciellt inom de lägre instanserna, att faktiskt börja jobba med internationell rätt. De har inga val för nu måste de tillämpa barnkonventionen.

Hälften av ledsagningen läggs på aktionen

På plats var tre av de personer (se tidigare artikel) som varje torsdag mellan 13 och 14 deltar i aktionen Gör konventionen till lag utanför riksdagen: Sven Aivert, initiativtagare till aktionen, Jonas Franksson, ordförande STIL och Hanna Hägglund Öfors, förbundsordförande Unga rörelsehindrade. Sven Aivert, tidigare intervjuad här på hemsidan, kunde bara genom att beskriva sin egen situation också beskriva behovet av en starkare lagstiftning än LSS, som han anser vara diskriminerande.
– Jag har 30 timmars utevistelse per månad. Av de timmarna lägger jag ungefär 15 – 16 timmar på aktionen. Vi som är över 65 står helt utanför LSS.

Frustrerande med tomma ord

Jonas Franksson sade att det är ett ”fantastiskt jobb” att stå utanför riksdagen och att han där får möta många politiker och diskutera och förklara många av de frågor funktionsrättsrörelsen driver. Hanna Hägglund Öfors sade att det samtidigt kan vara påfrestande med de tomma löften som de ibland får från förbipasserande politiker.
– En sak som gör mig frustrerad är att politiker alltid är positiva och säger att ”det är klart att det är en viktig fråga och självklart att vi ska driva och försöka göra den här konventionen till lag” men sedan ser vi ingen agera i verkligen. Så det är tydligt att det, för tillfället alla fall, mest är fina ord.
Sven Aivert sade sig ändå tro att det kommer att förändras över tid och han uppmanade alla att komma och delta i aktionen.
– Alla som vill kan vara med . Det är bara att komma. Ju fler vi är desto svårare har politikerna att stå emot. Det har visat sig historiskt.

Desperation bakom kraven på lagändringar

För de flesta i panelen handlar det i grund och botten om en övertygelse om att lagstiftningen idag, på grund av den praxis som utvecklats, inte räcker till. Anna Quarnström, SRF, Förbundsjurist Synskadades riksförbund, beskrev på målande sätt den desperation som ligger bakom kraven på lagändringar.
– Det handlar om att när folk hör av sig till mig och säger ”det här funkar inte” så ska jag kunna svara ”du kan göra så här så ordnar det sig” men idag finns inte ”så här kan du göra så ordnar det sig” utan det finns bara ”det finns tyvärr ingenstans att vända sig”.
För Jonas Franksson handlar Gör konventionen till lag om att få upp frågan på den politiska dagordningen. Då måste man kommunicera på det sättet så politiker förstår, sade Jonas Franksson som en förklaring på varför de driver aktionen och varför flygbladet ser ut som det gör.
– Oavsett om och hur vi gör konventionen till lag måste vi tala politikerspråk. Det är en massa politiker där ute som inte har en aning om det här över huvud taget. Då är det bra att ta upp barnkonventionen. Många politiker är positiva och säger sig stödja det utan att de kanske inte vet vad det innebär. Så det handlar om att driva igång en politisk process.

”Se det som en möjlighet”

Frågan blev efter hand hur funktionsrättsrörelsen ska kunna ”ta rygg på barnkonventionen”, som moderatorn Erika Wermeling, kommunikationschef STIL, uttryckte det. Hur ska funktionsrättsrörelsen kunna dra nytta av att barnkonventionen blivit till svensk lag? Hanna Gerdes vände sig direkt till rörelsen och sade att det är deras uppgift att se vad som händer i domstolarna nu när barnkonventionen blivit till lag och se hur praxis kommer att utvecklas.
– Se det som en möjlighet. Det är massor av parallella processer som måste pågå samtidigt. Jag skulle kunna göra en lista på alla kamper vi har vunnit de senaste 17 åren och ska man vinna de kamperna måste man ha fokus på vart man vill någonstans och inte på vad som är fel hela tiden.

Fördjupad gapanalys

Efter hand togs en rad konkreta idéer upp. Ola Linder efterlyste en gapanalys, alltså gapet mellan konventionen och de svenska lagarna.
– Att göra en djupanalys av svensk rätt för att se vad som saknas idag och vad vi har genomfört och på det sättet identifiera de hål som finns. Utan prestige. Med Funktionsrätt Sverige som samordnare har det tagits fram en rapport som är en början på det arbetet.
Anna Quarnström menar att organisationerna och förbunden själva borde göra gapanalyser och bli mycket tydligare på att visa vilket sätt konventionen inte uppfylls.
– Jag skulle önska att vartenda förbund inom rörelsen hade en egen jurist som hanterade det och kunde peka på vad som inte funkar.

”Använd konventionen!”

En av orsakerna till att arbetet med Europakonventionen varit så framgångsrikt menar Ola Linder handlar om att man tillämpat kreativ processföring. Han vände sig till förbunden:
– Många förbund processar inte. Jag förstår inte varför inte fler använder funktionsrättskonventionen aktivt. Det kostar visserligen med juridiska tjänster och det är otroligt slitsamt ibland, särskilt om man inte har ekonomiska resurser, men det är något som kan ha en positiv effekt. Förbunden måste identifiera vilka rättspolitiska frågor de vill driva rättsligt och sen koppla på juristerna som ett sorts verktyg.
Synskadades riksförbund är, enligt Ola Linder ett av få funktionsrättsförbund som satsar på att driva strategisk processföring. Anna Quarnström sade att det är mycket medvetet och nödvändigt idag:
– SRF har sett behovet att både fånga upp de särskilda ärendena som kan vara viktiga för rättstillämpningen men också tillföra juridisk kompetens till intressepolitiken. Det håller inte idag 2020 att bara hålla på med en kravlista och vilja saker. Man måste kunna använda sig av konventionen och hänvisa till de lagstöd som finns och driva utvecklingen framåt.

Knyta an till andra rörelser

Frågan om samverkan togs upp några gånger. Anna Quarnström nämnde ett samarbete som hon haft med RSMH och Civil Right Defenders.
– Det krävs att man jobbar systematiskt och knyter an till  människorättsorganisationer som har högt anseende och jobbar väldigt professionellt.
Hon anser också att funktionsrättsrörelsen ska knyta an till andra rörelser och att ett sådant arbete hade varit en bidragande orsak till att barnkonventionen blivit lag.
– Jag skulle vilja att funktionshinderfrågan blir en fråga också för andra rörelser: kvinnorörelsen, fackföreningsrörelsen, arbetarrörelsen etc. Det här är inte bara en fråga för oss utan handlar om mänskliga rättigheter.
Jonas Franksson menar att det var en svaghet i att rörelsen inte fungerade som en medborgarrättsrörelse, som till exempel HBTQ-rörelsen eller den feministiska kampen gjort och gör.
– Funktionsrättsrörelsen har samlats i olika diagnosförbund som drivit sina egna frågor. Jag tror att  vi behöver omorganisera oss. Men då handlar det inte om att ändra stadgar och bilda nya förbund utan om ett nytt synsätt och att börja arbeta som en medborgarrättsrörelse. Men tyvärr ser jag att många förbund backar in i en medicinsk kontext.

”Vi sitter i skärningspunkten”

När var och en fick välja några avslutande ord sade Ola Linder att han önskade sig att man börjar ta rättigheter och skyldigheter lite mer på allvar. Och Anna Quarnström att hon trots allt var positiv.
– Det är extremt tufft just nu men det är en puckel som vi måste ta oss över. Det säger sig självt att inte kan ha det så här . Förr eller senare kommer det ske en vändning. Just nu sitter vi i den skärningspunkten.

Den 22 februari, skrev flera representanter från ungdomsfunkisrörelsen en debattartikel  i ETC om behovet av att att göra konventionen till lag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.