RÄTTSNYHET: Samlad rättsaktion mot diskriminering av elever med dyslexi

Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson intervjuas

I snitt har två till tre barn i varje klass någon läs- och skrivproblematik. De elever som har konstaterad dyslexi får i den ordinarie undervisningen använda hjälpmedel som talsyntes för att läsa upp text eller andra tjänster som beskriver ord eller ger förslag på synonymer. Många människor använder dagligen sådana hjälpmedel i sina mobiler – som att tala in meddelanden eller skanna text för att få den uppläst.

Enligt Skolverkets anvisningar och lärarinformation får elever med dyslexi inte använda sina vanliga hjälpmedel vid de nationella proven, som görs i bland annat 3:an och 6:an. Det gör testen i läsförståelse i svenska och engelska i praktiken omöjliga att göra, men också matteuppgifter som innehåller långa texter. Man kan visserligen göra proven med hjälpmedel, men de räknas då inte. Att vissa skolor ändå låter elever använda hjälpmedel gör systemet än mer oförutsebart. Det stöd som ges i form av extra tid slår också fel, eftersom många ändå inte kan koncentrera sig under den långa extratiden.

Saga Lööf från Huddinge har känt sig misslyckad och diskriminerad vid de nationella proven.
—Jag läser genom att lyssna på texter. Att inte få ”läsa med öronen” är som att spela tennis med pingisrack, säger hon.

Idag har hon stämt Huddinge kommun till tingsrätten och hoppas den vägen få en förändring av situationen vid proven framöver. Parallellt lämnas två andra stämningsansökningar in i Örebro och Malmö gällande barn med samma problem.

Dyslexiförbundet vill förändra

Drivande bakom rättsaktionen är Dyslexiförbundet.
—Vid varje nationellt prov ringer förtvivlade föräldrar och elever och undrar vad de ska göra, berättar Bengt-Erik Johansson, ordförande i Dyslexiförbundet. Att ha kunskap som man inte får visa upp är mycket kränkande.

Dyslexiförbundet har flera gånger uppvaktat Skolverket, men utan att lyckas.
—De har sagt att de ska titta på det, men inget händer – och årskull efter årskull utsätts för denna kränkning.

Man har också lagt fram sina förslag för utbildningsministerns statssekreterare på Utbildningsdepartementet.
—Vi provar alla möjliga vägar för att få till en förändring. Och när inget annat hjälpte bestämde vi oss för att gå den rättsliga vägen, säger Bengt-Erik Johansson.
—Vi vet att vi kan förlora, men vill driva den här frågan så långt som möjligt och testa den i domstol, säger Bengt-Erik. Det är första gången Dyslexiförbundet arbetar på detta sätt och som organisationer har vi inte resurser att anlita jurister.

Att gå till DO var inte ett alternativ.
—Vi tycker att DO är ganska flata i sitt sätt att arbete och tror inte så mycket på det.
Istället vände man sig till Talerättsfonden, som samlar in pengar för att driva rättsaktioner mot strukturell diskriminering i Sverige.

—Vi är tacksamma att Talerättsfondens jurister driver detta och även till projektet Lagen som verktyg som bidrar med sin kompetens, säger Bengt-Erik. Målet är att ändra regeln så att det vid nästa nationella prov blir tillåtet att använda sina hjälpmedel och därmed ett slut på diskrimineringen. I andra hand är målet att ge eleverna upprättelse och skadestånd för kränkningen.

Diskriminering vid nationella prov

Talerättsfondens ordförande Stellan Gärde anser att ordningen vid de nationella proven är diskriminering.
—Skolverkets regel kan verka vara neutral och ge alla lika förutsättningar, men slår orättvist mot elever med dyslexi, säger han. Det innebär indirekt diskriminering av dessa barn.

Stellan Gärde menar att alla ska ha lika möjligheter till undervisning. Elever med funktionsnedsättning har enligt svensk lag och Europakonventionen rätt att lära sig på lika villkor som andra elever. Därför har barn med dyslexi rätt till hjälpmedel, självklart även i provsituationer.

—Att ta ifrån dem hjälpmedlen står i strid med rätten till utbildning i Europakonventionen, säger han. Där finns också ett tydligt förbud mot diskriminering för dem som ska utnyttja sin rätt till utbildning.

Stellan Gärde poängterar också att barn som inser att de inte kommer klara provet, inte sova och känner sig nere på grund av denna ordning blir väldigt utsatta.
—Barn i Sverige ska inte behöva utsättas för detta.

Strategisk process för Talerättsfonden

Talerättsfonden diskuterar alltid vilka fall de ska stödja.
—Det finns mycket diskriminering att arbeta emot, till exempel den etniska, men den rättsaktion vi nu gör kan bli ett exempel att ta efter, säger Stellan Gärde.

Man valde ett problem där antidiskrimineringsbyrån Malmö mot diskriminering redan påbörjat ett arbete. Det startade genom att 12-årige Malte Aspelund skrev på Skolverkets Facebooksida om hur orättvist han tyckte det var att inte få använda sina hjälpmedel på de nationella proven. Malmö mot diskriminering skrev i sin tur till Skolverket och undrade om myndigheten ansåg reglerna förenliga med diskrimineringslagens förbud mot bristande tillgänglighet. Att skriva prov utan sina hjälpmedel är diskriminering, hävdade byråns jurist Johanna Ingemarsson.

Stellan Gärde berättar att man tillsammans med antidiskrimineringsbyråer och föreningen Med lagen som verktyg har fem fall på gång och det skulle kunna vara ännu fler.
—Genom att driva flera fall parallellt tydliggörs bilden av att problemen finns överallt och inte bara för en enda person.

Stellan Gärde har i 30 år arbetat som jurist inom fackföreningsrörelsen och vet vad det innebär att jobba på andras uppdrag, denna gång för Dyslexiförbundet.
—Man måste ha mandat av en organisation och veta vem man jobbar för, säger han. Talerättsfonden är bara som en stöttepinne.

Paul Lappalainen från Internationella juristkommissionens svenska avdelning ser processen som ett nytt steg i utvecklingen av svensk juridik.
—Det är viktigt att enskilda personer utmanar den strukturella diskrimineringen i samhället, säger han. Lagen är till för dem och inte bara för myndigheter och de som makten i samhället. Alltför många kommer aldrig till tals.

Paul Lappalainen menar att det finns många lagar som inte testas. Diskrimineringslagen är en sådan.
—Lagar som inte tillämpas är inte speciellt värdefulla. Vi får inte en effektivare diskrimineringslagstiftning om vi inte tillämpar den vi har. Och det behövs bättre rättsutveckling på området.

Han tycker varken DO eller facken gör tillräckligt.
—Det civila samhället måste vara med och tillämpa lagarna, säger han. Att dessutom kommuner i dessa fall är motpart och staten har ansvaret gör fallen särskilt intressanta.

Klagomål till JK

Saga tvekade först att gå till domstol. Att ifrågasätta myndigheter och sin egen skola är inte lätt. Men hon tycker ändå det är viktigt att ställa upp för andras skull. Hon berättar att hon lärt sig mycket juridik under denna tid. Stellan Gärde kommer senare gå igenom hela den rättsliga argumentationen med henne inför domstolsförhandlingen.

När väl stämningsansökningarna är inne gäller det enligt Stellan Gärde att arbeta på flera fronter för att uppnå förändring. Han förbereder ett klagomål till Justitiekanslern angående Skolverkets utformning av de nationella proven.
—Med rättsprocessen i ryggen kan vi nu ha konferenser, skriva debattartiklar och uppvakta Skolverket på nytt, säger han. Om vi sedan vinner kan Dyslexiförbundet skicka ut information så att fler kan gå till domstol för att få kompensation för kränkning i form av skadestånd.

Det primära är inte att dra igång en stor kampanj för skadestånd, men om enskilda vill driva det står det var och en fritt. Det viktigaste är känslan andra utsatta barn får om de nu inledda processerna vinns. De kan då säga: yes, det var verkligen diskriminering, vi hade rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.