Vi har tidigare skrivit om domen från Stockholms tingsrätt där Försäkringskassan ålagts att betala diskrimineringsersättning för perioden då Försäkringskassa hemsidan inte varit möjlig att använda för Ulrika Norelius Centervik, vilket lett till att hon inte kunnat ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning digitalt.
Tingsrätten fann att när handläggare genom felaktig information i praktiken hindrat Ulrika Norelius Centervik från att söka ersättning med punktskrift, så utgjorde det inte diskriminering eftersom hon hade den teoretiska möjligheten att söka ersättningarna via punktskrift, vilket ledde till att talan om diskrimineringsersättning i den delen avslogs.
Svea hovrätt har idag ändrat tingsrättens dom, se Svea hovrätts dom i mål nr. T 9308-13. Hovrätten konstaterade att Ulrika missgynnats till följd av Försäkringskassans underlåtenhet, men att de nödvändiga åtgärderna för tillgänglighet inte varit skäliga att kräva.
Parterna var överens om att ifall WCAG 2.0 hade följts så hade hemsidan varit tillgänglig för Ulrika. Däremot konstaterade hovrätten att standarden inte var gällande lagstiftning eller EU-rätt vid tiden för missgynnandena under 2015 och 2016. Därför kunde det inte krävas på den grunden, utan enbart mindre åtgärder kunde krävas. Eftersom det framkommit uppgifter om större kostnader för arbete för att åtgärda bristerna från sakkunniga så bedömde hovrätten att det inte rörde sig om mindre åtgärder, vilket fick till följd det inte varit skäligt att kräva de nödvändiga åtgärderna för tillgänglighet.
Hovrätten konstaterade även att disrkimineringsförbudet i 2 kap. 17 § inte medförde diskrimineringsrättsligt ansvar för upplysningarna om att det inte gick att ansöka med punktskrift. Skälet var att i förarbetena till lagen så angavs att innehållet i upplysningarna inte omfattas av lagens skydd, utan det är hur informationen lämnas som skyddas.
Med konstaterandet om oskäligheten att kräva vissa ändringar på hemsidan och att informationen inte omfattats av diskrimineringslagens skydd ogillades DOs talan om diskrimineringsersättning.
– Utgången är mycket negativ, och det har alltid varit en risk att avsaknaden av tydliga lagkrav på tillgänglighetens område försvagar diskrimineringsskyddet genom regleringen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Hovrätten har intagit en mycket konservativ hållning till diskrimineringskyddet, vilket leder till ett ohållbart domslut, kommenterar Ola Linder.
– Jag hoppas DO och Ulrika överklagar domen till HD och fortsätter driva ärendet aktivt. Samtidigt antyder hovrätten att läget är annorlunda nu efter att lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service trädde i kraft den 1 januari 2019. Framtida fall kan komma att bedömas annorlunda eftersom fler tillgänglighetskrav nu regleras av svenska författningar och EU-rätten.