God man-skapet – ett verktyg för självbestämmande

Lagstiftningen som styr God Mansuppdraget sackar efter i jämförelse med Funktionsrättskonventionen och den funktionshinderpolitiska syn som råder idag.
Det säger Anna Strimbold, jurist på JAG. Lagen menar hon fokuserar på att skydda individerna i ekonomisk och juridisk bemärkelse men alldeles för lite på att sörja för person –  alltså stöd i beslutsfattande och personliga angelägenheter.

Rätten till en god man som den assistansberättigade kan kommunicera med  är en av JAG:s allra viktigaste frågor. Gemensamt för alla som anordnar sin assistans genom JAG är att de har stora kommunikationssvårigheter och i sitt dagliga liv är helt beroende av assistenter som känner dem mycket väl.
Men att få ha någon som står en nära som god man är långt ifrån givet.
– Det är ju ingen nyhet att det finns de som anser att man inte ska få ha en personlig assistent eller anhörig som god man säger Anna Strimbold som jobbat som jurist på JAG sedan 1994.

Fördomar mot anhöriga

Hon hänvisar bland annat till en enkätundersökning där JAG för några år sedan bad Sveriges alla överförmyndare svara på frågor om godmanskap i relation till anställning som personlig assistent. Ungefär hälften svarade.
– Med några få undantag  svarade överförmyndarna att de ansåg att det generellt innebar en intressekonflikt och var olämpligt att samma person hade båda uppdragen. De flesta svarade att de också agerade utifrån det, och nekade personer att få en av sina personliga assistenter som god man. Detta trots att inget i regelverket hindrar en sådan kombination vilket flera gånger har slagits fast av högsta rättsliga instans. Så helt i strid med lagen gick alltså överförmyndarna i kommunerna sin egen väg för att de tycker så.
JAG anser alltså att god manskapet ska vara ett lekmannauppdrag medan överförmyndarna alltså helst ser att uppdraget professionaliseras och utförs av en fristående person.
– Det är tvärtemot vad JAG:s medlemmar behöver. De behöver personer som känner dem väl, kan förmedla deras vilja och är villiga att kämpa för deras rättigheter. Sen är det inte alla som har turen att ha en närstående som kan eller vill vara god man men det måste vara möjligt att kunna välja att ha en närstående både som god man och som personlig assistent.

Lagändring en ljusning

Rättsligt styrs det av 11 kap. 4 § föräldrabalken och det är tingsrätten som utser god man. En ljusning på området kom år 2015 då ett förtydligande i föräldrabalken slog fast att till god man ska utses den person som den enskilde själv vill ha, så länge den personen inte är olämplig för uppdraget.
– Den lagändringen rådde bot på mycket och har medfört att problemen minskats, men inte försvunnit. Tidigare var många tvungna att vända sig till domstol för att få den god man de vill ha istället för den person som kommunen utsåg och som kanske redan hade 30 andra uppdrag.

Vill lyfta Sörja för person

I grund och botten är JAG kritisk till lagtexten som de anser sacka efter om man jämför konventionen med den funktionshinderpolitiska syn som råder idag. Lagen har ett mycket stort fokus på att skydda individerna i ekonomisk och juridisk bemärkelse medan att sörja för person får ett mycket lite utrymme.
– Att sörja för person handlar ungefär om att ta tillvara på personens personliga angelägenheter som t.ex. att se till att personen är trygg, får adekvat stöd, har sociala kontakter, mat och husrum. Vi vill också lyfta fram god manskapet som ett verktyg för självbestämmande i mycket högre grad än vad som görs i dag.

Inte emot utbildning

JAG:s medlemmar har, som det står på deras hemsida, ”flera stora funktionsnedsättningar, varav en avser den intellektuella förmågan”. De flesta har mycket personliga sätt att kommunicera på säger Anna Strimbold:
– Många av medlemmarna i JAG uttrycker sig med egna personliga signaler och reaktioner som det kräver nära kännedom för att kunna tolka.
I JAGs brukarkooperativ är en personlig arbetsledare knuten till varje assistansanvändare. Det kan vara den gode mannen själv men det kan också vara en av assistenterna som den gode mannen valt. Den personliga arbetsledaren introducerar i sin tur nya assistenter. JAG har inga generella krav på att assistenterna har någon specifik utbildning eller erfarenhet utan det är helt upp till uppdragsgivaren att bestämma vilka krav som ska ställas för att kunna arbeta hos just hen, till exempel kunskaper i AKK, Alternativ och kompletterande kommunikation.
– Vi kanske ibland uppfattas som motståndare till utbildning och kunskap när vi tar avstånd från generella utbildningskrav för personliga assistenter. Men det är tvärtom! Det är superviktigt att assistansanvändaren kan ge assistenterna den utbildning och de kunskaper som hen anser är relevanta för arbetet. JAG anordnar kurser själva och uppdragsgivarna kan också använda assistansersättningen till att köpa kurser som anordnas externt.

Vård- och omsorgs-tänk

JAG är motståndare till en obligatorisk omvårdnadsutbildning för personliga assistenter (som till exempel Kommunal föreslagit) och de delar uppfattningen med stora delar av IL-rörelsen att med sådan utbildning kan följa attityder och tankemönster som gör det svårt att ställa om till arbete som personlig assistent. Men det menar Anna Strimbold handlar mest om att personlig assistans verkar sammanblandas med  vård och omsorg.
– Kunskaper, utbildning eller erfarenheter är inte dåliga i sig. Här handlar det bara om att vara uppmärksam på om det finns ett tänk och en kultur som riskerar att bli till skada när man ska jobba som personlig assistent. Det gäller att säkerställa en lyhördhet för uppdragsgivarens individuelle frihet att leva som hen vill utan att försöka styra upp saker och ting så som de ”lärt sig att det bör gå till”.
Anna Strimbold menar också att det finns en spänning mellan det privata och det professionella.
– I Sverige har vi ju en tradition av samhälleligt omhändertagande och socialt ansvar, som är fint i sig, men som också kan ställa till det och hindra folk från att leva sitt eget privatliv, så är det ju. Allt har sin fram och baksida. Ska personlig assistans och mänskliga rättigheter förverkligas så är det viktigt att komma ifrån traditionellt vår-d och omsorgstänk, det är ju inget konstigt med det.

Frigörelseprocessen

Ett annat argument som ibland riktas mot anhöriga som är gode män och personliga assistenter är att de riskerar att hämma ”naturlig utveckling” och frigörelseprocesser när barnet blir äldre. Anna Strimbold känner igen kritiken.
– Ja, det får JAGs medlemmar  höra då och då, ”du är ju 23 år, nu är det inte dags att flytta hemifrån?” Det är ju så det ”ska gå till” menar en del… Men var och en måste ju avgöra det för sin egen del. Det är dessutom viktigt att ha med sig att det är svårt att jämföra livsvillkor. För de allra flesta medlemmar i JAG kan den trygghet man har med sin ursprungsfamilj inte överskattas, säger Anna Strimbold.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.