LAGKOMMENTAR: Webbtillgänglighetsdirektivet och diskrimineringslagen

Den 14 november 2018 fattade riksdagen beslut om att lagen om genomförandet av webbtillgänglighetsdirektivet ska börja gälla den 1 januari 2019. Lagen som verktygs jurist Maria Chöler beskriver här hur den nya lagen förhåller sig till diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Diskriminering i form av bristande tillgänglighet

Sedan den 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet en form av diskriminering. I enlighet med diskrimineringslagen 1 kap 4 § st. 3 kan den som inte vidtagit skäliga åtgärder för tillgänglighet för att en person med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning förpliktas att betala diskrimineringsersättning. En skälighetsbedömning måste göras för att utreda vilka åtgärder som i ett specifikt fall kan anses skäliga. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

Förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet som stadgas i diskrimineringslagen utgör endast en grundreglering. I lag och annan författning finns mer detaljerade bestämmelser om vilka krav på tillgänglighet som anses skäliga att kräva i olika situationer. I plan- och bygglagen finns det exempelvis reglerat hur samhällets fysiska miljö ska tillgängliggöras. I skollagen står på vilket sätt skolgången för barn och ungdomar med särskilda behov ska underlättas och i arbetsmiljölagen finns stadgat att alla har rätt till en anpassad arbetsmiljö.

Olika former av bristande tillgänglighet

Till följd av förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet måste tillgänglighetsåtgärder vidtas på en rad olika områden för att inte diskrimineringsförbudet ska konstateras överträtt. Många tänker primärt på de tillgänglighetsåtgärder som ska genomföras i den fysiska miljön för att en person med fysiska begränsningar ska kunna ta sig fram i samhället på liknande villkor som andra. Men tillgänglighetsåtgärder ska enligt förarbeten och praxis även vidtas inom området för ”stöd och personlig service” och ”information och kommunikation”.

Inom området ”information och kommunikation” faller internet. I enlighet med diskrimineringslagen 1 kap 4 § st. 3 (om bristande tillgänglighet) ska alltså digitala verktyg vara tillgängliga för alla användare.

Webbtillgänglighetsdirektivet

EU-direktivet (2016/2012) om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer är av betydelse för avgörandet av förståelsen för vilka tillgänglighetsåtgärder som är nödvändiga. Alla medlemmar i Europeiska unionen är bundna av direktivet och ska stifta lagar och anta regleringar som syftar till att förbättra den digitala tillgängligheten för alla användare, däribland personer med funktionsnedsättning. Dessa lagar ska innehålla de bestämmelser som krävs för att efterleva webbtillgänglighetsdirektivets krav på digital tillgänglighet och skulle ha varit på plats den 23 september 2018. Sveriges riksdag fattade den 14 november 2018 beslut om att anta lagen om tillgänglighet till digital offentlig service. Lagen börjar gälla den 1 januari 2019.

Krav på begriplighet och hanterbarhet

Det är inte alla aktörer som har att följa webbtillgänglighetsdirektivet utan bestämmelserna omfattar myndigheter, landsting och kommuner, andra aktörer som klassas som offentligrättsliga organ och aktörer som utför tjänster med offentlig finansiering. Webbplatser, appar och dokument som sprids genom dessa skall vara:

  • Möjliga att uppfatta,
  • Hanterbara,
  • Begripliga,
  • Robusta.

Här kommer vi inte att gå djupare in på vilka tekniska åtgärder som krävs för att en webbsida ska vara tillgänglig. Konstateras ska dock att ovanstående tillgänglighetsinsatser kommer att införas successivt. Detta innebär att nya webbplatser ska göras tillgängliga från och med den 23 september 2019, medan befintliga platser berörs från och med den 23 september 2020. Publika appar ska göras tillgängliga från och med den 23 juni 2021.

Myndigheten för Digital förvaltning (DIGG), som startade den 1 september 2018, ansvarar för den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen och ansvarar i samarbete med Post- och telestyrelsen för webbplatsen webbriktlinjer.se. Här kan den intresserade läsa mer om vad som praktiskt gäller på området. Lagen som verktyg höll ett seminarium tidigare i år och har skrivit en rapport om webbtillgänglighet (här finns också seminariet filmat och delvis textat).

Om man bryter mot direktivet

DIGG kommer att kontrollera huruvida de aktörer som omfattas av webbtillgänglighetsdirektivet följer dess bestämmelse och enligt upplysning från myndigheten så kommer det av allt att döma vara hit en användare (till exempel en privatperson) av en webbplats, digital tjänst eller annan produkt kan vända sig om denne anser att kraven på tillgänglighet inte uppfyllts. Om DIGGfinner att en aktör inte uppfyllt kraven i webbtillgänglighetsdirektivet ska den utföra en så kallad rättelse. Skulle den felande verksamheten, trots tillsägelsen, misslyckas med att tillgodose kraven så kan nästa åtgärd bli vite.

Lagarna löper parallellt

Diskrimineringslagen och webbtillgänglighetsdirektivet (med kommande lag) löper parallellt med varandra. I båda bestämmelserna finns krav på tillgänglighet, men bestämmelserna i webbtillgänglighetsdirektivet är mer detaljerade. Den som bryter mot direktivet kan alltså göra sig skyldig till diskriminering i form av bristande tillgänglighet i enlighet med diskrimineringslagen 1 kap 4 § st. 3.

I enlighet med diskrimineringslagen 5 kap 1 § st. 1 ska den som bryter mot ett diskrimineringsförbud utge diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär. Diskrimineringsersättningen ska tillgodose det dubbla syftet att dels kompensera den enskilde för den personliga kränkning som diskrimineringen inneburit och dels verka avskräckande genom att den diskriminerande aktören tvingas betala. Diskrimineringsersättningens storlek beror på det enskilda fallet.

Den 11:e september i år (2018) kom den första domen rörande diskriminering i form av bristande digital tillgänglighet. Målet gällde en fråga om bristande tillgänglighet i digital och analog ansökan av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, samt diskriminerande bemötande från Försäkringskassan. Här förpliktades Försäkringskassan att betala 20 000 i diskrimineringsersättning. Se Lagen som verktygs kommentar.

Utbildning behövs

Såväl diskrimineringslagen som webbtillgänglighetsdirektivet och kommande lag skyddar mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet i den digitala miljön. Förhoppningsvis kan dessa bestämmelser leda till att fler släpps in på den digitala arenan, en arena som idag är minst lika viktig som den fysiska. Den som inte uppfyller kraven i lagen om webbtillgänglighet riskerar alltså att även behöva betala diskrimineringsersättning.

Genom att engagera sig i frågor rörande diskriminering på grund av funktionsnedsättning minimerar man risken för att behöva betala diskrimineringsersättning, samtidigt som fler människor inkluderas i det vardagliga livet. Det är dock inte alltid så lätt att veta vad som menas med diskriminering, särskilt inte vad som är att se som diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Därför erbjuder Lagen som verktyg utbildningar om detta.

/Maria Chöler, jurist

Läs hela webbtillgänglighetsdirektivet (finns på svenska)

…eller DIGGs information om direktivet

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.