Sammandrag av vad Lagen som verktyg gjorde under 2016

I årsberättelsen för Independent Living Institute för 2016 finns följande sammanfattning av projektet Lagen som verktygs verksamhet under året som gick:

Utdrag ur Independent Living Institutes årsberättelse för 2016:

”Projektet Lagen som verktyg påbörjade under 2016 sin verksamhet enligt projektbeskrivningen. Medsökande organisationer är Handikappförbunden, Apply Human Rights, DHR, STIL, och Personskadeförbundet RTP. Möte med medsökande hölls 21 september.

Projektet har även en referensgrupp bestående av representanter från Myndigheten för delaktighet, Handikappförbunden samt människorättsorganisationer och juridiska experter på funktionshinderdiskrimineringsområdet.

I mars (2016) anställdes Paul Lappalainen som projektledare och i maj Emil Erdtman som kommunikatör. Caroline van Mourik började i juli som informatör/rådgivare och juristen Ola Linder i oktober.

Projektet ska öka funktionshinderrörelsens tillgång till juridisk expertis när det gäller utbildning, försvar och vidareutveckling av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Syftet är att bidra till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses bättre genom att med lagen och rättspraxis som verktyg verka mot negativ särbehandling och strukturell diskriminering.

Nära samarbete skedde under året med den ideella föreningen Med lagen som verktyg som tar emot rättsärenden och med hjälp av Rättsnätverket driver dem till domstol om det behövs.

Under året slogs föreningens hemsida samman med projektets och heter lagensomverktyg.se. Här påbörjades uppbyggandet av en kunskapsbas med intervjuer, domar, stöd till dem som vill anmäla diskriminering osv. 15 artiklar – några med längre fördjupningar – publicerades.

Nyhetsbrevet Lagen som verktyg startades och utkom under hösten en gång i månaden – med 115 prenumeranter vid årets slut.

Innehållsmässigt arbetade projektet med bristande tillgänglighet som diskriminering och civilsamhällets roll i processföringsarbetet. Ola Linder skrev en gedigen rättsutredning och ett dokument om strategisk processföring färdigställdes.

Föreningens rättsfall – som det om Kungliga slottet – och andra fall – som DHR:s – rapporterades noggrant. Stor uppmärksamhet fick Paul Lappalainen och Ola Linders debattartikel i Dagen juridik, den 21 november.

Konferenser som projektet medverkat i under året var 19 maj Funktionshinderkonventionen och juridik som verktyg tillsammans med Handikappförbunden. Paul Lappalainen medverkade i panelsamtal i Almedalen och på Fundamental Rights Forum. Emil Erdtman och Caroline van Mourik deltog i Handikappförbundens konferens Funktionshinderrörelsen mobiliserar sig den 18 oktober samt i kursen Med Lagen som verktyg i Borlänge 21-22 oktober.

Projektets alla medarbetare medverkade i ett seminarium på MR-dagarna i Malmö. Ett större arrangemang var en internationell konferens den 24 november (med 41 deltagare) och två seminarier (med sammanlagt 51 deltagare) den 25 november. Detta dokumenterades med textade filmer.

Från USA kom Sid Wolinsky och Pat Kirkpatrick som talare. Gerard Quinn deltog via video och bland annat professor Lars Trägårdh medverkade. Samarbete skedde här med KFO och Ersta Sköndal högskola.

Ett bra grund lades inför projektets fortsatta arbete fram till 2019.”

Årsmöte i föreningen Med lagen som verktyg

Föreningen Med lagen som verktyg har sitt årsmöte den 29 mars 2017 kl 17-19 i STIL:s lokaler, Storforsplan 36  10tr, Farsta Cenum.

Formell kallelse till medlemmar gick ut den 9 februari. Glöm inte att betala medlemsavgift på 250 kr för 2017 till bg 631-5725 .

Du som vill bli nya medlem är också välkomna till årsmötet. För att bli medlem betalar du medlemsavgift på 250 kr till bankgirokonto 631-5725 samt skickar ett mail med namn, e-postadress och postadress till kansli@mlsv.se.

Använd ovanstående adress även för att beställa årsmöteshandlingarna i förväg samt för att meddela eventuella behov. Lokalerna är tillgängliga och har hörslinga. Undvik parfym. Tolk och ledsagning beställer man på egen hand.

Varmt välkommen å styrelsens vägnar!

Medlemsmöte om diskriminering

Ola Linder, Annika Jyrwall Åkerberg och Stellan Gärde
Ola Linder, Annika Jyrwall Åkerberg och Stellan Gärde

I vilka situationer är bristande tillgänglighet diskriminering? Vilka fall är möjliga och lämpliga att driva? Hur gör man det effektivast? Föreningen Med lagen som verktyg bjöd den 14 mars in medlemmar och andra intresserade till presentation och juridisk diskussion om några utvalda ärenden som föreningen medlemmar driver.

En panel med tre kunniga jurister kommenterade fallen utifrån lag, praxis och egna erfarenheter. De var:

  • Stellan Gärde, jurist och ordförande för Apply Human Rights och författare till boken Rättsgrunder för skadestånd vid kränkning
  • Annika Jyrwall Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders och författare till boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning
  • Ola Linder, jurist i projektet Lagen som verktyg, har bl a skrivit en rättsutredning om bristande tillgänglighet

Frågor som juristerna diskuterade:

  • Bedömer du att någonting i berättelsen faller under diskrimineringslagens olika skyddsbestämmelser, och hur?
  • Om ja, hur kan det angripas rättsligt, samt vilka utsikter till framgång bedömer du att fallet har?
  • Finns ett strategiskt värde av att driva fallet för genomslag i samhället?

Bristande tillgänglighet på Arbetsförmedlingen

Maria Chöler inledde med att redogöra för den diskriminering som Caroline van Mourik upplevt under ett möte med Arbetsförmedlingen i Spånga-Kista. Här handlar det om bristande tillgänglighet i form av:

  • Ojämna ramper utan ledstång.
  • ”Dubbla trösklar” som tillsammans är högre än 1,5-2 cm.
  • Felplacerad dörröppnare vid ytterdörren.
  • Ingen dörröppnare vid hissen.
  • Avsaknad av RH-parkeringsplatser (för rörelsehindrade) och orimligt lång omväg från närmaste RH-parkering.
  • Bristande bemötande, förståelse/kompetens kring problemet.

Juristerna i panelen fastslog att det rör sig om en diskriminering i form av bristande tillgänglighet och att dessa hinder – som kan klassas som ”enkelt avhjälpa hinder” – bör åtgärdas.

Stellan Gärde föreslog att Caroline van Mourik ska driva diskrimineringsärendet på egen hand genom ett ombud. Detta ombud ska utreda det inträffade och ett skadeståndsyrkande ska fastställas.

I detta fall är motparten Arbetsförmedlingen – alltså staten – och innan ärendet tas upp i domstol ska kravet (skadeståndsyrkandet) diskuteras med Arbetsförmedlingen. Om motparten accepterar de skadeståndskrav som den diskriminerade fastställt så behöver ärendet inte behandlas i domstol. Det skulle bara innebära onödiga rättegångskostnader.

Det är om parterna inte är överens som diskrimineringsärendet tas upp i rätten. Detta görs genom en sedvanlig tvisteprocess, dvs att den som blivit diskriminerad stämmer sin motpart.

Juristen Annika Jyrvall Åkerberg förklarade att den som utsatts för diskriminering även kan vända sig till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Det är visserligen mycket sällan som DO väljer att ta sig an något av de fall som inkommer men det är ändå viktigt att den som utsatts för diskriminering anmäler så att DO får en bild över vilken typ av diskriminering som människor upplever i samhället.

Annika Jyrvall Åkerberg föreslog även att den som utsatts för diskriminering tar kontakt med den närmaste antidiskrimineringsbyrån för att se om de kan driva det aktuella fallet. Antidiskrimineringsbyråerna har ofta mycket begränsade resurser men det är värt ett försök. Det finns heller inget som hindrar att den som utsatts för diskriminering hör av sig till flera aktörer för att få sitt fall behandlat.

Utebliven provanställning på grund av ledarhund

Catrin Strömvall sökte i november 2016 jobb som handledare och kom till intervju med rekryterare och senare med en områdeschef. Catrin informerade områdeschefen om att hon är beroende av sin ledarhund men att den skulle ligga inne på hennes kontorsrum och inte komma i kontakt med övrig personal.

Catrin erbjöds tjänsten, arbetsförmedlaren ordnade alla handlingar avseende anställningsstöd och hjälpmedelsspecialister besökte arbetsplatsen och konstaterade att det inte förelåg några tillgänglighetsproblem.

När hon en vecka innan tjänsten skulle påbörjas besökte sin nya arbetsplats med sin ledarhund blev stämningen upprörd. Man oroades för allergier och menade att det fanns personal och deltagare som av kulturella skäl inte kunde vistas i närheten av hundar. Morgonen efter denna händelse ringde områdeschefen och hänvisade till lagstiftning och arbetsmiljöproblem och meddelade att provanställningen inte skulle påbörjas.

Stellan Gärde konstaterade att det rör sig om en avbruten provanställning och att Catrin Strömvall har rätt till femton dagars varseltid. Juristpanelen konstaterar sedan att ledarhundsfrågan är komplicerad och att många frågor på detta område ännu inte besvarats.

Annika Jyrvall Åkerberg sa att det inte fastslagits i praxis om rätten att ta med sig sin hund är en fråga om tillgänglighet eller inte. Ett uttalande från Handikappombudsmannen (nedlagd 2008) säger det, men det är ingen dom.

I Diskrimineringslagen skiljer man på direkt diskriminering och indirekt diskriminering och i ärenden rörande ledarhundar måste man utreda om den synskadade blivit diskriminerad på grund av hunden eller på grund av funktionsnedsättningen.

Vid generella hundförbud rör det sig om en indirekt diskriminering. Då har man alltså att göra med en bestämmelse som framstår som neutral men som särskilt missgynnar synskadade och andra som till följd av en funktionsnedsättning är i behov av sina ledarhundar för att klara sig i vardagen.

I samband med diskussionen kring direkt och indirekt diskriminering påtalade Sofia Thoresdotter det märkliga i att man separerar på synskadade och deras ledarhundar. I likhet med en rullstolsburen som är i behov av sin rullstol så är man som synskadad i behov av sin ledarhund. Men ingen skulle säga till någon som använder rullstol: ”vi kan gärna släppa in dig men inte din rullstol”.

Men det kan uppstå en intressekollision när en synskadad med ledarhund ska vistas på samma plats som en allergiker. Sedan lång tid finns en överenskommelse mellan Synskadades riksförbund och Astma- och allergiförbundet om att de inblandade personerna ska hitta en lösning utan flera parter inblandade. Denna överenskommelse har dock ingen juridisk tyngd.

Catrin hänvisade till en annan lösning som gjorts för deltagare som ska välja Stöd- och matchningsleverantör inom Arbetsförmedlingen. Den som har ledarhund ska då kontakta den leverantör man vill välja och om det inte redan finns någon med allergi där kan den leverantören väljas. Skulle det senare komma någon med allergi dit får denne välja en annan leverantör. Principen ”först på plats” ska enligt Arbetsförmedlingen även gälla vid anställningar hos dessa leverantörsföretag.

I Catrin Strömvalls fall är det oklart om det verkligen fanns någon person med allergi på arbetsplatsen. Annika Jyrvall Åkerberg sa att det vore intressant att pröva ett fall där det uttalats ett generellt antagande om en risk att det skulle kunna finnas allergiska personer på platsen. Men det faktum att det inte finns några prejudikat gör ibland att det uppstår en rädsla att driva processer. Om den leder till ett negativt domslut är risken att det blir prejudicerande och får negativa konsekvenser för rättsläget och den som anmält.

Avvisad från utbildning som ingick i arbetet

Sofia Thoresdotter skulle på en föreläsning i en stor aula på universitetssjukhuset i Örebro. Denna föreläsning ingick i hennes arbetsuppgifter på Örebro läns landsting. Sofia har ledarhund och när hon tagit plats i lokalen så kommer någon fram och säger att hunden inte får vara där eftersom en person – som har ett uppdrag i samband med föreläsningen – är allergisk.

Det föreslogs att ledarhunden skulle lämnas i en informationsdisk utanför aulan. Sofia ville istället prata direkt med den berörda personen men nekades detta. En chefsperson ställde sig ovanför Sofia i en trappa och förklarade att ledarhunden inte kunde vistas i lokalen. Sofia lämnade lokalen.

I mars 2015 hölls ett möte om tvisteförhandlingsframställan från Akademikerförbundet SSR där Örebro läns landsting/Region Örebro län menade att Sofia lämnat lokalen och inte varit villig till en kompromisslösning. Kravet på skadestånd avvisades därför. DO avslutade senare ärendet (ANM 2015/125).

Eftersom personen med allergi i denna situation hade en funktion vid föreläsningen tror inte Annika Jyrvall Åkerberg att Sofia Thoresdotter skulle få framgång i fallet. Men det krävs generellt mer praxis för att klargöra vad som gäller i ärenden som rör ledarhundar. Idag vet vi inte om det är lagen som brister eller om det är tolkningen av den som behöver förbättras, sa Annika Jyrwall Åkerberg. Till dess vi fått praxis måste problemen lösas på andra sätt.

Juristerna menade att man vid den här typen av intressekollisioner måste söka alternativa lösningar till problemet. Hade personen med allergi och Sofia kunnat sitta i olika delar av den stora lokalen? Hade Sofia kunnat ta del av föreläsningen från ett angränsande rum (via till exempel mobilen)? Stellan Gärde menade att man kan kräva av den som anordnar denna typ av föreläsningar att alla ska kunna vara med, och för det måste man finna praktiska lösningar.

Uteblivna hållplatsutrop i Örebro

Sofia Thoresdotter bor i Örebro och begränsas av att det inte längre ropas ut vid vilken busshållplats bussarna stannar. Sofia och hennes sambo har påtalat detta många gånger men hittills har ingenting hänt. Det betyder att Sofia måste be busschaufförerna om att särskilt upplysa henne om när de stannar vid den busshållplats där hon vill stiga av. Det är inte alltid de vill göra det eller kommer ihåg att säga till vid rätt hållplats.

Juristerna diskuterade hur frågor rörande tillgänglighet ska behandlas när det rör sig om upphandlade tjänster. Har rätt krav ställts i upphandlingen (något som EU:s upphandlingsdirektiv kräver)? Dessa frågor är ännu inte utredda i fallet. Det är också oklart hur länge landstinget kan säga att ”vi skall titta på tillgängligheten” utan att genomföra några faktiska åtgärder.

Vidare diskuterades vikten av att man dokumenterar diskrimineringen på ett utförligt sätt. Sofia uppmanades att ta hjälp av sin sambo och dokumentera på film, till exempel skylten och frånvaron av ljud samt när Sofia inte kommer av vid rätt hållplats. Ju fler ”bevis” som finns desto bättre, avslutade Stellan Gärde.

Seminarium med Lagen som verktyg
Seminarium med Lagen som verktyg

Råd och tips

Juristpanelen ställde sig tveksamma till om det räcker med pro bono-jurister (frivilliga) för att komma tillrätta med diskrimineringsproblematiken. Det är lättare att ställa krav på en jurist som arbetar mot betalning.

Stellan Gärde hoppas ändå att blivande jurister ska bli mer intresserade av att ta sig an pro bono-fall. Han föreslår även att man tar kontakt med några av de större juristbyråerna och ber dessa driva några diskrimineringsfall.

Tips för dig som vill anmäla diskriminering:

  • Dokumentera den diskriminering du utsätts för!
  • Anmäl med hjälp av Anmälningstjänsten (då blir fallen offentliga och lättare att arbeta vidare med för föreningen Med lagen som verktyg).
  • Stäng inga dörrar! Den som utsatts för diskriminering kan driva fallet genom flera förfaranden.

Nyhetsbrev mars 2017

Det strategiska arbetet

Under mars månad jobbar vi mycket med att hitta bra rutiner för anmälningar av diskrimineringsfall. Ett arbetssätt prövades vid ett medlemsmöte i föreningen Med lagen som verktyg där några av medlemmarna presenterade fall som sedan analyserades juridiskt av en panel bestående av tre kunniga jurister.

Arbetet pågår också med att omsorgsfullt förbättra Anmälningstjänsten i syfte att fler anmälningar ska göras. Eftersom vi ser ett stort behov av kunskap om hur en träffsäker och juridiskt framgångsrik anmälan skrivs bjuder vi in till en Anmälningsskola lördagen den 3 juni. Boka det datumet, mer info kommer i nästa nyhetsbrev. I det skriver vi också mer om den kommande “turnén” till några av landets antidiskrimineringsbyråer.

Rundabordssamtal om implementeringen av Funktionsrättskonventionen

Den 6 mars bjöd Raoul Wallenberg-institutet in till rundabordssamtal där civilsamhället, forskarvärlden och olika myndigheter träffades i Lund för att diskutera hur Funktionsrättskonventionen ska kunna förverkligas. Gerard Quinn – som tidigare medverkat med videoinlägg på Lagen som verktyg – pratade om hur de tre komponenterna samordnad regering, oberoende MR-institution och civilsamhället måste samverka för att en positiv förändring ska ske. Juridiska processer är viktiga, men även politiskt påverkansarbete, utbildning och opinionsbildning. Quinn tolkar artikel 33 som att övervakningen ska ske där den kan få störst genomslag.

Länk till Ola Linders minnesanteckningar från mötet

Boka en föreläsning eller workshop om funktionsdiskriminering

Behöver ditt företag, myndighet eller förening bättre koll på diskriminering som har samband med funktionsnedsättning? Vi skräddarsyr en föreläsning eller workshop efter era önskemål, kunskaper och behov. Kontakta projektledare Emil Erdtman för att diskutera upplägg.

Länk till mer information om föreläsning eller workshop om funktionsdiskriminering

Publicerat

Intervju med Annika Jyrwall Åkerberg

Annika Jyrwall Åkerberg

Annika Jyrwall Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders och författare till boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning, intervjuas av Lagen som verktyg. Hon lyfter att Europakonventionen är ett sätt att ta in Funktionsrättskonventionen bakvägen och ser Anmälningstjänsten som viktig eftersom det på grund av sekretess är svårt att komma åt DO:s anmälningar. Hon är också skeptisk till småmål eftersom det håller nivåerna på diskrimineringsersättningen nere.

Läs intervjun med Annika Jyrwall Åkerberg

Bristande it-tillgänglighet vid Göteborgs universitet

Stina Hörberg

Månadens djupdykning i ett rättsärende handlar om att Stina Hörberg DO-anmält  Göteborgs universitet (DO dnr. 2015/36). Precis som på andra lärosäten fungerar it-systemen och lärplattformarna dåligt med hjälpmedel som läser upp information via talsyntes och punktskriftsdisplay. I vissa situationer blir man helt utestängd från studierna på grund av funktionsnedsättning. DO medgav i sitt beslut från december 2016 att Stina Hörberg missgynnats, men ansåg att universitetet vidtagit skäliga åtgärder.

Läs artikeln om Stina Hörbergs upplevelser och vad som hände i rättsärendet

Genomgång av lagar och byggnormer om bristande tillgänglighet

Maria Chöler

Lagen som verktygs juristpraktikant Maria Chöler har skrivit en genomgång om vad som gäller enligt Diskrimineringslagen och Plan- och bygglagen på området bristande tillgänglighet. PBL och dess regleringar om enkelt avhjälpta hinder är en utgångspunkt för vilka åtgärder som kan krävas enligt DL. Kommunernas byggnadsnämnder är tillsynsmyndigheter för PBL, men DL är den lagarna som ger rätt till diskrimineringsersättning.

Läs Maria Chölers artikel om lagar och byggnormer om bristande tillgänglighet

Se även Ola Linders utredning om bristande tillgänglighet som diskriminering

Medverkan i Lag & avtal

Tidningen Lag & avtal har i sitt nummer 2/2017 en ”Special” med rubriken ”Nya regler ger funkisar svagt hopp” om kravet på aktiva åtgärder som sedan den 1 januari 2017 finns i Diskrimineringslagen. I ledaren diskuteras bristen på rättspraxis, särskilt inom arbetslivet. Ola Linder och Emil Erdtman från Lagen som verktyg intervjuas, liksom Pelle Kölhed som är ordförande i en av Lagen som verktygs medsökarorganisationer, RTP samt Anders Karlsson och Marie Louise Lindén, som vi tidigare skrivit om när det gäller AD-doment 2010:13 om bristande tillgänglighet hos Försäkringskassan och klagomål inom Funktionsrättskonventioen. En artikel handlar om DHR:s mål om bristande tillgänglighet, som vi följer på Lagen som verktyg. Arbetsrättsjuristen Paula Lejonkula intervjuas om aktiva åtgärder, liksom Diskrimineringsombudsmannens Peter Wråke.

Föreningen Med lagen som verktyg

Årsmöte

Föreningens årsmöte äger rum den 29 mars kl 17-19 i STIL:s konferensrum Havet på Storforsplan 36,10 tr. i Farsta centrum. I samband med årsmötet informerar även projektet om sin verksamhet under 2017. Anmäl att du kommer till årsmötet på kansli@mlsv.se

Medlemsavgift

Glöm inte att betala medlemsavgift för 2017 på bg. 631-5725. Vill du bli ny medlem skickar du även ett mail med dina kontaktuppgifter till: caroline@independentliving.org

Öppet medlemsmöte 14 mars

Ola Linder, Annika Jyrwall Åkerberg och Stellan Gärde
Ola Linder, Annika Jyrwall Åkerberg och Stellan Gärde

Ett medlemsmöte om aktuella diskrimineringsfall hölls den 14 mars. Denna gång valdes ett av Caroline van Mouriks fall (om bristande tillgänglighet på Arbetsförmedlingen), Catrin Strömvalls om nekad anställning på grund av ledarhund och Sofias Thoresdotters om avvisning från utbildning i arbetet – även det på grund av ledarhund samt uteblivna hållplatsutrop på bussarna i Örebro.

Juristerna Stellan Gärde, Annika Jyrwall Åkerberg och Ola Linder tog sig an fallen utifrån frågeställningarna om något i berättelserna faller under diskrimineringslagens skyddsbestämmelser och hur de kan angripas rättsligt. De rättsliga utsikterna till framgång och det strategiska värde för genomslag i samhället diskuterades också. Detta koncept kommer utvecklas framöver. En artikel från mötet kommer i nästa nyhetsbrev.

Anmälningstjänsten

Vi har nu uppdaterat informationstexterna på Anmälningstjänsten. Designen är också ny för att kunna fungera bättre på mobiltelefoner. Kom gärna med synpunkter på ändringarna eller andra förbättringsförslag. Målet är att anmälningstjänsten ska bli ännu mer använd vid anmälan till DO och kommunal byggnadsnämnd. En fördel är att anmälningarna blir enklare att hitta för alla intresserade. Synpunkter och förbättringsförslag skickas till philip@independentliving.org

Några inkomna anmälningar

  • Person med synskada – och ledarhund – erbjöds en tjänst på Radix Kompetens AB i Eskilstuna. Efter besök på den nya arbetsplatsen uppstod oro för allergier och personal som av kulturella skäl inte kunde vistas i närheten av hunden” och chefen meddelade att provanställningen inte skulle påbörjas.
  • Bostadsrättsföreningen Gräddosten, Umeå: Person med allergi anmälde att djur var tillåtna i alla uppgångar och att parfymer används i tvättstugan.
  • Farsta läkarhus: Person med rörelsehinder anmäler lång brant uppfart (med is och snö) och att nummerlappsautomaten satt högt.
  • Trafiken.nu: Person med rörelsenedsättning och synnedsättning anmäler att hemsidan och appen inte går att använda fullt ut när man har ett större typsnitt. Bara en bit av adresserna syns på en större mobilskärm.
  • SL:s tunnelbana: Person med rörelsenedsättning anmäler att tunnelbanan i Stockholm inte har särskilda platser för där man tryggt kan spänna fast sin rullstol. Dessutom anmäls att anmälningsformuläret på SL inte går att använda med talsyntes och att det inte går att svara på mail från SL.
  • Coop Forum i Bromma: Person med rörelsehinder och synskada anmäler att entrén för funktionshindrade ligger vid sidan av den vanliga huvudentrén och har ojämn mark samt tröskel. Varubandet har för höga kanter och betalkortautomaten satt fel. Personen fastnade mitt emellan två dörrar som öppnas med en och samma dörröppnare.
  • Vasakronan, Sundbyberg (som bland annat hyr ut till Myndigheten för delaktighet): Det behövs en  kantstenssänkning och dubbel ledstång i entrén på Sturegatan 3.
  • Hovet (arena): Ingen information på hemsidan om var RH-platser finns, lång väg från tillgänglig entré, ingen dörröppnare på RH-toalett. Kränkande bemötande där kunden pekas ut ”som boven i dramat” utan några ursäkter. Byggnaden ”lutar åt alla möjliga hörn och kanter”

Läs de fullständiga anmälningarna

Annika Jyrwall Åkerberg: ”Det ska kosta att kränka mänskliga rättigheter”

Annika Jyrwall Åkerberg
Annika Jyrwall Åkerberg

Människorättsjuristen Annika Jyrwall Åkerberg har skrivit boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Hon jobbar idag på organisationen Civil Rights Defenders med frihetsberövades rättigheter däribland personer inom psykiatrisk tvångsvård, häkten och förvar. Det handlar till exempel om personer som utsätts för mer tvång än vad som kan anses vara förenligt med deras mänskliga rättigheter och intagna som blir kvar på låsta institutioner trots att de anses medicinskt färdigbehandlade. Situationen på förvaren är relativt outforskad, men det kan till exempel röra personer som inte får tillgång till tolk.

I de fall hon arbetar med bygger Annika sin argumentation på Europakonventionen som innehåller förbud mot tortyr och  omänsklig eller förnedrande behandling, olagliga frihetsberövanden och rätten till en objektiv och rättssäker process. Europakonventionen – eller som den egentligen heter: den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – är svensk lag sedan 1994 och är något som Annika behandlar i sin bok om diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Hon har visserligen föreläst mycket om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen) och vill att kommittén som tar emot klagomål om brott mot den konventionen får in många fall.
—Det utvecklar tolkningen av Funktionsrättskonventionen, något som får bäring i övriga rättsväsendet, säger Annika. Det är dessutom väldigt många rättigheter i Funktionsrättskonventionen som inte finns med i Europakonventionen.

Europakonventionen kraftfullare än Funktionsrättskonventionen

När det gäller att driva fall om rättigheter som finns i både Funktionsrättskonventionen och Europakonventionen är Europadomstolen tveklöst ett kraftfullare forum, säger Annika. Det ger större chans till skadestånd och förändring av det som brister.  Men framför vill Annika lyfta att Europadomstolen i sina tolkningar utgår från internationella konventioner, till exempel Funktionsrättskonventionen. Detta kan ske även om landet i det aktuella fallet inte skulle ha skrivit under konventionerna.
—Genom Europakonventionen kan alltså Funktionsrättskonventionen lyftas in bakvägen, säger Annika. Ett tips för alla som vill veta hur Funktionsrättskonventionen kan användas i svenska domstolar är därför att studera Europadomstolens domar som rör funktionsnedsättning.

Från snack till verkstad heter det projekt som arbetar för en konventionskonform tolkning av Funktionsrättskonventionen i Sverige. Annika var med och skrev ansökann till det projektet. Men hon tycker också att Lagen som verktyg – som mer utgår från den svenska Diskrimineringslagen – har en viktig funktion att fylla.
—Diskrimineringslagen måste användas, säger hon. Nu saknas i stort sett praxis och därför vet vi inte riktigt vad lagen går för. Alltför många nöjer sig med att det finns en lag. Andra klagar och vill ändra den istället för att sätta igång och tillämpa lagen. Lagar ska användas som ett verktyg som GER kraft. Skillnader i rättspraxis – mellan till exempel olika länder – handlar ofta om HUR lagarna används.

Anmälningarna måste bli skarpare

Grunden i juridiskt strategiskt arbete är att få in många fall att välja bland, säger Annika. I sitt nuvarande arbete gör hon egna kartläggningar av förhållandena på låsta institutioner, men hon får också flera samtal om dagen från intagna personer som vill berätta om sin situation. Vad gäller diskriminering som har samband med funktionsnedsättning tror hon att det finns många potentiellt intressanta fall liggande hos DO, men säger att deras sekretess gör det svårt att få tillgång till dem.

Hon hoppas därför att många nu kommer att använda sig av Anmälningstjänsten när de anmäler till DO. Då blir fallen också sökbara för allmänheten och projektet Lagen som verktyg får en bas att arbeta vidare med.

Men Annika – som likt ingen annan rest runt bland funktionshindersföreningar i Sverige och föreläst om framförallt Funktionsrättskonventionen – menar att många människor med funktionsnedsättning behöver utbildning och träning i att skriva anmälningar.
—Alla ska inte behöva bli små jurister, men man kommer inte ifrån att det krävs en skarp juridisk argumentation för att en anmälan ska tas upp. Sedan är det inte alltid lätt att avgöra vad som är diskriminering i lagens mening. Mina studenter i juridik tycker det är jättesvårt.

Samarbeta med jurister och dra in ombudskostnader

Annika tycker att projektet och föreningen borde samarbeta mer med andra jurister. Visst finns föreningens rättsnätverk där hon själv ingår, men hon tror att idén med pro bono-jurister är svår att förverkliga i Sverige. Istället borde en bredare pool av jurister från antidiskrimineringsbyråer, fackförbund och kanske Advokatsamfundet byggas upp. De jurister som finns inom funktionshindersrörelsen skulle kunna ta fram intressanta fall och göra grundutredningar men behöver sedan ett nätverk av jurister att skicka vidare fallen till.

När det gäller den relativt nystartade föreningen Med lagen som verktyg tycker Annika det är bra att en processfond startats för att samla in pengar för att kunna betala rättegångskostnader vid en förlust i rätten. För att vara säker på att vinna – och därmed kunna ta in ombudskostnader – är det smartaste att driva enkla och tydliga diskrimineringsfall.
—Lämna de stora principiella fallen, som tar väldigt lång tid, till Diskrimineringsombudsmannen och andra med muskler att driva sådana fall.

Om man vill få in ombudskostnader ska man inte driva så kallade småmål där skadeståndskravet ligger under ett halvt prisbasbelopp (ca 22.000 kr). Fördelen med dessa är visserligen att parterna står för sina egna rättegångskostnader och den kärande riskerar inte att få betala motpartens rättegångskostnader. Men Annika ser också ett problem med småmålen.
—Skadeståndsnivåerna trycks neråt och vi har redan för låga skadestånd i Sverige. De borde vara betydligt högre så att företag och andra aktörer i samhället börjar fundera på hur de ska arbeta preventivt med sin tillgänglighet. Nu kommer de för billigt undan. Det ska kosta att kränka mänskliga rättigheter.

/Emil Erdtman

Annika Jyrwall Åkerberg intervjuades i februari 2017

Föreläsning eller workshop om funktionsdiskriminering

Seminarium med Lagen som verktyg
Seminarium med Lagen som verktyg

Behöver ditt företag, myndighet eller förening bättre koll på diskriminering som har samband med funktionsnedsättning? Vi skräddarsyr en föreläsning eller workshop efter era önskemål, kunskaper och behov. En workshop innebär mer interaktiva övningar där alla deltagare blir mer aktiva.

Frågor som vi ger svaret på:

  • Vad innefattar diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning?
  •    Vad omfattas av diskrimineringsförbuden i lagen?
  •    Vad innebär det att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering?
  •    Vilka anpassningsåtgärder är företag, myndigheter och föreningar enligt lagen skyldiga att vidta
  •    Hur förhåller sig Diskrimineringslagen till annan lagstiftning, som plan- och bygglagens reglering av enkelt avhjälpta hinder?
  •    Hur går diskrimineringsmål och andra processer till?
  •    Vilken roll kan det civila samhället spela för att minska diskrimineringen i samhället?

Kontakta projektledare Emil Erdtman på emil@lagensomverktyg.se (08-506 221 60) för att diskutera upplägg och boka föreläsning eller workshop. Funktionshindersorganisationer får reducerat pris.

Stina Hörbergs använder juridiken för bättre it-tillgänglighet vid Göteborgs universitet

Universitetshuset i Göteborg
Göteborgs universitet Foto: Florence Svensson

Dagens informationsteknik öppnar stora möjligheter för en större inkludering av personer med synnedsättning i samhället. Den som inte ser kan få tillgång till den information som finns i datorer och mobiler via skärmläsningsprogram som med hjälp av talsyntes eller display för punktskrift presenterar innehållet. I princip kan allt som kan göras med en mus också göras via tangentbordskommandon.

Men ibland görs tillägg till it-system och hemsidor så att de inte fungerar alls eller blir väldigt bökiga med skärmläsare, till exempel när program och gränssnitt bygger på bilder och olika fönster. För vanliga pdf-filer finns till exempel både tillgängliga och otillgängliga varianter. Ett exempel är att om ett PDF-dokument görs som bild kan den inte läsas av skärmläsare. Det gäller till exempel de allmänna handlingar som Diskrimineringsombudsmannen skickat inför arbetet med denna artikel.

Högskolornas lärplattformar har brister

På högskolor och universitet används många olika digitala tjänster. LADOK är ett gemensamt system för alla högskolor där man kan registrera sig och avbryta kurser, se sina studieresultat eller hämta ut studieintyg och examen. LADOK skapades för ett antal år sedan av Lunds datorcentral. En ny version av LADOK lanserades 2016.

Större variation finns gällande de digitala lärplattformar som används vid högskolorna (med namn som Mondo, Cambro, Moodle, It´s learing, Luvit eller GUL). På dessa lämnar man in uppsatser och tentor och där finns schema, videokonferenser och studieresultat. Utöver detta finns studentportaler där kommunikationen med lärare och studenter sker.

Synskadades Riksförbund och Riksförbundet Unga Synskadade skickade 2016 ut en enkät om tillgängligheten på lärplattformarna och fick in 13 svar från studenter med synskada. Deras betygsättning varierade från 0 till 5, med ett medel på 3. Mycket fungerar alltså alldeles utmärkt, men det finns brister som gör det svårt att till exempel spela upp filmer eller ladda ner material.

De som svarar tar inte bara upp tillgängligheten utan menar också att de inte tas på allvar när de tar upp problem. Flera påpekade också olägenheten i att det tar mycket tid och energi att lära sig hur plattformarna fungerar med hjälpmedel. Det kompliceras ytterligare av att lärare och annan personal inte alltid gör på samma sätt.

En typisk kommentar lyder: ”…jag har inte tid med detta längre och hoppar över mycket. Ber andra i närheten och även skolan att fixa på andra sätt.” Eller: ”Det är så krångligt att jag undviker det tills jag verkligen måste.” En som ställdes helt utanför lärplattformen skrev så här: ”det är frustrerande att inte kunna använda lärplattformen för egen del, och att inte kunna delta på lika villkor i grupparbeten”.

Vad säger Diskrimineringslagen?

Enligt Diskrimineringslagen (DL) 2 kap. 5 § gäller att: ”[d]en som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten.”

Bristande tillgänglighet är sedan 2015 en form av diskriminering och innebär att en ”person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning” (1 kap. 4 § p. 3 DL).

När bedömning görs om det är skäligt att kräva att en viss åtgärd ska ha vidtagits ska hänsyn tas till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar, varaktigheten och omfattningen av personens relation till verksamhetsutövaren och andra omständigheter av betydelse.

Stina Hörbergs studier försvåras av bristande tillgänglighet

Stina Hörberg med sin ledarhund
Stina Hörberg med sin ledarhund

Stina Hörberg från Göteborg har under hela sitt liv kämpat för rätten till studier. Som ung flyttade hon till Irland för att plugga. Men personer med funktionsnedsättningar var inte välkomna på universitetet. Det fanns helt enkelt inte resurser. När hon några år senare återvände – denna gång till Galway – för att studera hade attityderna förändrats, men det fanns fortfarande inga stödinsatser att tala om. Numera vallfärdar studenter till Galways kurser om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Stina Hörberg är en av dem som lade grundplåten.

I Sverige pluggade hon också som ung och hade då lektörer som läste in litteraturen och ägnade mycket tid åt att skanna dokument för att få dem i läsbart skick. År 2014 bestämde hon sig åter för att studera med siktet inställt på en forskarbana. Hon tänkte att universitetsstudierna borde vara enklare nu i och med den tekniska utvecklingen.

Fast redan på antagning.se blev det problem. Det gick inte att göra anmälan enbart med skärmläsarprogrammet Jaws som Stina använder. Hon fick hjälp av släkten att anmäla sig, men skickade samtidigt in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.

Litteraturen fungerade i stort sett bra, förutom när Myndigheten för tillgängliga medier (som förmedlar litteratur i tillgängliga format) valde att skicka ut hela böcker i punktskrift även när hon bara behövde en liten del.
—Det blir många kilo papper att transportera hem från postombudet med ledarhunden i andra handen, säger Stina.

Inläsningarna via automatisk talsyntes har också ställt till det. Det stod klart när hon mitt under en tentamen i statistik insåg att talsyntesen under studierna missat vissa tecken och läst fel på andra. Inom statistiken är det skillnad på x och X, på 1 och en osv.

Bristande tillgänglighet vid Göteborgs universitet

På lärplattformen GUL (Göteborgs universitets lärplattform levererat av Ping Pong AB) läggs föreläsningar, anteckningar och presentationer ut och där genomförs grupparbeten och inlämning av uppgifter. Stina Hörberg använder skärmläsningsprogrammet JAWS och kunde med det logga in och se vissa delar, men inte läsa kursmaterial eller delta i de obligatoriska gruppövningarna där man ska läsa vad de andra skrev och själv göra inlägg. I studentportalen kunde inte Stina läsa eller vidarebefordra e-post. Syntolkningarna av bilderna var också undermåliga.

Ett annat exempel på hur hon som student med funktionsnedsättning fick sämre villkor i förhållande till andra är att hon inte kunde få resultat på en tenta inom de 19 dagar som universitetets regelverk garanterar. Stina Hörberg var hänvisad till att be personal om hjälp och de hade långledigt över jul och nyår.
—Jag missgynnas om jag är beroende av personal som bara finns tillgänglig vissa tider.

Hon upplever sig också missgynnad i och med att hon hela tiden måste koordinera och administrera sitt eget stöd genom att till exempel tjata på lärarna att de ska skicka material separat till henne. Det innebär extra arbete och att hon inte får material i tid leder till fördröjningseffekter som gör att hon kommer efter. Att få utskick separat har också gjort att hon inte kunnat läsa i andra grupper, såsom studiekamraterna gjorde.

För att diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska föreligga krävs ett missgynnande i förhållande till en tänkt jämförelseperson samt underlåtit att vidta skäliga åtgärder. Stina Hörberg missgynnandes, men fanns skäliga åtgärder som universitetet inte hade vidtagit för att försätta henne i en jämförbar situation med studenter utan funktionsnedsättning?

Stina Hörberg skickar anmälan till DO

Stina Hörberg ”hängde på låset” och anmälde Göteborgs universitet till Diskrimineringsombudsmannen den 1 januari 2015, den dag som bristande tillgänglighet blev diskriminering. Efter några veckor ringde hon till DO för att höra hur det gick. Då inser hon att lagar inte gäller sådant som hänt innan de trätt i kraft. Hon skickade därför in tre kompletteringar med händelser som inträffat under 2015.
—Om jag inte hade ringt hade de nog inte tagit upp ärendet, säger hon.

I kompletteringarna skriver hon om problem med att ansöka till ny kurs, få ut studieintyg och föreläsarnas material, att anmäla sig till tentamen, få tentamensresultat samt ta emot utskick via ”studentmail”. Anmälan från 2014 om att antagning.se inte fungerade upprepades och Stina Hörberg poängterar att lagstödet nu är ett annat och att hon via telefon och mail påtalat problemet för ansvariga utan att något hänt.

Göteborgs universitet anlitar det externa företaget ICAP för att undersöka tillgängligheten på lärplattformen GUL och senare ETU för att granska LADOK och studentportalen. I augusti begär DO in ett svar från universitet, som får drygt två veckor på sig. Stina Hörberg väntar spänt på svaret, men när det väl kommer fick hon det inte från DO eftersom det inte var tillgängligt.

Det skulle dröja nästan ett år innan DO skickade svaret i ett tillgängligt format, men en bibliotekarie upplyste under tiden om att det bara vara skärmdumparna i svaret som var otillgängliga.
—Jag tycker det är oprofessionellt att DO inte lever upp till den lag de ska slå vakt om, säger Stina Hörberg. Jag fick ingen bra förklaring till att man inte redan har upphandlade tjänster för att göra dokument tillgängliga. Och jag kunde åtminstone fått de delar av dokumentet som var tillgängliga (texterna).

Universitets svar

I sitt uttalande menar universitetet att man följer de internationella riktlinjerna för webbtillgänglighet och att målet är att alla utbildningar ska vara ”tillgängliga på likvärdiga villkor”. Bedömningen av de anmälda problemen bygger till stor del på ICAP:s och ETU:s kartläggningar.

Lärplattformen GUL

ICAP hade kommit fram till att vissa versioner av skärmläsningsprogrammen JAWS och Supernova kan användas för att nå den information på lärplattformen GUL som Stina Hörberg sökt. Det gick bra att logga in, men väl inne gick det inte ta del av all information eller interagera med lärare och studenter.

LADOK

För LADOK hade ETU kommit fram till att det mesta fungerar, men att förbättringar kan göras vid inloggning och menyer. Det fanns till exempel inte någon markering för tangentbordsfokus vid länkarna i undermenyn – något som måste åtgärdas enligt ETU. På webbmailen är det ” i stort sett omöjligt att navigera till ett mail med hjälp av tangentbordet och skärmläsare för en ovan användare”. Studieintyget förmedlades också som en otillgänglig pdf.

Det fanns alltså förenklingar och förbättringar att göra vad gäller användarvänlighet och begriplighet. Göteborgs universitet sammanfattar att ”tjänsterna är möjliga att använda med de aktuella hjälpmedlen men med begränsad användarvänlighet”.

Studentportalen

ETU bedömde att studentportalen hade god tillgänglighet förutom webbmail som var svår att använda med tangentbord och “nästan helt omöjligt att använda med skärmläsare”. Universitetet medger att e-postfunktionen är otillgänglig, men menar att det är möjligt att med tangentbordet ställa in en vidarebefordran till annan mailadress.

Universitetet hänvisar till stödresurser

Universitetet argumenterar att man har ”stödresurser” som kan rycka ut vid situationer av otillgänglighet och på så sätt försätta studenter med funktionsnedsättning i en jämförbar situation med andra studenter. Lärarna kan till exempel manuellt skicka separata mail, man kan registrera sig på kurser och få studentintyg via universitetets personal.

De stödresurser som räknas upp är:

  • Universitetets samordnare för studenter med funktionsnedsättning
  • Bibliotekarier som arbetar med läs- och skrivstöd
  • Kursansvarig lärare
  • Studievägledare
  • Universitetets servicecenter

Några exempel: samordnaren ger support för trådlöst nätverk och samordnare eller bibliotekarier ska ge support för programvaror. Servicecentret ger support för konton och behörighet och universitetets IT-enhet ger support för e-post. Institutionerna ansvarar för datorsalarna. Stina Hörbergs institution inkom också med en skrivelse där de skriver att studieadministratör och koordinator på institutionen vid förfrågan mailar föreläsningsanteckningar och tentaresultat som ligger på GUL.

Universitetsbiblioteket har en arbetsgrupp för läs och skrivstöd som bland annat omvandlar kurslitteratur och även annat material till tillgängliga format. På biblioteket finns också en dator med display och skrivare för punktskrift. I studentportalen kan alla som vill ladda ner skärmläsarprogrammet Supernova.

Universitetet menar alltså att man vidtagit åtgärder för att göra systemen tillgängliga. Samordnaren deltog till exempel i ett möte om utveckling av GUL år 2013. Högre krav ska ställas på leverantörerna av IT-system i framtiden och lärarna ska utbildas i att lägga upp material på rätt sätt (t ex bilder) så att det blir tillgängligt.

Diskrimineringsombudsmannens beslut

Av alla anmälningar som DO får in tas bara ett fåtal upp till utredning (tillsyn) och av dem drivs ytterst få i domstol. Den 19 december 2016 beslöt DO att avsluta ärendet 2015/36 om ”tillgänglighet hos IT-tjänster vid Göteborgs universitet”.

I beslutet framgår att DO bedömer att ”samtliga funktioner inte alltid är tillgängliga” i GUL, men att just det som togs upp i anmälan gick att hitta. DO:s slutbedömning om GUL blir att anmälaren inte kunnat använda den ”utifrån jämförbara förutsättningar som övriga studenter”, men att universitet i och med sin kartläggning och sina krav på att leverantörerna ska genomföra förbättringar vidtagit de åtgärder som är skäliga att kräva.

DO anser vidare att svårigheterna i LADOK var så stora att den som använder tangentbord och skärmläsare inte kommer i ”jämförbar nivå” med andra studenter (och personal). Däremot var det inte år 2016 skäligt att kräva förbättringar av ett system som planerades att fasas ut under samma år. DO konstaterar att e-postfunktionen i studentportalen inte gick att använda, men att det gick att lösa genom att mail vidarebefordrades till en annan adress. Att någon hjälpte till med denna service ansåg DO försätta anmälaren i jämförbar situation med andra.

DO:s samlade bedömning var att Stina Hörberg i vissa situationer inte var i en jämförbar situation med studenter utan hennes funktionsnedsättning, men att universitetet vidtagit tillräckliga åtgärder för att förbättra situationen för att det inte ska strida mot diskrimineringsförbudet.

Om skäliga åtgärder i fallet

Stina Hörberg är av princip emot särlösningar och vill ha samma information som andra studenter. Det ska vara lika villkor för alla, tycker hon. Men enligt Diskrimineringslagen är det acceptabelt med vissa särlösningar och alternativa metoder för att komma i en jämförbar situation med andra. Juridiskt granskas om de åtgärder som vidtagits av universitetet är tillräckliga för att konstatera att händelserna inte utgjort diskriminering samt om de kommer att lösa tillgängligheten när de kommande IT-systemen är på plats.

Någon utvärdering av om åtgärderna verkligen har lett till förbättrad tillgänglighet görs inte. Är till exempel det nya LADOK som fasades in under 2016 fullt tillgängligt? Stina Hörberg rapporterar i alla fall när det gäller GUL att hon numera kan gå in via lärplattformen och se resultaten från den där tentan som hon tidigare behövde personalens hjälp för att komma åt.
—Men det brister fortfarande i användarvänlighet, säger hon. För att stänga en aktuell aktivitet var jag tvungen att stänga ner hela GUL och logga in igen.

Hade inte anmält om hon varit 25

Stina Hörberg fick från allra första början stöd från en av universitetets bibliotekarier.
—Har man ingen på sin sida är man ganska utlämnad, säger hon.
Hon tror också att modet att säga ifrån kommer med åldern.
—Numera tål jag att bli ifrågasatt och få motfrågor, men hade jag varit en ung student på 25 hade jag inte vågat anmäla, säger hon. Som ung vill man inte utmärka sig utan smälta in i gruppen. Och man tror på allt som lärare och andra auktoriteter säger.

Den attityd hon själv mött från lärare och personal tror hon skrämmer många från att anmäla.
—När jag först påtalade bristerna förstod de inte vad jag pratade om. Och de som fattade blev inte ens upprörda. Jag hade velat höra: Oj, funkar det inte! Det här måste vi gå vidare med! Självklart ska det fungera även för dig! Istället ryckte de på axlarna när jag sa att jag skulle anmäla det till DO. Svaret var: och vad tror du det leder till?

Stina Hörberg menar också att den attityd hon mött från universitet visar att de inte ser de långsiktiga fördelarna med att arbeta med tillgänglighet.
—De ser bara kostnaderna och inte helheten, säger hon. När jag själv anmäler gör jag det för att det ska leda till förbättringar för alla de studenter med varierande funktionalitet som kommer efter mig. Förändringar tar tid och jag räknar inte med att själv få dra nytta av dem. För egen del har jag gått vidare till andra kurser med andra it-system. Var anmäler man förresten internationella vetenskapliga tidskrifter som inte fungerar?

Fokus på individen istället för systemet

Stina Hörberg vill också ta upp det fokus hon menar att universitetet riktat mot henne som individ – att det är hon som person som har problem med tillgängligheten, inte att systemet runt henne är bristfälligt. Hon tar den enkät som gjordes om lärplattformens tillgänglighet som exempel med frågor av typ: ”har du problem…”

I samband med anmälan uppstod en brevväxling där en tjänsteman på universitetets supportavdelning skriver om ”funktionsnedsatta studenter som har problem med tillgängligheten”. Stina Hörberg svarar: ”Varken jag eller andra studenter med funktionsnedsättning har ”problem” med tillgänglighet där den råkar finnas, det är du och dina medarbetare som har problem att tillhandahålla tillgänglighet där den som mest behövs!”

—Ansvaret och skulden skyfflas över på individen som sägs ha bristande kunskaper, men samtidigt som vi utmålas som hjälpbehövande och beroende ställs absurda krav på att vi ska redogöra för tekniska problem och beskriva funktioner man inte ens kan komma åt, säger Stina Hörberg.
I sin anmälan skriver hon: ”Istället för att skaffa sig kunskaper om hur IT-tillgänglighet bäst kan utformas, väntar IT-ansvarig personal passivt på att studenter ska stå för såväl arbetsledning som genomförande av de IT-tjänster de är avlönade för att sköta.”

Supportavdelningen klagar mycket riktigt (i ett brev till en universitetsbibliotekarie) över att de inte har kontakt med studenter med funktionsnedsättning och vill veta exakt vilka tekniska problem de stöter på.
—De kan ju googla efter en expert på ett visst program. Eller varför inte anställa någon med denna kompetens i arbetslaget – kanske till och med någon med egen funktionsnedsättning, kommenterar Stina Hörberg.

Hon deltar själv gärna i en testgrupp – inte utan betalning förstås. Att gå direkt till användarna tycker hon är smartare än att lägga ut kartläggning på externa företag som inte testar ”i skarpt läge”.
—Men det verkar finnas ett motstånd mot att se den kompetens som personer med funktionsnedsättningar besitter.

Synskadades Riksförbund vill att studenterna utbildas

Synskadades Riksförbund som hade undersökt tillgängligheten på lärplattformarna har en delvis annan inställning.

—Människor kommer alltid att stöta på problem som de inte kan lösa, säger Henrik Götesson som jobbar med it- och konsumentfrågor på Synskadades Riksförbund. Teoretiskt sett finns det ofta en teknisk lösning via skärmläsningsprogrammen, men många studenter saknar den specialkunskap som krävs för att hitta fram till den. Henrik Götesson tycker att det är orealistiskt att högskolornas egna supportavdelningar ska ha sådan specialkunskap om alla hjälpmedel och specialprogram.

—Det är förstås bra om de har det, men det som hittills fungerat bäst är att högskolan har avtal med de hjälpmedelsföretag som kan skärmläsningsprogrammen. Då kan studenten ringa dit och få hjälp direkt. Studenterna bör också få en ordentlig introduktion av hur lärplattformarna fungerar ihop med skärmläsningsprogrammen.

Andra förslag från Synskadades Riksförbund är supportsidor om hjälpmedel och att de som köper in lärplattformar till högskolorna ställer krav på tillgängligheten – och även att den kontinuerligt uppdateras.

Regleringar av webbtillgänglighet

För digital tillgänglighet finns internationella standarder och riktlinjer som WCAG 2.0 (Web content Accessibility Guidelines) som lägger en grundnivå för hur hemsidor skapas så att de fungerar med bland annat skärmläsare.

På EU-nivå finns ett direktiv om tillgänglighet på webben. Det bygger på de WCAG och innehåller också krav på att myndigheterna redan vid upphandling ska ställa krav på att leverantörerna skapar tillgängliga webbsidor. Det ska också finnas instanser dit man kan vända sig och klaga på otillgänglighet. Skulle det vara oskäligt att kräva tillgänglighet av en myndighet ska det ändå gå att få tillgängliga handlingar i andra format.

EU:s direktiv måste införas i medlemsstaternas lagstiftning och för webbtillgänglighetsdirektivet är slutdatum den 23 september 2018. Men kraven gäller bara ”väsentliga administrativa processer” och det är ännu oklart om universitetens lärplattformar räknas dit.

Det finns också ett förslag till ett direktiv om en europeisk tillgänglighetslag (Accessibility Act) som säger att nya medietjänster ska utformas utifrån människors olika förmågor och egenskaper. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är också en så kallad ”förhandsskyldighet” för staten. Det innebär att staterna ska se till att varor och tjänster som riktar sig till allmänheten ska vara tillgängliga. Staterna kan inte skylla på kostnader för att gradvis göra befintliga miljöer tillgängliga. EU arbetar också för ett bredare antidiskrimineringsdirektiv.

I Sverige gäller dessutom förordning 2001:526 som säger att statliga myndigheter – högskolor är formellt statliga myndigheter – ska förverkliga funktionshinderspolitiken och göra sina tjänster tillgängliga.

/Emil Erdtman, med juridisk koll av Ola Linder. Stina Hörberg intervjuades i februari 2017.

Öppet medlemsmöte om några diskrimineringsfall

Vinterbild parkering Farsta centrum!
Välkommen till Farsta centrum!

I vilka situationer är bristande tillgänglighet diskriminering? Vilka fall är möjliga och lämpliga att driva? Hur gör man det effektivast?

Föreningen Med lagen som verktyg bjuder in medlemmar och alla andra intresserade att lyssna till presentation och juridisk bedömning av några utvalda ärenden som föreningen medlemmar driver.

Bland annat tar vi upp:

  • Bristande tillgänglighet på Arbetsförmedlingen
  • Avbruten provanställning på grund av bristande tillgänglighet på Försäkringskassan
  • Bristande tillgänglighet i kollektivtrafiken
  • Nekad anställning samt nekad obligatorisk fortbildning på grund av ledarhund

En panel med tre kunniga jurister kommenterar och diskuterar fallen utifrån lag, praxis och egna erfarenheter. Juristerna är:

  • Stellan Gärde, jurist och ordförande för Apply Human Rights och författare till boken Rättsgrunder för skadestånd vid kränkning
  • Annika Jyrwall Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders och författare till boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning
  • Ola Linder, jurist i projektet Lagen som verktyg, har bl a skrivit en rättsutredning om bristande tillgänglighet

Tid: Tisdag 14 mars kl 17-19 (efter styrelsens möte)
Plats: Konferensrummet Havet, Storforsplan 36:10tr (dörren till vänster) i Farsta Centrum.

Anmälan till caroline@lagensomverktyg.se senast den 13 mars kl 9.
Frågor till emil@lagensomverktyg.se eller 08-506 221 60

Fritt inträde. Fika och frukt serveras.

Meddela eventuella allergier. Ev tolk beställs av användaren själv.

Rundabordssamtal med Gerard Quinn om hur Funktionsrättskonventionen ska förverkligas

Gerard Quinn
Gerard Quinn (foto: Tor Gustafsson)

Igår den 6 mars samlades personer från det civila samhället, akademin och myndigheter för ett rundabordssamtal om implementering av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet stod värd för dagen, och Lagen som verktyg var med. Samtalet utgick från professor Gerard Quinns erfarenheter och reflektioner om hur konventionen kom till och nu implementeras på olika nivåer i länderna som ratificerat CRPD.

Artikel 33 i CRPD behandlar implementering och övervakning av konventionen på nationell nivå. Där föreskrivs att regeringarna ska instifta en eller flera ”kontaktpunkter” för att koordinera myndigheternas arbete med implementeringen av konventionen.

Vidare ska en nationell oberoende nationell MR-institution etableras som skyddar, främjar och övervakar konventionens genomförande. Det civila samhället, särskilt funktionshinderrörelsen, ska involveras i övervakningsarbetet. Idén är att regeringens systematiska arbete, en oberoende MR-institution och det civila samhället ska kunna vara en drivkraft för förändring.

Professor Gerard Quinn har sin bakgrund inom den politiska filosofin och juridiken. Han har intresserat sig för teorier om rättvisa och avfärdar politik som bygger på antaganden om individuell otillräcklighet. I sitt huvudinlägg under dagen konstaterade han att CRPD bäst ses som ett instrument för rättvisa och inte en särskild reglering för personer med funktionsnedsättningar. CRPD är en operationalisering av de mänskliga rättigheterna i en särskild kontext; rättigheterna och dess huvudsträvan mot mänsklig frihet fanns före antagandet av CRPD.

Utan de tre komponenterna samordnad regering, en stark oberoende MR-institution och det civila samhället påstod professor Gerard Quinn att risken för en svag implementering av konventionen är stor. Han kallar trianguleringen av aktörer enligt artikel 33 en nödvändig förändringskraft för en stark implementering av konventionen.

Om trianguleringen genomförs på rätt sätt kan idén om en social modell om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning komma till den politiska maktens kärna. Genom trianguleringen kan internationella konventioner internaliseras i inhemska politiska och juridiska processer, och därmed vara en positiv faktor i en samhällelig förändring.

Samtalet behandlade olika delar som påverkansarbete kan innehålla. Såväl juridiska processer inför domstol och förlikningsförhandlingar som politiskt påverkansarbete lyftes. Även medialt opinionsbildningsarbete och utbildningsinsatser nämndes som viktiga komponenter i ett större arbete för de mänskliga rättigheterna i praktiken.

Lagen som verktyg lyfte vikten av innovativa juridiskt strategiska lösningar och behovet av att det civila samhället strategiskt arbetar i lagstiftningsprocesser, där internationella konventioner kan lyftas mer än vad som görs idag.

Ett starkt samarbete inom civila samhället kan fylla en viktig funktion när det finns gemensamma intressen; att arbeta över olika diskrimineringsgrunder har potential att stärka diskrimineringsskyddet och påverka den övergripande politiken i positiv riktning.

Vidare behandlade rundabordssamtalet särskilt behovet av koordinerad implementering av rättigheterna, och en strukturerad granskning, enligt CRPD. En risk som lyftes var att en oberoende nationell MR-institution som arbetar med civila samhället inte får vara för svag i sin oberoende ställning.

Både juridiskt mandat och tillräckliga resurser är nödvändiga faktorer för dess effektivitet i stärkandet av de mänskliga rättigheterna i praktiken. Risken är att förändringsprocessen i viss mån stannar av om en svag MR-institution skapas utan att det civila samhället även använder andra handgripliga former för förändringsarbete.

Frågan om ett ökat samarbete mellan civilsamhällesorganisationer och akademin lyftes. Det skulle kunna stärkas vid liknande framtida sammankomster, även om mycket redan sker på informell basis. Raoul Wallenberginstitutets tanke om att arrangera ett uppföljningsmöte med särskilt fokus på de bredare frågorna om hur det konstitutionella och institutionella skyddet för de mänskliga rättigheterna bör se ut togs därför positivt emot.

Sammanfattningsvis kan CRPD:s artikel 33 sägas, som professor Gerard Quinn uttryckte det, handla om att placera övervakningen av konventionsefterlevnaden där den spelar störst roll för förändring. Implementeringen av de mänskliga rättigheterna är mångfacetterad, men kan utan det civila samhället och stärkta institutionella strukturer svårligen nå sin fulla potential.

Från snack till verkstad har lagt upp ett filmklipp från rundabordssamtalet i Lund.

/Ola Linder