INTERVJU: Annika Jyrwall Åkerberg: ”Det ska kosta att kränka mänskliga rättigheter”

Annika Jyrwall Åkerberg
Annika Jyrwall Åkerberg

Människorättsjuristen Annika Jyrwall Åkerberg har skrivit boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Hon jobbar idag på organisationen Civil Rights Defenders med frihetsberövades rättigheter däribland personer inom psykiatrisk tvångsvård, häkten och förvar. Det handlar till exempel om personer som utsätts för mer tvång än vad som kan anses vara förenligt med deras mänskliga rättigheter och intagna som blir kvar på låsta institutioner trots att de anses medicinskt färdigbehandlade. Situationen på förvaren är relativt outforskad, men det kan till exempel röra personer som inte får tillgång till tolk.

I de fall hon arbetar med bygger Annika sin argumentation på Europakonventionen som innehåller förbud mot tortyr och  omänsklig eller förnedrande behandling, olagliga frihetsberövanden och rätten till en objektiv och rättssäker process. Europakonventionen – eller som den egentligen heter: den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – är svensk lag sedan 1994 och är något som Annika behandlar i sin bok om diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Hon har visserligen föreläst mycket om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen) och vill att kommittén som tar emot klagomål om brott mot den konventionen får in många fall.
—Det utvecklar tolkningen av Funktionsrättskonventionen, något som får bäring i övriga rättsväsendet, säger Annika. Det är dessutom väldigt många rättigheter i Funktionsrättskonventionen som inte finns med i Europakonventionen.

Europakonventionen kraftfullare än Funktionsrättskonventionen

När det gäller att driva fall om rättigheter som finns i både Funktionsrättskonventionen och Europakonventionen är Europadomstolen tveklöst ett kraftfullare forum, säger Annika. Det ger större chans till skadestånd och förändring av det som brister.  Men framför vill Annika lyfta att Europadomstolen i sina tolkningar utgår från internationella konventioner, till exempel Funktionsrättskonventionen. Detta kan ske även om landet i det aktuella fallet inte skulle ha skrivit under konventionerna.
—Genom Europakonventionen kan alltså Funktionsrättskonventionen lyftas in bakvägen, säger Annika. Ett tips för alla som vill veta hur Funktionsrättskonventionen kan användas i svenska domstolar är därför att studera Europadomstolens domar som rör funktionsnedsättning.

Från snack till verkstad heter det projekt som arbetar för en konventionskonform tolkning av Funktionsrättskonventionen i Sverige. Annika var med och skrev ansökann till det projektet. Men hon tycker också att Lagen som verktyg – som mer utgår från den svenska Diskrimineringslagen – har en viktig funktion att fylla.
—Diskrimineringslagen måste användas, säger hon. Nu saknas i stort sett praxis och därför vet vi inte riktigt vad lagen går för. Alltför många nöjer sig med att det finns en lag. Andra klagar och vill ändra den istället för att sätta igång och tillämpa lagen. Lagar ska användas som ett verktyg som GER kraft. Skillnader i rättspraxis – mellan till exempel olika länder – handlar ofta om HUR lagarna används.

Anmälningarna måste bli skarpare

Grunden i juridiskt strategiskt arbete är att få in många fall att välja bland, säger Annika. I sitt nuvarande arbete gör hon egna kartläggningar av förhållandena på låsta institutioner, men hon får också flera samtal om dagen från intagna personer som vill berätta om sin situation. Vad gäller diskriminering som har samband med funktionsnedsättning tror hon att det finns många potentiellt intressanta fall liggande hos DO, men säger att deras sekretess gör det svårt att få tillgång till dem.

Hon hoppas därför att många nu kommer att använda sig av Anmälningstjänsten när de anmäler till DO. Då blir fallen också sökbara för allmänheten och projektet Lagen som verktyg får en bas att arbeta vidare med.

Men Annika – som likt ingen annan rest runt bland funktionshindersföreningar i Sverige och föreläst om framförallt Funktionsrättskonventionen – menar att många människor med funktionsnedsättning behöver utbildning och träning i att skriva anmälningar.
—Alla ska inte behöva bli små jurister, men man kommer inte ifrån att det krävs en skarp juridisk argumentation för att en anmälan ska tas upp. Sedan är det inte alltid lätt att avgöra vad som är diskriminering i lagens mening. Mina studenter i juridik tycker det är jättesvårt.

Samarbeta med jurister och dra in ombudskostnader

Annika tycker att projektet och föreningen borde samarbeta mer med andra jurister. Visst finns föreningens rättsnätverk där hon själv ingår, men hon tror att idén med pro bono-jurister är svår att förverkliga i Sverige. Istället borde en bredare pool av jurister från antidiskrimineringsbyråer, fackförbund och kanske Advokatsamfundet byggas upp. De jurister som finns inom funktionshindersrörelsen skulle kunna ta fram intressanta fall och göra grundutredningar men behöver sedan ett nätverk av jurister att skicka vidare fallen till.

När det gäller den relativt nystartade föreningen Med lagen som verktyg tycker Annika det är bra att en processfond startats för att samla in pengar för att kunna betala rättegångskostnader vid en förlust i rätten. För att vara säker på att vinna – och därmed kunna ta in ombudskostnader – är det smartaste att driva enkla och tydliga diskrimineringsfall.
—Lämna de stora principiella fallen, som tar väldigt lång tid, till Diskrimineringsombudsmannen och andra med muskler att driva sådana fall.

Om man vill få in ombudskostnader ska man inte driva så kallade småmål där skadeståndskravet ligger under ett halvt prisbasbelopp (ca 22.000 kr). Fördelen med dessa är visserligen att parterna står för sina egna rättegångskostnader och den kärande riskerar inte att få betala motpartens rättegångskostnader. Men Annika ser också ett problem med småmålen.
—Skadeståndsnivåerna trycks neråt och vi har redan för låga skadestånd i Sverige. De borde vara betydligt högre så att företag och andra aktörer i samhället börjar fundera på hur de ska arbeta preventivt med sin tillgänglighet. Nu kommer de för billigt undan. Det ska kosta att kränka mänskliga rättigheter.

/Emil Erdtman

Annika Jyrwall Åkerberg intervjuades i februari 2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.