DISKRIMINERINGSFALL: Stina Hörbergs använder juridiken för bättre it-tillgänglighet vid Göteborgs universitet

Universitetshuset i Göteborg
Göteborgs universitet Foto: Florence Svensson

Dagens informationsteknik öppnar stora möjligheter för en större inkludering av personer med synnedsättning i samhället. Den som inte ser kan få tillgång till den information som finns i datorer och mobiler via skärmläsningsprogram som med hjälp av talsyntes eller display för punktskrift presenterar innehållet. I princip kan allt som kan göras med en mus också göras via tangentbordskommandon.

Men ibland görs tillägg till it-system och hemsidor så att de inte fungerar alls eller blir väldigt bökiga med skärmläsare, till exempel när program och gränssnitt bygger på bilder och olika fönster. För vanliga pdf-filer finns till exempel både tillgängliga och otillgängliga varianter. Ett exempel är att om ett PDF-dokument görs som bild kan den inte läsas av skärmläsare. Det gäller till exempel de allmänna handlingar som Diskrimineringsombudsmannen skickat inför arbetet med denna artikel.

Högskolornas lärplattformar har brister

På högskolor och universitet används många olika digitala tjänster. LADOK är ett gemensamt system för alla högskolor där man kan registrera sig och avbryta kurser, se sina studieresultat eller hämta ut studieintyg och examen. LADOK skapades för ett antal år sedan av Lunds datorcentral. En ny version av LADOK lanserades 2016.

Större variation finns gällande de digitala lärplattformar som används vid högskolorna (med namn som Mondo, Cambro, Moodle, It´s learing, Luvit eller GUL). På dessa lämnar man in uppsatser och tentor och där finns schema, videokonferenser och studieresultat. Utöver detta finns studentportaler där kommunikationen med lärare och studenter sker.

Synskadades Riksförbund och Riksförbundet Unga Synskadade skickade 2016 ut en enkät om tillgängligheten på lärplattformarna och fick in 13 svar från studenter med synskada. Deras betygsättning varierade från 0 till 5, med ett medel på 3. Mycket fungerar alltså alldeles utmärkt, men det finns brister som gör det svårt att till exempel spela upp filmer eller ladda ner material.

De som svarar tar inte bara upp tillgängligheten utan menar också att de inte tas på allvar när de tar upp problem. Flera påpekade också olägenheten i att det tar mycket tid och energi att lära sig hur plattformarna fungerar med hjälpmedel. Det kompliceras ytterligare av att lärare och annan personal inte alltid gör på samma sätt.

En typisk kommentar lyder: ”…jag har inte tid med detta längre och hoppar över mycket. Ber andra i närheten och även skolan att fixa på andra sätt.” Eller: ”Det är så krångligt att jag undviker det tills jag verkligen måste.” En som ställdes helt utanför lärplattformen skrev så här: ”det är frustrerande att inte kunna använda lärplattformen för egen del, och att inte kunna delta på lika villkor i grupparbeten”.

Vad säger Diskrimineringslagen?

Enligt Diskrimineringslagen (DL) 2 kap. 5 § gäller att: ”[d]en som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten.”

Bristande tillgänglighet är sedan 2015 en form av diskriminering och innebär att en ”person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning” (1 kap. 4 § p. 3 DL).

När bedömning görs om det är skäligt att kräva att en viss åtgärd ska ha vidtagits ska hänsyn tas till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar, varaktigheten och omfattningen av personens relation till verksamhetsutövaren och andra omständigheter av betydelse.

Stina Hörbergs studier försvåras av bristande tillgänglighet

Stina Hörberg med sin ledarhund
Stina Hörberg med sin ledarhund

Stina Hörberg från Göteborg har under hela sitt liv kämpat för rätten till studier. Som ung flyttade hon till Irland för att plugga. Men personer med funktionsnedsättningar var inte välkomna på universitetet. Det fanns helt enkelt inte resurser. När hon några år senare återvände – denna gång till Galway – för att studera hade attityderna förändrats, men det fanns fortfarande inga stödinsatser att tala om. Numera vallfärdar studenter till Galways kurser om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Stina Hörberg är en av dem som lade grundplåten.

I Sverige pluggade hon också som ung och hade då lektörer som läste in litteraturen och ägnade mycket tid åt att skanna dokument för att få dem i läsbart skick. År 2014 bestämde hon sig åter för att studera med siktet inställt på en forskarbana. Hon tänkte att universitetsstudierna borde vara enklare nu i och med den tekniska utvecklingen.

Fast redan på antagning.se blev det problem. Det gick inte att göra anmälan enbart med skärmläsarprogrammet Jaws som Stina använder. Hon fick hjälp av släkten att anmäla sig, men skickade samtidigt in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.

Litteraturen fungerade i stort sett bra, förutom när Myndigheten för tillgängliga medier (som förmedlar litteratur i tillgängliga format) valde att skicka ut hela böcker i punktskrift även när hon bara behövde en liten del.
—Det blir många kilo papper att transportera hem från postombudet med ledarhunden i andra handen, säger Stina.

Inläsningarna via automatisk talsyntes har också ställt till det. Det stod klart när hon mitt under en tentamen i statistik insåg att talsyntesen under studierna missat vissa tecken och läst fel på andra. Inom statistiken är det skillnad på x och X, på 1 och en osv.

Bristande tillgänglighet vid Göteborgs universitet

På lärplattformen GUL (Göteborgs universitets lärplattform levererat av Ping Pong AB) läggs föreläsningar, anteckningar och presentationer ut och där genomförs grupparbeten och inlämning av uppgifter. Stina Hörberg använder skärmläsningsprogrammet JAWS och kunde med det logga in och se vissa delar, men inte läsa kursmaterial eller delta i de obligatoriska gruppövningarna där man ska läsa vad de andra skrev och själv göra inlägg. I studentportalen kunde inte Stina läsa eller vidarebefordra e-post. Syntolkningarna av bilderna var också undermåliga.

Ett annat exempel på hur hon som student med funktionsnedsättning fick sämre villkor i förhållande till andra är att hon inte kunde få resultat på en tenta inom de 19 dagar som universitetets regelverk garanterar. Stina Hörberg var hänvisad till att be personal om hjälp och de hade långledigt över jul och nyår.
—Jag missgynnas om jag är beroende av personal som bara finns tillgänglig vissa tider.

Hon upplever sig också missgynnad i och med att hon hela tiden måste koordinera och administrera sitt eget stöd genom att till exempel tjata på lärarna att de ska skicka material separat till henne. Det innebär extra arbete och att hon inte får material i tid leder till fördröjningseffekter som gör att hon kommer efter. Att få utskick separat har också gjort att hon inte kunnat läsa i andra grupper, såsom studiekamraterna gjorde.

För att diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska föreligga krävs ett missgynnande i förhållande till en tänkt jämförelseperson samt underlåtit att vidta skäliga åtgärder. Stina Hörberg missgynnandes, men fanns skäliga åtgärder som universitetet inte hade vidtagit för att försätta henne i en jämförbar situation med studenter utan funktionsnedsättning?

Stina Hörberg skickar anmälan till DO

Stina Hörberg ”hängde på låset” och anmälde Göteborgs universitet till Diskrimineringsombudsmannen den 1 januari 2015, den dag som bristande tillgänglighet blev diskriminering. Efter några veckor ringde hon till DO för att höra hur det gick. Då inser hon att lagar inte gäller sådant som hänt innan de trätt i kraft. Hon skickade därför in tre kompletteringar med händelser som inträffat under 2015.
—Om jag inte hade ringt hade de nog inte tagit upp ärendet, säger hon.

I kompletteringarna skriver hon om problem med att ansöka till ny kurs, få ut studieintyg och föreläsarnas material, att anmäla sig till tentamen, få tentamensresultat samt ta emot utskick via ”studentmail”. Anmälan från 2014 om att antagning.se inte fungerade upprepades och Stina Hörberg poängterar att lagstödet nu är ett annat och att hon via telefon och mail påtalat problemet för ansvariga utan att något hänt.

Göteborgs universitet anlitar det externa företaget ICAP för att undersöka tillgängligheten på lärplattformen GUL och senare ETU för att granska LADOK och studentportalen. I augusti begär DO in ett svar från universitet, som får drygt två veckor på sig. Stina Hörberg väntar spänt på svaret, men när det väl kommer fick hon det inte från DO eftersom det inte var tillgängligt.

Det skulle dröja nästan ett år innan DO skickade svaret i ett tillgängligt format, men en bibliotekarie upplyste under tiden om att det bara vara skärmdumparna i svaret som var otillgängliga.
—Jag tycker det är oprofessionellt att DO inte lever upp till den lag de ska slå vakt om, säger Stina Hörberg. Jag fick ingen bra förklaring till att man inte redan har upphandlade tjänster för att göra dokument tillgängliga. Och jag kunde åtminstone fått de delar av dokumentet som var tillgängliga (texterna).

Universitets svar

I sitt uttalande menar universitetet att man följer de internationella riktlinjerna för webbtillgänglighet och att målet är att alla utbildningar ska vara ”tillgängliga på likvärdiga villkor”. Bedömningen av de anmälda problemen bygger till stor del på ICAP:s och ETU:s kartläggningar.

Lärplattformen GUL

ICAP hade kommit fram till att vissa versioner av skärmläsningsprogrammen JAWS och Supernova kan användas för att nå den information på lärplattformen GUL som Stina Hörberg sökt. Det gick bra att logga in, men väl inne gick det inte ta del av all information eller interagera med lärare och studenter.

LADOK

För LADOK hade ETU kommit fram till att det mesta fungerar, men att förbättringar kan göras vid inloggning och menyer. Det fanns till exempel inte någon markering för tangentbordsfokus vid länkarna i undermenyn – något som måste åtgärdas enligt ETU. På webbmailen är det ” i stort sett omöjligt att navigera till ett mail med hjälp av tangentbordet och skärmläsare för en ovan användare”. Studieintyget förmedlades också som en otillgänglig pdf.

Det fanns alltså förenklingar och förbättringar att göra vad gäller användarvänlighet och begriplighet. Göteborgs universitet sammanfattar att ”tjänsterna är möjliga att använda med de aktuella hjälpmedlen men med begränsad användarvänlighet”.

Studentportalen

ETU bedömde att studentportalen hade god tillgänglighet förutom webbmail som var svår att använda med tangentbord och “nästan helt omöjligt att använda med skärmläsare”. Universitetet medger att e-postfunktionen är otillgänglig, men menar att det är möjligt att med tangentbordet ställa in en vidarebefordran till annan mailadress.

Universitetet hänvisar till stödresurser

Universitetet argumenterar att man har ”stödresurser” som kan rycka ut vid situationer av otillgänglighet och på så sätt försätta studenter med funktionsnedsättning i en jämförbar situation med andra studenter. Lärarna kan till exempel manuellt skicka separata mail, man kan registrera sig på kurser och få studentintyg via universitetets personal.

De stödresurser som räknas upp är:

  • Universitetets samordnare för studenter med funktionsnedsättning
  • Bibliotekarier som arbetar med läs- och skrivstöd
  • Kursansvarig lärare
  • Studievägledare
  • Universitetets servicecenter

Några exempel: samordnaren ger support för trådlöst nätverk och samordnare eller bibliotekarier ska ge support för programvaror. Servicecentret ger support för konton och behörighet och universitetets IT-enhet ger support för e-post. Institutionerna ansvarar för datorsalarna. Stina Hörbergs institution inkom också med en skrivelse där de skriver att studieadministratör och koordinator på institutionen vid förfrågan mailar föreläsningsanteckningar och tentaresultat som ligger på GUL.

Universitetsbiblioteket har en arbetsgrupp för läs och skrivstöd som bland annat omvandlar kurslitteratur och även annat material till tillgängliga format. På biblioteket finns också en dator med display och skrivare för punktskrift. I studentportalen kan alla som vill ladda ner skärmläsarprogrammet Supernova.

Universitetet menar alltså att man vidtagit åtgärder för att göra systemen tillgängliga. Samordnaren deltog till exempel i ett möte om utveckling av GUL år 2013. Högre krav ska ställas på leverantörerna av IT-system i framtiden och lärarna ska utbildas i att lägga upp material på rätt sätt (t ex bilder) så att det blir tillgängligt.

Diskrimineringsombudsmannens beslut

Av alla anmälningar som DO får in tas bara ett fåtal upp till utredning (tillsyn) och av dem drivs ytterst få i domstol. Den 19 december 2016 beslöt DO att avsluta ärendet 2015/36 om ”tillgänglighet hos IT-tjänster vid Göteborgs universitet”.

I beslutet framgår att DO bedömer att ”samtliga funktioner inte alltid är tillgängliga” i GUL, men att just det som togs upp i anmälan gick att hitta. DO:s slutbedömning om GUL blir att anmälaren inte kunnat använda den ”utifrån jämförbara förutsättningar som övriga studenter”, men att universitet i och med sin kartläggning och sina krav på att leverantörerna ska genomföra förbättringar vidtagit de åtgärder som är skäliga att kräva.

DO anser vidare att svårigheterna i LADOK var så stora att den som använder tangentbord och skärmläsare inte kommer i ”jämförbar nivå” med andra studenter (och personal). Däremot var det inte år 2016 skäligt att kräva förbättringar av ett system som planerades att fasas ut under samma år. DO konstaterar att e-postfunktionen i studentportalen inte gick att använda, men att det gick att lösa genom att mail vidarebefordrades till en annan adress. Att någon hjälpte till med denna service ansåg DO försätta anmälaren i jämförbar situation med andra.

DO:s samlade bedömning var att Stina Hörberg i vissa situationer inte var i en jämförbar situation med studenter utan hennes funktionsnedsättning, men att universitetet vidtagit tillräckliga åtgärder för att förbättra situationen för att det inte ska strida mot diskrimineringsförbudet.

Om skäliga åtgärder i fallet

Stina Hörberg är av princip emot särlösningar och vill ha samma information som andra studenter. Det ska vara lika villkor för alla, tycker hon. Men enligt Diskrimineringslagen är det acceptabelt med vissa särlösningar och alternativa metoder för att komma i en jämförbar situation med andra. Juridiskt granskas om de åtgärder som vidtagits av universitetet är tillräckliga för att konstatera att händelserna inte utgjort diskriminering samt om de kommer att lösa tillgängligheten när de kommande IT-systemen är på plats.

Någon utvärdering av om åtgärderna verkligen har lett till förbättrad tillgänglighet görs inte. Är till exempel det nya LADOK som fasades in under 2016 fullt tillgängligt? Stina Hörberg rapporterar i alla fall när det gäller GUL att hon numera kan gå in via lärplattformen och se resultaten från den där tentan som hon tidigare behövde personalens hjälp för att komma åt.
—Men det brister fortfarande i användarvänlighet, säger hon. För att stänga en aktuell aktivitet var jag tvungen att stänga ner hela GUL och logga in igen.

Hade inte anmält om hon varit 25

Stina Hörberg fick från allra första början stöd från en av universitetets bibliotekarier.
—Har man ingen på sin sida är man ganska utlämnad, säger hon.
Hon tror också att modet att säga ifrån kommer med åldern.
—Numera tål jag att bli ifrågasatt och få motfrågor, men hade jag varit en ung student på 25 hade jag inte vågat anmäla, säger hon. Som ung vill man inte utmärka sig utan smälta in i gruppen. Och man tror på allt som lärare och andra auktoriteter säger.

Den attityd hon själv mött från lärare och personal tror hon skrämmer många från att anmäla.
—När jag först påtalade bristerna förstod de inte vad jag pratade om. Och de som fattade blev inte ens upprörda. Jag hade velat höra: Oj, funkar det inte! Det här måste vi gå vidare med! Självklart ska det fungera även för dig! Istället ryckte de på axlarna när jag sa att jag skulle anmäla det till DO. Svaret var: och vad tror du det leder till?

Stina Hörberg menar också att den attityd hon mött från universitet visar att de inte ser de långsiktiga fördelarna med att arbeta med tillgänglighet.
—De ser bara kostnaderna och inte helheten, säger hon. När jag själv anmäler gör jag det för att det ska leda till förbättringar för alla de studenter med varierande funktionalitet som kommer efter mig. Förändringar tar tid och jag räknar inte med att själv få dra nytta av dem. För egen del har jag gått vidare till andra kurser med andra it-system. Var anmäler man förresten internationella vetenskapliga tidskrifter som inte fungerar?

Fokus på individen istället för systemet

Stina Hörberg vill också ta upp det fokus hon menar att universitetet riktat mot henne som individ – att det är hon som person som har problem med tillgängligheten, inte att systemet runt henne är bristfälligt. Hon tar den enkät som gjordes om lärplattformens tillgänglighet som exempel med frågor av typ: ”har du problem…”

I samband med anmälan uppstod en brevväxling där en tjänsteman på universitetets supportavdelning skriver om ”funktionsnedsatta studenter som har problem med tillgängligheten”. Stina Hörberg svarar: ”Varken jag eller andra studenter med funktionsnedsättning har ”problem” med tillgänglighet där den råkar finnas, det är du och dina medarbetare som har problem att tillhandahålla tillgänglighet där den som mest behövs!”

—Ansvaret och skulden skyfflas över på individen som sägs ha bristande kunskaper, men samtidigt som vi utmålas som hjälpbehövande och beroende ställs absurda krav på att vi ska redogöra för tekniska problem och beskriva funktioner man inte ens kan komma åt, säger Stina Hörberg.
I sin anmälan skriver hon: ”Istället för att skaffa sig kunskaper om hur IT-tillgänglighet bäst kan utformas, väntar IT-ansvarig personal passivt på att studenter ska stå för såväl arbetsledning som genomförande av de IT-tjänster de är avlönade för att sköta.”

Supportavdelningen klagar mycket riktigt (i ett brev till en universitetsbibliotekarie) över att de inte har kontakt med studenter med funktionsnedsättning och vill veta exakt vilka tekniska problem de stöter på.
—De kan ju googla efter en expert på ett visst program. Eller varför inte anställa någon med denna kompetens i arbetslaget – kanske till och med någon med egen funktionsnedsättning, kommenterar Stina Hörberg.

Hon deltar själv gärna i en testgrupp – inte utan betalning förstås. Att gå direkt till användarna tycker hon är smartare än att lägga ut kartläggning på externa företag som inte testar ”i skarpt läge”.
—Men det verkar finnas ett motstånd mot att se den kompetens som personer med funktionsnedsättningar besitter.

Synskadades Riksförbund vill att studenterna utbildas

Synskadades Riksförbund som hade undersökt tillgängligheten på lärplattformarna har en delvis annan inställning.

—Människor kommer alltid att stöta på problem som de inte kan lösa, säger Henrik Götesson som jobbar med it- och konsumentfrågor på Synskadades Riksförbund. Teoretiskt sett finns det ofta en teknisk lösning via skärmläsningsprogrammen, men många studenter saknar den specialkunskap som krävs för att hitta fram till den. Henrik Götesson tycker att det är orealistiskt att högskolornas egna supportavdelningar ska ha sådan specialkunskap om alla hjälpmedel och specialprogram.

—Det är förstås bra om de har det, men det som hittills fungerat bäst är att högskolan har avtal med de hjälpmedelsföretag som kan skärmläsningsprogrammen. Då kan studenten ringa dit och få hjälp direkt. Studenterna bör också få en ordentlig introduktion av hur lärplattformarna fungerar ihop med skärmläsningsprogrammen.

Andra förslag från Synskadades Riksförbund är supportsidor om hjälpmedel och att de som köper in lärplattformar till högskolorna ställer krav på tillgängligheten – och även att den kontinuerligt uppdateras.

Regleringar av webbtillgänglighet

För digital tillgänglighet finns internationella standarder och riktlinjer som WCAG 2.0 (Web content Accessibility Guidelines) som lägger en grundnivå för hur hemsidor skapas så att de fungerar med bland annat skärmläsare.

På EU-nivå finns ett direktiv om tillgänglighet på webben. Det bygger på de WCAG och innehåller också krav på att myndigheterna redan vid upphandling ska ställa krav på att leverantörerna skapar tillgängliga webbsidor. Det ska också finnas instanser dit man kan vända sig och klaga på otillgänglighet. Skulle det vara oskäligt att kräva tillgänglighet av en myndighet ska det ändå gå att få tillgängliga handlingar i andra format.

EU:s direktiv måste införas i medlemsstaternas lagstiftning och för webbtillgänglighetsdirektivet är slutdatum den 23 september 2018. Men kraven gäller bara ”väsentliga administrativa processer” och det är ännu oklart om universitetens lärplattformar räknas dit.

Det finns också ett förslag till ett direktiv om en europeisk tillgänglighetslag (Accessibility Act) som säger att nya medietjänster ska utformas utifrån människors olika förmågor och egenskaper. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är också en så kallad ”förhandsskyldighet” för staten. Det innebär att staterna ska se till att varor och tjänster som riktar sig till allmänheten ska vara tillgängliga. Staterna kan inte skylla på kostnader för att gradvis göra befintliga miljöer tillgängliga. EU arbetar också för ett bredare antidiskrimineringsdirektiv.

I Sverige gäller dessutom förordning 2001:526 som säger att statliga myndigheter – högskolor är formellt statliga myndigheter – ska förverkliga funktionshinderspolitiken och göra sina tjänster tillgängliga.

/Emil Erdtman, med juridisk koll av Ola Linder. Stina Hörberg intervjuades i februari 2017.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *