Fundraising bygger starka organisationer

Bild på Pat Kirkpatrick
Pat Kirkpatrick talar om fundraising inom ideella organisationer

Pat Krikpatrick var från början engelskalärare, men har de senaste 30 åren arbetat med insamling – eller fundraising som det också kallas – för ideella organisationer. Innan hon gick i pension jobbade hon under 17 år som fundraiser på organisationen Disability Rights Advocates, som hon och hennes man, advokaten Sid Wolinsky, grundat för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

I USA sponsras liknande organisationer av allt från myndigheter och storföretag till stiftelser, familjefonder och privatpersoner. Gåvor till en organisation kan bestå av möbler och husgeråd, men oftast handlar det förstås om pengar på ett konto.

DRA samlar in pengar för organisationens ordinarie arbete. Men förutom just i början – när man startar upp en organisation och behöver startkapital – är det ganska svårt att få människor att ge till ett generellt kapital, säger Pat Kirkpatrick.

Insamling vid enskilda fall

Pat Kirkpatricks erfarenhet som fundraiser är att det är enklare att samla in pengar vid enskilda rättsfall. Då finns det alltid grupper som engagerar sig just för det fallet. DRA drev till exempel en stor grupptalan åt ett antal krigsveteraner. Många veteraner från Vietnam, Irak och Afghanistan lever med posttraumatisk stress och vid tiden för rättsprocessen begick 17 veteraner om dagen självmord. Fallet handlade om att Department of Veterans Affairs tillhandahöll en alldelses för dålig vård.

För att täcka advokatkostnaderna vädjade DRA först till allmänheten. Det gav 750 000 dollar och räckte till att gå till domstol. DRA hade också några egna advokater som själva var krigsveteraner och tog sig an dessa fall pro bono. Många av USA:s veteraner stöttade processen genom att demonstrera utanför rättssalen och inte minst ställa upp för intervjuer i mederna.

Pat Kirkpatrick tar detta fall som exempel trots att DRA förlorade målet.

—Vi vann inte i domstolen, men vi vann på sätt och vis ändå, säger hon. Uppmärksamheten i medierna gjorde att chefen för Department of Veterans Affairs fick sparken. Framförallt startades telefonlinjer – som också bemannades på ett sådant sätt att de verkligen kunde hjälpa självmordsbenägna personer.

Pat menar att det ger en särskild trovärdighet när personer från de berörda grupperna är delaktiga, sitter med under förhandlingarna och är ansiktet utåt i medierna.

Engagera styrelsen

Internt inom en organisation anser Pat Kirkpatrick att man ska börja med att övertyga de egna ledarna i styrelse, kommittéer och referensgrupper.

—Grunden till en fungerande insamlingsverksamhet är en brett sammansatt styrelse med vilja att utvecklas.

I sin styrelse har DRA såväl funktionshindersorganisationer som näringslivet representerade. Men de flesta är jurister av något slag.

Alla inom DRA:s personal, styrelse och referensgrupper förväntas själva bli givare och söker efter nya givare. Vem som helst av de personer man möter i sin vardag kanske är intresserad av det som organisationen gör, resonerar Pat Kirkpatrick.

Styrelseledamöterna uppmanas också att anordna ”home events” dit ens vänner kommer och blir medvetna om organisationens arbete – och därför donerar pengar. DRA har också något som kallas friendraising events där man i grupp åker runt till olika företag för att ”få in en fot”.

—På så vis bygger man upp en bas av människor som stödjer ens verksamhet, säger Pat.

DRA har med denna metod gått från elva till idag 500 individuella givare.

På senare år har så kallad crowdfunding blivit vanligt via sociala medier. Pat Kirkpatrick har själv inte jobbat så mycket med detta, men säger att hon själv satte in pengar när en bekant samlade in till sin egen cancerbehandling på Facebook.

Galakvällar med priser

I USA ordnar i stort sett alla organisationer galamiddagar dit media, politiker och samhällets dignitärer bjuds in. DRA:s insamlingsgalor brukar ha cirka 500 gäster. Pat Kirkpatrick betonar att det kan ta upp till två år att planera ett riktigt bra event. Vid dessa årliga tillställningar delar DRA ut sina utmärkelser: Eagle Awards och Turkey Awards – ett positivt och ett negativt pris.

Ett exempel på en organisation som tagit emot en Eagle Award är Museum Access Consortium i New York. En anledning var deras styrgrupp bestående av personer med en mångfald av funktionsnedsättningar. Gruppen har bidragit med insikt i varför människor med funktionsnedsättning går på museum och hur man förstår konst när man till exempel inte ser eller har en intellektuell funktionsnedsättning.

De som får en Turkey Award dyker inte gärna upp på middagen. Men de får beskedet i god tid så att de har en chans att förbättra det som brister. När till exempel New Yorks tunnelbana nåddes av meddelandet att de höll på att få en Turkey Award dröjde det inte länge förrän de vidtog åtgärder – och faktiskt slapp sin kalkon.

—Det blev inte ens en rättsprocess, skrattar Pat.

Hur tänker finansiärerna?

Pat Kirkpatrick har lärt sig att alla som finansierar generellt sett vill ge pengar till organisationer som är effektiva och har en genomtänkt och välplanerad ekonomi.

—Finansiärer vill inte kasta pengar i sjön utan satsa på den vinnande hästen, säger hon. Som mottagare måste man ta ekonomiskt ansvar och göra det man sagt att man ska göra.

Hur mycket pengar som sedan kommer in beror på själva frågan, men också på hur övertygande man är, säger hon.

Ett tips är att många finansiärer uppskattar att bli omnämnda på något sätt. När DRA köpte in sin kontorsbyggnad gjordes därför en särskild insamling där de som gav minst 10 000 dollar fick en plakett med sitt namn vid ett av kontorsrummen. Konferensrummet kostade 25 000 och badrummet bara 5 000.

Att påverka hela samhället

I USA finns ett Disability Funders’ Network som består av funktionshinderorganisationer som har regelbundna möten med chefer för stiftelser och företag för att få dem att finansiera projekt inom området.

—Finansiärerna måste utbildas i att vi och våra klienter inte vill ha förmåner och försörjningsstöd utan har rätten att leva fullt ut i samhället, säger Pat Kirkpatrick.

Genom arbetat i nätverket har många välvilliga företag och organisationer identifierats – och tryck satts på de andra att göra mer. DRA har deltagit i detta arbete och därmed i förlängningen bidragit till att allmänheten i USA fått upp ögonen för att det finns många människor med funktionshinder som önskar bostäder, utbildning och jobb.

Pat Kirkpatrick är medveten om att stora insamlingar i Sverige har förknippats med välgörenhet och tycka-synd-om-perspektiv, något som särskilt funktionshinderrörelsen kämpat emot. Hennes råd är ändå att tänka nytt och varför inte anställa en fundraiser. Det behöver inte vara på heltid, men bör vara någon som hela tiden söker pengar till verksamheten.

—Men kom ihåg att det tar tid, avslutar hon. Disability Rights Advocates startade i början av 90-talet och har arbetat målmedvetet med detta i över 25 år.

Film med Pat Kirkpatrick försedd med svensk och engelsk text:

CharterClick! – ett nytt verktyg för att ta reda på om EU-stadgan är tillämplig

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan) innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, blev stadgan juridiskt bindande för medlemsstaterna och unionens institutioner när EU-rätten tillämpas.

Just nu utvecklar EU-kommissionen i samarbete med flera universitet och nationella institutioner CharterClick! som är ett verktyg för att underlätta för enskilda och jurister att se om EU-stadgan är tillämplig. Med verktyget ska enskilda lättare kunna ta reda på om en kränkning av de grundläggande rättigheterna har sket. Syftet med projektet är att ta rättigheterna närmare medborgarna.

Lagen som verktyg medverkade under en workshop om CharterClick! tidigare i januari vid Uppsala universitet. Flera civilsamhällesorganisationer och myndigheter deltog i diskussionerna om hur den kunde bli mer användbar i det löpande arbetet.

Enskilda har rättigheter enligt EU-stadgan. Den bygger i stor utsträckning på Europarådets stadga om sociala rättigheter, men är bara tillämplig när EU-rätten ska tillämpas. Artikel 26 om integrering av personer med funktionsnedsättning slår fast att unionen ”erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.”

EU-stadgans artikel 21 förbjuder diskriminering på grund av bland annat kön, etniskt ursprung, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Av betydelse är även artikel 53 som slår fast att stadgan inte får tolkas så att den inskränker mänskliga rättigheter enligt unionsrätten i övrigt, internationell rätt och särskilt Europakonventionen. Eftersom EU är part till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) bör stadgan tolkas i ljuset av bestämmelserna i konventionen.

CharterClick! beräknas publiceras senare i vår på projektets hemsida.

DHR:s diskrimineringsprocess kan nå Högsta domstolen

Lars-Göran Wadén kunde inte komma ombord på bussen. DHR driver nu hans sak som ett diskrimineringsmål i domstol som vi tidigare skrivit omI målet DHR mot Region Gävleborg hölls huvudförhandling i Gävle tingsrätt den 8 december. Nästa steg i processen kan bli föremål för Högsta domstolen (HD).

Den 1 januari 2015 trädde ändringen i diskrimineringslagen ikraft som innebär att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. När lagändringen bara var en dag gammal kunde Lars-Göran Wadén inte komma ombord på bussen på grund av att en ramp inte kunde användas. Han anmälde sitt fall till Diskrimineringsombudsmannen som valde att inte gå vidare med hans fall i domstol. DHR valde däremot att driva hans fall i domstol efter noggrant övervägande av riskerna. Huvudförhandling ägde rum 8 december 2016 i Gävle tingsrätt, målnummer T 240-16, enhet 1.

Tingsrätten fann tidigt under huvudförhandlingen att frågan om vem som bär ansvaret för bristande tillgänglighet i Lars-Görans fall är viktig att reda ut. Antingen är det den upphandlande myndigheten Region Gävleborg eller upphandlad tjänsteleverantör Klövsjö Rätan Trafik AB, som i sin tur har avtalat med underentreprenören VS Perssons bussar AB om genomförandet av kollektrafikverkssamheten, som är ansvarig för den bristande tillgängligheten i Lars-Görans fall.

Högsta domstolen kan komma att pröva ansvarsfrågan

Enligt rättegångsbalkens 56 kapitel 13 § kan en tingsrätt hänskjuta en  fråga i målet till prövning av HD med parternas samtycke. Om HD tar upp frågan får tingsrätten och parterna vägledning i en rättsfråga som annars inte besvarats av högsta instans. Det är på ett sätt principiellt bra för parterna oavsett utgång, eftersom rättsfrågan klargörs och de därefter kan agera.

Ett förslag till skrivelse till HD diskuterades mellan parterna efter huvudförhandlingen. I aktbilagor 42-44 finns tingsrättens förslag till skrivelse och yttranden från parterna om förslaget. Parterna har förelagts att yttra sig en gång till senast den 13 januari. Enligt handlingarna föreslås två frågor skickas till HD, 1) om Region Gävleborg är ansvarig enligt diskrimineringslagen för den bristande tillgängligheten i fallet och, i så fall, 2) om regionen är skyldig att betala diskrimineringsersättning till Lars-Göran Wadén om omständigheterna utgjorde diskriminering. DHR har yrkat att regionen ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning om 100,000 kr. till Lars-Göran, varav 80,000 kr. avser preventionspåslag.

Om en slutlig skrivelse skickas till HD och HD väljer att besvara frågorna kommer frågan om vem som ansvarar för bristande tillgänglighet att tydliggöras i ett mycket välkommet första prejudikat på området. Fallet belyser en ofta förekommande problematik om vem som bär ansvar för diskriminering när flera juridiska personer är del av en verksamhet.

Paneldiskussion med Lars Trägårdh, Sid Wolinsky, Pat Kirkpatrick och Adolf Ratzka – ledd av Paul Lappalainen

Seminarium på Ersta Sköndals högskola den 25 november 20116 om det civila samhällets roll i tillämpningen av lagar om funktionsnedsättning och stärkandet av de mänskliga rättigheterna.

Professor Lars Trägårdh och Adolf Ratzka samtalade avslutningsvis med Pat Kirkpatrick och Sid Wolinsky. Lars Trägårdh medger att vi inte är så bekväma med ”välgörenhetens återkomst” i Sverige, men att den strukturförskjutning som nu sker innebär stärkta möjligheter för det civila samhället.