UTREDNING: Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering

Ola Linder
Ola Linder

Ola Linder är jurist på Lagen som verktyg och har här gjort en juridisk utredning av ändringen i diskrimineringslagen (2008:567) om införandet av bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2015 och omfattar inte händelser före ikraftträdandet.

Syftet med utredningen är att klargöra kontexten för lagstiftningen, vilka konkreta förändringar som lagändringen innebär och hur skyddet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet kan användas i praktiken. Fortsätt läsa ”UTREDNING: Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering”

Nyhetsbrev december 2016

Det strategiska arbetet

Det är dags att få rätt – Seminarium på MR-dagarna

På MR-dagarna i Malmö höll Lagen som verktyg tillsammans med Handikappförbundens projekt Från snack till verkstad ett seminarium med titeln Funktionshinderrörelsen mobiliserar sig: det är dags att få rätt!

Ett 50-tal personer deltog från funktionshinderorganisationer, antidiskrimineringsbyråer samt kommuner och landsting. Emil Erdtman var moderator och panelen bestod av Paul Lappalainen, Andrea Bondesson, Handikappförbunden/Funktionsrätt Sverige och Stellan Gärde, Apply Human Rights.

En intressant ordväxling uppstod när diskussionen kom in på vad en inkorporering av funktionsrättskonventionen i svensk lag skulle betyda. Då skulle domstolarna vara skyldiga att ta hänsyn till konventionen, sa Andrea Bondesson. Paul Lappalainen menade att denna åtgärd i sig skulle innebära att politikerna fortsätter att smita undan sitt ansvar att omvandla principerna i konventionen till svensk lag. Anledningen är bland annat att konventionen saknar påföljder vid brott. Stellan Gärde betonade att det är viktigt att skadestånd skrivs in om konventionen blir lag. Annars får inte rättigheterna någon effekt, sa han.

Paul Lappalainen satt under MR-dagarna även i en panel om vem som tar ansvar för individens rätt att inte diskrimineras. För alla i projektet betydde dagarna i Malmö mycket ny kunskap och nya kontakter.

Läs mer om på
Lagen som verktyg
 och på 
Funktionsrättskonventionen

Internationell konferens om juridik och strategisk processföring och funktionsrätt 24 november

Den 24 och 25 november var intensiva dagar för projektet. Den 24 november hölls konferensen om hur strategisk processföring kan användas för att stärka diskrimineringsskyddet och implementera funktionsrättskonventionen (CRPD) i Sverige.

Adolf Ratzka inledde med orden: ”Sverige är en välfärdsstat, men vi har fortfarande andra klassens medborgare. Det finns diskriminering. Det vill vi ändra på”. Paul Lappalainen konstaterade vidare att det är en myt att lagar är normativa. Vi behöver se resultat genom domstolspraxis, sa han.

Konferensens två huvudtalare var Sid Wolinsky och Pat Kirkpatrick. De är medgrundare till Disability Rights Advocates, som i USA drivit rättsutvecklingen framåt och stärkt skyddet mot diskriminering som har samband med funktionsnedsättning.

Advokat Sid Wolinsky berättade om hur han bara förlorat ett halvdussin av de 400 fall han drivit om diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Men även fall man förlorar kan få stort genomslag i medierna, sa han. De fall som Disability Rights Advocates driver väljs noga ut i samråd med funktionshinderorganisationerna. Utan denna förankring hittar man inte de rätta fallen.

Pat Kirkpatrick har sedan organisationens födelse för 25 år sedan arbetat med fundraising för att möjliggöra att rättsfall drivs i domstol. Hon berättade om metoder för att samla in pengar och mobilisera andra resurser för en långsiktigt hållbar juridisk verksamhet. Hon betonade att det tar tid att bygga upp en verksamhet som Disability Rights Advocates. Hon påpekade att de inledningsvis fick genomleva flera skrala år med begagnade möbler och inga eller låga löner.

En panel bestående av Annika Jyrwall Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders, Susanne Berg, chef för politik och metod på STIL och Andrea Bondesson, jurist i projektet Från snack till verkstad, reflekterade över talarnas inlägg. Susanne Berg sa att trenden i Sverige med förlikningar inte skapar rättspraxis. Det är dags att ta stämningarna till domslut, sa hon.

Juristernas och civila samhällets strategiska roll – Seminarier 25 november

Den 25 november genomfördes två seminarier – det första på temat juristernas roll i tillämpningen av diskrimineringsskyddet. Panelen bestod Mai Greitz, jurist och ordförande i den svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen och Stellan Gärde, jurist och ordförande i Apply Human Rights.

Det andra seminariet hölls på Ersta Sköndal högskola och handlade om det civila samhällets roll i arbetet mot diskriminering. Lars Trägårdh och Adolf Ratzka samtalade med Pat Kirkpatrick och Sid Wolinsky. Professor Lars Trägårdh talade om att många befarar välgörenhetens återkomst men att denna går hand i hand med en strukturförskjutning som ger det civila samhället nya möjligheter.

Professor Gerard Quinn medverkade i seminarierna via ett förinspelat videoinlägg. Han pratade om funktionshinderrörelsens aktiva roll vid tillblivelsen av konventionen. Quinn uppmanade funktionshinderrörelsen att nu vara mer aktiv i analysen av rättsläget för att implementera Funktionsrättskonventionen i lagstiftning och praktik. Ett exempel på sådant samarbete med akademiker, jurister och aktivister är att anordna sommarskolor av den typ som Quinn själv arbetar med på Irland.

Se videoinlägg från Gerard Quinn

Läs ett referat med bilder
från dagarna. Filmer med textning kommer senare på lagensomverktyg.se

Publicerat

Juridisk utredning av bristande tillgänglighet

Projektets jurist Ola Linder har gjort en juridisk utredning om 2015 års tillägg i Diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Denna genomlysning beskriver bakgrunden till lagändringen, vad den innebär och hur den kan användas. Utredningen finns i en fullständig version med källhänvisningar och en version för webben utan fotnoter.
Gå till sidan med de båda versionerna

Lagen räcker inte – Debattartikel i Dagens juridik

Paul Lappalainen och Ola Linder skrev en debattartikel i Dagens juridik den 21 november 2016. En aspekt som tas upp är att Sverige tagit in i diskrimineringslagen sådant som skiftad bevisbörda, indirekt diskriminering, trakasserier, jämställdhetsplaner och skäliga anpassningsåtgärder från utlandet – dvs olika konkreta verktyg. Men vi har inte tagit till oss vad som behövs för att dessa verktyg ska få ett konkret innehåll i svensk rätt. En nyckel utanför Sverige är att det civila samhället inte bara drivit fram lagen, utan även drivit fram rättspraxis. Detta var anledning till att ta in experter från utlandet om hur konkretiseringen av rätten att slippa funktionsnedsättningsdiskriminering har gått till – i synnerhet i USA. Artikeln nådde enligt internetstatistiken tusentals personer.
Läs hela artikeln

Intervju med Vilhelm Ekensteen

Vilhelm Ekensteen har varit aktiv i debatten om ett tillgängligt samhälle i 50 år. I denna intervju beskriver han funktionshinderrörelsen utveckling från 70-talets kamp mot välgörenhet till dagens rättighetstänkande. Vi insåg efter hand att lagstiftning ger stadga åt våra rättigheter, säger han.


Läs hela intervjun

Från föreningen

Den 3 juni besökte Adolf Ratzka Kungliga slottet i Stockholm och övervägde därefter stämning på grund av otillgänglighet. Under hösten har hans juridiska ombud Carin Apelmo från Byrån för Lika Rättigheter utrett frågan vidare. Vilka tillgänglighetsåtgärder är skäliga att kräva? Slottet har under tiden vidtagit åtgärder som också ska ingå i utredningen.
Läs hela artikeln om uppföljningen av slottsärendet

Anmälningstjänsten

Vi uppmanar dem som upplever sig diskriminerade med hänvisning till sin funktionsnedsättning att anmäla via Anmälningstjänsten. Anmälningarna går även till DO och blir sedan sökbara på sidan. En anmälan har sedan förra nyhetsbrevet kommit in. Den är från en person som blev nekad att gå in på en hamburgergrill med hänvisning till sin ledarhund.

Läs hela denna anmälan

Nästa nyhetsbrev kommer i februari 2017

Faktaruta

Projektkansli
Paul Lappalainen, jurist/projektledare – 08-506 221 83
Emil Erdtman, journalist/kommunikatör – 08-506 221 60
Carolina van Mourik, informatör/rådgivare – 08-506 221 62
Ola Linder, jurist – 0769 452 749

Vill du rekommendera andra att prenumerera på detta nyhetsbrev kan du skicka dem länken
utskick.assistanskoll.se/?p=
subscribe&id=4

 

Om du inte vill få flera brev klicka på
Avsluta prenumeration

Följ
@lagensomverktyg
på Twitter för nyheter och länkar! Vi har också en sida på Facebook för kontinuerlig information och diskussion.

Projektet Med lagen som verktyg drivs av Independent Living Institute med stöd från Arvsfonden

UPPFÖLJNING. Anmälan av Kungliga slottet

Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm
Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm

Adolf Ratzka, initiativtagaren till föreningen Med lagen som verktyg, älskar klassisk musik och har länge velat gå på konserterna i Slottskyrkan, men inte kunnat komma in med sin elrullstol.

Den 3 juni 2016 besökte han tillsammans med sitt juridiska ombud Carin Apelmo från Byrån För Lika Rättigheter det Kungliga slottet för att undersöka om de lokaler som är öppna för allmänheten verkligen är öppna för alla.

Slottet har hissar, men från Bernadottevåningen ner till Rikssalen och Ordenssalarna är det trappor utan hiss. Vid den södra ingången finns trappsteg för att komma upp till nästa plan.

Slottskyrkan nås via en svängd trappa. Det finns visserligen en bakväg in till kyrkan – något som enligt lagen hade varit acceptabelt – men där begränsas allmänhetens tillträde av säkerhetsföreskrifterna. Ingången är alltför nära kungens och drottningens arbetsrum.

Aktionen

Adolf Ratzkas besök på Slottet rapporterades i Sveriges Television, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. Han överväger i samråd med sitt juridiska ombud att stämma Slottet för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Under hösten har de tillsammans granskat förutsättningarna för en stämning.

—Adolf utsattes för en kränkning eftersom han inte kunde ta del av verksamheten som andra betalande besökare, säger Carin Apelmo. Men innan en stämning kan göras måste vissa frågor utredas. Först vilka tekniska lösningar som finns.

Adolf Ratzka vid slottets södra port
Adolf Ratzka vid slottets södra port

—Dessa åtgärder måste också vara skäliga att kräva med tanke på vad som är praktiskt och ekonomiskt rimligt för motparten, säger Carin Apelmo vidare. Till exempel hade en domstol vid en skälighetsbedömning förmodligen ansett det oproportionerligt att flytta på kungens och drottningens arbetsrum för att kunna gå bakvägen.

Utredningen

För att undersöka vad som går att åtgärda bokade Carin Apelmo in ett möte med representanter för Kungliga slottet, Statens fastighetsverk och Myndigheten för delaktighet samt två företag som tillhandahåller tillgänglighetslösningar.

Vid mötet framkom att det under hösten köpts in två trappklättrare till Slottet. Av dessa är en på plats, men den fungerar endast för manuella rullstolar. Den andra – som ska fungera för större elrullstol – har ännu inte kommit från leverantören.

Adolf Ratzka och Carin Apelmo ställdes nu inför frågan om de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga. Medför åtgärderna att Adolf hamnar i en jämförbar situation som andra besökare?

Carin Apelmo utgår i sitt arbete från klientens individuella behov. Hade till exempel en grupp av personer med manuell rullstol övervägt grupptalan hade ärendet slutat här. Då hade tillgänglighetsfrågan nämligen varit löst. Nu behöver frågan utredas vidare.

Slottets åtgärder

Morgan Gerle är chef för den publika verksamheten och den som sett till att trappklättrarna köpts in.
—Vi har diskuterat tillgänglighet i många år, men inte kommit till skott. Nu fick vi en skjuts framåt i och med Adolf Ratzkas besök, säger han.

Slottets lokaler ägs av Statens Fastighetsverk, som därmed ansvarar för hissar och större installationer. Det är en myndighet som måste följa upphandlingslagen och i fallet med äldre byggnader även Riksantikvarieämbetets regler. Exempelvis har det tidigare talats om en hiss mellan två trappor, men i slutändan ansetts alltför ”förvanskande”.

Morgan Gerle arbetar däremot på Ståthållarämbetet som bedriver verksamhet i Slottet och som står för lös utrustning som till exempel vissa hjälpmedel. Ståthållarämbetet är trots namnet ingen myndighet och Morgan Gerle har därför ganska fritt kunnat söka lösningar utifrån vad han tror skulle fungera bäst. Han googlade och kontaktade kommuner och företag för att få referenser på olika lösningar.

Trappklättrare

Vid sina sökningar på nätet hittade han olika trappklättrare och föll för en flyttbar som går på band. Modellen Tryggve Flex fungerar för manuell rullstol och står nu framme i en av salarna.
—Den används flera gånger i veckan och har varit väldigt bra för många av våra besökare som av olika skäl har svårt att gå i trappor, säger Morgan Gerle. Arbetsledarna inom personalen har fått utbildning i att använda den.

Trappklättraren Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer
Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer.se

Han väntar nu spänt på den större modellen Tryggve Multiflex som har en plattform där större elrullstolar ska kunna fästas. Den ska enligt beskrivningen anpassa sig efter olika lutningar och känna av när trapporna börjar och slutar så att den hela tiden håller sig stabilt upprätt. Det återstår att se om den även klarar den svängda trappan till Slottskyrkan. Han har på Färdtjänsten sett en trappklättrare som klarar svängda trappor, men bara för manuell rullstol.

Bedömning

Adolf Ratzka ställer sig tveksam till flyttbara anordningar.
—Trappan och lift måste vara kompatibla, säger han. Jag vill inte färdas i några äventyrliga ekipage, utan vill känna mig trygg och säker.

Adolf Ratzka säger att hiss oftast är den bästa lösningen. Han tycker att man på Slottet borde tagit in sakkunnig expertis istället för att söka på nätet. Tryggve MultiFlex tar enligt beskrivningen bara 230 kg vilket är alldeles för lite med tanke på att stora elrullstolar i sig (utan personen) kan väga upp mot 200 kg.

För Adolf Ratzka är det dessutom viktigt att lösningarna är acceptabla för dem som ska använda dem. De ska inte vara alltför uppseendeväckande och skrymmande.

Carin Apelmo medger att juridikens kvarnar mal långsamt. Om rättsliga åtgärder kommer att vidtas beror på om de införda lösningarna fungerar för hennes klient. Men oavsett om ärendet leder till en stämning eller inte konstaterar hon att Adolf Ratzkas slottsbesök lett till ökad tillgänglighet för en stor grupp besökare som tidigare inte kom in.

Videoinlägg av professor Gerard Quinn

Gerard Quinn är professor i juridik och föreståndare för Centre on International Disability Law & Policy vid National University i Galway, Irland – ett pionjäruniversitet med masters- och doktorandkurser i lagstiftning om diskriminering och funktionshinder. Quinn var en av ”arkitekterna” bakom Funktionsrättskonventionen CRPD.

Här är hans videoinlägg på de seminarier som projektet Med lagen som verktyg anordnade den 25 november 2016 om hur juridiken kan användas för att införliva konventionen i praktiken – och civilsamhällets roll. Filmen är textad på både svenska och engelska. Klicka på symbolen för UNDERTEXTER för textning och INSTÄLLNINGAR för att byta språk.

Inför videoinlägget hade projektledaren och juristen Paul Lappalainen ställt några frågor till Gerard Quinn om Funktionsrättskonventionens tillkomst, det civila samhällets roll och hur jurister kan använda konventionen och internationell rätt i praktiken.

Inledningsvis talar Gerard Quinn om det civila samhällets roll i utarbetandet av Funktionsrättskonventionen; ”Konventionen skulle inte ha kommit till utan mycket aktiva inspel från det civila samhället runtom i världen.”

Han påminde om att det finns ett förslag till konvention om rättigheter för äldre personer, och konstaterade att funktionshinderrörelsen var långt före icke-statliga organisationer som arbetar för äldre personer i det internationella samordningsarbetet.

Vid framtagandet av Funktionsrättskonventionen var många nationella funktionshinderrörelser på plats i förhandlingsrummet och gjorde verklighet av det kända uttrycket ”ingenting om oss utan oss,” vilket även genomsyrar den slutliga konventionstexten.

”Engagemanget från det civila samhället på lokal, regional och nationell nivå – och nu på internationell nivå – är mycket viktigt för att upprätthålla en synlighet hos frågorna och trycka på för förändring.”

På Paul Lappalainens fråga om vi behöver nationella lagar för att införliva rättigheterna i konventionen lokalt svarade Gerard Quinn ”Ja, inom FN-systemet måste man ta med dem hem och internalisera dem.”

Han underströk vidare att seriella förändringsprocesser är lika viktiga som innehållet i konventionerna för att göra innehållet verkligt och påtagligt för personer på marken i samhället.

Han uppmuntrade till mer samverkan inom det civila samhället och gav som exempel den sommarskola inom funktionsrätt där han själv medverkat. Den samlade 160 deltagare från 47 länder förra året.

Att etablera law clinics genom att engagera juriststudenter vid juridiska institutioner för att driva fall till domstolar är ett sätt att öka kunskapen inom juristkåren och driva på rättsutvecklingen.

”Fler och fler regeringar ser strategiska rättsprocesser som ett konstruktivt bidrag och ett direkt deltagande i utarbetandet av den rättsliga utvecklingen.” Det är därför av demokratiska skäl viktigt att processerna är förankrade i samhället och i synnerhet funktionshinderrörelsen.

CRPD tillerkänner enskilda med funktionsnedsättning rätt till samhällsdelaktighet, och går på så sätt mycket längre än ett förbud mot diskriminering. Europadomstolen har långsamt och stegvis införlivat CRPD i sin analys av frågor om rättskapacitet och inkluderande undervisning.

Den Europeiska kommittén för sociala rättigheter har uppvisat stor förståelse för funktionsrätt i sin praxis, och bör enligt Gerard Quinn användas i större utsträckning – ”Europeiska jurister blir bättre på att använda argument grundade i internationell rätt, men de kan bli ännu bättre på det.”

Gerard Quinn uppmanar funktionshinderrörelsen att vara mer aktiv i analysen av rättsläget för att påvisa hur konventionen bättre kan implementeras i lagstiftningen och praktiken. Att använda sig av samarbeten med akademier och advokatsamfund runt om Europa bedömde han vara ett bra sätt för att påverka.

Professor Quinn avslutar med att retoriskt fråga ”skulle det civila samhället luta sig tillbaka och lita på den goda viljan hos andra? Nej jag tror att hela poängen med föreställningen om hur vi ändrar förändringsprocesser i konventionen är att rösten från personer med funktionshinder lyfts fram.

Detta betyder inte nödvändigtvis att man undergräver social konsensus eller avfärdar positiva resultat av den tidigare socialpolitiska inriktningen. Det är bara en ny typ av partnerskap i samproduktion av lagar och offentlig politik med större påverkan för individen.”