Videoinlägg av professor Gerard Quinn

Gerard Quinn är professor i juridik och föreståndare för Centre on International Disability Law & Policy vid National University i Galway, Irland – ett pionjäruniversitet med masters- och doktorandkurser i lagstiftning om diskriminering och funktionshinder. Quinn var en av ”arkitekterna” bakom Funktionsrättskonventionen CRPD.

Här är hans videoinlägg på de seminarier som projektet Med lagen som verktyg anordnade den 25 november 2016 om hur juridiken kan användas för att införliva konventionen i praktiken – och civilsamhällets roll. Filmen är textad på både svenska och engelska. Klicka på symbolen för UNDERTEXTER för textning och INSTÄLLNINGAR för att byta språk.

Inför videoinlägget hade projektledaren och juristen Paul Lappalainen ställt några frågor till Gerard Quinn om Funktionsrättskonventionens tillkomst, det civila samhällets roll och hur jurister kan använda konventionen och internationell rätt i praktiken.

Inledningsvis talar Gerard Quinn om det civila samhällets roll i utarbetandet av Funktionsrättskonventionen; ”Konventionen skulle inte ha kommit till utan mycket aktiva inspel från det civila samhället runtom i världen.”

Han påminde om att det finns ett förslag till konvention om rättigheter för äldre personer, och konstaterade att funktionshinderrörelsen var långt före icke-statliga organisationer som arbetar för äldre personer i det internationella samordningsarbetet.

Vid framtagandet av Funktionsrättskonventionen var många nationella funktionshinderrörelser på plats i förhandlingsrummet och gjorde verklighet av det kända uttrycket ”ingenting om oss utan oss,” vilket även genomsyrar den slutliga konventionstexten.

”Engagemanget från det civila samhället på lokal, regional och nationell nivå – och nu på internationell nivå – är mycket viktigt för att upprätthålla en synlighet hos frågorna och trycka på för förändring.”

På Paul Lappalainens fråga om vi behöver nationella lagar för att införliva rättigheterna i konventionen lokalt svarade Gerard Quinn ”Ja, inom FN-systemet måste man ta med dem hem och internalisera dem.”

Han underströk vidare att seriella förändringsprocesser är lika viktiga som innehållet i konventionerna för att göra innehållet verkligt och påtagligt för personer på marken i samhället.

Han uppmuntrade till mer samverkan inom det civila samhället och gav som exempel den sommarskola inom funktionsrätt där han själv medverkat. Den samlade 160 deltagare från 47 länder förra året.

Att etablera law clinics genom att engagera juriststudenter vid juridiska institutioner för att driva fall till domstolar är ett sätt att öka kunskapen inom juristkåren och driva på rättsutvecklingen.

”Fler och fler regeringar ser strategiska rättsprocesser som ett konstruktivt bidrag och ett direkt deltagande i utarbetandet av den rättsliga utvecklingen.” Det är därför av demokratiska skäl viktigt att processerna är förankrade i samhället och i synnerhet funktionshinderrörelsen.

CRPD tillerkänner enskilda med funktionsnedsättning rätt till samhällsdelaktighet, och går på så sätt mycket längre än ett förbud mot diskriminering. Europadomstolen har långsamt och stegvis införlivat CRPD i sin analys av frågor om rättskapacitet och inkluderande undervisning.

Den Europeiska kommittén för sociala rättigheter har uppvisat stor förståelse för funktionsrätt i sin praxis, och bör enligt Gerard Quinn användas i större utsträckning – ”Europeiska jurister blir bättre på att använda argument grundade i internationell rätt, men de kan bli ännu bättre på det.”

Gerard Quinn uppmanar funktionshinderrörelsen att vara mer aktiv i analysen av rättsläget för att påvisa hur konventionen bättre kan implementeras i lagstiftningen och praktiken. Att använda sig av samarbeten med akademier och advokatsamfund runt om Europa bedömde han vara ett bra sätt för att påverka.

Professor Quinn avslutar med att retoriskt fråga ”skulle det civila samhället luta sig tillbaka och lita på den goda viljan hos andra? Nej jag tror att hela poängen med föreställningen om hur vi ändrar förändringsprocesser i konventionen är att rösten från personer med funktionshinder lyfts fram.

Detta betyder inte nödvändigtvis att man undergräver social konsensus eller avfärdar positiva resultat av den tidigare socialpolitiska inriktningen. Det är bara en ny typ av partnerskap i samproduktion av lagar och offentlig politik med större påverkan för individen.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *