Välkommen att avsluta måndagen den 7 november i vårt kontorsrum! Projekt Lagen som verktyg bjuder på lättare förfriskningar och visar upp hemsidan lagensomverktyg.se. Ta gärna med din mobil eller platta för att följa med i genomgången.
Tid: Måndag 7 november 2016 kl 16-17
Plats: Independent Living Institute, Storforsplan 36 plan 10, Farsta centrum
Anders Karlsson är advokat och har drivit många diskrimineringsärenden åt såväl Diskrimineringsombudsmannen som enskilda personer. Ibland åtar han sig pro bono-fall, det vill säga ställer upp gratis för den goda sakens skull.
Han tycker funktionshinderrörelsen hittills varit väldigt försiktig och skulle få ett större erkännande som kämpande rörelse om man var lite tuffare.
—Kanske finns en ovana att samarbeta med jurister, funderar han.
Det finns mycket att lära av antidiskrimineringsbyråerna och även av fackförbunden, säger Anders Karlsson, som beundrar den stridbarhet som finns i länder som USA där politik även kan drivas med juridiken som verktyg.
—Nu när Sverige har en lag som går att använda och organisationerna har rätt att företräda sina medlemmar är det dags att flytta fram positionerna.
Det behövs egentligen inte en massa fonder och projekt. Om man stämmer på ett belopp under ett halvt basbelopp (år 2016 blir det under 22 000 kr) blir man nämligen inte skyldig att betala motpartens rättegångskostnader vid en förlust.
Anders Karlsson vet att det finns människor som drar sig för att ha med domstolar att göra.
—Att stämma myndigheter och storföretag för diskriminering i form av otillgänglighet innebär ingen risk för repressalier eller hot, säger han. Det är ingen maffia att vara rädd för.
Det man ändå ska tänka över är eventuell uppmärksamhet i media. Det kan upplevas pressande att driva en process och Anders Karlsson har respekt för att inte alla vill utsätta sig för det.
—Men i funktionshindersrörelsen finns en halv miljon medlemmar, så förhoppningsvis finns några som är villiga, funderar han.
Anders Karlsson är med i rättsnätverket som är knutet till föreningen Med lagen som verktyg. Där finns advokater som hjälper till att driva föreningsmedlemmarnas ärenden. Alla är välkomna som medlemmar och det krävs ingen större förberedelse för att bestämma träff med en advokat och sedan stämma.
Men för att vinna ett mål krävs bra dokumentation av själva händelsen. Ett sätt att säkra sådan bevisning är att själv eller i grupp gå ut och ”testa” tillgängligheten. Vid sådana planerade aktioner kan man filma hela händelsen och på så sätt få med sig bra bevisning.
—Att agera i grupp är också ett sätt att peppa varandra och känna sig starka tillsammans, säger Anders Karlsson.
Fallen behöver heller inte alltid vara ”ideala”, tycker han. Om man förlorar kan det ändå leda till att medvetenheten ökar om att det finns människor som ställer krav på tillgängligheten i samhället.
—Då sprids kunskap om mänskliga rättigheter. Många är nämligen okunniga om att de faktiskt diskriminerar människor med funktionsnedsättningar.
Anders Karlsson tycker inte att prejudicerande domar alltid behöver vara målet. I förlikning kan man komma överens om att exempelvis en arbetsgivare ska genomföra vissa anpassningar. Att sådana åtgärder vidtas kan vara mer effektivt för samhällsutvecklingen än att en individ vid en fällande dom får en summa pengar.
—En organisation som bidrar till sådana tillgänglighetsförbättringar kan se det som ett viktigt resultat.
Slutligen skickar Anders Karlsson med sina lyckönskningar till projektet. Han personliga råd är att inte syssla så mycket med information och upplysning.
—Jurister som vill sätta sig in i området diskriminering på grund av funktionsnedsättning kan göra det på några dagar.
Han tycker ibland att informationsarbete blir en ursäkt för att inte komma igång.
—Nu är det istället dags att ge sig ut och stämma dem som diskriminerar. Allt som behövs finns: jurister, kunskap och diskrimineringsfall.
Sveriges största samarbetsorgan för funktionshindersorganisationer, Handikappförbunden med 39 medlemsorganisationer, kommer den 18 maj 2017 att byta namn till Funktionsrätt Sverige.
Namnbytet är samtidigt en lansering av det nya begreppet ”funktionsrätt”, som ska uttrycka att ”varje människa har rätt till självbestämmande och full delaktighet i samhällslivets alla delar”.
Det nya begreppet ska komplettera funktionsnedsättning och funktionshinder och föra in en dimension av individuella rättigheter i den funktionshinderspolitiska samhällsdebatten.
Fokus ska flyttas från hinder, tillgänglighet och särlösningar till mänskliga rättigheter och ett universellt utformat samhälle. Alla har rätt till fungerande vård och en fungerande skola, är två exempel som tas upp.
Andra exempel som Handikappförbunden, förlåt Funktionsrätt Sverige, ger på begreppets användning är:
”Jag har en hjärnskada som gör det svårt för mig att ta till mig information. Den här webbsidan är inte utformad efter mina behov. Jag har samma rätt som andra till informationen, det är min funktionsrätt!”
”Mitt barn har koncentrationssvårigheter. Skolan är inte utformad så att han kan ta del av undervisningen. Han har rätt till en fungerande skolgång som andra barn, det är hans funktionsrätt!”
”Våra medlemmar har en kronisk sjukdom som ger vissa funktionsnedsättningar. Sjukvården är inte utformad efter deras behov. De har rätt till en fungerande vård på lika villkor, det är deras funktionsrätt”
Det namnbytet och det nya begreppet signalerar är att rättighetsperspektivet blir allt tyngre inom den svenska funktionshinderrörelsen. Det är något Lagen som verktyg applåderar.
Det finns platser kvar till vår konferens den 24 november. Professor Gerard Quinn från Irland talar om hur organisationer strategiskt kan arbeta för att driva fall i domstol och därmed förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Quinn ses som en av ”arkitekterna” till Funktionshinderkonventionen och en av de främsta experterna på lagstiftning om diskrimineringsrätt och funktionsnedsättning.
Advokaten Sid Wolinsky kommer att dela med sig av hur han som en av USA:s främsta advokater med fokus på funktionsnedsättning har grundat Disability Rights Advocates i Berkeley, Kalifornien och andra ideella rättighetscentra, bland annat i Ungern. Han kommer att tala om hur rörelsens jurister och juristbyråer kan arbeta för att stärka och tydliggöra skyddet mot diskriminering av personer med funktionsnedsättningar.
Språket på konferensen blir engelska. Dokumentation på svenska i efterhand.
Realizing the promise of CRPD and disability discrimination law: strategic litigation and human rights enforcement
Tid: Torsdagen den 24 november
Plats: Gotlandsgatan 44, Skanstull, Stockholm.
Två seminarier den 25 november
Fredagen den 25 november, hålls två seminarier på temat Enforcing disability law med våra internationella gäster.
1. Om juristernas roll
Tid: Kl 10 – 12 den 25 novemberPlats: Sensus, våning 9, Klara Södra Kyrkogata 1, Stockholm2. Om civilsamhällets rollTid: Kl 14 – 16 den 25 novemberPlats: Ersta Sköndals högskola, Stigbergsgatan 30, Stockholm
Anmälan till dessa evenemang görs till caroline@independentliving.org. Ange vilken/vilka av de tre eventen du vill delta på
Den 21 september hölls möte med projektets medsökande organisationer Apply Human Rights, DHR, RTP och STIL samt Handikappförbundens projekt Från snack till verkstad. Paul Lappalainen höll en genomgång om civilsamhällets roll i strategisk processföring. En fråga som diskuterades var hur även förlikningar kan bli mer kända och därmed påverka samhällsutvecklingen. Emil Erdtman gjorde en genomgång av projektets kommunikationsstrategi.
Träff med Klippan
Den 20 september informerade projekten Lagen som verktyg och Från snack till verkstad om både Diskrimineringslagen och Funktionshinderkonventionen på Klippan Stockholms län, en organisation som drivs av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det var ett lyckats sätt att samarbeta och gav flera tips på ”fall” som är intressanta för båda projekten.
Publicerat
Intervju med Paul Lappalainen
Paul Lappalainen
Paul Lappalainen har intervjuats av nättidningen Assistanskoll om sin roll som projektledare för Lagen som verktyg och hur det svenska civilsamhället kan – med inspiration från bland annat USA – driva strategiska processer mot företag och myndigheter. Exempelvis tror Paul att diskrimineringslagens undantag för företag med färre än tio anställda kommer att försvinna, men att det då ändå behövs vägledning om vad som ska räknas som ”rimliga” omkostnader för små företag.
Fler organisationer borde jobba med strategisk processföring
Flera funktionshindersorganisationer har jurister, men att arbeta strategisk med att driva rättsfall för att få fram vägledning och prejudicerande domar är ganska nytt i Sverige. Vi bjuder här på en bearbetning av en amerikansk artikel på ämnet strategisk processföring. Detta är ett kärnområde för projektet och något vi kommer att återvända till. Kommentera gärna under artikeln med tips eller erfarenheter på området.
Det är få diskrimineringsfall som gått till domstol i Sverige. Marie-Louise Jungelin nekades jobb på Försäkringskassan 2006 och lät Diskrimineringsombudsmannen driva ärendet i Arbetsdomstolen. Hur ska domen tolkas och vad tänker de inblandade idag? Artikeln kommer att följas upp med en om FN:s utlåtande 2014 och en om en liknande händelse hösten 2016.
Föreningen Med lagen som verktyg stöder bland annat sina medlemmar att driva diskrimineringsärenden. Information om föreningen finns på föreningens sida lagensomverktyg.se/foreningen
Pågående rättsärenden
1. Uppsägning av försäkring via telefon
Är det diskriminering av personer med hörselnedsättning/dövhet när uppsägning av försäkring bara kan göras via telefon? En klagande finns och en jurist har åtagit sig att driva fallet pro bono.
2. Otillgänglighet på Kungliga slottet
Personer som använder rullstol kan inte besöka alla rum som är öppna för allmänheten på Kungliga slottet i Stockholm. En klagande finns och Diskrimineringsbyrån Byrån för lika rättigheter i Stockholm utreder fallet pro bono. En tillgänglighetsexpert undersöker möjliga lösningar som kan framföras i en förhandling. Nästa möte i ärendet hålls i november. Ärendet har redan lett till att slottet insett att de behöver en plan för tillgängligheten.
3. Fyrishovs bad- och sportanläggning i Uppsala
En lång rad av otillgängliga utrymmen finns dokumenterade och redan kommunicerade till anläggningen utan att någonting har åtgärdats. En klagande finns och ärendet har gått till Rättsnätverket. Svar väntas om vilken jurist som ska åta sig fallet.
4. Färdtjänsten i Uppsala
Diskriminerande bokningstider och priser – eventuellt även diskriminerande bemötande. En klagande finns och ärendet har gått till Rättsnätverket. Svar väntas om vilken jurist som ska åta sig fallet.
5. Integritetskränkning vid behovsbedömning
Här saknas ännu en klagande, men föreningen har initierat frågan genom att låta Rättsnätverket utreda de rättsliga grunderna och vad en sådan process skulle kunna innebära för en klagande. Den som är intresserad ska i förväg kunna ta ställning till eventuell risk för ytterligare integritetskränkning i själva domstolsprocessen.
Rättsärenden på förslag
1. Otillgänglighet i svenska domstolar
Domstolsväsendet ska värna rättsliga principer och människors rättigheter. Personskadeförbundet RTP har tidigare undersökt frågan och Rättsnätverket ska göra en bedömning av de rättsliga grunderna.
2. Åldersdiskriminerande bedömning av kommuninsatser
Här finns en klagande och ärendet har tidigare drivits i flera instanser i det svenska domstolsväsendet. När nu alla rättsmedel har uttömts i Sverige överväger föreningen att väcka talan i Europadomstolen. Ärendet ska först bedömas av Rättsnätverket.
3. Nekat tillträde på grund av ledarhund
Föreningen har vetskap om personer som har drabbats och ämnar ta kontakt med en möjlig klagande och om hen vill, låta ärendet gå vidare till Rättsnätverket.
Efterlysning
Vi letar efter personer med funktionsnedsättningar som känner sig negativt särbehandlade när det gäller tillgång till offentliga tjänster, exempelvis färdmedel och sjukvård. En fråga är om man får samma kvalitet i sjukvården när man har en funktionsnedsättning.
Ett exempel kan vara kvinnor som behöver sitta kvar i sin rullstol under mammografi och då inte kommer tillräckligt nära röntgenutrustningen. Alternativet med ultraljud är krångligare, möjligtvis indirekt dyrare och har framförallt sämre förmåga att upptäcka cancer. Hör av dig om du har erfarenhet av detta – eller andra frågor kring diskriminering som har samband med funktionsnedsättning.
Independent Living Institutes Anmälningstjänst har funnits i cirka 15 år och innehåller en unik faktabas över diskrimineringen i Sverige. Anmälningstjänsten utgör nu en viktig del av Lagen som verktyg. Projektet och föreningen uppmanar till användning av Anmälningstjänsten eftersom anmälan går till både DO och vår egen sökbara sida.
De senaste anmälningarna
1. Churchill Arms, Uppsala
Den 30 juli fick ett sällskap veta att de inte var välkomna på Churchill Arms i Uppsala på grund av ledarhund.
2. Ica Supermarket Västermalmsgallerian, Stockholm
Den 17 september frågade anmälaren om assistans på ICA Supermarket i Västermalmsgallerian, Stockholm. Svaret blev att det bara gick på vardagar när bemanningen var bättre.
3. Restaurang Carmen, Stockholm
Den 24 september gick anmälaren till restaurang Carmen i Stockholm och fick veta att hen inte var välkommen på grund av ledarhund. Eftersom diskussion skulle hen få sitta där en halvtimme. Sällskapet på tio personer lämnade då restaurangen.
4. Tapanis Buss, Haparanda
Kring den 25 augusti ringde anmälaren Tappanis Buss för at boka en bussbiljett. När hen sa att hen hade ledarhund bad företaget att få återkomma. Efter några dagar kom svar på telefon att hen inte var välkommen.
5. Landstinget Västmanland, Västerås
Anmälaren har arbetat som sjuksköterska i landstingen i Västmanland sedan 2013, men fick 2 mars 2015 veta att anpassningar i arbetsmiljön inte var aktuella på grund av adhd och autism. Efter ”häxjakt” med arbetsförmågebedömning och falska anklagelser om tjänstefel blev hen ”utköpt” i juni 2016 med stressreaktion som följd.
Projektet Med lagen som verktyg drivs av Independent Living institute med stöd från Arvsfonden
Hoppas förresten att ni gillar den nya loggan! Den ska utstråla att Independent Living-rörelsen (i:et) arbeta med lagen (vågen som idag väger snett) som ett verktyg.
Independent Living Institute har tillsammans med STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige) lämnat in ett remissvar angående utredningen om förslag till ändring i diskrimineringslagen (2008:567).
Vi stöder förslaget att ta bort undantaget för företag med färre än tio arbetstagare, men understryker att den stora frågan är avsaknad av rättspraxis kring vilka åtgärder som är skäliga under olika omständigheter.
Vi anser att regeringen borde inrätta en pilotfallsfond med ett reellt inflytande från berörda för att bidra till en snabbare utveckling av rättspraxis.
Dessutom bör diskrimineringslagen ändras så att parterna bär var sin del av rättegångskostnaden, om det inte uppenbart saknas skälig anledning att pröva tvisten.
Denna artikel handlar om ett diskrimineringsmål där Försäkringskassan år 2006 nekade en arbetssökande med synnedsättning anställning. DO drev ärendet i Arbetsdomstolen med dom 2010.
Foto: Jan Pilotti
För tio år sedan sökte Marie-Louise Jungelin jobb som utredare av sjukskrivningsärenden på Försäkringskassans kontor i Huddinge. Hon blev uttagen till intervju och berättade då om sin synskada och de hjälpmedel som finns för att bland annat arbeta med så kallade skärmläsare.
När Försäkringskassan ringde upp medgav de att Marie-Louise, som är utbildad jurist och tidigare arbetat med liknande uppgifter inom Polisen och Folksam, uppfyllde kraven på kompetens och erfarenhet. Men hon kunde inte få jobbet eftersom det ärendehanteringssystem (ÄHS) som Försäkringskassan använder inte fungerar ihop med skärmläsare. (Skärmläsare är program som omvandlar digital information till tal eller punktskrift. Detta fungerar i stort sett för alla datorer, mobiler och så vidare – men alltså inte i det system Försäkringskassan har byggt upp för att administrera sina ärenden.)
Marie-Louise minns hur arg hon blev.
—Hur kan man säga att någon är kvalificerad för ett jobb och sedan att man inte får det för att man inte ser?
Även om hon förstod att hon inte skulle få jobbet ville hon genom att anmäla det offentligt visa att hon inte tyckte det var ok att människor med funktionsnedsättning behandlas på det här sättet.
Anmälan
Det är i första hand det fackförbund man tillhör som ska driva arbetsmarknadstvister. När facket inte vill ta sig an ett fall kan Diskrimineringsombudsmannen driva fallet.
— Mitt fackförbund sa att det här var för svårt att driva, säger Marie-Louise Jungelin. Hon gick då ur facket i protest och anmälde händelsen till dåvarande Handikappombudsmannen.
Processen började med ett möte på Försäkringskassan för att se om det gick att komma överens. Efter ett helt år kom definitivt besked från Försäkringskassan om att de inte tänkte anställa henne. När Handikappombudsmannen gick upp i den nya samlade Diskrimineringsombudsmannen (DO) år 2009 övertogs ärendet av DO. Talan väcktes (stämning) i Arbetsdomstolen med krav på 70 000 kr i skadestånd (i Diskrimineringslagen som trädde i kraft 2009 är skadestånd ersatt med diskrimineringsersättning).
Rättsläget
Eftersom själva diskrimineringshändelsen inträffade före 2009 bedömdes den enligt 1999 års lag (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder. Inget väsentligt har ändrats i den nya Diskrimineringslagen när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det var och är förbjudet att missgynna arbetssökande med funktionsnedsättning genom att med hänvisning till funktionsnedsättningen behandla någon sämre än andra. För att arbetssituationen ska bli jämförbar med andra är arbetsgivaren skyldig att väga in skäliga stöd- och anpassningsåtgärder.
I propositionen till lagen (1997/98:179) står att arbetsgivare inte får ”fästa avseende vid en persons funktionshinder om det är möjligt och skäligt att genom stöd- och anpassningsåtgärder eliminera eller reducera funktionshindrets inverkan på arbetsförmågan till en nivå där de väsentligaste arbetsuppgifterna kan utföras”. Att neka någon anställning till ett jobb där funktionshindret kan hanteras genom skäliga anpassningsåtgärder är alltså diskriminering.
Anpassningsåtgärder kan till exempel vara hjälpmedel, justeringar av arbetsplatsen, ändringar i arbetsorganisation, arbetstider eller arbetsuppgifter. Arbetsgivare är skyldiga att anpassa arbetsplatsen, men åtgärderna får inte innebära en oproportionerligt stor börda för arbetsgivaren och måste vara rimliga i förhållande till betalningsförmåga, anställningstiden, möjligheten att införa åtgärden på arbetsplatsen och dess inverkan för personen med funktionsnedsättning och dennes arbetsförmåga.
Rättegången
Diskrimineringsombudsmannen utsåg advokat Anders Karlsson till juridiskt ombud. Med som bisittare fanns också en jurist från DO. Anders Karlsson fick fria händer och drev som huvudargument att det fanns möjligheter att sätta Marie-Louise i en jämförbar situation med arbetstagare utan funktionsnedsättning genom anpassning av arbetssituationen. DO tog in experten Michael Larsson som visade hur man kunde programmera om ÄHS till att fungera med skärmläsare.
—Systemet använder många fönster på skärmen samtidigt, men är inte omöjligt att anpassa, säger han.
En alternativ metod var att skriva ut handlingar (ca 20 per dag) från ÄHS och sedan skanna dem. En svårighet utgjorde handskrivna ansökningar och läkarintyg som enligt en bedömning år 2006 utgjorde tio procent av arbetstiden. Michael Larsson menade att arbetssituationen till stora delar gick att anpassa. De få arbetsuppgifter som krävde syn kunde lösas med ett personligt biträde, en tjänst som dessutom bekostas av Arbetsförmedlingen och inte av arbetsgivaren.
Ett annat argument DO förde fram var att det redan fanns anställda på Försäkringskassan med motsvarande funktionsnedsättning på liknande arbetsuppgifter. Dessutom var Försäkringskassan vid den här tiden en så kallad sektorsmyndighet med ett särskilt ansvar att genomföra funktionshinderspolitiken.
—Borde man inte då föregå med gott exempel och anställa personer med funktionsnedsättning? undrar Anders Karlsson.
Motparten
Det gäller för parterna i en domstolsförhandling att övertyga domarna om sin sak. I diskrimineringsfall ska först den klagande arbetstagaren visa att det antagligen skett en diskriminering. Motparten ska sedan bevisa att diskriminering inte skett. Försäkringskassans huvudargument var att ÄHS bara skulle fungera om det gjordes om i grunden. Detta var orimligt och alltför kostsamt och tidskrävande. Enligt Försäkringskassans inkallade ”IT-produktspecialist” skulle en sådan omprogrammering ta 20 000 arbetstimmar och kosta 10 till 15 miljoner.
En annan av de tekniska experter Försäkringskassan kallade in var Emil Jansson från företaget Polarprint. Det han minns idag är att han pratade om svårigheterna med att skanna in handskrivna dokument.
—Det finns fortfarande inget program som kan känna igen all handskriven text, säger Emil Jansson.
Försäkringskassans resonemang gick ut på att stöd- och anpassningsåtgärder inte kunde skapa en arbetssituation där Marie-Louise Jungelin kunde utföra de arbetsuppgifter som ingick i tjänsten. Personligt biträde avfärdades med att man inte kan ”anställa två personer för att utföra en persons arbetsuppgifter”.
Domen
Grundfrågan i domen (AD 13/10) från februari 2010 är hur långt en arbetsgivares skyldighet att anpassa arbetsplatsen sträcker sig. När blir anpassningar så omfattande och därmed orimliga att det faktiskt blir ok att neka någon med funktionsnedsättning jobb trots rätt kompetens?
Arbetsdomstolen menade att man visserligen kan ställa höga krav på Försäkringskassan, men den anpassning som Arbetsdomstolen förstod som nödvändig var en total omprogrammering av ÄHS och det bedömdes som oskäligt. Att helt anpassa arbetssituationen så att den blev jämförbar med andra ansågs så omständligt att detta inte kunde krävas av Försäkringskassan. AD gick alltså på motpartens linje och ansåg inte att det varit fråga om diskriminering.
I backspegeln
Som jurist förstod Marie-Louise Jungelin turerna i processen, men tyckte också det var lite frustrerande att vara så kunnig. Hon hade gärna varit mer delaktig, inte minst med sina kunskaper om funktionshinder och tillgänglighet. Nu var det ombudet som förde talan och hon hade bara rätt att svara på direkta frågor. Hon är övertygad om att antalet arbetstimmar spökade för domstolen. Hon tycker att det är absurt att en förändring av systemet i arbetstid skulle ta elva år (=20 000 arbetstimmar) att genomföra.
—Både ombudet och rätten borde ha ifrågasatt detta.
Anders Karlsson säger att Försäkringskassans egen utredning om stöd och tekniska lösningar hade stora brister.
—I rätten bevisade de inte att våra förslag på anpassningar inte skulle fungera, säger han. De gick inte in på det konkreta fallet och levde därmed inte upp till sin bevisbörda. Det borde domstolen ha insett.
När han lämnade förhandlingen hade han därför stora förhoppningar att vinna målet. Så blev det alltså inte. Med facit i hand tycker han att han borde ha visat på möjliga anpassningar ännu tydligare.
—Kanske skulle våra experter praktiskt ha visat upp hur hjälpmedel och anpassningar fungerar för synskadade, funderar han. Det är en pedagogisk uppgift att visa detta inför domare som sällan är insatta i tekniska detaljer.
Experten Michael Larsson berättar att han bara fick frågor och inte möjlighet att visa upp något i rätten. Men han är osäker på om det skulle ha hjälpt.
—Det är inte många som förstår vad det innebär att ”scripta Jaws till att läsa fönster” eller arbeta med kortkommandon och tal.
Michael Larsson skulle ha velat ha mer förhandsinformation och bättre möjlighet att testa Försäkringskassans ÄHS och skannerfunktioner i förväg. Han hade också gärna träffat redan anställda med synnedsättning inne på Försäkringskassan.
Både Marie-Louise och Anders Karlsson tror att domen idag hade blivit densamma i Arbetsdomstolen, men en annan i en allmän domstol. Anders Karlsson anser att Arbetsdomstolen just i diskrimineringsmål inte dömer på ett lika juridiskt stringent sätt som de civilrättsliga domstolarna tingsrätt och hovrätt.
—Den här domen var ett exempel på det.
(Arbetsdomstolens ”intresseledamöter” som utses av fackförbund och arbetsgivarorganisationer var i majoritet i domstolen vid den här domen. Den ordningen har ändrats med 2009 års lag och numera ska juristdomarna utgöra majoritet i diskrimineringsmål.)
Att förändra samhället
Tio år har gått sedan Marie-Louise Jungelin nekades jobb på Försäkringskassan. Under den tiden har hon hunnit tänka mycket (och bytt efternamn) och lagt de här händelserna bakom sig. Men hon ångrar inte sin anmälan.
—Om alla bara knyter näven i byxfickan och klagar inför sina närmaste kommer ingenting att förändras i samhället, säger hon.
Hon ville på lång sikt göra det enklare att få jobb – för henne själv och för andra människor med funktionsnedsättning, till exempel vänner och de egna barnen.
—Om man bara tänker på sig själv kanske man inte ska driva process. Skadan är ju på sätt och vis redan skedd och utsikterna att vinna inte så stora, säger hon.
Ändå tycker hon att fler borde anmäla. Nya fall måste komma upp. Att skicka in en anmälan är gratis och görs enkelt på nätet.
—Låt bara ilskan gå över först och skriv på ett sakligt sätt, är Marie-Louise råd. Även om man förlorar är det viktigt att otillgänglighet och diskriminering debatteras i såväl domstolar som i media.
—Själva utslaget brukar folk glömma – om det inte är ett jättestort skadestånd – däremot inte debatten, säger Marie-Louise Jungelin.
Hon är trots allt glad att hennes fall togs upp.
—Det är få diskrimineringsärenden som överhuvudtaget går så långt, och många ansåg faktiskt att jag hade rätt.
Hon tycker att funktionshindersrörelsen borde rusta sina medlemmar bättre. Medlemmarna behöver kunskap om hur man tar tillvara på sina rättigheter, hur och var man anmäler, när man kan stämma själv, i grupp eller via ombud, vilka saker som är värda att gå vidare med och vilka man ska släppa.
—Även fackförbunden borde utbildas och få stöd av funktionshindersrörelsen, tycker Marie-Louise Jungelin. Man ska inte behöva lämna sitt fackförbund bara för att de inte har tillräckliga kunskaper om funktionsnedsättning och diskriminering. Sådan kunskap behövs även hos advokater och domare, tycker hon.
Att bli en offentlig person
Marie-Louise Jungelin tror att en enda person kan åstadkomma stora förändringar.
—Genom att bli en känd person bakom ett problem kan man visa på den diskriminering som finns i samhället. Men var och en måste avgöra hur mycket man vill utsätta sig för och hur offentlig man vill bli. Fast brinner man för något är det värt att bli en offentlig person för det, säger hon.
En intrikat fråga är om det får negativa konsekvenser för arbetssökandet att driva process. Marie-Louise anser att hon hade haft enklare att få jobb om hon vunnit.
—Då hade man kunnat förvänta sig att arbetsgivarna tar ansvar för tekniken på ett annat sätt.
Hon tror ändå inte att domen avskräckt några arbetsgivare från att anställa henne. Hon funderar faktiskt på att söka ett liknande jobb igen och se om det hänt något på tio år. Blir hon nekad skulle hon anmäla igen.
Men att gå till domstol är inte alltid det mest effektiva. När till exempel högskoleprovet kom kunde inte Marie-Louise Jungelin göra det eftersom det inte fanns i punktskrift. Hon ringde då Expressen och det blev en stort uppslagen nyhet. Sedan dröjde det inte länge förrän provet fanns i punktskrift. Hon har också jobbat för att det ska gå att hämta och lämna barn med färdtjänst och att Stockholms statsteater ska låta ledsagare få gå med utan att betala.
—I det här fallen handlar det mer om dialog och logiskt resonemang.
Myndigheternas ansvar
Både Anders Karlsson och Marie-Louise Jungelin menar att Försäkringskassan – vars uppdrag är att stödja människor med funktionsnedsättning att komma ut i arbetslivet, bland annat med arbetshjälpmedel – själv ska ta ett större ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning.
—Med sina 14 000 anställda och mängder av arbetsuppgifter borde det inte vara något problem att utforma tjänster som fungerar för människor med funktionsnedsättningar, säger Marie-Louise. Det finns dessutom mycket stöd för arbetsgivare. Hjälpmedelsexperten Michael Larsson tycker till exempel att myndigheten i rätten framförde en märklig syn på personligt biträde.
—Det räcker ju ofta med en kollega som ställer upp några minuter om dagen, säger han.
Marie-Louise Jungelin förstår att it-system inte byts över en natt, men undrar vilka drivkrafter som finns att skaffa tillgängliga produkter när man köper nytt.
—Är det inte en form av strukturell diskriminering att skaffa system som utestänger människor med funktionsnedsättningar från att arbeta?
Hon hoppas att reglerna för upphandling skärps så att otillgängliga system överhuvudtaget inte får köpas in.
—Dessutom blir det billigare att köpa rätt från början jämfört med att tvingas göra anpassningar i efterhand.
ÄHS finns kvar
Marie-Louise berättar att hon har arbetat på stora arbetsplatser där tekniken fungerar med skärmläsare. Hon känner också personer med synnedsättning som arbetar med journalsystem inom vården utan större problem. Det verkar alltså vara just Försäkringskassan som har ett särskilt otillgängligt system.
Men hur ser myndigheten själv på detta? Pia Stider är verksamhetsutvecklare på Försäkringskassans HR-stab (personalavdelning). Hon berättar att Försäkringskassan arbetar med likabehandlingsplaner och normförändring. Myndigheten har också deltagit i ett statligt praktikantprogram för personer med funktionsnedsättningar. Men ÄHS används fortfarande, ett system med mer än 15 år på nacken.
—Det har byggts upp internt och det är en stor apparat att byta ut det, säger Pia Stider. Det finns i dagsläget inget datum för när ÄHS ska bytas ut.
Nu införs visserligen en webbaserad plattform för många tjänster, men inte heller den har hittills fungerat fullt ut med hjälpmedel. Försäkringskassan samarbetar i detta med företaget Funka som har analyserat problemen. Nya system ska uppfylla krav i myndighetens egna ”Gemensamma egenskapskrav”.
—Det är tråkigt att vi inte kunnat möjliggöra arbete för fler personer med synnedsättning, säger Pia Stider och medger att Försäkringskassan har långt kvar.
Jungelins fall kom upp 2006. Sedan dess har Sverige infört en ny diskrimineringslag, ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (där artikel 5 handlar om icke-diskriminering och artikel 27 om rätten till arbete) och 2015 infört bristande tillgänglighet som diskriminering. Ändå har Försäkringskassan inte beslutat om att införa ett tillgängligt ärendehanteringssystem.
— Staten borde vara föredöme och vägvisare, inte utestänga personer med funktionsnedsättning genom otillgängliga it-system, avslutar Marie-Louise Jungelin.
/Emil Erdtman
I kommande artiklar följer vi ärendets väg till FN (utlåtande 2014) och möter en person med synnedsättning som sökt jobb på Försäkringskassan hösten 2016.
Hur kan funktionshinderorganisationer främja och skydda mänskliga rättigheter med hjälp av strategisk processföring?
Det räcker inte att ha rätt. Det gäller också att få rätt. Men hur ska en funktionshinderorganisation eller annan människorättsorganisation som vill förbättra situationen för sin målgrupp arbeta strategiskt med rättsfall? Strategisk processföring innebär att en organisation eller individ tar sig an ett rättsfall för att åstadkomma en bredare samhällsförändring.
Fler organisationer borde jobba med strategisk processföring
Ett rättsfall kan skapa förändring om det leder till att lagar, policyer eller praxis påverkas. Det kan också ske en förändring genom att rättsfallet belyser en orättvisa, höjer medvetenheten eller på annat sätt bidrar till en bredare förändringsprocess i samhället. Om argumenten är genomtänkta kan de dominerande makthavarnas perspektiv utmanas.
Enskilda rättsfall kan när de drivs effektivt ha ett stort juridiskt och politiskt genomslag oavsett hur det juridiska resultatet blir i slutändan. I samspel med mediebevakning kan fall som förloras ändå leda till lagändringar eller ökad medvetenhet i frågor som på sikt leder till andra förändringar.
Strategisk processföring bör användas som en del i ett bredare och djupare förändringsarbete och inte endast som ett mål i sig. Många jurister är vana vid att tänka enbart utifrån det fall de har framför sig. Det kan göra det svårt att se den roll som fallet kan spela i den samhällsprocess det är en del av.
Det bredare arbetet kan innefatta:
politiskt lobbyarbete.
utbildning och insatser för att höja medvetenheten bland allmänheten och beslutsfattare.
användning av media för att höja kunskapsnivå och sprida juridisk information.
påverkansarbete gentemot globala forum (t ex FN:s världskonferenser).
Bredare kampanjmetoder har en särskild tyngd i situationer när det är osäkert om domarna kommer att följas.
För- och nackdelar med strategisk processföring
Strategisk processföring har både för- och nackdelar. När det hanteras på ett bra sätt och under lämpliga omständigheter kan strategisk processföring bidra till reella förändringar som har positiva effekter för många människor. Men processföring är inte den enda taktiken och inte alltid den lämpligaste metoden.
Fördelar
Med hjälp av strategisk processföring kan viktiga prejudikat som påverkar rättspraxis skapas, vilket i sin tur leder till en ändring av de rådande normerna.
Sidoeffekter som medial uppmärksamhet och annan påverkan på den offentliga debatten kan höja medvetenheten hos allmänheten, den aktuella målgruppen och beslutsfattarna.
Om man förlorar på grund av att lagen är bristfällig kan detta klargöra behovet av och bidra till ett tryck för förändringar i lagen.
En organisation kan driva fall åt en individ som part eller agera som ombud. En organisation kan också ta på sig att bekosta ett ombud. Om organisationen agerar som ombud eller bekostar sådant kan organisationen också välja att stå för motpartens rättegångskostnader om det blir aktuellt.
Det finns också jurister som kan förmås att ställa upp för ett mindre arvode eller pro bono (för den goda sakens skull). Om ersättningskravet sätts lågt och därmed drivs som ett s k småmål, kan man också undvika att bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader vid en förlust.
Nackdelar
Processföring är kostsamt och kan ställa stora krav på begränsade resurser.
Om man misslyckas kan det leda till att individen som fallet drivs åt blir skyldig att betala motpartens rättegångskostnader.
Till sin natur är processföring osäkert. Därför kan man inte garantera ett positivt resultat för anmälaren.
Ett misslyckat fall kan leda till negativ publicitet som kan riktas mot organisationen och/eller individen.
Ibland är strategisk processföring inte den bästa handlingslinjen. Det gäller till exempel om det saknas tillräckligt bra fakta eller om klienten inte skulle orka med trycket som en process kan innebära. För såväl individ som organisation kan det då vara lämpligare att driva frågan på andra sätt.
Strategisk processföring bör inte ses som ett mål i sig, utan som en del av en förändringsstrategi där andra verktyg också är viktiga. För politisk påverkan kan mobilisering, demonstrationer, lobbyarbete och medial uppmärksamhet ibland vara effektivare eller vara nödvändiga komplement.
Föreningen Med lagen som verktyg ger ekonomiskt och juridiskt stöd till för minimera de individuella riskerna.
Krav på organisationen
Innan man tar sig an ett strategiskt fall bör organisationen överväga inte bara om fallet har ett gångbart juridiskt innehåll, utan också om frågorna i fallet passar med organisationens syfte och målsättningar. Om inte, är det möjligt att fallet bör hanteras eller drivas av en annan organisation.
Följande faktorer bör vägas in:
Organisationen: Vilka är organisationens målsättningar, expertområden och kapacitet? Passar strategisk processföring inom ramen för dessa?
Rättsfallet: Stödjer de fakta som finns i fallet den juridiska sakfrågan och den systemförändring som man eftersträvar?
Domstolen: Finns det ett lämpligt forum (domstol) där fallet kan drivas? Om ja, i vilken domstol eller forum ska fallet inlämnas?
Kapacitet och expertis
Checklista för organisationen som vill jobba med strategisk processföring:
Har organisationen tillgång till jurister med lämpliga färdigheter och kunskaper som behövs för att driva fallet?
Finns det några intressekonflikter i förhållande till parterna eller andra intressenter?
Hur sannolikt är det att man kommer att vara tvungen att betala motpartens kostnader om man förlorar?
Vilka preskriptionsregler gäller i fallet?
Har organisationen kapacitet att upprätthålla sitt rykte och det stöd man får vid en offentlig eller politisk backlash?
Har organisationen kapacitet att hantera påverkansarbete via till exempel medier och utbildningar?
Har organisationen tillräckligt med resurser, till exempel via den egna budgeten eller försäkringar, och/eller annat stöd för att ta sig an fallet?
Med hjälp av tydliga målsättningar kan en människorättsorganisation även med begränsade resurser försöka styra var det största genomslaget kan uppnås.
Strategiska processer krävs för att utmana status quo
Krav på rättsfallet
Fakta som ligger till grund för föreslagna fall ska:
ge stöd till det som lagen kräver.
tydliggöra den orättvisa som organisationen vill sätta fokus på.
stödjas av adekvat och tillgänglig bevisning.
Klienten
Den person för vilket fallet drivs bör vara en ”ideal” klient så att orättvisan framträder på ett tydligt sätt. I strategiska fall är det önskvärt att klienterna och organisationen delar samma målsättningar. Detta är inte alltid fallet. Klienten vill kanske i första hand lösa mer personliga problem och ser bredare rättvisa eller reformer som sekundärt. För en organisation handlar däremot strategisk processföring om att uppnå en bredare samhällsförändring genom det enskilda fallet.
Processföring kan dra ut på tiden och utgöra en tung belastning för klienten, i synnerhet när fallet har ett massmedialt fokus och/eller gäller känsliga och personliga frågor. Om en klient inte har ett intresse i att driva den större rättvisefrågan eller tappar intresset under tiden, kan denne gå med på en tidig förlikning eller helt enkelt avsluta fallet.
Motparten
Det är också viktigt att väga in faktorer om motparten, till exempel:
Väsentliga svagheter och styrkor i motpartens fall.
Vilka möjligheter kan uppstå eller potentiella hot som kan bli ett resultat av att fallet drivs.
Vikten av fallet för motparten och de som stödjer motparten.
Vid en grupptalan måste man vara medveten om det är några relevanta eller väsentliga gruppmedlemmar som saknas.
Krav på domstolen
När en MR-organisation överväger strategisk processföring ska effektiviteten hos forumet i vilket frågan kommer att drivas tas med i bedömningen. Det juridiska systemet kan ibland vara ineffektivt eller sakna mottaglighet för juridiska argument som utgår från mänskliga rättigheter.
Domstolen ska ha jurisdiktion, det vill säga ha makten att döma i fallet. Den ska helst vara så oberoende och objektiv som möjligt. Begränsningar i domstolens makt samt fördomar som finns i domstolen (och i samhället) bör man ta hänsyn till när processtrategin konkretiseras.
Inför en domstol krävs i princip att fallet innehåller en juridisk fråga och/eller en överträdelse av juridiskt erkända rättigheter. Om en sådan fråga eller överträdelse saknas kan inte frågan lyftas till en domstol. Strategisk processföring är då inte ett alternativ.
Det kan också vara värdefullt att överväga andra institutioner än domstolar, till exempel en ombudsman, nationell institution för mänskliga rättigheter, sanningskommission eller annat administrativt organ. Om det saknas ett effektivt forum i det egna landet kan organisationer undersöka om det finns regionala överstatliga eller internationella forum som är tillgängliga och lämpliga.
Vissa juridiska system tillåter externa organisationer att intervenera i pågående rättsfall som en ”vän till domstol”, med s k amicus curiae-inlagor. Europadomstolen för mänskliga rättigheter tillåter inlämning av sådana inlagor från organisationer i det civila samhället. Man behöver då inte hitta ett enskilt fall utan kan strategiskt välja ut pågående rättsfall för att göra sin röst hörd.
Internationella möjligheter
Jurister som överväger att ta sig an strategiska processer bör vara medvetna om de mellanstatliga eller överstatliga instanser som kan användas. Samtidigt finns det ofta krav på att de nationella möjligheterna först har uttömts innan man inlämnar klagomål till ett regionalt överstatligt eller internationellt forum.
Beroende på jurisdiktionen (domstolens behörighet) över fallet finns det olika regionala överstatliga forum som man kan överklaga till. European Court of Human Rights (Europadomstolen för mänskliga rättigheter) är ett sådant. I vissa fall kan man även överklaga till EU-domstolen.
Exempel på internationella organ som tar emot klagomål är konventionsorgan eller kommittéer som övervakar implementeringen av FN:s konventioner, t ex Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) eller Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Det är viktigt att kolla upp om staten i fråga har accepterat möjligheten att inlämna enskilda klagomål.
Även om organisationen inte har möjlighet att överklaga till ett mellanstatligt eller överstatligt organ är det viktigt att känna till hur internationell rätt kan åberopas i nationella domstolar. Det blir allt viktigare att hänvisa till konventioner och internationell rätt även lokalt. Även i Sverige är det viktigt att bygga juridiska argument på och utifrån internationella mänskliga rättigheter. Det är bara så de kan få ett verkligt fotfäste.
