RÄTTSPRAXIS: Rättsprocesser om funktionsdiskriminering

Lagen som verktyg har samlat och sammanfattat den rättspraxis som tills idag (februari 2018) finns när det gäller diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Det gäller främst diskrimineringsformerna direkt och indirekt diskriminering samt bristande tillgänglighet. Vi har även tagit med några internationella domar och ett par som inte handlar om funktionsnedsättning men som ändå har relevans för förståelsen av funktionsdiskriminering – det vill säga all diskriminering som har samband med funktionsnedsättning.

Innehåll

Tingsrätter

DO mot Vara kommun

Skaraborgs tingsrätt: Mål nr T 2447-16

Göta hovrätt Mål nr T 1773-17 avd. 3.

En elev med funktionsnedsättning, som använder rullstol, anmälde till DO att hans skola Nästegårdsskolan i Vara kommun sedan lång tid har bristfälliga rullstolsramper och tunga dörrar. Vid en dörr var han tvungen att ha ett hjul utanför kanten och balansera för att öppna dörren. Han har vid olika tillfällen ramlat av branta ramper och gjort illa rygg och svanskota. Vid en ramp fanns en fast bänk som han tvingades slå smalbenen mot för att stanna på väg ner. Eleven uppgav i rätten att han känt sig rädd och ledsen, mått dåligt och känt sig mindre värd på grund av den bristande tillgängligheten i skolan. Det har tagit energi och gått ut över inlärningen.

DO lämnade in en stämningsansökan till Skaraborgs tingsrätt den 11 juli 2016 och yrkade på att kommunen ska betala 75 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven. I huvudförhandlingen den 3 maj 2017 argumenterade DO att kommunen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att eleven ska komma i en jämförbar situation med andra elever på skolan. Kommunen menade att den tvingats prioritera att åtgärda läckande tak och dåliga fönster. Det var dessutom osäkert hur länge skolan skulle finnas kvar.

Skaraborgs tingsrätt prövade i domen om eleven försatts i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning, och fann att elevens skolgång påverkats negativt av de brister som funnits avseende ramper, vilplan och dörröppnare. För att på ett säkert sätt få tillgång till skolans lokaler var han beroende av hjälp från kamrater eller personal som öppnade dörrar. Därmed fann tingsrätten att han inte försatts i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning. Han hade kunnat delta i skolans undervisning, men har kränks i och med “obehag och oro inför den bristande tillgängligheten”.

Tingsrätten prövade därefter om kommunen underlåtit att vidta skäliga åtgärder som hade gjort skolan tillgänglig och försatt honom i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning. Omständigheterna att kommunen prioriterat andra insatser samt att det rådde osäkerhet kring skolans fortlevnad antogs inte som acceptabla skäl för kommunen att underlåta att vidta skäliga åtgärder. Kommunen hade dessutom vetat om bristerna under tiden som löpt från den 1 januari 2015 till slutet av vårterminen 2016. Tingsrätten fann därmed att kommunen inte vidtagit de åtgärder som kan krävas för att öka tillgängligheten på skolan.

Kommunens argument om ekonomiskt manöverutrymme accepterades inte heller som skäl för att inte vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet. Tingsrätten fann att eleven utsatts för diskriminering i form av bristande tillgänglighet enligt 1 kap 4 § 3 p. DL i strid mot diskrimineringsförbudet i 2 kap 5 § gällande utbildning. Han var därmed berättigad till diskrimineringsersättning av kommunen för den kränkning som diskrimineringen innebar för honom enligt 5 kap 1 § DL.

Kommunen ska enligt tingsrätten betala 30 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven. DO överklagade domen den 14 juni 2017 och vidhöll sitt yrkande om att diskrimineringsersättningen ska fastställas till 75 000 kr. Hovrätten har meddelat prövningstillstånd vilket innebär att en ny huvudförhandling kommer att hållas i Göta hovrätt.

Lagen som verktyg bedömer att det är positivt för diskrimineringsskyddet att rätten inte accepterade kommunens argument om ekonomiskt manöverutrymme som skäl för att inte vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet, men saknar utförliga resonemang om diskrimineringsersättningens storlek.

DHR mot Region Gävleborg

Gävle tingsrätt Mål nr T 240-16, enhet 1.

Lars-Göran Wadén, som använder rullstol på grund av funktionsnedsättning, anmälde till DO den 2 januari 2015 att han inte kunde komma ombord på en buss inom Region Gävleborgs kollektivtrafik. Det hände dagen efter att den nya regleringen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i diskrimineringslagen trädde i kraft.

Efter ungefär ett år av utredning avslutade DO ärendet utan rättsliga åtgärder. Wadén tog då ärendet till den funktionshinderorganisation där han är medlem, DHR. Lagen som verktyg har skrivit om hur DHR övervägde för- och nackdelar med att driva ärendet rättsligt i eget namn, och kom fram till att det var ett strategiskt viktigt fall att driva. Tillgänglighet i kollektivtrafik är en fråga som förbundet länge drivit. DHR kollade så att deras ansvarsförsäkring täckte eventuell förlust i processen och anlitade ett juridiskt ombud som driver saken i domstol.

Under huvudförhandlingen den 8 december 2016 kom parterna överens om att hänskjuta ett par frågor till HD. Prövningstillstånd meddelades för frågan om Region Gävleborg hade tillhandahållit en tjänst till Lars-Göran när han skulle resa med kollektivtrafiken.

Svaret som kom den 21 december 2017 klargjorde att både regionen och bussbolaget är likställda i frågan om ansvar för att diskriminering inte skett i fallet. HD fäste särskild vikt vid att den som vill använda tjänsten kollektivtrafik köper biljett och får information om kollektivtrafiken från regionen. Gävle tingsrätt kan nu gå vidare i processen och pröva huruvida diskriminering skett.

DO mot Försäkringskassan

Stämning 2016-12-29 för otillgänglig webbtjänst hos Försäkringskassan

Den 29 december 2016 stämde DO Försäkringskassan för bristande tillgänglighet efter att en kvinna med synnedsättning i anmälan ANM 2016/1554 uppgett att hon inte kunde ansöka om föräldrapenning via Försäkringskassans webbtjänst, eftersom den inte gick att använda med skärmläsare. DO argumenterar att detta är diskriminering eftersom det inte är godtagbart att tvingas be anhöriga om hjälp eller besöka ett av Försäkringskassans kontor för att utföra tjänsten. Väntar på dom i Stockholms tingsrätt.

Länk till DO:s sida om fallet Försäkringskassans webbplats

DO mot kvinnojouren Frida

Västmanlands tingsrätt: Mål nr FT 1340-17

En kvinna sökte skyddat boende på Socialtjänsten i Fagersta kommun som hänvisade till kvinnojouren Frida som kommunen hade avtal med. Där nekades kvinnan plats på grund av rädsla för smittorisk, eftersom hon var HIV-positiv. DO stämde den ideella föreningen Frida den 25 april 2017 och argumenterade att kvinnan missgynnats och behandlats sämre än andra i en jämförbar situation på grund av förmodad smittorisk som har samband med förmodad funktionsnedsättning. Kvinnojouren argumenterade först att kvinnan inte tillhörde dess målgrupp, eftersom hon inte utsatts för direkt våld utan bara hot. Västmanlands tingsrätt konstaterade i domen den 22 juni 2017 att kvinnojouren diskriminerat kvinnan på grund av funktionsnedsättning och satte diskrimineringsersättningen till 20 000 kr. DO yrkade inte på några rättegångskostnader.

DO mot Karolinska institutet (KI)

Stockholms tingsrätt Mål nr T 3905-15.

Målet handlar om en tandläkarstuderande kvinna som till följd av sin religiösa tro inte ville visa underarmarna. Hon bad därför om att få använda särskilda ”engångsärmar” under praktiken, men nekades. Frågan var huruvida kvinnan utsatts för indirekt diskriminering. Kravet på ärmlösa plagg gäller för alla studenter, men missgynnar särskilt de som av exempelvis religiösa skäl inte vill visa hud.

Tingsrätten fann i dom 16 november 2016 att studenten blivit diskriminerad och tillerkändes 5 000 kr i diskrimineringsersättning. Indirekt diskriminering ansågs föreligga, eftersom domstolen ansåg att frågan om tillämpningen av bestämmelsen om kortärmad klädsel inte var berättigad, lämplig eller nödvändig.

DO mot Keolis

Stockholms tingsrätt: Mål nr. T 12750-10

En kvinna, som använde rullstol, anmälde den 31 december 2009 (ANM 2009/42) att hon natten mot den 21 augusti 2008 skulle ta nattbuss 91 vid Stureplan i Stockholm, men att chauffören vägrade backa in till trottoarkanten så att hon kunde kliva på. Chauffören sa att personer med funktionsnedsättning skulle åka färdtjänst. DO stämde Keolis AB den 20 augusti och påstod att direkt och indirekt diskriminering samt trakasserier skett.

Stockholms tingsrätt fann i domen den 27 maj 2011 att kvinnan missgynnats genom att inte behandlas på samma sätt som andra, men friade Keolis från diskriminering efterson chauffören först inte hade sett kvinnan. Att han inte körde nära trottoarkanten hade därför inte med hennes funktionshinder att göra, utan med trafiksituationen. Det anfördes att han enligt säkerhetsföreskrifterna inte heller fick backa utan hjälp. Tingsrätten konstaterade att bristande tillgänglighet inte fanns i diskrimineringslagen (2011) och att kvinnan inte behandlats sämre än andra. De nedsättande orden var inte trakasserier eftersom kvinnan inte kunde visa att hon blivit kränkt.

DO mot Trygg-Hansa

Stockholms tingsrätt: Mål nr T 20377-09

En förälder anmälde den 22 mars 2007 (Ho 2007/371) till (dåvarande) Handikappombudsmannen att Trygg Hansa nekade dem att teckna ”sjukdomsdelen” på försäkringen ”Trygga barn” för ett fyra månader gammalt barn med hörselnedsättning. DO stämde den 22 december 2009 Trygg Hansa för diskriminering med krav på 100 000 kr i diskrimineringsersättning. Stockholms tingsrätt fann i domen den 18 mars 2011 att det inte var diskriminering, eftersom pojken inte hade behandlats sämre än andra barn med hörselnedsättning skulle ha blivit behandlade. Tingsrätten skrev att: ”Kriteriet jämförbar situation kan ha olika innebörd beroende på i vilken situation diskrimineringen påstås ha skett. Avgörande bör vara om det i det enskilda fallet kan anses vara rimligt och naturligt att olika individer behandlas lika.” Med hänvisning till att prop. 2002/03:65 s. 134 f. där nekande av försäkring enligt försäkringsteknisk riskbedömning inte omfattas av diskriminering bedömde tingsrätten att jämförelsen skulle göras med personer inom samma riskgrupp.

DO mot Bromölla kommun

Kristianstads tingsrätt: Mål nr T 2515-08

En familj i Bromölla anmälde den 1 oktober 2007 till (dåvarande) Handikappombudsmannen att deras son med Downs syndrom inte fått plats på önskad förskola, bland annat med motiveringen att det redan fanns ett barn med Downs syndrom där. HO stämde 2008 på 100 000 kr i skadestånd. DO tog över ärendet 2009 och argumenterade att pojken inte behandlats lika jämfört med hur barn utan funktionsnedsättning skulle ha behandlats. Kristianstads tingsrätt beslutade i domen den 22 mars 2010 att pojken inte diskriminerats, eftersom det inte är en rättighet att få önskad förskola. Rätten ansåg att den lämpligaste förskolan var den där det fanns material och utbildad personal samt en assistent med stor kunskap om och erfarenhet av barn med särskilda behov.

DO överklagade den 13 april 2010 till Hovrätten över Skåne och Blekinge som inte meddelade prövningstillstånd. DO överklagade då till Högsta domstolen som den 27 oktober 2010 meddelade att den inte gav prövningstillstånd.

Handikappombudsmannen mot Sturehof

Stockholms tingsrätt: MÅL nr T 27302-05

Svea Hovrätt: Mål nr T 7752-08

En kvinna med cp-skada anmälde till (dåvarande) Handikappombudsmannen och hon nekats inträde på restaurangen Sturehof i Stockholm. Vakterna trodde att hon var berusad fast hon inte druckit. HO argumenterade att professionella entrévärdar borde kunna skilja mellan nyktra och onyktra personer. Stockholms tingsrätt ansåg i sin dom den 15 september 2008 inte att Sturehof kunde dömas för diskriminering, eftersom entrévärdarna trodde att kvinnan var berusad och inte visste att hon hade en funktionsnedsättning.

HO överklagade domen, men Svea Hovrätt ansåg i sin dom den 2 juni 2009 inte heller att det fanns något samband mellan missgynnandet och funktionsnedsättningen eftersom den som diskriminerade inte var medveten om funktionsnedsättningen. Hovrätten konstaterade att det orsakssamband som ska föreligga mellan diskrimineringsgrunden och missgynnandet för att direkt diskriminering ska kunna åberopas inte funnits och att det därför inte handlat om direkt diskriminering enligt 1 kap 4 § st. 1 DL. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Hovrätterna

DO mot Sigtuna kommun

Tingsrätt: Mål nr T 5508-12

Svea Hovrätt: Mål nr T 5095-13

Ett par anmälde till DO den 16 februari 2011 (ANM 2011/274) att Sigtuna kommun tvångsomhändertagit deras nyfödda barn på grund av att mamman hade en psykisk funktionsnedsättning. DO bedömde att kommunen inte gjort en korrekt utredning och agerat utifrån en förutfattad mening om att personer med psykisk funktionsnedsättning inte kan ta hand om sina barn. DO stämde kommunen för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning den 17 juli 2012.

DO argumenterade att paret missgynnats genom att behandlas sämre än föräldrar utan funktionsnedsättning när de inte fick en saklig utredning. Kommunen hävdade att utredningen som gjorts varit gedigen, men lyckades inte övertyga rätten om att diskriminering inte skett. Processen i kommunen sattes igång på grund av funktionsnedsättningen och generaliserande, nedlåtande och kränkande uttryck om kvinnans funktionsnedsättning yttrades. Sådana uttalanden var enligt tingsrätten inte missgynnande i sig, men förstärkte bilden av en bristfällig utredning och kunde därmed vara missgynnande.

DO menade att en jämförbar situation kunde uppställas mot en hypotetisk person, medan kommunen hade en annan uppfattning. Starka skäl talade enligt tingsrätten för att andra personer med motsvarande behov i en jämförbar situation skulle ha behandlats bättre.

Paret har enligt rätten även kränkts enligt Europakonventionens artikel 8 om privat- och familjeliv och 14 om diskriminering. DO yrkade i tingsrätten på totalt 600 000 kr i diskrimineringsersättning. Attunda tingsrätt beslöt i dom i mål nr T 5508-12 den 24 april 2013 att kommunen skulle betala 200 000 kr. Kommunen överklagade till Svea hovrätt, som i dom i mål nr T 5095-13 den 11 april 2014 höjde beloppet till 450 000. Allvaret i diskrimineringen och konsekvenserna av den skulle enligt Hovrätten speglas i diskrimineringsersättningen.

DO mot If Skadeförsäkring

Stockholms tingsrätt: Mål nr T 9515-11

Svea hovrätt: Mål nr T 1912-13 (RH 2014:9)

En kvinna anmälde den 7 februari 2011 att hon 2009 försökt teckna en sjukförsäkring hos If Skadeförsäkring AB för sin dotter, som har medfödd hörselnedsättning. Ansökan avslogs utan att en individuell riskbedömning gjordes, bara en schablonmässig prövning utifrån att modern uppbar vårdbidrag. DO stämde If Skadeförsäkring den 23 juni 2011.

IF konstaterade att det generellt sett föreligger en förhöjd risk för försäkringsfall då barn erhåller vårdbidrag och att IF i enlighet med den så kallade kontraheringsplikten har rätt att vägra att teckna en försäkring för dottern. DO hävdade att försäkringsbolaget gjort sig skyldig till direkt diskriminering. DO ansåg att “[d]et bör inte vara tillåtet för försäkringsbolag att göra en riskbedömning på ett så ‘grovkalibrigt’ sätt som If har gjort,” och att IF:s agerande stred mot diskrimineringsförbudet för tjänster till allmänheten (2 kap. 12 § och 1 kap. 4 § DL).

Tingsrätten fann i dom den 28 januari 2012 att det inte var diskriminering, medan Svea hovrätt i sin dom den 8 oktober 2013 menade att modern missgynnats.

Missgynnande?

Svea Hovrätt noterade inledningsvis att försäkringsbolaget endast gjort en schablonmässig prövning av ärendet och att det inte är säkert att utgången skulle ha blivit annorlunda om en individuell riskbedömning vid prövningen av ansökan om barnförsäkringen gjorts.

Domstolen fastslog dock att mor och dotter missgynnats redan genom att en sådan prövning inte företagits. Det var således inte nödvändigt att det kritiserade förfarandet faktiskt fått någon praktisk eller ekonomisk konsekvens för den som ansett sig blivit utsatt för diskriminering.

Jämförbar situation?

Svea Hovrätt konstaterade att det rörde sig om en tjänst som erbjöds alla, men där vissa villkor skulle varit uppfyllda för att en sökande skulle kunna komma i fråga för försäkringsskydd. Jämförelsen skulle därför göras med allmänheten, alltså en bred jämförelsegrupp. Vid en jämförelse mellan dottern i målet och barn i allmänhet som uppfyllde kraven för försäkring (barn under 15 år som är bosatta i Sverige) kom rätten fram till att käranden behandlats sämre än vad barn och föräldrar i en jämförbar situation hade blivit behandlade.

Orsakssamband?

Försäkringsbolaget hävdade att alla personer som får vårdbidrag kan nekas sjukförsäkring och att det därför inte finns något orsakssamband mellan funktionsnedsättningen och den missgynnande behandlingen. Domstolen konstaterade att en funktionsnedsättning inte behöver vara det enda eller ens det avgörande skälet till den missgynnande handlingen. Det räckte med att diskrimineringsgrunden utgjorde en av orsakerna till den eventuella diskrimineringen för att ett orsakssamband konstaterades föreligga.

Domstolen konstaterade att ett orsakssamband inte enbart föreligger i sådana situationer då en person med anknytning till en särskild diskrimineringsgrund missgynnats. Även den person som står i relation till en individ som tillhör en i diskrimineringslagen skyddad grupp kan utsättas för direkt diskriminering. I detta fall hade även modern diskriminerats genom försäkringsbolagets handlande.

Svea Hovrätt resonerade även utifrån försäkringsavtalslagen 11 kap 1 § där försäkringsbolag i vissa situationer tillåts neka personer sjukförsäkring. Det betyder dock inte att schabloniserade riskbedömningar som strider mot diskrimineringslagens likabehandlingsprincip är tillåtna. Hovrätten konstaterade att både mor och dotter utsatts för direkt diskriminering, att diskrimineringen varit förbjuden och att försäkringsbolaget därför skulle betala diskrimineringsersättning om 75 000 kronor till vardera parten.

Högsta domstolen

Diskrimineringsersättningens kompenserande och preventiva syfte

NJA 2014 s. 499 I och II

Dessa två fall rörde olika omständigheter, men lade fast principer för hur diskrimineringsersättning ska beräknas. I fallen diskuteras diskrimineringsersättningens kompenserande och preventiva syfte. Det första handlade om en busschaufför som utsatt två resenärer för verbala och fysiska trakasserier som hade samband med etnicitet och religion. Det andra fallet handlade om att en homosexuell kvinna nekats att boka en tid på en vårdcentral med hänvisning till en särskild verksamhet inom landstinget för homosexuella kvinnor. I båda fallen konstaterades olaglig diskriminering.

I det första fallet fastslår domstolen att vid beräkningen av en diskrimineringsersättning ska hänsyn tas till allvaret i den överträdelse som skett, en bedömning som inte är helt okomplicerad eftersom många omständigheter ska beaktas. Domstolen ska bland annat se till överträdelsens art och omfattning, vari den diskriminerades intresse av att reglerna upprätthålls och dennes personliga upplevelse av kränkningen är av betydelse.

Ersättningens syfte är att försätta den skadelidande i samma läge som om den skadegörande handlingen inte hade inträffat. En utgångspunkt är att ersättningen måste stå i proportion till skadan, det vill säga kränkningens allvar. För att harmonisera ersättningsnivåerna vid likartade diskrimineringssituationer måste värderingen relateras till normerande ersättningsnivåer. Dessa ersättningsnivåer, som är återhållsamma i svensk rätt, kan därefter höjas eller sänkas beroende på omständigheterna i den enskilda situationen. När rätten ska bedöma en kränknings allvar tar den inte hänsyn till vad den enskilde faktiskt känt utan vad en fiktiv person i motsvarande situation haft anledning att uppleva. Rätten ska beakta de värderingar som råder i samhället vid denna objektiva bedömning av kränkningens allvar.

Rätten har även möjlighet att sätta ner en diskrimineringsersättning. Detta kan exempelvis ske om den diskriminerande parten utfört den kränkande handlingen utan att inse att denne begått en lagöverträdelse. Sådan var omständigheten i fallet rörande den homosexuella kvinnan.

I likhet med vad som gäller för upprättelseersättningen kan även preventionspåslaget, som är att jämföra med ett straff, justeras uppåt eller neråt beroende på omständigheterna. Utrymmet för att höja den allmänpreventiva ersättningen är ganska stort. I de situationer då försvårande omständigheter råder kan ersättningen komma att fördubblas. En höjning av preventionspåslaget kan komma i fråga då den diskriminerande parten, eller någon som denne velat gynna, dragit fördel av diskrimineringen eller då lagöverträdelsen ägt rum vid upprepade tillfällen. Vidare ska hänsyn även tas till den diskriminerande partens ekonomiska situation och förhållandet mellan parterna. En höjning av preventionspåslaget är även motiverat då den som diskriminerat innehar en särskild befattning och det finns skäl att förvänta sig en särskild omsorg från denne. Fallen har haft stor inverkan på bedömningen av diskrimineringsersättning.

HomO mot Restaurang Fridhem

Mål nr T 2100-05 NJA 2006 s. 170

En homosexuell kvinna blev ombedd att lämna en restaurang sedan hon pussat och kramat sin partner. I målet hade det inte framkommit annat än att restaurangens gäster vanligtvis var tillåtna att ge varandra ömhetsförklaringar och att den homosexuella kvinnan – som inte fått visa sin kärlek för sin partner av samma kön – därför blivit missgynnad. Målet avgjordes av Högsta domstolen som i dom NJA 2006 s. 170 fann att kvinnan diskriminerats och dömde ut skadestånd om 15 000 kr.

Skadestånd och Europakonventionen

Se till exempel NJA 2013 s. 842, NJA 2012 s. 211, NJA 2009 s. 463, NJA 2007 s. 584 och NJA 2005 s. 462 om skadestånd och Europakonventionen.

Arbetsdomstolen

DO mot Södertörns Högskola

AD Mål nr A 146/2016, dom nr 51/17.

Rickard Sahlin är Sveriges första döva juris doktor. Han avlade doktorsexamen 2004, och har sedan dess haft olika anställningar, bland annat på Södertörns högskola, men inte lyckats få någon tillsvidareanställning. Under hösten 2015 utlystes ett lektorat i offentlig rätt vid Södertörns högskola och under våren ansågs han vara den mest kvalificerade sökanden. Men tillsättningen av tjänsten avbröts med hänvisning till att det skulle bli för dyrt med de tolkkostnader som högskolan menade att anställningen var förknippad med. Richard Sahlin anmälde saken till DO (ANM 2016/1892) som stämde Södertörns högskola den 28 oktober 2016 med krav på 100 000 kr i diskrimineringsersättning. Tvisten gällde om staten brutit mot diskrimineringslagen genom att inte vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet för att Richard Sahlin skulle komma i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning – i detta fall tolktjänster.

Huvudförhandling hölls den 30 augusti 2017 och i dom AD nr 51/17 den 11 oktober 2017 fann AD att det inte var skäligt att kräva tolkkostnader för en heltidsanställd vid högskolan uppgående till ca. 520 000 kr per år. Utan tolk hade Richard Sahlin enligt AD inte sakliga förutsättningar för tjänsten. DO har angett att de ville få en “renodlad” prövning av kostnadsfrågan, varför de inte drev andra aspekter av händelseförloppet som kunde varit aktuella, exempelvis avtal med landstinget eller arbetsanpassning. Richard har kritiserat DOs processföring i en kommentar efter domen och Lagen som verktyg har i sin analys resonerat om man genom att föreslå andra alternativ hade kunnat undvika resonemangen kring enbart ekonomiska förutsättningar. Ofta finns det andra alternativ för att komma till rätta med bristande tillgänglighet. Sveriges Dövas riksförbund har tillsammans med flera organisationer lämnat in ett klagomål till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

DO mot Carlos-Mina

AD: Mål nr A 57/2015

En ung flicka, som arbetade på ett café, uppgav att hon behövt sitta i sin arbetsgivare knä under ett lönesamtal. Arbetsgivaren påstod att hans förslag var tänkt som ett skämt, och att han blivit förvånad när hon faktiskt satte sig hos honom utan att protestera. Han hävdade att han inte insett att behandlingen var kränkande och menade därför att han inte kunde bedömas vara skyldig till sexuella trakasserier.

AD konstaterade i sin dom 38/16 den 25 maj 2016 att det var bevismässigt oklart hur situationen initialt uppstått och att det inte är uteslutet att arbetstagaren självmant valt att sätta sig i arbetsgivarens knä, men konstaterade samtidigt det främmande i att en arbetstagare sätter sig i arbetsgivarens knä och att arbetsgivaren då borde ha korrigerat denna ovanliga situation. Trots att arbetstagaren inte klargjort att handlingen var kränkande fann AD att det var uppenbart att hon ”utsatts för ett oönskat beteende som kränkt hennes värdighet”. AD fastställde därför att arbetsgivaren gjort sig skyldig till sexuella trakasserier. Domen visar att det kan vara fråga om en kränkning trots att den utsatte inte uppmärksammat den trakasserande parten om att det rört sig om en kränkning.

Stora rättegångskostnader i AD

AD: Mål nr B 145/13, dom nr 57/15.

AD fann att arbetstagaren sagts upp på grund av arbetsbrist. Målet startade som en tvist om huruvida uppsägningen berodde på diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Tingsrätten fann att parterna skulle stå sina egna rättegångskostnader, men AD fann att talan från kärandens sida varit “ostrukturerad med omfattande inlagor innehållande resonemang i delar som inte haft någon direkt relevans för prövningen i sak. Därtill har en mängd handlingar som inte kommit att åberopas lämnats in. Sammantaget har D.P:s ombuds sätt att föra processen i Arbetsdomstolen föranlett merarbete för bolaget.” Därför dömde AD att käranden som förlorat målet skulle ersätta motparten för dess rättegångskostnader.

DO mot Veolia

AD: Mål nr A 170/2012, dom nr 78/13.

En bussförare anmälde till DO den 10 oktober 2011 att han sagts upp från sitt arbete på Veolia Transport Sverige AB i Linköping i september 2011 på grund av ”personliga skäl”. 2008 hade mannen fått en hjärninfarkt och genomgick därefter rehabilitering och arbetsträning vid sin arbetsplats. På grund av trötthet och ökad stimulikänslighet kunde han bara arbeta halvtid och behövde därför ett anpassat schema. Det kunde inte Veolia erbjuda. Inte heller någon omplacering – till exempel till andra arbetsuppgifter eller till annan stad – utreddes. DO stämde Veolia Transport Sverige AB och även Bussarbetsgivarna den 18 september 2012 och yrkade på diskrimineringsersättning om 150 000 kr och allmänt skadestånd om 100 000 kr. DO argumenterade att chauffören missgynnats av skäl som har samband med hans funktionsnedsättning och att Veolia inte övervägt lämpliga anpassningsåtgärder. Han har inte erbjudits anpassade scheman som andra och därmed behandlats sämre än andra i en jämförbar situation. Veolia ansåg sig inte kunna anpassa schemat och menade att chauffören hade svårigheter med vissa busstyper och miljöer, som då även behövde anpassas.

AD menade i dom nr 78/13 att schemaanpassning varit en skälig åtgärd, men att anpassningar av busslinjer och busstyper inte var det. AD gick på Veolias linje att det inte fanns andra möjliga arbetsuppgifter inom företaget vid tillfället och att inget annat schema var tillgängligt än tidiga morgnar.”I anställningen för bussförare hos Veolia ingår att köra buss på tidiga morgnar.” Schemat för ”tjänsterna” var redan lagt när chauffören skulle börja. AD fann därmed inte att uppsägningen stred mot diskrimineringslagen eller LAS och avslog DO:s talan.

Handelsanställdas förbund mot Coop

AD: Mål nr A 92/2011, dom nr 51/12.

En arbetstagare med funktionsnedsättning sades upp från Coop. Hennes fackförbund Handelsanställdas förbund drev fallet mot Arbetsgivarföreningen KFO och Coop Butiker & Stormarknader AB. AD tog ställning till om uppsägningen varit sakligt grundad eller om arbetsgivaren inte vidtagit skäliga stöd- och anpassningsåtgärder samt rehabiliterings- och omplaceringsåtgärder. AD kom i dom nr 51/12 fram till att uppsägningen skett på grund av arbetsbrist och att arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter inom rehabilitering, stöd- och anpassningsåtgärder samt omplacering. Saklig grund förelåg därför för uppsägningen och arbetsgivaren gjorde sig inte skyldig till diskriminering.

DO mot Hällbogruppen

AD: Mål nr A 15/2010, dom nr 25/11.

En arbetssökande inom Arbetsförmedlingens ”jobbgaranti” anmälde till DO (ANM 2009/1421) att han med hänvisning till sin synskada nekats praktik på ett gruppboende för personer med psykiska sjukdomar och missbruksproblem. DO stämde den 2 februari 2010 vårdföretaget Hällbogruppen på 150 000 kr i ersättning och argumenterade att han inte intervjuats på ett sådant sätt att arbetsgivaren fick information om hans förmågor. AD bedömde i dom nr 25/11 den 30 mars 2011 att mannen diskriminerats men att han inte hade sakliga förutsättningar för arbetet eftersom han enligt AD inte kunde utföra de väsentliga arbetsuppgifterna på gruppboendet. Kravet att vidta stöd- och anpassningsåtgärder konstaterades inte vara tillämpligt vid kortare praktik inom arbetsmarknadspolitiska program, men AD bedömde att inte heller sådana åtgärder skulle försätta mannen i en jämförbar situation med andra utan funktionsnedsättning.

DO mot Arbetsgivarverket

AD Mål nr A 268/09, dom nr. 91/10

Fallet handlade om en kvinna som sökt jobb som jobbcoach vid Arbetsförmedlingen. Tjänsten tillsattes av två yngre kvinnor och den äldre kvinnan – som inte blev kallad till intervjun – anmälde staten till DO för köns- och åldersdiskriminering. Arbetsdomstolen noterade att den äldre kvinnan haft bättre meriter än de övriga arbetssökande och hade därför varit i en jämförbar situation med dem. Trots det hade hon inte kallats till arbetsintervjun. Här kunde i viss mån köns- och åldersspridningen tala mot diskriminering i och med att två yngre kvinnor tillsattes, men med beaktande av att den äldre kvinnan i relation till de två männen som även kallats till intervju framstått som uppenbart mer kvalificerad för arbetet gjordes bedömningen att könsfördelningen i sig inte räckte för att motbevisa könsdiskriminering. Arbetsdomstolen fann därmed att såväl kön- som åldersdiskriminering förelegat.

Jungelin mot Försäkringskassan

AD: Mål nr A 59/2008, dom nr 13/10.

En kvinna med synskada anmälde 2006 till (dåvarande) Handikappombudsmannen att hon sökt arbete hos Försäkringskassan, men nekades anställning med hänvisning till sin funktionsnedsättning. Ärendehanteringssystemet, som ingick att arbeta med, var inte tillgängligt för de skärmläsare hon använder som hjälpmedel. HO stämde med krav på 70 000 kr i skadestånd. Frågan var om Försäkringskassan hade gjort sig skyldig till direkt diskriminering på grund av funktionshinder genom att inte vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för att skapa en situation för den synskadade som var jämförbar med den för personer utan detta funktionshinder.

AD ansåg i sin dom 13/10 att det skulle vara alltför omfattande och kostsamt för Försäkringskassan att anpassa ärendehanteringssystemet till att fungera med hjälpmedel som skärmläsare. Därmed var det inte en skälig åtgärd som kunde krävas och Jungelin saknade sakliga förutsättningar för tjänsten. Att på andra sätt anpassa arbetssituationen så att den blev jämförbar med andra kunde heller inte krävas av Försäkringskassan. Lagen som verktyg har intervjuat klienten och advokaten, samt Försäkringskassans experter i en artikel om fallet Jungelin mot Försäkringskassan. Riksorganisationen Unga Synskadade och Synskadades Riksförbund lämnade in klagomål till FN:s kommitté för Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Eftersom händelsen ägt rum före Sveriges ratificering av Funktionsrättskonventionen uttalade sig kommittén bara om AD:s dom, som enligt utlåtandet Funktionsrättskonventionen/C/12/D/5/2011 bedömdes ligga inom den bedömningsmarginal staterna har för att avgöra skäligheten.

Sveriges Arbetares Centralorganisation mot Svenska kyrkan

AD: Mål nr A 184/2005, dom nr 97/06.

Huvudfrågan i detta mål var huruvida en präst inom Svenska kyrkan utsatts för direkt diskriminering sedan han på grund av sin födoämnesallergi nekats anställning som missionär i Brasilien. I detta mål ställdes även frågan huruvida Svenska kyrkan gjort sig skyldig till indirekt diskriminering genom att i kollektivavtalet uppsätta ett krav på försäkringsskydd för utlandsstationering och endast tillåta anlitandet av ett särskilt försäkringsbolag. Svenska kyrkan medgav att ett krav på en heltäckande försäkring från ett särskilt försäkringsbolag kunde innebära en nackdel för personer med funktionsnedsättning eftersom det generellt är svårare för denna grupp att antas för försäkringar utan undantag i försäkringen. Men med hänsyn till de risker som en utlandstjänstgöring medför och att den utlandsanställde och dennes familj kunde komma att stå utanför det svenska socialförsäkringssystemet ansåg Svenska kyrkan att bestämmelsen var berättigad.

AD genomförde i dom nr 97/06 den 27 september 2006 ett proportionalitetstest och kom fram till att den i utlandsavtalet bestämda försäkringslösningen var ett lämpligt och nödvändigt medel för att skapa ett fullgott ekonomiskt skydd för de utlandsanställda och deras familjer. Svenska kyrkan hade därför inte gjort sig skyldig till indirekt diskriminering. 50.000 kr. tillerkändes prästen för den direkta diskrimineringen.

Sveriges Civilingenjörsförbund mot T. & N. Management AB

AD: Mål nr A 77/2004, dom nr 32/05.

En arbetstagare med funktionsnedsättningen MS blev uppsagd efter att arbetsgivaren fått kännedom om funktionsnedsättningen. Arbetsgivaren hävdade arbetsbrist och undantag vid turordningen. AD hade att ta ställning till om uppsägningen skett i strid mot LAS och lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder. AD kom i dom nr 32/05 den 30 mars 2005 fram till att företaget använt turordningsreglerna på ett diskriminerande sätt och att uppsägningen var en allvarlig kränkning. Skadeståndet sattes till sammanlagt nästan 400 000 kr.

JämO mot Volvo Personvagnar

AD: Mål nr 192/2003, dom nr 87/05.

I detta fall hade en kvinna nekats anställning på ett biltillverkningsföretag med hänvisning till att hon inte uppfyllde företagets krav på kroppslängd. Rättsfrågan var om företaget gjort sig skyldig till indirekt diskriminering. I målet var det ostridigt att det krav på en viss kroppslängd som företaget tillämpade uteslöt fler kvinnor än män och att bestämmelsen särskilt kunde missgynna kvinnor. Företaget hävdade att reglerna var nödvändiga för att minska risken för belastningsskador och menade att kravet kunde motiveras av objektiva faktorer som inte hade samband med kön, och att indirekt diskriminering således inte förelåg.

AD kom i sin dom 87/05 fram till att den utredning som bolaget presenterat inte givit någon entydig bild av längdkravets betydelse för att minska belastningsskador för anställda. AD slog fast att det inte varit en lämplig eller nödvändig åtgärd för att uppnå företagets syfte med kriteriet. Företaget hade därför gjort sig skyldigt till indirekt diskriminering.

SEKO mot Kriminalvårdsstyrelsen

AD: Mål nr A 152/2002, dom nr 76/03.

En vårdare vid en kriminalvårdsanstalt fick vid omorganisation inte behålla sin tjänst. AD tog i sin dom nr 76/03 den 8 oktober 2003 ställning till huruvida omplaceringen hade samband med funktionshinder som uppkommit efter en bilolycka. AD fann inget sådant samband och avslog begäran om skadestånd.

Metallindustriarbetareförbundet mot Scanraff

AD: Mål nr A 127/2002, dom nr 47/03

En arbetssökande med diabetes fick inte anställning som driftoperatör, bland annat med skiftarbete, på Skandinaviska Raffinaderi Aktiebolag Scanraff. Tvisten gällde om den arbetssökande hade sakliga förutsättningar för arbetet eller om det var diskriminering. AD kom i sin dom nr 47/03 den 4 juni 2003 fram till att arbetet inte innebar några säkerhetsrisker kopplade till funktionsnedsättningen och att Scanraff därmed gjort sig skyldig till direkt diskriminering. Skadeståndet sattes till 30 000 kr.

DO mot GfK Sverige

AD: Mål nr A 128/2002

DO var i det här fallet Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (som gick samman i DO för alla diskrimineringsgrunder 2009). En arbetsgivare som bedrev en verksamhet med marknadsundersökningar genom telefonintervjuer valde att avbryta en rekryteringsprocess, eftersom den arbetssökande – som hade en annan etnisk tillhörighet än svensk – inte ansågs uppfylla arbetsgivarens språkkrav.

Inledningsvis konstaterade domstolen att kravet på en tydlig och korrekt svenska framstår som neutralt, men kunde särskilt missgynna personer med annan härkomst. Inom verksamheter likt den i fallet konstaterades det dock vara viktigt att de anställda har goda kunskaper i det svenska språket och kan uttrycka sig på ett klart och tydligt sätt. Det kunde därmed vara sakligt motiverat med språkkrav. Nivån på språkkravet varierade med hänsyn till vad arbetsuppgifterna kräver. Domstolen konstaterade att de språkkrav som ställts på de arbetssökande i detta fall varit högre ställda än vad som varit nödvändigt med hänsyn till de tänkta arbetsuppgifterna. Arbetsgivaren hade tillämpat ett kriterium som framstått som neutralt, men i praktiken särskilt missgynnat arbetssökande med annan etnisk tillhörighet. Arbetsgivaren dömdes för indirekt etnisk diskriminering.

Förvaltningsdomstolarna

Anders mot Lekebergs kommun

Kammarrätten i Göteborg: Mål nr 2564-17

Målet gällde rätten att välja bostad. Klaganden hade bott på samma plats i över 20 år när kommunen ville flytta verkställigheten av insatser enligt LSS från platsen. Förvaltningsrätten avslog överklagan och avfärdade helt resonemang baserade på internationell rätt. Kammarrätten ändrade Förvaltningsrättens dom, men inte heller Kammarrätten berörde argumentationen baserad på Funktionsrättskonventionen i domskälen trots att klaganden åberopat den. Domstolen dömde på svensk rätt, men i ett sammanhang där de internationella normerna tydligt lyfts. Europakonventionen bedömdes i skiljaktig mening vara grund för att inte tillåta kommunens ändring av verkställigheten. Majoriteten bedömde situationen utifrån EKMR, dock med den skillnaden att man ansåg att det var otillåtet enligt artikel 8 redan på den grunden att flytten inte ansågs förenlig med LSS. Domen överklagades inte av kommunen och har vunnit laga kraft.

Bostadsrättsförening i Lund

Dom från Länsrätten i Malmö

En bostadsrättsförening i Lund vidtog de åtgärder som begärdes rörande en höjning av marknivån, men överklagade till länsstyrelsen den kommunala byggnadsnämndens beslut att montera automatisk dörröppnare. I Boverkets föreskrifter fastställs tydligt att tunga dörrar ska avhjälpas. Dess allmänna råd är att det kan ske genom automatiska dörröppnare.

I överklagandet hävdade bostadsrättsföreningen att det kostar 15 000 kronor per butik att installera en automatisk dörröppnare och att denna kostnad inte är skälig. Man pekade på risken att även de kunder som inte är i behov av automatiska dörröppnare kan komma att använda detta hjälpmedel och att detta kan medföra ökad energiåtgång för uppvärmningen av lokalen samt försämrad arbetsmiljö för de butiksanställda. Bostadsrättsföreningen föreslog att en särskild ringklocka med tillhörande ”handikappsymbol” skulle införskaffas så att personer med funktionsnedsättning kunde påkalla hjälp vid behov. En sådan lösning, i kombination med höjningen av marknivån, skulle på ett fullgott sätt uppfylla lagstiftningens krav på tillgänglighet, enligt bostadsrättsföreningen.

Huvudfrågan i detta ärende var huruvida en investering i dörrautomatik kunde anses rimlig i förhållande till den nytta den genererar för besökarna. Vid denna skälighetsbedömning fastslog länsstyrelsen att det var rimligt att kräva att berörda butiker investerade i automatiska dörröppnare. Länsstyrelsen motiverade detta beslut med att de aktuella butikerna var lokaliserade på en central gata i Lund där behovet av tillgänglighet gör sig särskilt påmint.

Bostadsrättsföreningen överklagade till länsrätten som i likhet med länsstyrelsen konstaterade att en kostnad på 15 000 kronor per butik för en åtgärd som möjliggör för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga att på egen hand kunna ta sig in och ut ur butikerna inte kan anses orimlig. Rätten fäste vikt vid att butikerna låg placerade på en mycket välbesökt gågata i centrala Lund.

Europadomstolen

Çam mot Turkiet

Dom 23 februari 2016, ansökningsnummer 51500/08

Çam sökte tillgång till en musikutbildning, men nekades tillträde på grund av att hon var blind. Europadomstolen fann att det var en kränkning av hennes rätt till utbildning enligt tilläggsprotokoll 1 artikel 2 i kombination med diskrimineringsförbudet i Europakonventionens artikel 14. Funktionsrättskonventionen användes som tolkningsunderlag för att fylla visa på rätten till utbildning och likabehandling enligt Europakonventionsrätten som därmed tolkades dynamiskt.

Glor mot Schweiz

Dom 30 april 2009, ansökningsnummer 13444/04

Fallet handlade om huruvida det var acceptabelt att kräva av en enskild att betala viss skatt efter att inte ha fullgjort militärtjänstgöring. Glor hade diabetes och bedömdes inte lämpad att fullgöra militärtjänstgöringen. Han bedömdes inte ha en funktionsnedsättning omfattande mer än 40 procent, varför skatten togs ut enligt schweizisk rätt. Europadomstolen fann att Glor hade diskriminerats med avseende på sin rätt till privatliv enligt Europakonventionens artikel 8 i kombination med artikel 14, eftersom han påförts skatten trots att han hade var villig att genomföra tjänsten, men inte heller tilläts göra annan tjänstgöring som varit lämplig med hänsyn till hans funktionsnedsättning.

Hirst mot Förenade kungariket (No 2)

Dom 6 oktober 2005, ansökningsnummer 74025/01 [Grand Chamber]

Fallet gällde Hirst som var dömd till fängelse på livstid. Han hade avtjänat ett längre straff för dråp, men var alltjämt frihetsberövad på grund av att han bedömdes farlig för allmänheten. Enligt en generell regel fick han inte rösta i allmänna val, vilket gällde alla som dömts till ansvar för grov brottslighet. Hirst klagade på ordningen och Europadomstolen prövade hans fall mot rätten att delta i allmänna val i tilläggsprotokoll 1 artikel 3. Europadomstolen fann att ett blankt förbud mot att rösta efter att ha dömts till ansvar för grov brottslighet inte var proportionerligt och att Hirsts rätt att delta i fria val därmed kränkts. Domen har inverkat negativt på opinionen i Storbritannien vad gäller europeiskt samarbete.

Demir och Baykara mot Turkiet

Dom 12 november 2008, ansökningsnummer 34503/97 [Grand Chamber]

Storkammaravgörandet rörde rätten för arbetstagare att bilda och ansluta sig till en fackförening enligt Europakonventionens artikel 11. Europadomstolen är tydlig med att annan internationell rätt ska beaktas enligt Wienkonventionen i tillämpningen av Europakonventionsrätten. Bedömningen i fallet anslöt sig särskilt till skyddet enligt ILO-konvention nr. 98 om facklig föreningsfrihet och rätten till kollektiv förhandling

Bosphorus Hava Yollari Turizm Ticaret Anonim Sirketi mot Irland

Dom 30 juni 2005, ansökningsnummer 45036/98 [Grand Chamber]

I detta avgörande av mycket principiell betydelse klargör Europadomstolen förhållandet mellan Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna och fundamentala friheterna samt EU-rätten. Målet rörde flygbolaget Bosphorus Airways leasade flygplan som togs i förvar av Irland som en direkt följd av EU-rätten. Målet avgjordes med utgångspunkt att EU-rätten ger ett likvärdigt skydd för de mänskliga rättigheterna och fundamentala friheterna. Endast om åtgärden skulle göra skyddet manifestly deficient kan presumtionen brytas och domstolen pröva om det skett en kränkning av rättigheterna enligt Europakonventionen. Sådana omständigheter fann domstolen inte, och talan avslogs.

Kudla mot Polen

Dom 26 oktober 2000, ansökningsnummer 30210/96 [Grand Chamber]

Kudla var misstänkt för brott och häktad under lång tid. Europadomstolen prövade om Kudlas rätt till ett slutligt avgörande inom skälig tid enligt Europakonventionens artikel 6 var uppfylld. Europadomstolen konstaterade att enligt artikel 13 finns ett krav på nationella rättsmedel för den som på rimliga grunder påstår att rättegången inte avslutats inom skälig tid.

EU-domstolen

Sonia Chacón Navas mot Eurest Colectividades SA

Mål C-13/05

Den spanska medborgaren Sonia Chacón Navas blev efter en längre tids sjukdom uppsagd från sitt arbete på Eurest. Sonia Chacón Navas väckte talan mot företaget och gjorde gällande att uppsägningen var ogiltig på grund av den diskriminering hon utsatts för till följd av sin långa sjukskrivning. Frågan i målet var om hon skyddas av bestämmelserna i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling och diskriminering i arbetslivet på grund av bland annat funktionsnedsättning. EU-domstolen konstaterade att begreppen sjukdom och funktionsnedsättning inte kan likställas med varandra. Den som enbart är sjuk omfattas inte av direktivet. Den fastslog dock att en sjukdom kan leda till en obotlig funktionsnedsättning och att begreppet funktionsnedsättning även ska omfatta sjukdomar som medför begränsningar under en längre tid.

I och med EU-domstolens konstaterande att även kroniska smärtor och sjukdomar som innebär en varaktig begränsning av den enskildes funktionsförmåga faller in under begreppet funktionsnedsättning ansågs Sonia Chacón Navas omfattas av direktiv 2000/78. Denna uppfattning styrktes i de förenade målen HK Danmark mot Danska allmännyttigt Boligselskab och Dansk Arbejdsgiverforening – ett mål som också handlar om vilket skydd de arbetstagare som varit sjukskrivna under en längre tid kan förvänta sig.

Karsten Kaltoft mot Kommunernes Landsforening (KL)

Mål C – 354/13 (Fag og Arbejde (FOA)

Dansken Karsten Kaltoft sades efter femtio år som dagbarnvårdare upp från sin tjänst. Anledningen sades vara att antalet barn minskat, men det rådde osäkerhet kring uppsägningsgrunden. Kaltoft misstänkte att beslutet hade att göra med hans övervikt och hävdade i nationell domstol att han sagts upp på grund av fetma och att han därför blivit diskriminerad på grund av funktionsnedsättning. EU-domstolen hade att avgöra huruvida fetma kan liknas vid en funktionsnedsättning. Den konstaterade inledningsvis att övervikt i sig inte utgör en diskrimineringsgrund, men att sjuklig fetma i vissa fall kan omfattas av EU:s direktiv 2000/78. Så är exempelvis fallet i situationer där arbetstagarens fetma begränsar dennes rörelseförmåga till den grad att vederbörande inte kan utföra sina arbetsuppgifter. I och med denna dom är det fastslaget att sjuklig fetma klassas som en funktionsnedsättning.

EU-kommissionen mot Frankrike

Mål C-197/96

I detta mål ställdes frågan huruvida Frankrike brutit mot principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor genom att i den nationella lagen bibehålla ett förbud för kvinnor att inneha nattarbete inom industrin. EU-domstolen fastslog att det rörde sig om diskriminering, trots att syftet med bestämmelsen byggt på välvilja.

Coleman

Mål C-303/06

I detta mål har en kvinna, vars barn har en svår funktionsnedsättning och är i behov av omfattande vård, sagt upp sig från sitt jobb. Hon har senare påstått att denna uppsägning varit framprovocerad och att arbetsgivaren trakasserat henne. Trakasserierna har bland annat bestått i att hon – till skillnad från kollegorna utan barn med funktionsnedsättning – inte fått återgå till sitt tidigare arbete samt att hon inte fått lika mycket ledighet och flexibla arbetstider. Hon anser därför att hon blivit utsatt för direkt diskriminering.

I fallet hade EU-domstolen att avgöra huruvida direkt diskriminering till följd av funktionsnedsättning endast kan göras gällande av en person med egen funktionsnedsättning. Domstolen kom fram till att så inte är fallet, utan att personkretsen måste vidgas för att förbudet mot direkt diskriminering ska uppfylla sitt syfte. Härmed är det klarlagt att även den som missgynnats på grund av att någon närstående tillhör en av diskrimineringsgrunderna kan ha blivit utsatt för direkt diskriminering.

Bilka Kaufhaus GmbH

Mål C-170/84

Mycket viktigt mål om indirekt diskriminering och intresseavvägningens uppbyggnad. Rättsfrågan var om det var indirekt diskriminering på grund av kön att neka deltidsanställda pensionspremier när en övervägande andel kvinnor arbetar deltid inom företaget.

Förlikningar

Försäkringskassan avbröt anställning på grund av bristande tillgänglighet

En person som hösten 2016 fick anställning på Försäkringskassan fick anställningen avbruten eftersom ärendehanteringssystemet ÄHS inte fungerade med hennes hjälpmedel. Fackförbundet drev fallet med utgångspunkt i att diskriminering skett och ingick en förlikning med Försäkringskassan om en ersättning på två månadslöner.

Stöd- och matchningsleverantör avbröt anställning på grund av ledarhund

Efter att först ha erbjudits en tjänst hos ett företag inom en stöd- och matchningsleverantör som arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen ändrade sig arbetsgivaren och sa att det inte kunde bli fråga om anställning eftersom kvinnan använde ledarhund. Kvinnans fackförbund förhandlade våren 2017 fram en förlikning i fråga om diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Hon fick 30 000 kronor som kompensation.

Pizzeria nekade servering på grund av funktionsnedsättning

En pizzeria vägrade servera en man med funktionsnedsättning en öl. Anmälan ANM 2010/2154 till DO gjordes 27 september 2010 och DO stämde pizzerian 14 juni 2012 med yrkande om 50 000 kronor i diskrimineringsersättning. Förlikning ingicks den 5 december 2014 då pizzerian medgav diskriminering och gav mannen 12 000 kronor i ersättning. DO:s sida om fallet Pizzeria

Karaokebar nekade servering

En ung kvinna som använde rullstol besökte en karaokebar i Gävle med sin syster och mor. Systern fick besked att någon måste vara nykter eftersom en i sällskapet använde rullstol. Anmälan gjordes 23 maj 2013. DO menade att det var ett missgynnande som hade samband med kvinnans funktionsnedsättning. Diskrimineringen drabbade även systern. DO stämde baren 14 juli 2014. Baren medgav diskriminering och parterna ingick förlikning som innebar 15 000 kronor till kvinnan och 10 000 kronor till systern.

Föräkringsbolag diskriminerade kvinna med Tourettes syndrom

En kvinna som uppgav Tourettes syndrom i hälsodeklarationen till försäkringsbolaget Salus ansvar fick inte försäkring beviljad. Kvinnan gjorde anmälan ANM 2014/170 till DO den 25 september 2012. DO:s utredning pekade på diskriminering eftersom prövningen varit alltför schablonmässig och inte gjort en individuell riskbedömning. Försäkringsbolaget medgav diskriminering som har samband med funktionsnedsättning och parterna ingick förlikning, som innebar att bolaget betalade 75 000 kronor i ersättning.

Tallink Silja AB diskriminerade kvinna med MS

En kvinna med funktionsnedsättningen MS sökte arbete på Tallink Silja, men fick veta att hon inte var aktuell på grund av sin MS. Kvinnan gjorde anmälan ANM 2013/1865 den 13 december 2013 till DO, som stämde Tallink den 19 december 2013 med yrkan på 75 000 kronor i diskrimineringsersättning. Tallink Silja medgav diskriminering som har samband med funktionsnedsättning och parterna valde förlikning där företaget betalade 75 000 kronor i ersättning till kvinnan.

Friskola i Göteborg nekade elev plats på grund av Aspergers syndrom

En kvinna anmälde den 8 maj 2012 till DO en friskola först erbjudit hennes två söner plats, men ändrat sig när det framkom att en av dem hade Aspergers syndrom. Skolan medgav diskriminering och ingick förlikning den 13 maj 2013 där skolan betalade 80 000 kronor i ersättning till pojken.

Restaurang i Jönköping avvisade män i rullstol

Två män, som använder rullstol, anmälde den 11 augusti till DO att en restaurangägare uttalat sig nedsättande och uppmanat dem att gå någon annanstans och äta. DO bedömde att restaurangen utsatt männen för diskriminering och förliktes den 25 april 2012 med restaurangen som betalade 25 000 kronor vardera till männen.

Friskola i Västerås nekade plats till pojke med ADHD och Aspergers syndrom

Den 9 mars 2011 anmälde en förälder till DO att en friskola i Västerås inte givit plats till deras son, som har ADHD och Aspergers syndrom, med hänvisning till att skolan redan hade många elever med särskilda behov och inte kunde ta emot fler. DO bedömde att skolan brutit mot diskrimineringslagen. Skolan medgav ansvar, bad om ursäkt och ingick förlikning den 6 mars 2012 med överenskommelsen att skolan ändrar sina antagningsrutiner och ger pojken ekonomisk kompensation. Familjen anmälde även till Skolinspektionen som ansåg att skolan brutit mot skollagen.