DOM: Richard Sahlin mot Södertörns högskola

Richard Sahlin
Richard Sahlin

Diskrimineringsombudsmannen förlorade idag (11 oktober 2017) i Arbetsdomstolen. I dom nr 51/17 finner AD att Södertörns högskola inte överträtt diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet när den inte anställde Richard Sahlin som lektor. De åtgärder som hade krävts för att anställa honom – det vill säga teckenspråkstolkning i undervisning och kontakt med kolleger upp till 450 timmar per år – var enligt AD inte att betrakta som skäliga att kräva.

2015 sökte Södertörns högskola en lektor i offentligt rätt med socialrätt. Richard Sahlin ansågs som juris doktor med erfarenhet av arbete på flera universitet vara den mest kvalificerade och fick även möjlighet att provföreläsa. Men trots gedigen utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet valde Södertörns högskola att avbryta anställningsprocessen, på grund av de kostnader för tillgänglighet i form av tolkstöd som anställningen krävde.

Fråga om bristande tillgänglighet

Diskrimineringsombudsmannen stämde staten och hävdade i huvudförhandlingen den 30 september att Richard Sahlin missgynnats eftersom högskolan inte vidtagit de åtgärder som skulle ha försatt honom i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Han hade därför utsatts för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. 

Staten bestred detta och menade att Richard Sahlin inte har “sakliga förutsättningar” för arbetet eftersom anpassningarna som krävdes, på grund av kostnaden, inte var skäliga. Tvisten rör alltså huruvida det är skäligt att kräva att en statlig myndighet i egenskap av arbetsgivare ska stå för kostnaderna för de teckenspråkstolkar som krävs för att en arbetssökande ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Enighet om åtgärderna

Parterna var ense om vilken typ av tolkstjänster som behövs och om en ungefärlig uppskattning av omfattningen av behovet av dessa. De var också ense om att en viss del av tolktjänsterna kunde ordnas genom landstingets stöd för vardagstolkning samt att högskolan har möjlighet att få lönebidrag från Arbetsförmedlingen.

Med diskrimineringslagens uttryckssätt var parterna ense om vilka åtgärder för tillgänglighet som högskolan hade behövt vidta för att Richard Sahlin skulle komma i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning.

…men oenighet om kostnader

Däremot var parterna oense dels om vilka kostnaderna är för att vidta dessa åtgärder, dels om det är skäligt att kräva att högskolan skulle ha vidtagit åtgärderna. Högskolans kostnadsberäkning för 300 undervisningstimmar per år och upp till 150 timmar därutöver ger en totalkostnad på 1 173 900 kr per år – i enlighet med det avtal för tolkstöd med Stockholms universitet som Södertörns högskola nu beslutat att använda. Det hade motsvarat att anställa en extra person på heltid, argumenterade staten.

Diskrimineringsombudsmannen menade att samma kostnad kunde uppskattas till 520 000 kronor. Arbetsdomstolen valde att pröva skäligheten med utgångspunkt i denna lägre kostnad.

Fokus på ekonomiska förutsättningar

Vid skälighetsbedömningen konstaterade AD att det rör sig om en tillsvidareanställning på heltid och att man i rollen som lektor har ansvar för ett relativt stort antal undervisningstimmar. Vidare poängterades att det inte är fråga om en engångskostnad och att det rör sig om tillgänglighetsanpassningar som inte skulle komma andra anställda med funktionsnedsättning till godo.

Arbetsgivarekonomiska förutsättningar har ofta en avgörande betydelse för skälighetsbedömningen och även i denna dom hade AD fokus på de ekonomiska argumenten. Domen är därför inte särskilt förvånande.

I rättspraxis har det dessutom flera gånger presenterats situationer där anpassningsåtgärderna bedömts som alltför dyra för att vidta. Ett exempel på mål som AD behandlat är AD 2010 nr. 13 där en gravt synskadad kvinna nekades anställning på Försäkringskassan eftersom de anpassningsåtgärder som skulle krävas inte ansågs skäliga.

Mot bakgrund av de ekonomiska förutsättningarnas uppenbara betydelse för vad som kan anses utgöra en skälig åtgärd kan man fråga sig om man genom att föreslå andra alternativ hade kunnat undvika resonemangen kring enbart ekonomiska förutsättningar. Vad finns det för alternativa lösningar? Finns det t ex tekniska hjälpmedel som kan ersätta tolkar? Ofta finns det andra alternativ för att komma till rätta med bristande tillgänglighet.

Rättsliga utgångspunkter

Det finns ett antal nationella som internationella regleringar som skyddar personer med funktionsnedsättningar från att diskrimineras.

Diskrimineringslagen

I enlighet med Diskrimineringslagen 2 kap 1 § gäller förbudet mot diskriminering inom arbetslivet. En arbetsgivare får inte diskriminera arbetssökande eller arbetstagare. I 1 kap 4 § st. 3 klargörs att diskriminering i form av bristande tillgänglighet innebär att en person med funktionsnedsättning missgynnas eftersom skäliga åtgärder inte har vidtagits för att den personen skall komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

I det aktuella fallet är frågan huruvida Richard Sahlin missgynnats eftersom han – trots att han uppfyllde de kriterier som arbetsgivaren ställt på de arbetssökande – tvingades avbryta anställningsförfarandet. Har högskolan underlåtit att vidta skäliga åtgärder för att försätta honom i en situation som är jämförbar med situationen för personer utan funktionsnedsättning?

Arbetslivsdirektivet

Vid tolkningen av diskrimineringslagens bestämmelse om bristande tillgänglighet ska Arbetsdomstolen ta hänsyn till bestämmelserna i EU:s direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (Arbetslivsdirektivet). 

Syftet med Arbetslivsdirektivet är att fastställa en allmän ram för bekämpningen av diskrimineringen i arbetslivet. Enligt artikel 5 ska arbetsgivare vidta de åtgärder som behövs i det konkreta fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet.

De åtgärder som kan krävas från arbetsgivaren måste dock vara skäliga och – i likhet med den skälighetsbedömning som ska göras enligt diskrimineringslagen – ska man beakta de ekonomiska och praktiska förutsättningarna vid denna bedömning.

Av EU-domstolens rättspraxis framgår att det ankommer på de nationella domstolarna att avgöra vilka åtgärder som skäligen kan krävas från en arbetsgivare, vad som skall anses vara en proportionerligt i den aktuella situationen.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Sverige har tillträtt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och erkänner därför rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Staten har därmed åtagit sig att att skydda och främja allas rätt till arbete genom att vidta ändamålsenliga åtgärder för att utsatta samhällsgrupper ska ges de förutsättningar som krävs för att delta i arbetslivet.

I enlighet med konventionen ska Sverige vidta de åtgärder som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna söka arbete och arbeta under liknande förutsättningar som personer utan funktionsnedsättning, men – i likhet med vad som framkommer i andra regleringar – poängteras att dessa åtgärder måste vara skäliga.

Vad som ska anses vara en skälig åtgärd är inte klargjort. Enligt FN-kommittén som övervakar denna konvention har konventionsstaterna ett visst utrymme (margin of appreciation) för skönsmässiga bedömningar när det gäller att bedöma vilka anpassningsåtgärder som är proportionerliga eller motiverade. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *