HUVUDFÖRHANDLINING: AD prövar om teckenspråkstolk kan krävas i arbetet

Onsdagen den 30 augusti 2017 hölls huvudförhandling i Arbetsdomstolen i mål nr. A 146/16 (2:1) där tvistefrågan handlar om huruvida det är skäligt att kräva att en statlig myndighet i egenskap av arbetsgivare ska stå för kostnader för teckenspråkstolk för att en person ska kunna utföra arbetet.

Richard Sahlin
Richard Sahlin (bild: ENIL)

Kärande i målet är Diskrimineringsombudsmannen som företräddes av Johanna Nilsson och Anna Rosenmüller Nordlander. Svarande var staten genom Södertörns högskola, som företräddes av Christian Olofsson.

2015 sökte Södertörns högskola en lektor i offentligt rätt med socialrätt. Richard Sahlin som är doktor i juridik, och tidigare arbetat vid Örebro och Stockholms universitet, ansågs vara den mest kvalificerade och fick möjlighet att provföreläsa. Detta gjorde han via teckenspråkstolk eftersom han som döv använder teckenspråk.

Södertörns högskola gjorde en kostnadsberäkning över vad det skulle kosta att anlita teckenspråkstolk under anställningen kom först fram till att det skulle kosta 340.000 kr per år, och i en senare beräkning 520 000 kr per år.

Högskolan bedömde att kostnaderna för de tillgänglighetsåtgärder som anställningen krävde var för höga och anställningsprocessen avbröts.

DO:s talan

Diskrimineringsombudsmannen hävdar att Richard Sahlin missgynnats eftersom högskolan inte vidtagit åtgärder som skulle ha försatt honom i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Som statlig myndighet och en stor arbetsgivare med en halv miljard i personalkostnader borde högskolan ta sitt ansvar för att personer med funktionsnedsättning erbjuds arbete.

DO argumenterade utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) där artikel 27 säger att arbetsgivare ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska anställas.

Även förordning 2001:526 om statliga myndigheters ansvar att genomföra funktionshinderspolitiken – bland annat fastställd i proposition 1999/2000:79 och regeringens strategi för funktionshinderpolitiken 2011-16 – togs upp i argumentationen. Staten och offentlig sektor ska vara ett föredöme för resten av samhället och främja anställning av personer med funktionsnedsättning.

Södertörns högskola har som stor och resursstark arbetsgivare de ekonomiska och praktiska resurserna att bära tolkkostnaden, vilket motsvarar en promille av den totala personalkostnaden på högskolan. Anpassningen med tolkstöd är därför skälig att kräva enligt DO, som därför yrkar att staten ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning med 100.000 kr exklusive ränta till Richard Sahlin. DO yrkar också ersättning för sina rättegångskostnader.

Statens talan

Södertörns högskola bestrider yrkandena och påstår att Richard Sahlin inte haft sakliga förutsättningar för arbetet. Tjänsten ifråga hade en tyngdpunkt på undervisning och därför skulle 700 tolktimmar per år krävas (300 lektionstimmar med två tolkar och 100 timmar för tolk i kontakt med kolleger och chefer). Den kostnad och belastning som anpassningsåtgärderna skulle innebära är inte skäliga.

Södertörns högskola påstod att DO i skriftväxlingen räknat på vardagstolkning som kostar 800kr i timmen, medan tjänsten kräver en mer specialiserad undervisningstolk som kostar 1100kr i timmen. Dessutom innebär tolkstödet ett administrativt arbete om 435 kr/timme.

Från januari 2017 har Södertörns högskola ingått ett avtal med Stockholms universitet om att köpa tolkstöd därifrån. Då blir kostnaden 1242 kr per tolktimme och sammanlagt 1677kr/timme inklusive administrationskostnader 435 kr/timme, vilket ger 1 173 900 kr per år för tolkningen. Detta blir mer än vad själva tjänsten kostar för arbetsgivaren.

Slutanföranden

DO konstaterade att varaktigheten och omfattningen av förhållandet i fallet är lång och stor, eftersom det handlar om en tillsvidareanställning på heltid.

I slutpläderingen användes även argumentet att Richard Sahlin satsat på en gedigen utbildning och att även staten gjort det. Det bästa sättet att nyttja denna insats vore att ge Richard Sahlin just en tjänst som lektor i offentlig rätt. Då tar man tillvara hans kompetens och inspirerar andra med funktionsnedsättningar till arbete. Det handlar i slutändan om alla människor med funktionsnedsättning och deras möjligheter att utbilda sig och få jobb. Att motverka gruppens utanförskap är statens ansvar.

Södertörns högskola hänvisade till EU-kommissionens kommunikation inför antagandet av direktiv 2000/78/EG som till viss del ligger till grund för bestämmelsen om bristande tillgänglighet i diskrimineringslagen. Där framgår att anpassningar som görs vid anställning inte ska vara orimliga och även vara till nytta för flera än en person. I detta fall har bara Richard Sahlin nytta av anpassningen, argumenterade ombudet. Med exempel från USA tog ombudet fram nivåer på kostnader för anpassningar som diskuteras.

Eftersom bedömningen av om en åtgärd är skälig att kräva ska utgå från de krav på tillgänglighet som finns i annan lag och författning – t ex Arbetsmiljölagen – behöver den som uppfyller lagarnas krav inte överväga ytterligare kostnadskrävande åtgärder. Visserligen talar förordningen 2001:526 om att myndigheter ska vara föredöme, men av propositionen framgår inte på vilket sätt.

Arbetsdomstolen har tidigare inte ställt krav på att arbetsgivare ska vidta några långtgående organisatoriska åtgärder enligt LAS, AML eller DL. Det går inte att kräva omorganiseringar eller åtgärder som utökar verksamheten. Södertörns högskola hänvisade till domarna AD 2014 nr 26 och AD 2013 nr 78.

Även AD 2010 nr 13 lyftes i argumentationen, eftersom även detta mål rörde en stor statlig myndighet. Någon anpassning av Försäkringskassans it-system var inte skäligt enligt AD i den domen. Inte heller att anställa ett extra arbetsbiträde för att personen skulle kunna utföra arbetsuppgifterna var skäligt att kräva. Riktigheten i den avvägning som gjorts i AD:s dom bekräftades av kommittén för CRPD som 27 oktober 2014 medgav att staterna har ett utrymme att själva bestämma över skäligheten. Södertörns högskola drog slutsatsen  att bestämmelsen om bristande tillgänglighet i diskrimineringslagen 1 kap 4 § 3 inte innebär någon förändring avseende vilka anpassningar som ska anses skäliga.

Diskrimineringsersättningen har enligt Södertörns högskola inte varit det viktiga i målet, men 25.000 till 50.000 ansåg högskolan vara rimligare än 100.000

Dom

Arbetsdomstolens dom i målet kommer den 11 oktober kl 11. Då får vi svaret på frågan om högskolan genom att inte tillhandahålla det nödvändiga tolkstödet har gjort sig skyldig till diskriminering i form av bristande tillgänglighet

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.