Den 19 mars höll föreningen och projektet Med lagen som verktyg ett öppet seminarium om normhierarki och fördragskonform tolkning för att bättre förstå vad internationella konventioner om mänskliga rättigheter har för rättsställning i det svenska rättssystemet och hur de används i rättstillämpningen.
Förhållande mellan nationell lag och internationell rätt
Begreppet normhierarki innebär att det i ett lands rättssystem finns olika typer av författningar som står i en hierarkisk ordning. I Sverige är det till exempel lagar, förordningar och föreskrifter, som bildar en hierarki där vissa normer är underordnade andra. Termen fördragskonform tolkning innebär att stater som har undertecknat internationella fördrag ska använda dem vid tolkning av nationella bestämmelser.
Sverige har anslutit sig till ett flertal internationella konventioner, däribland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen) och FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Sverige har även ratificerat den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen eller EKMR), som sedan 1995 även utgör svensk lag. Medan svenska domstolar använder EKMR mycket i sina domar hänvisar de väldigt sällan till Funktionsrättskonventionen och andra internationella fördrag.
Stark och svag tolkningsmetod
På seminariet deltog två talare: Andrea Bondesson, jurist i projektet Från snack till verkstad som använt Funktionsrättskonventionen i svensk domstol och Maria Grahn Farley, universitetslektor i offentlig rätt på Juridiska institutionen vid Uppsala universitet och en av författarna till den i år publicerade utredningen Principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter.
Talarna redde ut varför rättsläget ser ut som det gör, vad det får för konsekvenser och hur det kan förändras. Maria Grahn Farley berättade om de slutsatser som hon och hennes kollegor kom fram till i utredningen. Det finns två tolkningsmetoder när det kommer till tillämpning av internationella traktat i svensk rätt:
- Den starka fördragskonforma tolkningen, som innebär att svensk lag ska åsidosättas om den hamnar i en reell konflikt med den internationella rätten som Sverige åtagit sig att följa. I de fall då någon reell normkonflikt inte föreligger ska svensk rätt ändå tolkas i ljuset av konventionen (fördragskonform tolkning).
- Den svaga tolkningsmetoden som innebär att den internationella konventionen endast används som tolkningsunderlag. Den kan inte överspela den svenska rätten.
Rapporten visar att domstolarna använder den starka tolkningen i fall då EKMR och EU-rätten är tillämplig och den svaga tolkningen i förhållande till FN-konventionerna.
Lagstiftare och domstolar tolkar olika
Enligt Maria Grahn Farley förutsätter lagstiftaren inte att EKMR och FN-konventionerna skulle ha olika effekt i svensk rätt. Av förarbeten framgår det inte att FN-konventionerna ska tolkas annorlunda än EKMR. I rättspraxis skiljer man dock tydligt på EKMR och andra internationella traktat om MR.
Denna diskrepans kan bero på Sveriges dualistiska rättssystem som går ut på att internationella traktat måste bli en del av svensk rätt för att det ska bli möjligt att tillämpa dem fullt ut. EKMR har gjorts till svensk lag och därför uppmärksammas den mer i rättstillämpningen.
Det finns dessutom tydliga regler om hur EKMR förhåller sig till andra författningar (2:19 regeringsformen anger att ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot EKMR) och därför kan sådana rättsinstitut som normprövning enligt 11:14 och 12:10 också aktualiseras i förhållande till EKMR.
Till skillnad från EKMR är FN-konventionerna inte inbyggda i rättssystemets normhierarki. Det påverkar hur konventionerna används i rättspraxis. Domstolarna anser inte att FN-konventionerna är en del av svensk rätt på samma sätt som EKMR och därför lägger de inte FN-konventionerna till grund för att avgöra fall om enskildas rättigheter och skyldigheter.
Detta begränsar naturligtvis enskildas möjligheter att hävda sina rättigheter i enlighet med FN-konventionerna. Enligt talarna får FN-konventionerna starkast genomslag i proportionalitetsbedömningar, det vill säga när domstolen måste bedöma om en viss åtgärd är proportionerlig i förhållande till enskildas fri- och rättigheter.
Svårt nå framgång med Funktionsrättskonventionen
Andrea Bondesson är en av de jurister som jobbar för att FN-konventionerna, i synnerhet Funktionsrättskonventionen, ska få ett bredare genomslag i svensk rätt. Hon har i sitt juridiska arbete åberopat Funktionsrättskonventionens bestämmelser i domstol och fått bifall för sin talan.
Andrea Bondesson påpekade att det är svårt att nå framgång med Funktionsrättkonventionen i svenska domstolar. Det finns fall då en part i en domstolsprocess åberopat Funktionsrättskonventionen, men domstolen inte bemött argumentet i sina domskäl.
Hon framhåller också att det finns en diskrepans mellan lagstiftning och rättstillämpning vad gäller Funktionsrättskonventionen. Det finns således skillnad mellan regeringens ursprungliga strategier vad gäller internationella konventioner om MR och oberoende domstolarnas praxis.
Samtidigt anser Andrea Bondesson att den lagstiftning som antagits efter att Sverige anslöt sig till Funktionsrättskonventionen överensstämmer mer med denna. Ytterligare stöd för att domstolarna ska tolka lagstiftningen utifrån konventionen finns i lagstiftarens vilja att leva upp till konventionens krav.
…men den kan få genomslag via Europakonventionen
EKMR har enligt Andrea Bondesson en stor betydelse för efterlevnad av Funktionsrättskonventionens bestämmelser. EKMR ska nämligen tolkas konventionskonformt med andra fördrag som staten ratificerat, bland annat Funktionsrättskonventionen, vilket har bekräftats i en rad rättsfall från Europadomstolen.
I fallet Çam mot Turkiet kopplade Europadomstolen samman rätten till utbildning och diskrimineringsförbudet i EKMR med diskrimineringsförbudet i Funktionsrättskonventionen och dess krav på skälig anpassning.
Detta innebär att Funktionsrättskonventionen kan få en större genomslag i svensk rätt via EKMR. Samtidigt pekade en deltagare på att det även finns praxis från Europadomstolen som går i motsatt riktning, det vill säga där Europadomstolen inte tolkar EKMR konventionskonformt. Ett exempel på ett sådant fall är A-MV mot Finland, där Europadomstolen gick på den nationella domstolens linje att inte erkänna rätten att självständigt välja med vem man vill bo för en person med intellektuell funktionsnedsättning.
Anledningen till den domen kan vara att Europadomstolen gör en slags proportionalitetsbedömning där den tittar på om staten har tillämpat EKMR och FN-konventionerna lojalt och gjort en genuin prövning, det vill säga noggrant övervägt hur konventionernas bestämmelser förhåller sig till den nationella rätten. Om en sådan genuin prövning förekommit i den nationella domstolen är Europadomstolen mer benägen att acceptera domstolens bedömning.
Är konventioner lämpliga som lagar?
Därefter fördes en diskussion om vad man kan göra för att förbättra MR-konventionernas status i svensk rätt. Möjligheten att göra FN-konventionerna till svensk lag diskuterades och flera svårigheter att använda FN-konventionerna belystes. Till exempel saknar vissa bestämmelser i FN-konventionerna den konkretion som behövs för att domstolar ska kunna tillämpa dem på enskilda fall.
Det finns dessutom skillnader konventionerna emellan. Barnkonventionen är till exempel en äldre konvention än Funktionsrättskonventionen och därför ansåg Maria Grahn Farley att det är svårare att genomföra den i svensk rätt. Andrea Bondesson var mer optimistisk vad gäller Funktionsrättskonventionens lämplighet att bli svensk lag och pekade på flera artiklar som ger tydliga regler för rättstillämparen.
Samtidigt påtalade Maria Grahn Farley att FN-konventionernas omvandling till en svensk lag inte behöver vara den bästa lösningen, eftersom det, till skillnad från hur fallet är med EKMR, inte finns en oberoende domstol som har uppdraget att tolka och tillämpa FN-konventionerna.
FN:s konventionskommittéer är politiska
Det finns i stället FN-kommittéerna som granskar hur väl staterna uppfyller kraven enligt konventionerna och ger ut allmänna kommentarer med tolkningar av specifika artiklar i konventionerna. Dessa kommittéer tillsätts politiskt och deras ställningstaganden beror således på politisk vilja och politiskt klimat. De rättigheter som kommittéernas medlemmar är villiga att ge vid en tidpunkt skulle således kunna fråntas enskilda om sammansättningen i kommittén ändras. Maria Grahn Farley påstod dock att Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning är mer konsekvent i sina bedömningar än vissa andra kommittéer. Dess praxis kan därmed bli trovärdig över tid.
Under seminariet ställde deltagarna flera intressanta frågor. Exempelvis var de nyfikna på vad Funktionsrättskonventionens regel om tillgång till rättssystemet (i artikel 13) har för genomslag i svensk rätt. En annan fråga som lyftes under seminariet är hur den svenska modellen med folksuveränitetsprincipen i centrum påverkar FN-konventionernas tillämpning i svensk rätt.
/Anna Zoteeva, juristpraktikant på Lagen som verktyg
Fortsätt gärna diskussionen i kommentarsfältet!
är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall 
Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94