Idag den 11 september kom dom från Stockholms tingsrätt (T 16972-16) i målet mellan Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Försäkringskassan. Målet gäller fråga om bristande tillgänglighet i digital och analog ansökan av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, samt diskriminerande bemötande.
Ulrika Norelius Centervik skulle i maj 2015 ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning på Försäkringskassans webbtjänst. Det fungerade bra med skärmläsare (används av personer som inte ser för att navigera och få text uppläst på webben) fram till och med 2013, men nu var tjänsten inte tillgänglig för henne. Den bristande tillgängligheten är fortfarande inte helt löst, och i slutet av 2016 stämde DO Försäkringskassan för diskriminering i form av bristande tillgänglighet (1 kap. 4 § p 3 diskrimineringslagen).
I tingsrätten hade DO yrkat att Försäkringskassan skulle betala 30.000 kr i diskrimineringsersättning för underlåtenhet att vidta åtgärder för tillgänglighet gällande möjligheten att ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning via Försäkringskassans e-tjänst under perioden 16 maj 2015 till 12 oktober 2016. DO hade även yrkat att Försäkringskassan skulle betala 30.000 kr i diskrimineringsersättning för bristande tillgänglighet genom underlåtenhet att lämna information om att det gått att ansöka med punktskrift under perioden 16 maj 2015 – 30 maj 2016.
Underlåtenhet var diskriminering
Tingsrätten har funnit att Försäkringskassan diskriminerat Ulrika Norelius Centervik genom att inte ha vidtagit åtgärder för tillgänglighet under perioden 16 maj 2015 – 30 maj 2016. Tingsrätten fann att det varit skäligt att kräva att Försäkringskassan skulle ha vidtagit åtgärder under tiden som gått, och accepterade inte invändningen att den digitala tillgängligheten skulle åtgärdas i anslutning till ett annat projekt om att göra webbplatserna responsiva, dvs inte en tillgänglighetsåtgärd. Tingsrätten tog hänsyn till att mycket kan förväntas av en stor statlig myndighet och konstaterade att riktlinjerna i WCAG 2.0 AA är en standard som Försäkringskassan borde ha levt upp till. Däremot fann tingsrätten att Ulrika inte diskriminerats under perioden från 31 maj 2016, vilket var när hon fått korrekt information om att det gått att söka med punktskriftsblanketter.
DO hade enligt tingsrätten inte gjort antagligt att Ulrika diskriminerats vad gäller möjligheten att ansöka analogt 16 maj 2015 – 30 maj 2016. Tingsrätten fann att eftersom det “hela tiden fanns en faktisk möjlighet att ansöka med punktskrift finner tingsrätten att Ulrika teoretiskt sett har befunnit sig i en jämförbar situation med andra personer utan hennes funktionsnedsättning i fråga om möjligheten att ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning analogt”.
Diskriminerande bemötande
DO anförde i andra hand gällande den analoga tillgängligheten att Ulrika diskriminerats enligt 2 kap. 17 § diskrimineringslagen, där det stadgas att den som är anställd i offentlig verksamhet inte får diskriminera den som exempelvis vänder sig till verksamheten för att få upplysningar, vägledning eller råd. I detta fall, då den felaktiga informationen berott på ren okunskap hos de enskilda handläggarna, fann dock tingsrätten att hon inte behandlats på det sätt som bestämmelsen tar sikte på.
I domskälen framhölls att Försäkringskassans erbjudande om möjligheten att genom ett fysiskt besök på myndigheten få hjälp med ansökningen inte innebär en skälig åtgärd för tillgänglighet. Tingsrätten konstaterade också avseende den digitala tillgängligheten att möjligheten att ansöka om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning med fysisk blankett i punktskrift saknat betydelse, i alla fall fram tills dess att personen i fråga fått vetskap om denna möjlighet.
Parterna dömdes att stå sina egna rättegångskostnader eftersom de till lika delar vunnit framgång med talan. Domen kan överklagas till Svea hovrätt senast den 2 oktober 2018.
Lagen som verktygs kommentar
Enligt domen verkar det som att bristerna i den digitala tillgängligheten kan läkas genom möjlighet att få ut handlingar och kommunicera med myndigheten i punktskrift. Det är dessutom svårförståeligt att tingsrätten hänvisar till en teoretisk möjlighet att ansöka med punktskrift när Ulrika vid flera tillfällen fått information från Försäkringskassans handläggare om att detta inte gått fram till 31 maj 2016. Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering omfattar ju både information och tillgänglighet på webben.
Det är positivt att WCAG 2.0 AA i domen ges status av att vara en nivå på tillgänglighet som Försäkringskassan borde ha uppfyllt. Däremot kan ifrågasättas om normerna får rätt genomslagskraft när diskrimineringsersättning endast tillerkänns Ulrika gällande den tid då hon inte fått information om alternativa sätt att söka ersättningen.
Samtidigt är domen problematisk med hänsyn till vilka delar som tingsrätten fann vara diskriminering och vilka som inte var det. Det hade varit en bättre praxis om webbtillgänglighetsnormerna var tydligt vägledande för diskrimineringsfrågan, och inte alternativa åtgärder. Dessutom är det problematiskt att tingsrätten gått på en teoretisk möjlighet att söka med punktskrift istället för att döma på de faktiska förutsättningar som getts. Delar av domen riskerar att få en snäv, eller rent av kontraproduktiv, effekt om den inte överprövas av hovrätten och resoneras tydligare.
Den prövning som gjorts av 2 kap. 17 § diskrimineringslagen i målet kan vara den första av sitt slag. Fler prövningar behövs bevisligen, och det är viktigt att komma ihåg att bestämmelsen gäller alla i offentlig anställning och behöver inte kopplas till något annat samhällsområde där det finns en mer etablerad praxis kring diskriminering.