14-årige Sebastian använder rullstol och hans grundskola var på olika sätt otillgänglig under flera års tid. Han anmälde sitt fall till DO som gick vidare med det och lämnade sommaren 2016 in en ansökan om stämning mot Vara kommun.
Huvudförhandling hölls den 3 maj 2017 i Skaraborgs Tingsrätt. Dom kommer den 24 maj kl. 11:00 och blir den första av sitt slag sedan lagen om bristande tillgänglighet trädde ikraft 2015. Lagen som verktyg var på plats för att lyssna på förhandlingarna och få ett ord med parterna och med Sebastian själv.
Processen
Omständigheterna i målet rör den bristande fysiska tillgängligheten i Sebastians grundskola Nästegårdsskolan, en kommunal grundskola i Vara kommun. En grundskola ska vara säker och tillgänglig för alla elever, men det har den inte varit för Sebastian.
DO har yrkat att kommunen ska förpliktas att utge 75 000 kr i diskrimineringsersättning till Sebastian. På beloppet yrkas ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för delgivning av stämning till dess full betalning sker.
Grunden för yrkandet är att Sebastian missgynnats genom att kommunen inte vidtagit tillgänglighetsåtgärder som varit skäliga att kräva. Den bristande tillgängligheten har främst bestått i att ramperna in till olika delar av skolan har varit bristfälliga vad gäller lutning, avsaknad av fallskydd och vilplan för att öppna dörrar. Dessutom har det uppstått fördröjning vid dörröppning eftersom det saknats dörröppnare på tunga dörrar.
Därför påstår DO att Sebastian inte har försatts i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning. Underlåtenheten att vidta åtgärder har orsakat honom obehag, försvårat hans skolgång och utsatt honom för risk för personskada.
Kommunen bestrider yrkandet i sin helhet förutom beräkningen av ränta. Kommunen gör gällande att Sebastian inte har missgynnats eftersom han har kunnat delta i undervisningen i skolan på lika villkor som andra elever. Vidare hävdar kommunen att man har vidtagit skäliga åtgärder för tillgänglighet efter det att kommunen fått kännedom om förhållandena. Därmed menar kommunen att man har uppfyllt sin förpliktelse att försätta Sebastian i en jämförbar situation med andra elever utan hans funktionsnedsättning.
Den period som är aktuell i målet är 1 januari 2015 till och med juni 2016. Bristerna har funnits längre, och påtalats tidigare, men talan är avgränsad till den period som diskriminering i form av bristande tillgänglighet varit en del av diskrimineringslagen (2008:567) och som den bristande tillgängligheten pågått.
Kommunen har under hösten 2016, vilket är efter det att stämningsansökan lämnats in och efter den period som målet rör, vidtagit tillgänglighetsåtgärder genom att byta till tillgängliga ramper och installera dörröppnare vid vissa tunga dörrar.
Parternas talan
Rätten började med att fråga om parterna kunde tänka sig en förlikning i saken. Kommunen kunde tänka sig en förlikning om ett mindre belopp. Sebastian och DO ville däremot driva målet till dom. När en förlikning inte kunde nås inleddes huvudförhandlingen. Parterna presenterade sina respektive inställningar i målet och grunderna därför.
DO:s talan
DO utvecklade talan enligt följande: De faktiska förhållandena innehåller flera exempel på brister i den fysiska tillgängligheten. Dörrautomatik fattades, för höga trösklar fanns i entréer, trappor saknade ledstänger, dörrar var i behov av breddning, kontrastmarkering fattades i trappor, och ramperna var på olika ställen bristfälliga genom att avlastningsytorna var för små och lutningen för brant under den aktuella perioden i målet.
De konstaterade bristerna har stått i strid mot tillgänglighetsregleringar i bland annat Plan- och bygglagen (2010:900) 8:2 2 st. och Arbetsmiljölagen (1977:1160). Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete och AFS 1994:1 om arbetsanpassning föranleder att kommunen skulle ha känt till bristerna. Boverkets föreskrifter BFS 2011:6 och 2013:9 om ramper och enkelt avhjälpta hinder har inte iakttagits.
Diskriminering i form av bristande tillgänglighet utgår från missgynnande, underlåtenhet och jämförbar situation. DO anförde att de angivna omständigheterna har missgynnat Sebastian och att kommunen inte vidtagit åtgärder som hade försatt honom i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning.
DO anförde vidare att den skälighetsbedömning som ska göras ska utgå ifrån tillgänglighetsreglering i annan lag eller författning, som framgår av prop. 2013/14:198 s. 64, vilka kommunen inte iakttagit. Dessutom ska de ekonomiska och praktiska förutsättningarna beaktas. Om inte en kommun har ekonomiska förutsättningar, vilken huvudman har det då? argumenterade DO.
Den långa varaktigheten som råder för Sebastian i relation till Nästegårdsskolan gör att det är skäligt att kräva mer långtgående anpassningar än om varaktigheten varit kort. Att han omfattas av skolplikt talar också för att det är skäligt att kräva omfattande tillgänglighetsåtgärder.
Vara kommuns talan
Kommunen utvecklade sin talan och inledde med att påstå att Sebastian inte missgynnats eftersom han kunnat delta i all undervisning på samma villkor som andra. Skäliga åtgärder har vidtagits i dialog med Sebastian och hans vårdnadshavare. Ingen diskriminering har skett och därför ska ingen diskrimineringsersättning utgå.
Vidare anförde kommunen att den inväntat sin interna skolutredning innan åtgärder vidtogs eftersom det varit ovisst hur organiseringen av den kommunala skolan skulle se ut. Även andra renoveringar avvaktades tills beslut fattades om Nästegårdsskolan över huvud taget skulle finnas kvar. Därför har Sebastian inte missgynnats i förhållande till andra elever.
Kommunfullmäktige beslutade tidigt under 2016 att skolan ska fortsätta att ha verksamhet. Därefter har tillgänglighetsåtgärder vidtagits.
Kommunen anförde att tillgänglighetsanpassning gjorts enligt lagar, föreskrifter och allmänna råd. Argumentationen fortsatte med att konstatera att kostnaderna bör vara rimliga och bör kunna bäras i den löpande verksamheten för att det ska vara skäligt att kräva åtgärden (enligt prop. 2013/14:198 s. 128).
I sitt svaromål har kommunen medgett att det varit önskvärt att den politiska processen och kommunens verksamhet varit mer effektiv för att åtgärderna för tillgänglighet skulle kunnat ha vidtagits tidigare.
Bevisupptagning
Normalt sett hörs parterna först i bevisupptagningen. I det aktuella fallet är DO part som för talan åt Sebastian, varför han hördes först även om han inte formellt sett är part i målet. Eftersom han vid huvudförhandlingen inte fyllt 15 år kunde han inte avlägga vittnesed.
Sebastians redogörelse
Sebastian berättade att han har en kronisk muskelsjukdom som gör att han progressivt tappar rörligheten i benen, varför han använder rullstol. Vidare berättade han utförligt om hur han mött hinder i skolan som inte åtgärdats. Han beskrev detaljerat hur hindren försvårat hans skolgång, särskilt i hemkunskap och slöjd.
Ramperna som han var hänvisad till att använda för att komma in och ur byggnaderna var svåra att använda och dörrarna svåra att komma in genom. Han beskrev hur han utanför en entré var tvungen att ha ett hjul utanför kanten och balansera för att överhuvudtaget kunna öppna dörren och komma in.
Han beskrev vidare hur den bristande tillgängligheten är en säkerhetsrisk. Han har ramlat bakåt i en alltför lutande ramp, och ramlat av olika ramper vid ett par tillfällen så att han gjort illa ryggen och svanskotan.
En bänk satt fast i marken precis framför en av ramperna. Sebastian berättade hur hans smalben fått stoppa farten när han åkte ner för den rampen, vilket gjort mycket ont.
Sebastian berättade att han känt sig rädd för att använda ramperna och att skolgången känts meningslös. Han visade bilder på den bristande tillgängligheten för rätten och beskrev hur han kände sig rädd och ledsen, mått dåligt och känt sig mindre värd på grund av den bristande tillgängligheten i skolan. Han uppgav att den bristande tillgängligheten gjort att mycket av hans energi gått åt till att må dåligt istället för inlärning i skolan.
Ytterligare vittnen
Parterna hade kallat ytterligare vittnen för att styrka olika omständigheter. DO hade kallat Sebastians sjukgymnast till vittnesförhör för att visa den bristande fysiska tillgängligheten i skolan i relation till hans funktionsnedsättning. Hon berättade om att hon som sjukgymnast träffar Sebastian ofta och att den bristande tillgängligheten i skolan har kommit upp i samtalen.
Sjukgymnasten hade besökt skolan och översiktligt sett att flera brister behövde åtgärdas för att skolan ska vara tillgänglig för Sebastian. Hon skrev därför en snabb lista på olika brister, och vissa åtgärder som behövde vidtas för att skolan ska bli mer tillgänglig för Sebastian. Skolledningen fick kännedom om detta i december 2014. Hon sa att kommunens bemötande av hennes synpunkter varit nonchalant.
Slutligen hade kommunen kallat sin fastighetschef i syfte att klargöra de åtgärder som hade vidtagits efter att kommunen fått kännedom om bristerna. Fastighetschefen uppgav att under den period som målet gäller så visste han om bristerna i tillgängligheten under 2015, och att det hade dröjt till 2016 innan någon konkret åtgärd påbörjades.
Åtgärderna hade varit klara september 2016. Att notera är att de många av de åtgärder som färdigställts är till byggnaderna och lokalerna som tillhör mellanstadiet. Sebastian började höstterminen 2016 i högstadiet, varför han till stor del har sin skolgång i andra delar av skolan. “Hade ramperna stått där i fyran hade vi inte suttit här idag”, kommenterade Sebastian.
Slutanföranden
I sitt slutanförande konstaterade DO att omständigheterna i målet är tillräckliga för att det föreligger grund för att kommunen ska förpliktas utge diskrimineringsersättning till Sebastian. Den bristande tillgängligheten har missgynnat Sebastian, och kommunen har inte vidtagit tillgänglighetsåtgärder under den period som målet gäller som skulle ha försatt honom i en jämförbar situation med elever utan hans funktionsnedsättning.
Storleken på ersättningen ska beräknas utifrån Högsta Domstolens modell enligt NJA 2014 s. 499 del I, där utgångspunkten är att den del som gäller prevention ska vara lika stor som den ideella skadans värde. Vidare anfördes att kommunen känt till bristerna utan att agera, och att kommunen dessutom skulle ha undersökt tillgängligheten enligt gällande rätt, något som ska tas med i beräkningen av ersättningen.
Kommunen anförde att skäliga åtgärder för tillgänglighet har vidtagits. Eftersom inget missgynnande skett och kommunen vidtagit åtgärder som skäligen kan krävas har kommunen inte diskriminerat Sebastian. Därför ska ersättning inte utgå. I bedömningen ska särskilt beaktas kommunens ekonomiska förutsättningar.
Enligt prop. 2013/14:198 s. 120 ska kostnader kunna bäras inom ramen för den ordinarie verksamheten. När kommunen under 2016 hade budgeterat för åtgärderna har de varit skäliga att kräva. Vid det tillfället vidtog kommunen åtgärderna, varför diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte kan konstateras ha skett. Därmed saknas grund för DOs yrkande.
Parterna yrkade att motparten ska ersätta sina respektive rättegångskostnader i målet. Båda yrkandena var nära 50 000 kr för 25 timmars arbete och 5 timmars huvudförhandling i tingsrätten.
Domen kommer den 24 maj kl. 11. Lagen som verktyg fortsätter bevaka den viktiga rättsprocessen.
Strategiskt mål för DO
DO driver fallet för att Sebastian ska få upprättelse för de år av bristande tillgänglighet och som han utsatts för. Fallet är dessutom av strategiskt värde eftersom det är ett av de första målen någonsin som rör bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.
DO tar inte alla fall som kommer in till myndigheten, men DOs processförare berättade för Lagen som verktyg att Sebastians fall kom in i rätt tid och i ett tidigt skede verkade vara ett fall som kunde drivas med framgång. Dessutom är det av strategiskt värde för genomslag i samhället och rättsutvecklingen – en faktor som enligt DO:s egna rutiner styr vilka fall myndigheten driver.
Även utanför rättssalen underströk DOs processförare att målet handlar om alla elevers rätt till en säker skolgång på lika villkor och tolkningen av en bestämmelse med ett syfte att förbättra tillgängligheten i sahmhället. Kommunens ombud kommenterade att målet handlar om vilket handlingsutrymme som kommuner har i sin verksamhet.
/Ola Linder, jurist
är en ideell förening som utreder och driver diskrimineringsfall 
Stöd rättsprocesserna via swish 123 063 01 94