INTERVJU: Anna Bergholtz om diskriminering: från utebliven ledsagning till otillgänglig post från DO

Anna Bergholtz
Anna Bergholtz

Anna Bergholtz är journalist och författare till två barnböcker. I sin vardag som blind upplever hon dagligen diskriminering på olika sätt. Det kan vara när snön täcker alla ledstråk på tunnelbaneperrongen, när ingen kan bistå i mataffären eller när det saknas utrop i kollektivtrafiken – för ett tag sedan även på T-centralen i Stockholm.

När bristande tillgänglighet blev diskriminering 2015 gjorde hon den 2 mars en anmälan (ANM 2015/441) mot 1177 Vårdguiden eftersom hon efter en uppdatering på deras hemsida inte kunde komma åt informationen via sin talsyntes.

Anna Bergholtz vill som alla andra få information om olika sjukdomstillstånd snabbt om hon blir sjuk.
—Men helt plötsligt var massor av information oläslig för mig. Om jag sökte på en sjukdom så kunde jag inte komma åt informationen.

I sin anmälan skriver hon: ”Anmärkningsvärt är att 1177 Vårdguiden har till uppgift att informera kring hälsa och sjukvård och att bristerna i deras tillgänglighet kan medföra risk för ens hälsa.”

En månad efter sin anmälan fick hon besked av Diskrimineringsombudsmannen att de inte går vidare med att utreda ärendet. I sådana beslut finns ingen motivering, men kanske kan man tänka sig att telefonservice skulle motsvara information på nätet. Men Anna Bergholtz tycker inte att det är en jämförbar situation att sitta i telefonkö.
—En gång tog det mig 40 minuter att komma fram till 1177.

Hinder i arbetet som journalist

Anna Bergholtz stöter också på hinder i sitt jobb. Mycket av den information som hon behöver komma åt är otillgänglig.
—Myndigheter skickar väldigt ofta ut PDF-filer som är sparade som bilder och därför oläsbara med talsyntes. Detta gäller även Diskrimineringsombudsmannen, har Lagen som verktyg fått erfara.

När Anna Bergholtz nyligen skulle moderera en konferens hos public service-företagen kunde hon inte få tag på sändningstillstånden i läsbart skick. När hon vid ett annat tillfälle begärde ut domar från Förvaltningsrätten kom de som oläsbara PDF-filer.
—Och när jag anmärkte på det hade de ingen aning om hur man gör en PDF tillgänglig.

Mycket av detta är vardagsmat och inte något som Anna brukar anmäla.
—Tyvärr vänjer man sig. Det är först när jag blir riktigt arg och dessutom har lite ork över som jag anmäler diskriminering.

Detta hände den 6 maj 2016 när hon skulle göra en arbetsresa till Vingåker. Det var en okänd plats och hon behövde ledsagning från tåget. När hon ringde och beställde biljett och ledsagning fick hon beskedet att det inte gick att ordna ledsagning på Vingåkers station. Av erfarenhet vet Anna att det brukar gå att anlita till exempel personal från taxi på de stationer där SJ inte har egen personal.

Lång väntan på beslut

Anna Bergholtz anmälde bristen på ledsagning till Diskrimineringsombudsmannen och la i sin anmälan även till att det var ett så stort glapp mellan tåg och perrong att ledarhunden vägrade gå på och fick bäras på respektive knuffas av tåget – en stor riskfaktor för hund och ledarhundsförare.

När anmälan väl var gjord kom en automatisk bekräftelse och den 24 maj kommer besked från DO att en tillsyn i ärendet inletts (GRA 2016/45). Tillsyn i det här fallet betydde att SJ fick ett antal frågor om sina rutiner. Utifrån svaren skulle DO sedan avgöra om SJ brutit mot diskrimineringslagen.

DO har som mål att avgöra ett ärende sex månader efter att anmälan kommit in, men Anna Bergholtz fick vänta i över ett år. Då hade hon ringt och mailat många gånger för att veta hur det stod till med ärendet.

—Jag tycker verkligen inte att det ska behöva ta så långt tid, säger hon. Men det är också frustrerande att det är olika personer som kontaktar en. Det vore bättre med en kontakt.

Anmälde DO till DO

Nästan exakt ett år efter anmälan – den 2 maj 2017 – skriver DO:s handläggare i ett mail till Anna Bergholtz:  ”Ett beslut är nu på gång i detta ärende. Jag undrar därför hur du föredrar att vi skickar det till dig? Med tillgänglig PDF, i Word eller något annat alternativ?” Anna svarade med vändande mail Word eller tillgänglig PDF.

Ändå dimper det den 29 maj 2017 ner ett pappersbrev hemma hos Anna Bergholtz – helt otillgängligt för henne.
—Jag blev först väldigt förvånad, sedan ledsen och sist arg. Hur kan Diskrimineringsombudsmannen, som ska utreda bristande tillgänglighet som diskriminering skicka ett pappersbrev när jag i all min kommunikation med dem berättat att jag inte ser och vill ha besked via mail?

Anna Bergholtz anmälde Diskrimineringsombudsmannen till Diskrimineringsombudsmannen, eftersom det är dit man anmäler diskriminering. Bland annat Sveriges radio rapporterade om denna anmälan.

Och den här gången dröjde inte svaret. Den 9 juni avslutar DO (ny handläggare) ärendet med motiveringen: ”På grund av jäv får DO inte utreda anmälningar mot DO. Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK) är de kontrollorgan som utövar tillsyn över myndigheter. Du kan även vända dig till en antidiskrimineringsbyrå.”

Bedömning av rättsläget

—Enskilda kan vända sig till en antidiskrimineringsbyrå för råd eller vidta rättsliga åtgärder på egen hand, säger Ola Linder, jurist på Lagen som verktyg. Men denna typ av myndighetsutövning ingår inte i något av de samhällsområden som räknas upp i DL 2 kap. och därför gäller inte diskrimineringsförbudet i detta fall.

Ola Linder tycker trots det att det kan vara intressant att anmäla ärendet till Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK) med frågan om bristande tillgänglighet i myndighetsutövningen.

JK som lyder under regeringen har tillsynsansvar över myndigheterna och fokuserar främst på systematiska brister. JO är en del av riksdagens kontrollmakt och granskar myndigheters eventuella brister i tillämpningen av lagar och andra författningar. JO:s yttranden kan väga tungt när myndigheter utvärderar sina rutiner.

Förordningen från 2001 om statliga myndigheters ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken kan eventuellt vara en författning som ombudsmännen beaktar. Dessutom gäller förvaltningslagen, vars syfte är rättssäkerhet i en serviceinriktad förvaltning.

Utredningen om SJ

Utredningen om bristande tillgänglighet på SJ hamnade i medieskugga, men här ska redovisas vad som stod i det där otillgängliga pappersbrevet, daterat 17 maj 2017.

Utebliven ledsagning

SJ:s svar på DO:s frågor var att de har väl upparbetade rutiner för ledsagning. SJ:s personal lägger vanligtvis in beställningarna i Ledsagningsportalen, men på stationer där det inte finns stationsledsagning – som i Vingåker – görs en beställning av ”ombordledsagning” (för på- och avstigning) manuellt på ett särskilt formulär som skickas till exempelvis ett taxibolag.

När Anna Bergholtz gjorde sin beställning var det dock mycket ny personal på servicecentret som inte kände till rutinerna. SJ medger att ett misstag begicks när ingen manuell beställning gjordes.

DO accepterar SJ:s förklaring att företaget ”normalt har bra rutiner för ledsagning” och anser därmed att SJ genomfört tillräckliga åtgärder för att personer med en funktionsnedsättning ska komma i jämförbar situation med en person utan denna funktionsnedsättning och kunna nyttja SJ:s tjänster.

SJ meddelade DO att de nu har förtydligat sina rutiner och DO bedömer därför att det inte finns stöd för uppfattningen att SJ brutit mot diskrimineringslagen. DO skriver: ”Det var ett beklagligt misstag på SJ Servicecenter som gjorde att Anna Bergholz inte fick den ombordledsagning som hon hade rätt till.”

Glapp mellan tåg och plattform

Det stora glappet mellan tåg och plattform skulle kunna falla under de Tekniska specifikationer för driftskompabilitet (TSD) för järnvägar som regleras i EU:s ”järnvägsdirektiv” 2008/57/EG. Men enligt direktivets artikel 9 kan undantag göras om en ombyggnation av äldre tåg redan var igång eller redan var avtalad när TSD offentliggjordes år 2008. Den svenska Transportstyrelsen har på denna grund beviljat ett sådant undantag för svenska SJ.

DO bedömer därför – med hänsyn till bland annat de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för SJ – att SJ får anses uppfylla kraven på tillgänglighet när det gäller avståndet mellan plattform och tåg.
”Att kräva att SJ ska tillgänglighetsanpassa sina äldre personvagnar, vilket skulle kräva omfattande och kostsamma ombyggnationer, är inte en skäligt ekonomisk försvarbar tillgänglighetsåtgärd.”

Plattformarna är dessutom Trafikverkets ansvar, vilket komplicerar frågan.

Annas råd och tips till DO

När Annan Bergholtz ser tillbaka på ärendena 1177 och SJ tycker hon egentligen att bristande tillgänglighet på internet är värre eftersom hon då är helt utestängd jämfört med andra. Bristen på ledsagning i Vingåker gick till slut att lösa tack vare hjälpsamma människor.
—DO borde bli tuffare och driva fler fall. SJ kunde man allt gå hårdare åt. Att personalen var ny och inte kunde rutinerna borde inte hålla som argument.

Men framförallt tycker hon att handläggningstiden borde kortas.
—Dessutom skulle jag vilja veta lite mer om exakt vad DO gör när de utreder. Har de bara ringt eller mailat SJ med ett par frågor? Hur vet man att de verkligen gör det de säger? Det känns inte så rättssäkert.

Andra förslag från Anna Bergholtz är att förbättra DO:s anmälningsformulär. Hon tycker att det är krångligt att använda med hjälpmedel och väljer att maila in sina anmälningar istället. Hon har omtalat det för DO, men tycker inte att formuläret förbättrats nämnvärt.
—I ett bra och tillgängligt formulär skulle man ju också kunna markera på vilket sätt man vill bli kontaktad. Hon tar Anmälningstjänsten som exempel på ett tillgängligt formulär.

Ett annat problem är att det är svårt att veta vilka anmälningar som redan kommit till DO.
—Någon gång kanske man till och med skulle vilja veta om man själv redan anmält något – saker upprepas ju ideligen.

Men att begära ut anmälningar tar tid och är svårt utan anmälningsnummer. Det går inte låta DO söka på ett namn, ett företag eller ett ämne.

Avslutningsvis tycker Anna Bergholtz att DO inom sitt uppdrag att ”föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som kan motverka diskriminering” (enligt lagen om Diskrimineringsombudsmannen) borde engagera sig mer för att till exempel få bort det fåniga undantaget för företag med färre än tio anställda.

/Emil Erdtman

Fakta om ledsagning vid tågresa

  • Ledsagning är gratis och kräver inte läkarintyg.
  • I Sveriges har Trafikverket och företaget Jernhusen ansvar för ledsagning. Utförandet sköts av företaget Riksfärdtjänsten Sverige AB.
  • Riksfärdtjänst AB har en sambandscentral för all ledsagning dit man kan ringa vid problem, tel 0774-44 55 55.
  • Ledsagning beställs via personlig kontakt med det företag som säljer biljetten till resan – t ex SJ servicecenter på tel 0771-75 75 75 (tonval 5) – eller i resebutik eller via resebyrå. Ledsagning kan inte bokas på internet.
  • Beställning ska göras minst ett dygn före resan. Avbeställning senast 12 timmar innan hos samma företag.
  • Ledsagning till och från tåget utgår från de uppsatta Mötesplatser som finns på större stationer. Sådan stationsledsagning innefattar också tågbyte på bemannade järnvägsstationer.
  • Ledsagaren ska följa med till dörren på den tågvagn man ska sitta i. Därefter ska personalen på tåget ta vid. På bussar kan ledsagaren följa med upp.
  • Ledsagare får bära upp till 20 kg bagage.
  • Vid försening ska ledsagare vänta minst 30 minuter.
  • Enbart ledsagning vid på- och avstigning, samt ledsagning på själva tåget, kallas av SJ ombordledsagning och utförs av lokala utförare, som t ex taxibolag.
  • Regionala kollektivtrafikmyndigheter och vissa tågoperatörer har egna system för ledsagning.

Läs mer på Jernhusen eller hemsidan Stationsledsagning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *