I fallet där Vara kommun 2017 dömdes som ansvarig för diskriminering i form av bristande tillgänglighet har Göta hovrätt höjt diskrimineringsersättningen från 30.000 kr till 75.000 kr. Domen kom 15 maj 2018 efter att kommunen medgivit det höjda beloppet. Lagen som verktyg har nu efterforskat anledningen.
Skaraborgs tingsrätts dom den 24 maj 2017 var den första gällande bestämmelsen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering sedan lagändringen 2015. Vara kommun ansågs som ansvarig för diskriminering av eleven Sebastian Häregård, som utsatts för bristande tillgänglighet på sin grundskola Nästegårdsskolan i Vara. DO hade yrkat på 75.000 kr i diskrimineringsersättning, men domstolen kom fram till 30.000 kr. DO överklagade därför domen.
Tingsrättsdomen innehåller flera intressanta resonemang, som är av stort värde för förståelsen av den nya formen av diskriminering. Vissa resonemang kunde ha utvecklats mer för att vägleda andra hur bestämmelserna ska tolkas. Därför var det positivt att hovrätten meddelade prövningstillstånd och att processen fortskred rörande diskrimineringsersättningens storlek. Datum för huvudförhandling sattes ut och allt pekade på att saken skulle prövas av hovrätten.
Av hovrättens dom framgår däremot att Vara kommun medgett Diskrimineringsombudsmannens, DO, yrkande om att tillerkänna Sebastian Häregård diskrimineringsersättning om 75 000 kr. Eftersom yrkandet medgivits fann hovrätten att det fanns grund för att avgöra målet genom dom som slog fast skyldighet att betala diskrimineringsersättningen. Därmed avslutades målet i hovrätten.
På DO:s hemsida har processföraren Anna Rosenmüller Nordlander sagt: ”Att kommunen nu väljer att medge den högre ersättningen är positivt eftersom det understryker allvaret i den här frågan. Det ska vara kännbart för utbildningsanordnaren att inte ha en skolmiljö som är anpassad för elever med funktionsnedsättning.”
DO:s processförare Karin Ernfors berättar för Lagen som verktyg att kommunen medgav talan under huvudförhandlingen innan sakframställningarna skulle genomföras. Under förhandlingen berördes inte om kommunen medgav talan för att de ansåg att diskrimineringen berättigade beloppet. Enligt DO är Sebastian nöjd med utgången i målet.
Christoffer Jensen, ombud för Vara kommun, uppgav för Lagen som verktyg processekonomiska skäl som enda skäl till medgivandet av DO:s yrkade i hovrätten. Man kan bara spekulera i vad som ligger bakom kommunens beslut. Av någon anledning ansåg man det inte värt att fortsätta processen.
Även om det inte framgår av domen att kommunen anser att diskrimineringens natur berättigar diskrimineringsersättning om 75 000 kr välkomnar Lagen som verktyg hovrättsdomen. Det är visserligen olyckligt att hovrätten inte i sak prövade grunderna för de yrkanden som de lagts fram, men positivt att det yrkade beloppet dömts ut.
—Det är genom praxis från högre rätt och utvecklade resonemang som diskrimineringsskyddet får en tydligare innebörd, säger Ola Linder, jurist hos Lagen som verktyg. Oavsett parternas inställning till den utdömda ersättningens storlek kan domen ha en positiv verkan – bortom att Sebastian fått upprättelse – genom att användas som underlag i andra processer. Däremot hade domen sannolikt haft bättre effekt om den innehållit resonemang från rättens sida om kränkningens allvar.