Caroline van Mourik bor i Stockholm och har rörelsenedsättning, en lättare synnedsättning samt infektions- och doftkänslighet. Hon är rådgivare för projektet Lagen som verktyg som bland annat är ute och informerar om att bristande tillgänglighet sedan 2015 räknas som en form av diskriminering.
För att föregå med gott exempel och inspirera andra att anmäla otillgänglighet har Caroline under februari månad bestämt sig för att anmäla något varje dag. Det gör hon till Anmälningstjänsten som under många år samlat anmälningar i en databas och skickat dem vidare till Diskrimineringsombudsmannen.
—Att hitta ett exempel om dagen är inte så svårt, säger Caroline. Problemet är snarare att hinna och orka med att dokumentera alla brister i samhället. För mig är det ”snökaos” varje dag, säger Caroline med en metafor som hon märkt att de flesta utan funktionsnedsättning förstår.
Basala samhällsfunktioner
Mycket av det som Caroline anmäler gäller basala samhällsfunktioner. Postens höga brevlådor och ibland otillgängliga uthämtningsställen är en klassiker, som snarare blivit sämre med åren tycker hon.
Inför kontakterna med Arbetsförmedlingen gjorde Caroline en grundlig inventering av de olika kontorens tillgänglighet och valde sedan det med minst brister. Sedan slogs kontoren ihop och hon kallades till en arbetsförmedling utan fungerande parkeringsplats för rörelsehindrad (som termen är i Stockholms stad, handikapparkering på andra håll).
Dörröppnaren vid ytterdörren satt för högt och precis ovanför en farlig kant. Hissen inne i byggnaden hade ingen dörröppnare alls. Caroline tog bilder med mobilen och skrev ihop en anmälan.
Otillgängliga sjukhus och apotek
Att Arbetsförmedlingen inte kan tillgänglighet är anmärkningsvärt, tycker Caroline. Men ännu mer alarmerande är det när sjukhusen inte gör rätt. Själv har hon på grund av olika sällsynta diagnoser vårdkontakter på 15 olika adresser i Stockholm.
När hon till exempel skulle lämna ett blodprov på Tegnérgatan i Stockholm möttes hon av en så hög tröskel att hon tvingades leta upp ett annat labb.
Hennes närmaste vårdcentral har en lång lutande väg från RH-parkeringsplatsen fram till entrén. Tegelplattorna på trottoaren har blivit ojämna och på grund av lutningen går det inte att stå still med rullstolen för att komma åt dörröppnaren. Därinne satt kölappshållaren för högt och den lägre receptionsluckan – som faktiskt fanns – var felmonterad och ur bruk. En anmälan till.
Ibland behöver Caroline åka in akut och då finns nästan aldrig RH-parkering nära entrén. Att vara infektions- och doftöverkänslig gör det också svårt att sitta i trånga väntrum med alla andra.
Tillgänglighet är nämligen mer än det fysiska. Att olika sjukhus har olika journalsystem har ställt till det för Caroline. Liksom otillgängliga kontaktformulär för den som inte nöjer sig med telefonkontakt utan vill ha skriftliga svar. Sankt Görans sjukhus har till exempel ett kontaktformulär som inte fungerar med Carolines talsyntes (som hon använder på grund av svag rörlighet i händerna).
Flera apotek har också blivit anmälda. Det finns visserligen många apotek att välja på i Stockholm numera, men om man som Caroline har flera ovanliga mediciner måste man åka runt till flera apotek och ibland är apoteket med just den aktuella medicinen otillgängligt.
Caroline har också mött dåligt bemötande på apoteken. Ibland finns en lägre disk där man skulle kunna se vilka mediciner man får, men den erbjuds inte förrän efter tjat och övertalning från Carolines sida.
—När personalen säger ”jamen vi hjälper dig” brukar jag svara: ”du får gärna hjälpa mig vid den tillgängliga disken”. Precis som med den låga disken på vårdcentralen finns det ofta en tillgänglig lösning, men den används inte.
Problemet med bemötande handlar enligt Caroline om att många tror att man bara har en funktionsnedsättning.
—Men vi som använder rullstol har oftast inte bara problem med benen, säger hon. Jag har till exempel begränsad rörlighet i armarna.
Det finns enkla lösningar
Caroline har också anmält flera affärer och butiker. På Hemköp i Bredäng saknades det dörröppnare vid hissen från parkeringsplan. Vid Jysk i Bromma fanns ingen RH-parkeringsplats alls och de vanliga parkeringsplatserna var för smala. Rampen var ”jättemärklig” och dörröppnare saknades.
På Clas Ohlson i Stockholm City kunde inte Caroline lägga upp varorna på bandet eftersom det var för högt och placerat för långt in. Påsarna var oåtkomliga och kortautomaten gick inte sänka ner.
De flesta gallerior har numera digitala terminaler med information om butikerna, men ofta går det inte att rulla fram till dem och deras vinkel är sådan att informationen blir oläsbara från en rullstol.
—Och skulle man lyckas läsa brukar man hänvisas via rulltrapporna, skrattar Caroline. Men tillägger: det där borde rent tekniskt inte vara så svårt att lösa om man verkligen vill.
Caroline betonar att det ofta finns enkla lösningar. Men för att nå fram med dessa tips måste de ansvariga få vetskap om problemen. Ibland har Caroline hört av sig direkt till den ansvariga och fått felet åtgärdat inom några månader. I andra fall tror hon att ett anmälan är nödvändig för att något ska hända.
—Men givetvis är det bästa att bygga tillgängligt från början. Då slipper man extra kostnader för att bygga om i efterhand. Tillgänglighet gynnar dessutom alla – till exempel personer med barnvagnar eller rullväskor när det gäller fysisk tillgänglighet eller äldre med sämre syn och nedsatt kognitiv förmåga när det gäller informationsteknik.
Text: Emil Erdtman
Välkommen att anmäla diskriminering och enkelt avhjälpta hinder till Anmälningstjänsten!