Anders Karlsson är advokat och har drivit många diskrimineringsärenden åt såväl Diskrimineringsombudsmannen som enskilda personer. Ibland åtar han sig pro bono-fall, det vill säga ställer upp gratis för den goda sakens skull.
Han tycker funktionshinderrörelsen hittills varit väldigt försiktig och skulle få ett större erkännande som kämpande rörelse om man var lite tuffare.
—Kanske finns en ovana att samarbeta med jurister, funderar han.
Det finns mycket att lära av antidiskrimineringsbyråerna och även av fackförbunden, säger Anders Karlsson, som beundrar den stridbarhet som finns i länder som USA där politik även kan drivas med juridiken som verktyg.
—Nu när Sverige har en lag som går att använda och organisationerna har rätt att företräda sina medlemmar är det dags att flytta fram positionerna.
Det behövs egentligen inte en massa fonder och projekt. Om man stämmer på ett belopp under ett halvt basbelopp (år 2016 blir det under 22 000 kr) blir man nämligen inte skyldig att betala motpartens rättegångskostnader vid en förlust.
Anders Karlsson vet att det finns människor som drar sig för att ha med domstolar att göra.
—Att stämma myndigheter och storföretag för diskriminering i form av otillgänglighet innebär ingen risk för repressalier eller hot, säger han. Det är ingen maffia att vara rädd för.
Det man ändå ska tänka över är eventuell uppmärksamhet i media. Det kan upplevas pressande att driva en process och Anders Karlsson har respekt för att inte alla vill utsätta sig för det.
—Men i funktionshindersrörelsen finns en halv miljon medlemmar, så förhoppningsvis finns några som är villiga, funderar han.
Anders Karlsson är med i rättsnätverket som är knutet till föreningen Med lagen som verktyg. Där finns advokater som hjälper till att driva föreningsmedlemmarnas ärenden. Alla är välkomna som medlemmar och det krävs ingen större förberedelse för att bestämma träff med en advokat och sedan stämma.
Men för att vinna ett mål krävs bra dokumentation av själva händelsen. Ett sätt att säkra sådan bevisning är att själv eller i grupp gå ut och ”testa” tillgängligheten. Vid sådana planerade aktioner kan man filma hela händelsen och på så sätt få med sig bra bevisning.
—Att agera i grupp är också ett sätt att peppa varandra och känna sig starka tillsammans, säger Anders Karlsson.
Fallen behöver heller inte alltid vara ”ideala”, tycker han. Om man förlorar kan det ändå leda till att medvetenheten ökar om att det finns människor som ställer krav på tillgängligheten i samhället.
—Då sprids kunskap om mänskliga rättigheter. Många är nämligen okunniga om att de faktiskt diskriminerar människor med funktionsnedsättningar.
Anders Karlsson tycker inte att prejudicerande domar alltid behöver vara målet. I förlikning kan man komma överens om att exempelvis en arbetsgivare ska genomföra vissa anpassningar. Att sådana åtgärder vidtas kan vara mer effektivt för samhällsutvecklingen än att en individ vid en fällande dom får en summa pengar.
—En organisation som bidrar till sådana tillgänglighetsförbättringar kan se det som ett viktigt resultat.
Slutligen skickar Anders Karlsson med sina lyckönskningar till projektet. Han personliga råd är att inte syssla så mycket med information och upplysning.
—Jurister som vill sätta sig in i området diskriminering på grund av funktionsnedsättning kan göra det på några dagar.
Han tycker ibland att informationsarbete blir en ursäkt för att inte komma igång.
—Nu är det istället dags att ge sig ut och stämma dem som diskriminerar. Allt som behövs finns: jurister, kunskap och diskrimineringsfall.
/Emil Erdtman
Jag känner mig glad och stärkt av att läsa det här. Jag har i många år försökt arbeta mot diskrimineringen av oss som använder ledarhund. Jag har i det arbetet flera gånger do-anmält ställen som inte släpper in mig som använder ledarhund. Jag har även uppmanat andra ledarhundsförare att do-anmäla. Men Diskrimineringsombudsmannen lägger rutinmässgit ner våra anmälningar. Argumenten för att göra det är just sådana som advokaten i artikeln kritiserar. DO har sagt till oss att fallen måste vara ”rena” och inte innehålla för många ingredienser som stökar till det. Do säger också att de inte vågar gå till domstol eftersom ett nederlag skulle bli prejudicerande. Därför känns det skönt att höra en helt annan åsikt. Vi som använder ledarhund bör absolut använda oss av denya möjligheterna. Jag har själv gått med i föreningen ”Med Lagen Som Verktyg, och jag vet fler ledarhundsförare som har gjort det. Den ljusnande framtid är vår!
Tack för kommentaren Finn! Vi kommer i projektet återkomma till frågan om diskriminering av personer som har ledarhund. Hälsning Emil