Det sista av Artikel 19 som verktygs slutwebbeminarium handlade om gapanalysen – Mind the Gap – en juridisk analys av skillnaderna mellan å ena sidan Artikel 19 i Funktionsrättskonventionen och å andra sidan den svenska lagstiftningen och de förhållanden som råder i Sverige idag.
Webbinariet finns på Youtube. Här följer ett kort referat.
Projektet Artikel 19 som verktyg har under tre år tittat närmare på hur det går för Sverige att genomföra rättigheterna i Artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det har resulterat i en rad slutprodukter som vi presenterat i olika webbinarier under vårvintern. I förra veckan var den sista, den om gapanalysen.
I samband med att Sverige ratificerade konventionen, och därmed förband sig att efterleva den, gjorde svenska staten en liknande analys, men Ola Linder, som gjort gapanalysen, är dock mycket kritisk till den.
– Det var en ganska ytlig analys. Man tittade på konventionsbestämmelserna men bara ett par sidor var kopplade till Artikel 19 och man gjorde ganska förenklade tolkningar av vad Artikel 19 betyder. De gick igenom olika saker som motsvarar Artikel 19 a), b) och c) men det var inte tillräckligt, det skulle behövas en mycket mer ingående analys, sade han i inledningen på webbinariet.
Många hamnar utanför
Ola Linder, som tidigare var projektledare för Artikel 19 som verktyg men som nu jobbar i Funktionsrätt Sveriges projekt Funktionsrättsbyrån, upprepade det han sade i den intervju han gjorde med oss här på hemsidan, att den viktigaste poängen i analysen är att vi är långt ifrån klara med genomförandet och staten borde ta ett större ansvar, framför allt genom att ta ett helhetsgrepp om frågan. Ett stort problem, menar han, är till exempel att LSS, som kan ses som den svenska lagstiftningens motsvarighet till Funktionsrättskonventionen, är en diagnosfokuserad lagstiftning.
– Den fokuserar inte fullt ut på att ge personer med funktionsnedsättning rätt att leva ett självbestämt liv i samhällets gemenskap, trots många fina målparagrafer. Vissa personer med funktionsnedsättning faller utanför. Allt för många som skulle behöva LSS får istället stöd av Socialtjänstlagen och det ger inte den typ av säkerhet som borde finnas.
Politiken måste bevaka domstolspraxis
Ola Linder tog under sin presentation upp en rad olika ”gap”. Ett problem är nya prejudicerande domar som inte rimmar med konventionen och inte ens med svensk lagstiftnings intentioner. Ola Linder nämner personlig assistans och socialförsäkringen som exempel.
– Det är ett samspel som politiken måste bevaka. Det går inte bara att lämna över till rättsväsendet och säga att ”vi har gjort allt vi kan” utan där finns ett ansvar för att säkerställa att utfallet också stämmer med ambitionerna och rättigheterna.
LSS medikaliserad
Ola Linder menar också att den personliga assistansen har brister i jämförelse med vad konventionen kräver. För att få tillgång till assistans finns ett stort antal kriterier som ska vara uppfyllda. Den har också blivit medikaliserad.
– Du måste komma in med många intyg, du måste ha vissa diagnoser och du måste ha vissa grundläggande behov för att få tillgång till personlig assistans. Återigen ser vi att vi behöver en seriös utredning; vi kan inte bara släppa det och säga att det är svårt eller att vi är i hamn för det är vi inte.
Ett annat exempel Ola Linder nämner är att personer med dövblindhet eller grav synnedsättning inte utan mycket omfattande medicinskt underlag bedöms tillhöra LSS personkrets.
– Det läggs en otroligt hög bevisbörda att visa att du tillhör personkretsen och rätten till insatser i nästa steg. Det är något här som har gått fel när det är en så pass medikaliserad praktik i kommuner och myndigheter när det gäller rättigheterna.
”Boende med särskild service bär institutionsprägel”
Ola Linder menar att insatsen boende med särskild service borde granskas. Insatsen innebär att boendet och servicen är sammankopplade med varandra och att det i praktiken begränsar möjligheterna att leva ett självbestämt liv och att ta sig ut i samhällsgemenskapen på lika villkor. Insatsen bär en institutionsprägel, säger han.
– Det kan det naturligtvis finnas även i andra situationer men här är begränsningarna inbyggda i lösningarna. De ger inlåsningseffekter och skulle behöva ses över och granskas utifrån ett självbestämmandeperspektiv. Det har inte gjorts sedan LSS kom till.
Höga kostnader för att driva rättsfall
Ola Linder tar också upp Artikel 13: tillgång till rättvisa där han menar att det finns stora brister i det svenska systemet. Det finns visserligen en diskrimineringslagstiftning för bristande tillgänglighet men den är svår att använda för många.
– Hur ska människor kunna driva rättsfall utan att riskera alltför stora kostnader? Det kan behövas ombud och om man till exempel förlorat sitt arbete så har man inte de pengarna. Vi skulle behöva se över systemen om rättshjälp och rättsskydd. Man kanske skulle överväga offentliga biträden?
Nya analyser efterlyses
Ola Linder återkom till statens ansvar och sade att den analys han har gjort redan borde ha gjorts av det offentliga. Han underströk de begränsningar hans analys har, som endast en del av ett Arvsfondsprojekt, och manade deltagarna på webbinariet att kräva mer djupgående utredningar.
– Jag skulle vilja uppmana alla här att pressa på beslutsfattare om att vi behöver både en utredning med en övergripande analys av artikel 19, kanske i likhet med barnkonventionsutredningen, men också flera inriktade och avgränsade utredningar som tittar på olika frågor. Vi ska inte nöja oss med det som har gjorts för det är inte tillräckligt.
Se hur resurserna används
Susanne Berg, med långt förflutet i personlig assistansrörelsen, hade ett förslag på hur en sådan utredning skulle kunna göras och föreslår en analys som utgår ifrån individen. Hon vill gå från individen och uppåt, sade hon.
– Hur lever enskilda individer, vilka rättigheter och vilka möjligheter har de att få stöd och hur långt tar det individerna i förhållande till målsättningen i Artikel 19?
Genom det tillvägagångssättet menar hon att man kan analysera hur våra resurser används. Hon jämförde insatsen boende med särskild service med insatsen personlig assistans. En plats i särskild service på högsta servicenivån kostar ungefär lika mycket som 14 – 15 assistanstimmar/dygn, enligt hennes beräkningar.
– Är det relevant att lägga så mycket på ett stöd som samtidigt begränsar rättigheterna i Artikel 19, när man lika gärna kan lägga resurserna på ett stöd som ger självbestämmande på ett annat sätt? Man borde tänka om, sade hon.
Se webbinariet på Youtube på den här länken.
Beställ Mind the Gap och läs annat material om gapanalysen på den här länken.
Ta del av vårt material!
Artikel 19 som verktyg har tagit fram fem olika huvudprodukter som alla har (eller har snart) varsin sida i högermarginalen på hemsidan. Varje sådan sida innehåller:
- material som antingen kan beställas eller laddas ner kostnadsfritt.
- sllutwebbinarierna som spelats in och går att se på Youtube
- en rad artiklar till varje produkt eller webbinarium.
Studiecirkelmaterial för studiecirklar om Artikel 19
Barometern för självbestämmande – hur mycket självbestämmande har du?
PA-guiden – tips om rekrytering av personliga assistenter
Bedömningsvertyget – stöd till skyldighetsbärarna att leva upp till Artikel 19
Gapanalysen – skillnaden mellan Artikel 19 och den svenska lagstiftningen