Ekonomisk utsatthet, eller fattigdom helt enkelt, hörs allt oftare som starkt bidragande orsak till att många personer med funktionsnedsättning inte har chans att leva som andra.
Men fattigdom är inte så lätt att prata om. Det får Janna Olzon och Karolina Celinska erfara när de arbetar med frågan i DHR.
– När man använder ordet fattigdom blir vissa upprörda och man kan bli ifrågasatt. Vi pratar inte om fattigdom längre och man menar att vi inte har det här i Sverige, säger Janna Olzon.
DHR har länge jobbat med många ”små” frågor som är relaterade till ekonomi, exempelvis krav på gratis hjälpmedel och bilstöd etc. Nu vill de ta ett helhetsgrepp om frågan och prata om fattigdom bland personer med funktionsnedsättning som ett stort grundläggande och strukturellt problem.
– Det handlar om att väcka engagemang och att väcka liv i ett samtal om fattigdom i en svensk kontext, för att i sin tur komma vidare till frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas, säger Karolina Celinska.
Omedvetenheten om frågorna och bristen på helhetssyn är uppenbar och syns tydligt i politiska beslut som tas idag.
– När man till exempel avgiftsbelägger hjälpmedel eller höjer taxan till färdtjänsten spär man ju bara på utsattheten för människor som inte har en chans att kompensera på inkomstsidan.
Ett av Agenda 2030-målen
EDF-rapporten om fattigdom, som vi skrev om här på hemsidan nyligen, spelar en stor roll i deras arbete men det var inte den som triggade igång arbetet med frågan utan ett strategiskt vägval DHRs förbundsmöte tagit tidigare. DHRs arbete ska utgå från Agenda 2030, där Ingen fattigdom är ett av målen. Så här långt har DHR anordnat ett webbinarium om fattigdom och ska ha ytterligare ett under hösten. Målet just nu är att etablera ett arbete med frågan i DHR.
– Genom de här dialogerna med medlemmarna vill vi få svar på hur vi ska driva frågan, sedan är tanken att inlemma det i den övriga rättighetspolitiska arbetet, säger Janna Olzon.
Och på längre sikt är målet att få upp frågan om fattigdom på politikernas agenda, fortsätter Karolina Celinska.
– Först måste vi få politiker att inse att många personer med funktionsnedsättningar lever i fattigdom och att det är ett problem. Man måste se till att man kommer in på arbetsmarknaden och att de som inte har en chans att komma in ändå har en dräglig inkomst att leva på. Det måste finnas system med stötdämpande effekter så att människor inte hamnar i situationer där de måste leva på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Det är inte ett hållbart system.
Svårigheter med ordet fattig
Men själva ordet fattigdom är inte helt lätt att hantera. Många värjer sig för själva ordet, säger Janna Olzon.
– När man använder ordet fattigdom blir vissa upprörda och man kan bli ifrågasatt. När vi farit runt i olika distrikt och pratar om fattigdom har vi märkt att blir folk väldigt ställda. Man definierar inte sig själv som fattig, det är ju ingen som vill.
– Vi vill lyfta att det de facto handlar om fattigdom och inte dålig ekonomi eller att folk ”har svårt att få det att gå ihop”, eller andra retoriska knep man använder istället. Man måste inse att fattigdom är relativt och att det handlar om förhållandet till den övriga befolkningen och att många är fattiga på grund av att de har en funktionsnedsättning även i Sverige, säger Karolina Celinska.
Fattigdomens konsekvenser
Ett annat dilemma är att personer som inte lever eller har levt i fattigdom har svårt att förstå konsekvenserna av fattigdom och att den ofta är dold. Janna Olzon och Karolina Celinska tror att det finns ett stort mörkertal för personer med funktionsnedsättning som lever i fattigdom.
– Fattigdom ser inte ut som den gjorde förr. Det är inte längre några som sitter i skitiga kläder i en trasig rullstol med en bössa och tigger utanför konsum, det är inte så fattigdom yttrar sig längre. Den yttrar sig på andra sätt och som kanske inte märks.
Janna Olzon fortsätter:
– Jag tror att människor som inte själva varit fattiga förstår vad det innebär, att man inte skrattar för att man har fula tänder eller inte kan hämta ut sin medicin. Det är troligtvis många som förlitar sig på anhöriga eller frälsningsarmén eller helt enkelt avstår från väldigt mycket saker som är givna för andra.
En annan sak är hur det ena ger det andra och som kan vara svårt att upptäcka för utomstående:
– Tar man bort en persons hemtjänst eller ledsagarservice får man ännu sämre chans att komma ut och upprätthålla sitt nätverk och det är genom nätverk man har möjlighet till att få arbete och så vidare, säger Karolina Celinska.
Fattigdom ett stigma
Ytterligare en sak som gör fattigdom svårt att tala om eller få grepp om är det stigma som omger ämnet. Båda understryker vikten av vittnesmål men det ligger en skam över begreppet fattigdom så det är svårt att få personer i målgruppen att träda fram och berätta. Ingen vill skylta med sin fattigdom, säger Janna Olzon.
– Vi har försökt att få folk att komma och prata om sin situation i vår podd men vi får aldrig något napp. Man vill inte sitta i ett sådant sammanhang och prata om sin utsatthet.
– Man måste förstå mekanismerna bakom. Att man är fattigt av strukturella skäl och inte på grund av att man gör dåliga livstilsval eller inte kan hantera pengar. Men det är inte så lätt att själv göra den analysen, säger Karolina Celinska och Janna Olzon fortsätter:
– Det finns också mycket attityder och moraliserande kring det här: att folk tänker eller säger ”skärp till dig” eller ”det borde du väl ha tänkt på” när någon inte går till tandläkaren eller köper nya skor. Vi pratar inte om fattigdom längre och menar att vi inte har det här i Sverige.
En politiskt laddad fråga
Ekonomi är, sett ur ett vänster- och högerperspektiv, generellt en mycket laddat politisk fråga med mycket skilda bilder av hur ekonomiska problem ska lösas. Men på frågan om det så småningom kan skapa oreda, och rent av splittring, blir svaret ungefär ”en sak i taget – vi är inte där än”.
– Vi kan inte, just nu alla fall, säga att en metod är bättre än någon annan för just nu finns det ingen metod alls, eftersom ingen erkänner att människor hamnar i fattigdom på grund av att de har en funktionsnedsättning. Det är först när vi kommer dit som vi kan börja prata om möjliga åtgärder och då kanske det kommer att handla om politisk ideologi men inte i det här skedet, säger Karolina Celinska.
– Jag är övertygad om att vi kommer att få många att hålla med om att det här är ett problem men sen kan vägen till vägen till lösning se olika ut. Jag tror vi kanske behöver flera vägar och flera partners för att komma dit vi vill, säger Janna Olzon.