”Institutionaliserng är en form av diskriminering” – konferens om jämlikhet och diskriminering i Stockholm

Hur genomförs rätten till jämlikhet och icke-diskriminering i Sverige och olika länder? Berkeley universitet i Kalifornien har sedan 2011 haft en studiegrupp som fokuserar på frågan. Varje år genomförs en internationell konferens, och i år var den på Stockholms universitet 17-18 juni. Vi var på plats och diskuterade funktionsdiskriminering och jämlikhet för alla oavsett funktionalitet.

Studiegruppen samlar forskare, aktivister och yrkesverksamma från hela världen inom området för jämlikhet och icke-diskrimineringsrätt. Studiegruppen har även mindre tematiska arbetsgrupper. En arbetsgrupp har nyligen skapats för att fokusera på funktionsdiskriminering och jämlikhet för alla oavsett funktionalitet. Programmet för årets konferens speglade väl den nya arbetsgruppens fokus genom att ha flera tal och panelsamtal som fokuserade på funktionshinder och Funktionsrättskonventionen. Konferensen organiserades av David Oppenheimer från Berkeley Law och Laura Carlson från Stockholm universitet, juridiska fakulteten.

En fråga som griper över alla samhällsområden är rätten till rättvisa och rättsmedel för att korrigera missförhållanden. Frågan uppmärksammades på det inledande anförandet av David Oppenheimer och återkom delvis under dagarna. Artikel 19 som verktyg föreslog en panel på nästa års konferens för att fördjupa förståelsen för frågan. Vi kan lära oss mycket av hur andra länder gör med rättsprövningar av rättigheter och hur enskilda får tillgång till effektiva rättsmedel för rättelse av diskriminering.

Institutionalisering är diskriminering

Anna Bruce och professor Gerard Quinn höll ett anförande om vilket värde som diskrimineringsskyddet har i jämförelse med de materiella artiklarna som ger rättigheter. Med materiella rättigheter menas exempelvis rätten till privatliv eller att välja var och med vem en vill bo.

Professor Gerard Quinn uppmärksammade att institutionalisering av personer med funktionsnedsättning är en allvarlig form av diskriminering. Om personer inte får möjlighet att vara en del av samhällsgemenskapen och fullt ut bli sitt bästa jag på grund av hänvisning till institutionsboenden så är det en diskriminerande behandling. Det strider mot rätten till val och kontroll enligt artikel 19 Funktionsrättskonventionen. Den allmänna kommentaren konstaterar även detta i en mening. Däremot är frågan inte tillräckligt uppmärksammad i andra sammanhang och kunskap om frågan behöver spridas för att samhället ska kunna förhindra institutionalisering och effektivt arbeta för avinstitutionalisering. De svenska antidisrkimineringslagarna är konstruerade på ett sätt som inte direkt leder tankarna dit.

Rätten till att leva utanför särskilda boendeformer är kopplad både till artikel 19 och rätten att inte diskrimineras. I USA finns en dom från Högsta domstolen, Olmstead mot L.C. Det rättsfallet slog fast att orättfärdigad isolering av personer med intellektuell funktionsnedsättning är en form av funktionsdiskriminering. Istället ska mindre begränsande service tillhandahållas. Rättsfallet kan vi lära oss mycket av, och särskilt artikel 19 kräver att Sverige omvärderar sina sociala policies så att självvalda serviceformer får företräde framför stelbenta prioriteringar.

Synen på jämlikhet, delaktighet och tillgänglighet förändras

Theresia Degener, tidigare ordförande för Funktionsrättskommittén, höll ett huvudanförande under konferensen. Hon fokuserade på några nyckelfrågor som konventionen reglerar. Hon konstaterade att konventionen inte slutligt definierar begreppet disability på engelska. På svenska blir översättningen inte direkt samma sak, oavsett om vi använder funktionshinder, funktionsnedsättning eller normbrytande funktionalitet. Theresia Degener fokuserade istället på rättigheter och att det viktiga är att ser till att insatser och politik för inkludering finns i länderna.

Under Theresia Degeners tid som ordförande antogs nya dokument, som exempelvis den allmänna kommentaren om artikel 19. Dessutom antogs en allmän kommentar om jämlikhet och icke-diskriminering. Den klargör en ny modell för jämlikhet – inclusive equiality. På svenska kan den översättas med inkluderande jämlikhet. Modellen lägger fokus på att alla har rättigheter och att de behöver förverkligas genom samhällsreformer och göras framåtsyftande utifrån situationen idag i länderna.

Vidare pratade hon om supported autonomy, eller autonomi med stöd på svenska. Autonomi med stöd innebär att personer har rätt till rättskapacitet och stöd för att kunna förverkliga sig själva på ett självbestämt sätt. Målet är att alla ska få utvecklas och bidra med det de kan i ett samhälle som skapar stöd för de som behöver. Personernas val och preferenser ska styra istället för någon annans bättre vetande om personens bästa.

Laverne Jacobs från Windsor universitet i Kanada talade om tillgänglighet och strukturförändring så att alla kan vara delaktiga i samhället. Hon beskrev frågor om demokratiska processer och delaktighet i politiska beslut. Särskilt problematiserade hon kring vem som får inflytande när samhällets ska byggas och vem som har rätt att föra talan för personer med funktionsnedsättning. Hon underströk att det är viktigt med samskapandeprocesser, men att en viss distans mellan funktionsrättsorganisationer och lokala beslutsfattare kan behövas för att ståndpunkterna inte ska flätas samman för mycket, och rättigheterna försvinna ur fokus.

Konferensen berörde genomgående intersektionalitet mellan olika diskrimineringsgrunder och identiteter som människor har. Särskilt intressant var ett inlägg från Shreya Atrey, University of Bristol Law School, som problematiserade mänsklig identitet och värdighet utifrån att människor har flera tillhörigheter, vilket leder till slutsatser att intersektionalitet är en förutsättning för de mänskliga rättigheternas genomförande.

Funktionsrättskonventionen är den första konventionen om mänskliga rättigheter som erkänner intersektionalitet, vilket kommit att forma FNs syn på mänsklighet och mångfald på senare år. Projektet kommer ha med perspektivet i sitt arbete, och har lärt sig mycket av Independent Living Institutes arvsfondsprojekt Disabled Refugees Welcome som arbetar intersektionellt.

Systematiskt skydd för jämlikhet och rättigheter

Paul Lappalainen, från Stockholms universitet och tidigare bland annat Lagen som verktyg, talade om det civila samhällets roll för ett effektivt skydd mot diskriminering.  Han nämnde att mycket av gällande skydd kommer från kreativ processföring från civilsamhället. När myndigheter som Diskrimineringsombudsmannen, DO, och särskilt när det inte inte finns en nationell institution för mänskliga rättigheter, måste civilsamhället agera för ett bättre skydd. Han nämnde att föreningen Lagen som verktyg inledde fler processer om diskriminering än DO 2018 som ett bra exempel.

Karen O’Connell, University of Technology Sydney, uppmärksammade sina studier om sexuella trakasserier och funktionalitet. Hon konstaterade att trovärdighet i rättsprocesser och vittnesmål för personer med personlighetsstörning ofta bedöms som lägre, trots avsaknad av stöd för att det skulle vara relevant till vittnesmålet eller den aktuella processen. Liknande signaler finns från svensk forskning. Det är allvarligt att systemet inte har en fullgod förmåga att hantera dessa bedömningar utifrån allas lika rätt.

Laura Carlson från Stockholms universitet uppmärksammade den svenska situationen med brister i rätten till rättvisa, access to justice. Särskilt berördes bristen på rättshjälp och rättsskydd för kostnader, samt rätten till ombud i rättsprocesser.
– Frågor om jämlikhet och diskriminering är politiska och rättsliga. Bättre rättsmedel och tillgång till rättvisa behövs, och det med är politiskt. Frågorna får inte enbart förbli rättsliga, utan en politisering av diskussionerna behövs också, sammanfattar Ola Linder, projektledare Artikel 19 som verktyg.

De frågor som berörts i denna artikel är bara ett urval av många mycket intressanta anföranden och diskussioner som pågick under de två dagarna. Artikel 19 som verktyg kommer fortsätta följa Studiegruppens arbete och det som görs inom forskningen för jämlikhet och icke-diskriminering för alla, oavsett funktionalitet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.