Vad är syfte med att utbilda allmänheten om juridik? Hur ser folkbildningen om lag och rätt ut i Norden och nordvästra Ryssland? Finns behov av fortsatt utbyte i dessa frågor? Det var några av de frågor som behandlades under en workshop i St. Petersburg den 7 juni. Raoul Wallenberg Institutet hade bjudit deltagare från akademin och civilsamhället – bland annat Lagen som verktyg. Projektets jurist Ola Linder var på plats och rapporterar här från workshopen:
Det finns ingen enhetlig förståelse inom Norden och nordvästra Ryssland om vad som avses med Public Legal Education, PLE. Därför har Raoul Wallenberg Institutet 2017-2018 ett projekt för att påbörja ett arbete med en konceptualisering av PLE. Projektet ska öka utbytet mellan akademin och civilsamhället, och RWI kartlägger även hur civilsamhället jobbar med frågorna. Lagen som verktygs verksamhet visade sig i stora delar passa väl in i konceptet.
En tydlig avgränsning är att PLE inte innefattar rådgivning eller att företräda en enskild inför domstolar. Även om rättsprocesser kan innebära ett viss utbildande element så är det skilt från PLE. Att arbeta med journalistik i anslutning till strategiska rättsprocesser var däremot något som berördes under workshopen som en del i arbetet med strategisk processföring. PLE tar inte heller sikte på att utbildning av jurister bör breddas från att bara finnas inom formella akademiska program.
Huvudfokus för diskussionerna var insatser för att stärka allmänhetens eller vissa gruppers kunskap om juridiken och praktiska verktyg för att förverkliga rättigheterna i enskilda situationer. Ett exempel från Ryssland är en hotline som enskilda kan ringa om de utsätts för en svår situation med polisen. Lagen som verktyg lyfte sitt arbete med att kartlägga diskrimineringsskyddet för personer med funktionsnedsättning och beskriva vägar som enskilda och organisationer kan ta för att få sina rättigheter erkända av rättssystemet i enskilda fall och få upprättelse för överträdelser. Båda är exempel på ansträngningar för att göra juridiken tillgänglig och användbar i konkreta situationer.
Den praktiska dimensionen underströks under workshopen som en central del av konceptet PLE. Kunskap om rättigheterna utan vägar för att förverkliga dem saknar praktisk relevans. Om en person vet om att exempelvis yttrandefriheten är en rättighet, men inte hur den ska säkras vid en politisk manifestation eller liknande, saknar rättigheten relevans i praktiken. Skillnaden mellan juridikens ord och rättigheterna i praktiken var en dimension som representanter från flera länder upplevde som vanligt förekommande.
PLE bör även innehålla stöd för riskbedömningar kring vad olika beslut i olika skeden kan innebära för den enskilde. Dessutom bör insatserna ta utgångspunkt i målgruppens behov. Inom funktionshinderrörselsen innebär detta exempelvis att samråd med olika organisationer och en lyhördhet för behoven och intressena tas med i utformningen av utbildningarna. Med kunskap om rättigheternas materiella innebörd, metoder för att skydda dem och risker med olika handlingar är enskilda och grupper bättre rustade att värna sin rätt och lösa sina problem.
I sammanhanget lyftes att en nationell dimension måste finnas med i arbetet med PLE. Även om mänskliga rättigheter på olika sätt finns i alla berörda länder genom Europakonventionen behöver ett nationellt praktiskt och rättsligt förhållningssätt anläggas för att ge rättigheterna ett utbildningsmässigt värde. På så vis skiljer sig PLE mot Human Rights Education.
Det är oftast i konkreta situationer som frågor om rättigheter ställs på sin spets, och då behövs kunskap om gränsdragningar mellan rättighet och saker som inte skyddas, samt hur en kan gå tillväga för att garantera rättigheterna. I just diskrimineringsfrågor, som Lagen som verktyg arbetar med, är det mycket viktigt med bevisning (läs mer om detta i Lagen som verktygs bok Motverka funktionsdiskriminering och förändra samhället med lagen som verktyg).
I mål om diskriminering är bevisningen viktig – i kombination med en argumentation förankrad i diskriminerings- och processrätten, samt sektorsjuridiken gällande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Finns dessa delar med förbättras förutsättningarna för upprättelse. Med en kritisk massa rättsfall kan även en bredare samhällsförändring ske.
Raoul Wallenberg-institutet med flera organisationer håller på att ta fram en rapport från workshopen med resultaten och behoven av ett fortsatt arbete och utbyte om PLE. Lagen som verktyg tar med sig mycket från workshopen och hoppas att utbytet fortsätter att utvecklas för att stärka organisationerna i sina arbeten för att utbilda allmänheten.
/Ola Linder