Nyhetsbrev maj 2017

Det strategiska arbetet

Första domen om bristande tillgänglighet

Den 24 maj kommer det första utslaget från en domstol om bristande tillgänglighet som diskriminering. Det är Skaraborgs tingsrätt som prövar ett mål där Vara kommun blivit stämd för bristande tillgänglighet på en grundskola. Domen är viktig eftersom den kan klargöra hur bestämmelserna om bristande tillgänglighet som diskriminering fungerar, och förstås ge upprättelse till eleven som utsatts. Lagen som verktygs jurister Ola Linder och Maria Chöler var på plats vid förhandlingen och pratade med Sebastian som diskriminerats, Diskrimineringsombudsmannens processförare och motpartens jurist. Fortsätt läsa ”Nyhetsbrev maj 2017”

NYHETSBREV: April 2017

Det strategiska arbetet

Föreningen Med lagen som verktyg har haft årsmöte med val av ny styrelse. Den 14 mars hölls ett medlemsmöte med en intressant modell för hur diskrimineringsfall kan diskuteras och tas vidare rättsligt.

Grunden för att hitta fall att driva är att det görs många anmälningar till Anmälningstjänsten. Hjälp oss därför att sprida vår annons om Anmälningstjänsten! Fortsätt läsa ”NYHETSBREV: April 2017”

Sammandrag av vad Lagen som verktyg gjorde under 2016

I årsberättelsen för Independent Living Institute för 2016 finns följande sammanfattning av projektet Lagen som verktygs verksamhet under året som gick:

Utdrag ur Independent Living Institutes årsberättelse för 2016:

”Projektet Lagen som verktyg påbörjade under 2016 sin verksamhet enligt projektbeskrivningen. Medsökande organisationer är Handikappförbunden, Apply Human Rights, DHR, STIL, och Personskadeförbundet RTP. Möte med medsökande hölls 21 september.

Projektet har även en referensgrupp bestående av representanter från Myndigheten för delaktighet, Handikappförbunden samt människorättsorganisationer och juridiska experter på funktionshinderdiskrimineringsområdet.

I mars (2016) anställdes Paul Lappalainen som projektledare och i maj Emil Erdtman som kommunikatör. Caroline van Mourik började i juli som informatör/rådgivare och juristen Ola Linder i oktober.

Projektet ska öka funktionshinderrörelsens tillgång till juridisk expertis när det gäller utbildning, försvar och vidareutveckling av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Syftet är att bidra till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses bättre genom att med lagen och rättspraxis som verktyg verka mot negativ särbehandling och strukturell diskriminering.

Nära samarbete skedde under året med den ideella föreningen Med lagen som verktyg som tar emot rättsärenden och med hjälp av Rättsnätverket driver dem till domstol om det behövs.

Under året slogs föreningens hemsida samman med projektets och heter lagensomverktyg.se. Här påbörjades uppbyggandet av en kunskapsbas med intervjuer, domar, stöd till dem som vill anmäla diskriminering osv. 15 artiklar – några med längre fördjupningar – publicerades.

Nyhetsbrevet Lagen som verktyg startades och utkom under hösten en gång i månaden – med 115 prenumeranter vid årets slut.

Innehållsmässigt arbetade projektet med bristande tillgänglighet som diskriminering och civilsamhällets roll i processföringsarbetet. Ola Linder skrev en gedigen rättsutredning och ett dokument om strategisk processföring färdigställdes.

Föreningens rättsfall – som det om Kungliga slottet – och andra fall – som DHR:s – rapporterades noggrant. Stor uppmärksamhet fick Paul Lappalainen och Ola Linders debattartikel i Dagen juridik, den 21 november.

Konferenser som projektet medverkat i under året var 19 maj Funktionshinderkonventionen och juridik som verktyg tillsammans med Handikappförbunden. Paul Lappalainen medverkade i panelsamtal i Almedalen och på Fundamental Rights Forum. Emil Erdtman och Caroline van Mourik deltog i Handikappförbundens konferens Funktionshinderrörelsen mobiliserar sig den 18 oktober samt i kursen Med Lagen som verktyg i Borlänge 21-22 oktober.

Projektets alla medarbetare medverkade i ett seminarium på MR-dagarna i Malmö. Ett större arrangemang var en internationell konferens den 24 november (med 41 deltagare) och två seminarier (med sammanlagt 51 deltagare) den 25 november. Detta dokumenterades med textade filmer.

Från USA kom Sid Wolinsky och Pat Kirkpatrick som talare. Gerard Quinn deltog via video och bland annat professor Lars Trägårdh medverkade. Samarbete skedde här med KFO och Ersta Sköndal högskola.

Ett bra grund lades inför projektets fortsatta arbete fram till 2019.”

Intervju med Paul Lappalainen i Kick 4/2016

Med tillstånd publiceras här Peter Anderson-Popes intervju med Paul Lappalainen från tidningen Kick, nr 4 2016. Paul har slutat inom projektet, men arbetet bygger vidare på hans tankar och kloka råd.

Med lagen i egna händer

Paul Lappalainen framför bokhylla
Paul Lappalainen

—Nu har vi rätt men vi måste också se till att få rätt, säger Paul Lappalainen som arbetar på Independent Living Institute med projektet Med lagen som verktyg.

Förebild är amerikansk handikapp- och medborgarrättsrörelse och dess historia av att dra diskrimineringstvister inför rätta och låta domstolarna avgöra.

Efter år av förändringar i form av försiktiga uppgraderingar och ängsliga anpassningar har svensk diskrimineringslagstiftning landat i en lag som gör bristande tillgänglighet till diskriminering.

Lagen har också skapat juridisk grund för att driva diskrimineringsmål i domstol. Independent Living Institute tog fasta på de möjligheterna och startade det treåriga Arvsfondsprojektet Med lagen som verktyg.

Paul Lappalainen är jurist och en av fyra personer som arbetar med projektet. Han är uppvuxen och utbildad i USA och van vid att diskrimineringstvister avgörs i den skadeståndsindustri som finns där. Precis som till exempel skilsmässo- och sjukförsäkringstvister.

—I Sverige saknas den kulturen men svensk diskrimineringslagstiftning har hämtat inspiration från Nordamerika och med tanke på hur mycket den betytt för
funktionshindrade där så finns ingen anledning att tro att det inte skulle fungera här, säger han.

I USA finns inte det skyddsnät som det sociala välfärdssystemet i Sverige erbjuder. Människor som anser sig marginaliserade, diskriminerade eller på annat sätt orättvist behandlade av samhället måste hitta andra och flera vägar.

Precis som i Sverige har handikapprörelsen genom upplysning och påtryckning lyckats få politiker att ändra och förbättra det skydd som lagboken ger.
—Men en avgörande skillnad är att människor i USA inte på samma sätt förväntar sig att lagarna ska förändra något bara genom att existera, säger Paul Lappalainen.

—Man har insett att förändring åstadkoms först när lagar tillämpas – förutsatt att de levererar det som utlovats – och därför har man dragit diskriminerande behandling inför rätta.

—Det har varit framgångsrikt såtillvida att det signalerar att diskriminering kostar vilket i sin tur får de som har makt att diskriminera att agera för att förebygga diskriminering.
—Därutöver signalerar rättsfall som visar att lagen inte håller att det är dags att arbeta för en lagändring.

Han menar att i Sverige däremot tenderar luften att gå ur civilsamhället när en lag väl har antagits.
—Man underskattar sin egen roll i fasen som följer. Det finns en starkare tro på att myndigheter och andra ska se till att lagarnas intentioner följs. Det kan uppfattas som att man ser en handikappombudsman eller en diskrimineringslag som mål snarare än som verktyg för förändring.

Handikappombudsmannen gick ju aldrig vidare med många anmälningar och lagen om bristande tillgänglighet som diskriminering har än så länge inte prövats i domstol. Fast här tror Paul Lappalainen att Med lagen som verktyg kan ha stor betydelse.

—I ett tvistemål blir det så tydligt vad parterna står för och vad striden faktiskt gäller och det kan räcka långt eftersom det sällan är onda avsikter utan okunskap och dålig inlevelseförmåga som ligger bakom diskriminering.

Men trots att man är medvetna om att det är i tillämpning av en lag som man kan få en aning om dess potential så kommer projektet inte att driva rättsprocesser.

För att man ändå ska kunna bidra till att skapa rättspraxis i diskrimineringsfall bildades föreningen Med lagen som verktyg. Independent Living Institute, ett par stora handikapporganisationer och ett nätverk av jurister står bakom föreningen.
—Föreningen ska skapa förutsättningar och kontakter för att fler diskrimineringsärenden ska kunna drivas.

—Projektet ska informera individer och organisationer om deras möjligheter att agera i förhållande till lagen. Projektet ska dessutom nå jurister som är villiga att driva fall på området och som har kunskap om lagarna som berör personer med funktionsnedsättning.

På så sätt för man striden på två fronter – man upplyser och utbildar genom att blottlägga diskrimineringen och dess orsaker och man avskräcker genom att kräva skadestånd (diskrimineringsersättning) för diskriminerande beteende.

—Föreningsmedlemmar som har blivit utsatta för diskriminering ska kunna få juridisk hjälp att driva diskrimineringsmål i vissa fall, säger Paul Lappalainen.
—Med hänsyn till bland annat begränsade resurser måste föreningen sätta fokus på rättsfall som kan leda till förändring – genom rättspraxis eller på andra sätt.

På hemsidan lagensomverktyg.se finns ytterligare information om hur man stödjer föreningen, hur man blir medlem och hur man söker juridisk hjälp.

RÄTTSNYHET: DHR:s diskrimineringsprocess kan nå Högsta domstolen

Lars-Göran Wadén kunde inte komma ombord på bussen. DHR driver nu hans sak som ett diskrimineringsmål i domstol som vi tidigare skrivit omI målet DHR mot Region Gävleborg hölls huvudförhandling i Gävle tingsrätt den 8 december. Nästa steg i processen kan bli föremål för Högsta domstolen (HD).

Den 1 januari 2015 trädde ändringen i diskrimineringslagen ikraft som innebär att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. När lagändringen bara var en dag gammal kunde Lars-Göran Wadén inte komma ombord på bussen på grund av att en ramp inte kunde användas. Han anmälde sitt fall till Diskrimineringsombudsmannen som valde att inte gå vidare med hans fall i domstol. DHR valde däremot att driva hans fall i domstol efter noggrant övervägande av riskerna. Huvudförhandling ägde rum 8 december 2016 i Gävle tingsrätt, målnummer T 240-16, enhet 1.

Tingsrätten fann tidigt under huvudförhandlingen att frågan om vem som bär ansvaret för bristande tillgänglighet i Lars-Görans fall är viktig att reda ut. Antingen är det den upphandlande myndigheten Region Gävleborg eller upphandlad tjänsteleverantör Klövsjö Rätan Trafik AB, som i sin tur har avtalat med underentreprenören VS Perssons bussar AB om genomförandet av kollektrafikverkssamheten, som är ansvarig för den bristande tillgängligheten i Lars-Görans fall.

Högsta domstolen kan komma att pröva ansvarsfrågan

Enligt rättegångsbalkens 56 kapitel 13 § kan en tingsrätt hänskjuta en  fråga i målet till prövning av HD med parternas samtycke. Om HD tar upp frågan får tingsrätten och parterna vägledning i en rättsfråga som annars inte besvarats av högsta instans. Det är på ett sätt principiellt bra för parterna oavsett utgång, eftersom rättsfrågan klargörs och de därefter kan agera.

Ett förslag till skrivelse till HD diskuterades mellan parterna efter huvudförhandlingen. I aktbilagor 42-44 finns tingsrättens förslag till skrivelse och yttranden från parterna om förslaget. Parterna har förelagts att yttra sig en gång till senast den 13 januari. Enligt handlingarna föreslås två frågor skickas till HD, 1) om Region Gävleborg är ansvarig enligt diskrimineringslagen för den bristande tillgängligheten i fallet och, i så fall, 2) om regionen är skyldig att betala diskrimineringsersättning till Lars-Göran Wadén om omständigheterna utgjorde diskriminering. DHR har yrkat att regionen ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning om 100,000 kr. till Lars-Göran, varav 80,000 kr. avser preventionspåslag.

Om en slutlig skrivelse skickas till HD och HD väljer att besvara frågorna kommer frågan om vem som ansvarar för bristande tillgänglighet att tydliggöras i ett mycket välkommet första prejudikat på området. Fallet belyser en ofta förekommande problematik om vem som bär ansvar för diskriminering när flera juridiska personer är del av en verksamhet.

Paneldiskussion med Lars Trägårdh, Sid Wolinsky, Pat Kirkpatrick och Adolf Ratzka – ledd av Paul Lappalainen

Seminarium på Ersta Sköndals högskola den 25 november 20116 om det civila samhällets roll i tillämpningen av lagar om funktionsnedsättning och stärkandet av de mänskliga rättigheterna.

Professor Lars Trägårdh och Adolf Ratzka samtalade avslutningsvis med Pat Kirkpatrick och Sid Wolinsky. Lars Trägårdh medger att vi inte är så bekväma med ”välgörenhetens återkomst” i Sverige, men att den strukturförskjutning som nu sker innebär stärkta möjligheter för det civila samhället.

UPPFÖLJNING. Anmälan av Kungliga slottet

Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm
Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm

Adolf Ratzka, initiativtagaren till föreningen Med lagen som verktyg, älskar klassisk musik och har länge velat gå på konserterna i Slottskyrkan, men inte kunnat komma in med sin elrullstol.

Den 3 juni 2016 besökte han tillsammans med sitt juridiska ombud Carin Apelmo från Byrån För Lika Rättigheter det Kungliga slottet för att undersöka om de lokaler som är öppna för allmänheten verkligen är öppna för alla.

Slottet har hissar, men från Bernadottevåningen ner till Rikssalen och Ordenssalarna är det trappor utan hiss. Vid den södra ingången finns trappsteg för att komma upp till nästa plan.

Slottskyrkan nås via en svängd trappa. Det finns visserligen en bakväg in till kyrkan – något som enligt lagen hade varit acceptabelt – men där begränsas allmänhetens tillträde av säkerhetsföreskrifterna. Ingången är alltför nära kungens och drottningens arbetsrum.

Aktionen

Adolf Ratzkas besök på Slottet rapporterades i Sveriges Television, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. Han överväger i samråd med sitt juridiska ombud att stämma Slottet för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Under hösten har de tillsammans granskat förutsättningarna för en stämning.

—Adolf utsattes för en kränkning eftersom han inte kunde ta del av verksamheten som andra betalande besökare, säger Carin Apelmo. Men innan en stämning kan göras måste vissa frågor utredas. Först vilka tekniska lösningar som finns.

Adolf Ratzka vid slottets södra port
Adolf Ratzka vid slottets södra port

—Dessa åtgärder måste också vara skäliga att kräva med tanke på vad som är praktiskt och ekonomiskt rimligt för motparten, säger Carin Apelmo vidare. Till exempel hade en domstol vid en skälighetsbedömning förmodligen ansett det oproportionerligt att flytta på kungens och drottningens arbetsrum för att kunna gå bakvägen.

Utredningen

För att undersöka vad som går att åtgärda bokade Carin Apelmo in ett möte med representanter för Kungliga slottet, Statens fastighetsverk och Myndigheten för delaktighet samt två företag som tillhandahåller tillgänglighetslösningar.

Vid mötet framkom att det under hösten köpts in två trappklättrare till Slottet. Av dessa är en på plats, men den fungerar endast för manuella rullstolar. Den andra – som ska fungera för större elrullstol – har ännu inte kommit från leverantören.

Adolf Ratzka och Carin Apelmo ställdes nu inför frågan om de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga. Medför åtgärderna att Adolf hamnar i en jämförbar situation som andra besökare?

Carin Apelmo utgår i sitt arbete från klientens individuella behov. Hade till exempel en grupp av personer med manuell rullstol övervägt grupptalan hade ärendet slutat här. Då hade tillgänglighetsfrågan nämligen varit löst. Nu behöver frågan utredas vidare.

Slottets åtgärder

Morgan Gerle är chef för den publika verksamheten och den som sett till att trappklättrarna köpts in.
—Vi har diskuterat tillgänglighet i många år, men inte kommit till skott. Nu fick vi en skjuts framåt i och med Adolf Ratzkas besök, säger han.

Slottets lokaler ägs av Statens Fastighetsverk, som därmed ansvarar för hissar och större installationer. Det är en myndighet som måste följa upphandlingslagen och i fallet med äldre byggnader även Riksantikvarieämbetets regler. Exempelvis har det tidigare talats om en hiss mellan två trappor, men i slutändan ansetts alltför ”förvanskande”.

Morgan Gerle arbetar däremot på Ståthållarämbetet som bedriver verksamhet i Slottet och som står för lös utrustning som till exempel vissa hjälpmedel. Ståthållarämbetet är trots namnet ingen myndighet och Morgan Gerle har därför ganska fritt kunnat söka lösningar utifrån vad han tror skulle fungera bäst. Han googlade och kontaktade kommuner och företag för att få referenser på olika lösningar.

Trappklättrare

Vid sina sökningar på nätet hittade han olika trappklättrare och föll för en flyttbar som går på band. Modellen Tryggve Flex fungerar för manuell rullstol och står nu framme i en av salarna.
—Den används flera gånger i veckan och har varit väldigt bra för många av våra besökare som av olika skäl har svårt att gå i trappor, säger Morgan Gerle. Arbetsledarna inom personalen har fått utbildning i att använda den.

Trappklättraren Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer
Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer.se

Han väntar nu spänt på den större modellen Tryggve Multiflex som har en plattform där större elrullstolar ska kunna fästas. Den ska enligt beskrivningen anpassa sig efter olika lutningar och känna av när trapporna börjar och slutar så att den hela tiden håller sig stabilt upprätt. Det återstår att se om den även klarar den svängda trappan till Slottskyrkan. Han har på Färdtjänsten sett en trappklättrare som klarar svängda trappor, men bara för manuell rullstol.

Bedömning

Adolf Ratzka ställer sig tveksam till flyttbara anordningar.
—Trappan och lift måste vara kompatibla, säger han. Jag vill inte färdas i några äventyrliga ekipage, utan vill känna mig trygg och säker.

Adolf Ratzka säger att hiss oftast är den bästa lösningen. Han tycker att man på Slottet borde tagit in sakkunnig expertis istället för att söka på nätet. Tryggve MultiFlex tar enligt beskrivningen bara 230 kg vilket är alldeles för lite med tanke på att stora elrullstolar i sig (utan personen) kan väga upp mot 200 kg.

För Adolf Ratzka är det dessutom viktigt att lösningarna är acceptabla för dem som ska använda dem. De ska inte vara alltför uppseendeväckande och skrymmande.

Carin Apelmo medger att juridikens kvarnar mal långsamt. Om rättsliga åtgärder kommer att vidtas beror på om de införda lösningarna fungerar för hennes klient. Men oavsett om ärendet leder till en stämning eller inte konstaterar hon att Adolf Ratzkas slottsbesök lett till ökad tillgänglighet för en stor grupp besökare som tidigare inte kom in.