SEMINARIUM: Anti-diskriminering är centralt för de mänskliga rättigheterna

Kris Gledhill

Som ett led i sitt arbete med ökad internationalisering bjöd Juridicum vid Stockholms universitet in professor Kris Gledhill från AUT Law School, Auckland, New Zeeland att tala vid ett seminarium den 5 februari (2018). Fortsätt läsa ”SEMINARIUM: Anti-diskriminering är centralt för de mänskliga rättigheterna”

FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning

Uppsala
Uppsala

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har till regeringen lämnat rapporten Principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter.

Uppdraget beslutades i juni 2017 och var att kartlägga domstolarnas och myndigheternas tillämpning av principen om fördragskonform tolkning i förhållande till Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter. Utredningen har genomförts av professor Jane Reichel, universitetslektor Patrik Bremdal och universitetslektor Maria Grahn Farley. Fortsätt läsa ”FORSKNING: Fördragskonform tolkning i svensk rättstillämpning”

ÖVERSIKT: Vad innebär lagens nya krav på aktiva åtgärder?

person på sittboll framför snygga kontrastmarkeringar
På arbetsplatsen kan aktiva åtgärder vara markeringar och ergonomiska möbler

Sedan den 1 januari 2017 ska arbetsgivare och utbildningsanordnare enligt diskrimineringslagens tredje kapitel arbeta med aktiva åtgärder utifrån samtliga diskrimineringsgrunder, det vill säga kön, könsidentitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Fortsätt läsa ”ÖVERSIKT: Vad innebär lagens nya krav på aktiva åtgärder?”

NYHETSBREV: April 2017

Fortsätt läsa ”NYHETSBREV: April 2017”

Sammandrag av vad Lagen som verktyg gjorde under 2016

I årsberättelsen för Independent Living Institute för 2016 finns följande sammanfattning av projektet Lagen som verktygs verksamhet under året som gick:

Utdrag ur Independent Living Institutes årsberättelse för 2016:

”Projektet Lagen som verktyg påbörjade under 2016 sin verksamhet enligt projektbeskrivningen. Medsökande organisationer är Handikappförbunden, Apply Human Rights, DHR, STIL, och Personskadeförbundet RTP. Möte med medsökande hölls 21 september.

Projektet har även en referensgrupp bestående av representanter från Myndigheten för delaktighet, Handikappförbunden samt människorättsorganisationer och juridiska experter på funktionshinderdiskrimineringsområdet.

I mars (2016) anställdes Paul Lappalainen som projektledare och i maj Emil Erdtman som kommunikatör. Caroline van Mourik började i juli som informatör/rådgivare och juristen Ola Linder i oktober.

Projektet ska öka funktionshinderrörelsens tillgång till juridisk expertis när det gäller utbildning, försvar och vidareutveckling av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Syftet är att bidra till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses bättre genom att med lagen och rättspraxis som verktyg verka mot negativ särbehandling och strukturell diskriminering.

Nära samarbete skedde under året med den ideella föreningen Med lagen som verktyg som tar emot rättsärenden och med hjälp av Rättsnätverket driver dem till domstol om det behövs.

Under året slogs föreningens hemsida samman med projektets och heter lagensomverktyg.se. Här påbörjades uppbyggandet av en kunskapsbas med intervjuer, domar, stöd till dem som vill anmäla diskriminering osv. 15 artiklar – några med längre fördjupningar – publicerades.

Nyhetsbrevet Lagen som verktyg startades och utkom under hösten en gång i månaden – med 115 prenumeranter vid årets slut.

Innehållsmässigt arbetade projektet med bristande tillgänglighet som diskriminering och civilsamhällets roll i processföringsarbetet. Ola Linder skrev en gedigen rättsutredning och ett dokument om strategisk processföring färdigställdes.

Föreningens rättsfall – som det om Kungliga slottet – och andra fall – som DHR:s – rapporterades noggrant. Stor uppmärksamhet fick Paul Lappalainen och Ola Linders debattartikel i Dagen juridik, den 21 november.

Konferenser som projektet medverkat i under året var 19 maj Funktionshinderkonventionen och juridik som verktyg tillsammans med Handikappförbunden. Paul Lappalainen medverkade i panelsamtal i Almedalen och på Fundamental Rights Forum. Emil Erdtman och Caroline van Mourik deltog i Handikappförbundens konferens Funktionshinderrörelsen mobiliserar sig den 18 oktober samt i kursen Med Lagen som verktyg i Borlänge 21-22 oktober.

Projektets alla medarbetare medverkade i ett seminarium på MR-dagarna i Malmö. Ett större arrangemang var en internationell konferens den 24 november (med 41 deltagare) och två seminarier (med sammanlagt 51 deltagare) den 25 november. Detta dokumenterades med textade filmer.

Från USA kom Sid Wolinsky och Pat Kirkpatrick som talare. Gerard Quinn deltog via video och bland annat professor Lars Trägårdh medverkade. Samarbete skedde här med KFO och Ersta Sköndal högskola.

Ett bra grund lades inför projektets fortsatta arbete fram till 2019.”

Intervju med Paul Lappalainen i Kick 4/2016

Med tillstånd publiceras här Peter Anderson-Popes intervju med Paul Lappalainen från tidningen Kick, nr 4 2016. Paul har slutat inom projektet, men arbetet bygger vidare på hans tankar och kloka råd.

Med lagen i egna händer

Paul Lappalainen framför bokhylla
Paul Lappalainen

—Nu har vi rätt men vi måste också se till att få rätt, säger Paul Lappalainen som arbetar på Independent Living Institute med projektet Med lagen som verktyg. Fortsätt läsa ”Intervju med Paul Lappalainen i Kick 4/2016”

RÄTTSNYHET: DHR:s diskrimineringsprocess kan nå Högsta domstolen

Lars-Göran Wadén kunde inte komma ombord på bussen. DHR driver nu hans sak som ett diskrimineringsmål i domstol som vi tidigare skrivit omI målet DHR mot Region Gävleborg hölls huvudförhandling i Gävle tingsrätt den 8 december. Nästa steg i processen kan bli föremål för Högsta domstolen (HD).

Den 1 januari 2015 trädde ändringen i diskrimineringslagen ikraft som innebär att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. När lagändringen bara var en dag gammal kunde Lars-Göran Wadén inte komma ombord på bussen på grund av att en ramp inte kunde användas. Han anmälde sitt fall till Diskrimineringsombudsmannen som valde att inte gå vidare med hans fall i domstol. DHR valde däremot att driva hans fall i domstol efter noggrant övervägande av riskerna. Huvudförhandling ägde rum 8 december 2016 i Gävle tingsrätt, målnummer T 240-16, enhet 1.

Tingsrätten fann tidigt under huvudförhandlingen att frågan om vem som bär ansvaret för bristande tillgänglighet i Lars-Görans fall är viktig att reda ut. Antingen är det den upphandlande myndigheten Region Gävleborg eller upphandlad tjänsteleverantör Klövsjö Rätan Trafik AB, som i sin tur har avtalat med underentreprenören VS Perssons bussar AB om genomförandet av kollektrafikverkssamheten, som är ansvarig för den bristande tillgängligheten i Lars-Görans fall.

Högsta domstolen kan komma att pröva ansvarsfrågan

Enligt rättegångsbalkens 56 kapitel 13 § kan en tingsrätt hänskjuta en  fråga i målet till prövning av HD med parternas samtycke. Om HD tar upp frågan får tingsrätten och parterna vägledning i en rättsfråga som annars inte besvarats av högsta instans. Det är på ett sätt principiellt bra för parterna oavsett utgång, eftersom rättsfrågan klargörs och de därefter kan agera.

Ett förslag till skrivelse till HD diskuterades mellan parterna efter huvudförhandlingen. I aktbilagor 42-44 finns tingsrättens förslag till skrivelse och yttranden från parterna om förslaget. Parterna har förelagts att yttra sig en gång till senast den 13 januari. Enligt handlingarna föreslås två frågor skickas till HD, 1) om Region Gävleborg är ansvarig enligt diskrimineringslagen för den bristande tillgängligheten i fallet och, i så fall, 2) om regionen är skyldig att betala diskrimineringsersättning till Lars-Göran Wadén om omständigheterna utgjorde diskriminering. DHR har yrkat att regionen ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning om 100,000 kr. till Lars-Göran, varav 80,000 kr. avser preventionspåslag.

Om en slutlig skrivelse skickas till HD och HD väljer att besvara frågorna kommer frågan om vem som ansvarar för bristande tillgänglighet att tydliggöras i ett mycket välkommet första prejudikat på området. Fallet belyser en ofta förekommande problematik om vem som bär ansvar för diskriminering när flera juridiska personer är del av en verksamhet.

Paneldiskussion med Lars Trägårdh, Sid Wolinsky, Pat Kirkpatrick och Adolf Ratzka – ledd av Paul Lappalainen

Seminarium på Ersta Sköndals högskola den 25 november 20116 om det civila samhällets roll i tillämpningen av lagar om funktionsnedsättning och stärkandet av de mänskliga rättigheterna.

Professor Lars Trägårdh och Adolf Ratzka samtalade avslutningsvis med Pat Kirkpatrick och Sid Wolinsky. Lars Trägårdh medger att vi inte är så bekväma med ”välgörenhetens återkomst” i Sverige, men att den strukturförskjutning som nu sker innebär stärkta möjligheter för det civila samhället.

UPPFÖLJNING. Anmälan av Kungliga slottet

Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm
Adolf Ratzka utanför Kungliga slottet i Stockholm

Adolf Ratzka, initiativtagaren till föreningen Med lagen som verktyg, älskar klassisk musik och har länge velat gå på konserterna i Slottskyrkan, men inte kunnat komma in med sin elrullstol.

Den 3 juni 2016 besökte han tillsammans med sitt juridiska ombud Carin Apelmo från Byrån För Lika Rättigheter det Kungliga slottet för att undersöka om de lokaler som är öppna för allmänheten verkligen är öppna för alla.

Slottet har hissar, men från Bernadottevåningen ner till Rikssalen och Ordenssalarna är det trappor utan hiss. Vid den södra ingången finns trappsteg för att komma upp till nästa plan.

Slottskyrkan nås via en svängd trappa. Det finns visserligen en bakväg in till kyrkan – något som enligt lagen hade varit acceptabelt – men där begränsas allmänhetens tillträde av säkerhetsföreskrifterna. Ingången är alltför nära kungens och drottningens arbetsrum.

Aktionen

Adolf Ratzkas besök på Slottet rapporterades i Sveriges Television, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. Han överväger i samråd med sitt juridiska ombud att stämma Slottet för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Under hösten har de tillsammans granskat förutsättningarna för en stämning.

—Adolf utsattes för en kränkning eftersom han inte kunde ta del av verksamheten som andra betalande besökare, säger Carin Apelmo. Men innan en stämning kan göras måste vissa frågor utredas. Först vilka tekniska lösningar som finns.

Adolf Ratzka vid slottets södra port
Adolf Ratzka vid slottets södra port

—Dessa åtgärder måste också vara skäliga att kräva med tanke på vad som är praktiskt och ekonomiskt rimligt för motparten, säger Carin Apelmo vidare. Till exempel hade en domstol vid en skälighetsbedömning förmodligen ansett det oproportionerligt att flytta på kungens och drottningens arbetsrum för att kunna gå bakvägen.

Utredningen

För att undersöka vad som går att åtgärda bokade Carin Apelmo in ett möte med representanter för Kungliga slottet, Statens fastighetsverk och Myndigheten för delaktighet samt två företag som tillhandahåller tillgänglighetslösningar.

Vid mötet framkom att det under hösten köpts in två trappklättrare till Slottet. Av dessa är en på plats, men den fungerar endast för manuella rullstolar. Den andra – som ska fungera för större elrullstol – har ännu inte kommit från leverantören.

Adolf Ratzka och Carin Apelmo ställdes nu inför frågan om de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga. Medför åtgärderna att Adolf hamnar i en jämförbar situation som andra besökare?

Carin Apelmo utgår i sitt arbete från klientens individuella behov. Hade till exempel en grupp av personer med manuell rullstol övervägt grupptalan hade ärendet slutat här. Då hade tillgänglighetsfrågan nämligen varit löst. Nu behöver frågan utredas vidare.

Slottets åtgärder

Morgan Gerle är chef för den publika verksamheten och den som sett till att trappklättrarna köpts in.
—Vi har diskuterat tillgänglighet i många år, men inte kommit till skott. Nu fick vi en skjuts framåt i och med Adolf Ratzkas besök, säger han.

Slottets lokaler ägs av Statens Fastighetsverk, som därmed ansvarar för hissar och större installationer. Det är en myndighet som måste följa upphandlingslagen och i fallet med äldre byggnader även Riksantikvarieämbetets regler. Exempelvis har det tidigare talats om en hiss mellan två trappor, men i slutändan ansetts alltför ”förvanskande”.

Morgan Gerle arbetar däremot på Ståthållarämbetet som bedriver verksamhet i Slottet och som står för lös utrustning som till exempel vissa hjälpmedel. Ståthållarämbetet är trots namnet ingen myndighet och Morgan Gerle har därför ganska fritt kunnat söka lösningar utifrån vad han tror skulle fungera bäst. Han googlade och kontaktade kommuner och företag för att få referenser på olika lösningar.

Trappklättrare

Vid sina sökningar på nätet hittade han olika trappklättrare och föll för en flyttbar som går på band. Modellen Tryggve Flex fungerar för manuell rullstol och står nu framme i en av salarna.
—Den används flera gånger i veckan och har varit väldigt bra för många av våra besökare som av olika skäl har svårt att gå i trappor, säger Morgan Gerle. Arbetsledarna inom personalen har fått utbildning i att använda den.

Trappklättraren Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer
Tryggve MultiFlex Foto:Tunbjer.se

Han väntar nu spänt på den större modellen Tryggve Multiflex som har en plattform där större elrullstolar ska kunna fästas. Den ska enligt beskrivningen anpassa sig efter olika lutningar och känna av när trapporna börjar och slutar så att den hela tiden håller sig stabilt upprätt. Det återstår att se om den även klarar den svängda trappan till Slottskyrkan. Han har på Färdtjänsten sett en trappklättrare som klarar svängda trappor, men bara för manuell rullstol.

Bedömning

Adolf Ratzka ställer sig tveksam till flyttbara anordningar.
—Trappan och lift måste vara kompatibla, säger han. Jag vill inte färdas i några äventyrliga ekipage, utan vill känna mig trygg och säker.

Adolf Ratzka säger att hiss oftast är den bästa lösningen. Han tycker att man på Slottet borde tagit in sakkunnig expertis istället för att söka på nätet. Tryggve MultiFlex tar enligt beskrivningen bara 230 kg vilket är alldeles för lite med tanke på att stora elrullstolar i sig (utan personen) kan väga upp mot 200 kg.

För Adolf Ratzka är det dessutom viktigt att lösningarna är acceptabla för dem som ska använda dem. De ska inte vara alltför uppseendeväckande och skrymmande.

Carin Apelmo medger att juridikens kvarnar mal långsamt. Om rättsliga åtgärder kommer att vidtas beror på om de införda lösningarna fungerar för hennes klient. Men oavsett om ärendet leder till en stämning eller inte konstaterar hon att Adolf Ratzkas slottsbesök lett till ökad tillgänglighet för en stor grupp besökare som tidigare inte kom in.

Notis om en dom från Europadomstolen

En turkisk medborgare nekades tillträde till en utbildning i musik eftersom hon var blind. Europadomstolen fann att det skett en kränkning av hennes rätt att inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning i kombination med rätten till utbildning när hon nekades tillträde till utbildningen och de turkiska myndigheterna inte undersökte eller vidtog rimliga anpassningsåtgärder. (Dom 23 februari 2016, ansökningsnummer 51500/08, domstolens juridiska sammanfattning på engelska).

Efterlysningar och förslag på rättsärenden att driva

Efterlysning

Vi letar efter personer med funktionsnedsättningar som känner sig negativt särbehandlade när det gäller tillgång till offentliga tjänster, exempelvis färdmedel och sjukvård. En fråga är om man får samma kvalitet i sjukvården när man har en funktionsnedsättning.

Ett exempel kan vara kvinnor som behöver sitta kvar i sin rullstol under mammografi och då inte kommer tillräckligt nära röntgenutrustningen. Alternativet med ultraljud är krångligare, möjligtvis indirekt dyrare och har framförallt sämre förmåga att upptäcka cancer. Hör av dig om du har erfarenhet av detta – eller andra frågor kring diskriminering som har samband med funktionsnedsättning.

Förslag på rättsärenden att driva

Otillgänglighet i svenska domstolar

Domstolsväsendet ska värna rättsliga principer och människors rättigheter. Personskadeförbundet RTP har tidigare undersökt frågan och Rättsnätverket ska göra en bedömning av de rättsliga grunderna.

Åldersdiskriminerande bedömning av kommuninsatser

Här finns en klagande och ärendet har tidigare drivits i flera instanser i det svenska domstolsväsendet. När nu alla rättsmedel har uttömts i Sverige överväger föreningen att väcka talan i Europadomstolen. Ärendet ska först bedömas av Rättsnätverket.

Nekat tillträde på grund av ledarhund

Föreningen har vetskap om personer som har drabbats och ämnar ta kontakt med en möjlig klagande och om hen vill, låta ärendet gå vidare till Rättsnätverket.

Trepunktsbälten i färdtjänstfordon

Integritetskränkning vid behovsprövning

Har du själv erfarenheter inom något av dessa områden och vill driva ditt fall med hjälp av föreningen Med lagen som verktyg? Tveka inte att ta kontakt med föreningens ordförande på adolf@independentliving.org

Bristande tillgänglighet på Kungliga slottet

Adolf och Jamie framför trappa inne på slottet
Adolf Ratzka och Jamie Bolling i Kungliga slottet i Stockholm

Den 3 juni 2016 besökte Adolf Ratzka – som har en funktionsnedsättning som innebär att han använder elektrisk rullstol – Kungliga slottet i Stockholm för att besöka utställningsverksamheten. Han informerades vid biljettkassan om att han inte skulle kunna ta del av samtliga besökslokaler men fick betala fullt pris för sitt besök. Han hade vid besöket tillträde till festvåningen, Bernadottevåningen, gästvåningen, Skattkammaren och museum Tre Kronor, men inte till slottskyrkan, Gustav III:s Antikmuseum, Rikssalen eller ordenssalarna.

Av rättsutredningen framgår att lokalerna vid besöket inte var tillgängliga för Ratzka – och inte heller för någon med en mindre rullstol. Personer med rullstol utan ledsagare kan inte använda hissarna på egen hand utan måste påkalla hjälp från personalen per telefon. Ratzka kunde inte ta del av verksamheten på lika villkor som andra betalande besökare. Om detta i lagens mening är diskriminering i form av bristande tillgänglighet beror enligt diskrimineringslagen 1 kap 4 § 3p på om slottet vidtagit åtgärder som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

Helhetsbedömning

Vid bedömning av vilka anpassningar och åtgärder som är skäligt att kräva ska en helhetsbedömning göras. Att Slottet har 1,5 miljoner besökare per år, statlig finansiering och är ett nationellt kulturarv som bland annat används vid representation indikerar att det är orimligt att utesluta Ratzka och andra personer med liknande funktionsnedsättningar. Varaktigheten i förhållandet mellan besökare och tjänst ska bedömas utifrån att personer med funktionsnedsättningar som kollektiv ska kunna ta del av hela vårt kulturarv, inte bara en persons tillgång till de enskilda byggnaderna i detta specifika fall.

Myndigheter har ett särskilt ansvar att verka för att personer med funktionsnedsättning deltar i samhällslivet. Att en stor del av kulturarvet brister i tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är känt genom flera utredningar och rapporter.

Statens fastighetsverk, som är ansvarig för tillgängligheten på slottet, ska enligt sin tillgänglighetspolicy vara ett föredöme i fråga om tillgänglighet och bedriva verksamhet som är tillgängliga för alla så långt det är praktiskt möjligt. Jämförelse kan göras med slotten Amalienborg och Fredriksborg i Danmark respektive Kungliga slottet i Oslo som alla genomfört långtgående anpassningsåtgärder.

Lag och annan författning

Var gällande plan- och byggbestämmelser uppfyllda vid tillfället? Plan- och bygglagen stadgar att byggnader ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Kulturvärden ska främja en god livsmiljö som vara tillgängliga och användbara för alla samhällsgrupper. För lokaler dit allmänheten har tillträde gäller dessutom plan- och bygglagen retroaktivt.

”Enkelt avhjälpta hinder” ska avlägsnas. Fem till tio trappsteg är ett enkelt avhjälpt hinder som skulle ha åtgärdats med exempelvis trappgående hiss. Det finns tekniska lösningar till en rimlig kostnad. För det som inte är enkelt avhjälpta hinder ska en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen göras. Hinder mot tillgänglighet ska avhjälpas så snart det inte är orimligt.

Slottet underhålls kontinuerligt och när till exempel fasaderna på slottet renoverades 2015 hade anpassningar vid entréer- och kommunikationsutrymmen varit rimliga att kräva. Vid varje ombyggnad eller ändring på byggnader höjs tillgänglighetskraven så att de åtminstone uppfylls helt för den del som förnyas. Kraven som gäller vid nybyggnation gäller inte fullt ut, men är vägledande. Boverket förespråkar ”passa-på-principen”, som innebär att tillgänglighetsåtgärder utförs när andra förändringar görs på fastigheten.

Enligt PBL ska byggnader ha en eller flera hissar eller andra lyftanordningar för att anses vara tillgänglig för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det är även ett ”ska-krav” i plan- och byggförordningen och avsteg får endast göras om kravet är oskäligt med hänsyn till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar eller om hänsyn måste tas till varsamhet och förvanskningsförbudet.

Enligt Boverkets föreskrifter ska entréer, korridorer, hallar, passager, trappor osv vara tillgängliga. Nivåskillnader ska utjämnas med ramp, hiss eller annan lyftanordning. Hänsyn får tas till byggnadens karaktärsdrag och kulturvärde, men trappgående lyftplattor eller dylikt som skulle göra slottet tillgängligt för A.R. förvanskar inte byggnadernas karaktärsdrag eller kulturvärde. Det finns heller ingen annan lagstiftning som hindrar detta. → Utveckla detta om möjligt samt kanske något om den önskade åtgärden faktiskt skulle kunna fungera fullt ut.

Internationella åtaganden

Sverige har i flera internationella åtaganden förbundit sig att ge personer med funktionsnedsättningar tillgång till kulturlivet och det gemensamma kulturarvet. Kravet på tillgänglighetsanpassningar vid slottet förstärks genom dessa internationella åtaganden.

  • Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ställer krav på staterna att främja tillgänglighet till kulturella platser som till exempel museer.
  • Enligt FN:s standardregler för att säkerställa na ska staterna utveckla standarder, regelverk och lagstiftning för att säkerställa tillgänglighet till bland annat byggnader.
  • Europarådets rekommendation om deltagande i kulturlivet ställer krav på staterna att personer med funktionsnedsättningar ska kunna ta del av kulturlivet.
  • Enligt Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna åtar sig Sverige att säkerställa att människor med funktionsnedsättning når oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket innebär att svensk lagstiftning ska ändras, antas eller upphävas om det behövs för att fullt ut genomföra konventionens rättigheter.. Om till exempel svenska plan-och byggbestämmelser inte ställer tillräckliga krav för tillgänglighet är de inte förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Skrivningen i propositionen 2013/14:198 (s92) om att tillgänglighetskrav inte kan ställas utöver vad som anges i annan lag och författning eller i bygglov och startbesked kan strida mot konventionen.

Konventionen ger i artikel 19 personer med funktionsnedsättning rätt att leva oberoende och delta i samhället på lika villkor som andra. Staterna ska enligt artikel 9 om tillgänglighet säkerställa att fysisk miljö och tjänster som erbjuds allmänheten är tillgängliga. Av kommentaren till artikel 9 framgår att nationella kulturarvet systematiskt och kontinuerligt ska göras tillgängligt. Artikel 30 ger rätt att delta i kulturlivet. Staterna ska se till att minnesmärken och platser av nationell kulturell betydelse är tillgängliga.

Det kan dessutom ifrågasättas om de svenska nationella kraven är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Europakonventionen, som gäller i Sverige, har till exempel i målet Guberina v Croatia konstaterat att en nationell lagstiftning inte lever upp till CRPD:s krav. Sverige har åtagit sig att anta särskild lagstiftning avseende skälig anpassning, vilket inte gjorts. Skulle vara bra att utveckla i förhållande till vad det faktiskt innebär i det här fallet, i förhållande till diskrimineringslagen.

Åtgärder

I november 2016 ägde ett möte rum med Slottets visningsansvarige, Statens fastighetsverk, Myndigheten för delaktighet, och företagen Guldmann och Triden. Det pågick en prövning av de fysiska möjligheterna att inom rimliga kostnadsramar förbättra tillgängligheten på slottet. En eller två experter hade anlitats för att ideellt lämna synpunkter.

Slottsförvaltningen vidtog i november 2016 åtgärder med trappgående plattformar som innebär att tillgänglighet nu föreligger för alla lokaler utom Slottskyrkan. Tillträdet dit är svår att lösa för elektrisk rullstol. Ombyggnation kunde heller inte genomföras på grund av rådande säkerhetsföreskrifter kopplade till kungens och drottningens arbetsrum.

Med lagen som verktyg har åstadkommit viss förbättring, men tillgänglighet till Slottskyrkan återstår att lösa.

Dokumentation