Fem röster om webbtillgänglighet och Covid-19

Har pandemin gjort att du spenderar mer tid på digitala plattformar i vardagen? Det gör vi. Vår gästskribent Desideria Jungelin har intervjuat fem personer och skrivit om deras berättelser som kretsar kring bristande webbtillgänglighet på områdena högre utbildning och kontakt med myndigheter. Vissa av namnen är fingerade. Texterna kompletterar väl vårt juridiska arbete kring antidiskriminering och webbtillgänglighet, särskilt kring webbtillgänglighetsdirektivet från EU som genomförts i svensk lag, lagen (2018:1937) om digital offentlig service. Genom tekniken ges bättre möjligheter till deltagande i samhället, och pandemins effekter visar att de digitala möjligheterna är nödvändiga för att alla oavsett funktionalitet ska kunna vara med i samhällets gemenskap.

Desideria Jungelin Foto: Emil ErdtmanJennifer Jungelin Foto: Emil Erdtman
Desideria Jungelin Foto: Emil Erdtman

Saras utbildning ändrades i samband med pandemins utbrott i Sverige

Sara som har en grav synnedsättning (blindhet) studerar två olika språk på universitetsnivå. Hon var mitt uppe i två parallella kurser när Coronapandemin bröt ut i Sverige under våren 2020. Sara beskriver: ”Från en dag till en annan fick vi veta att universitetet skulle stänga. Undervisningen skulle istället flyttas över till videotjänsten Zoom. Jag blev nervös eftersom jag inte visste om Zoom skulle vara tillgängligt för mig, men det har fungerat över förväntan bra. I Zoom kan jag använda alla knappar och tjänster som en seende kan. I vissa andra tjänster har det ibland exempelvis bara stått knapp när jag ska göra olika val. Zoom har även en lista med kortkommandon som gör det enklare och snabbare att använda.”

Förutom att det fungerar bra för Sara att delta i undervisningen via Zoom upplever hon flera andra fördelar med att studera på distans. ”Jag slipper lägga massor av energi på att hela tiden lära mig hitta till nya salar. Jag behöver även resa mindre med färdtjänst, vilket är skönt då den ofta är försenad. Tack vare det har jag kunnat lägga mer tid på mina studier och använda tiden på ett bättre sätt. Om en lektion exempelvis börjar lite sent så kan jag nu plugga under tiden. Jag hör när vi börjar genom Zoom.”

Sara upplever dock även att distansundervisningen har sina nackdelar. ”Jag blir mer beroende av anteckningsstöd. När jag använder Zoom kan jag inte anteckna på datorn samtidigt. I den ena kursen som jag läser nu har ingen kurskamrat möjlighet att åta sig uppdraget som min antecknare. Vi har då löst det så att läraren spelar in lektionerna. Det är en väldigt osäker lösning, då det bara är tillåtet om samtliga studenter går med på det. Det räcker med att en person säger nej för att möjligheten ska försvinna.”

En annan nackdel för Sara är att hon upplever att stödet har brustit från samordnaren för särskilt pedagogiskt stöd. ”Det är en stor förändring när undervisningen flyttas helt till Zoom och görs om i grunden. Samordnaren kontaktade inte mig alls under hela vårterminen. Varken för att fråga om det nya upplägget fungerade för mig, eller för att höra om jag nu behövde någon annan typ av stöd. Först i Juni när terminen var avslutad fick jag ett mejl från samordnaren med en fråga om Zoom var tillgängligt med skärmläsare? Detta frågade samordnaren för en annan students räkning, något som jag anser att samordnaren borde ha ansvar för att ta reda på själv.”

Under hela sin studietid sedan höstterminen 2018 har Sara haft svårt att få sin kurslitteratur på ett för henne tillgängligt läsmedia. Detta har bland annat berott på lång leveranstid på anpassade böcker, och att all litteratur inte anpassas av Myndigheten för tillgängliga medier. Det kan exempelvis bero på att boken inte räknas som obligatorisk trots att den är nödvändig för kursen, eller för att bara delar av en bok ska användas i kursen.

På grund av sina tidigare erfarenheter har Sara i den mån det går börjat försöka få tag på sina kursböcker på egen hand. ”Jag hade hittat en obligatorisk bok via en amerikansk tjänst som motsvarar den svenska Myndigheten för tillgängliga medier. Jag har beställt böcker där förut, och då har de alltid varit helt tillgängliga, men inte den här gången. Alla specialtecken som finns i språket jag läser tolkade min skärmläsare Jaws som bilder. Då blir hela texten oläslig för mig. Det enda jag kan läsa är ordet bild och en massa siffror.” Sara kontaktade då samordnaren för särskilt pedagogiskt stöd för att få hjälp att lösa situationen. ”Svaret jag fick var en dold tillrättavisning där samordnaren menade att det var mitt fel eftersom jag inte hade följt universitetets riktlinjer för anpassad litteratur, det vill säga skickat hela litteraturlistan till universitetsbiblioteket som i sin tur skickar vidare beställningen till Myndigheten för tillgängliga medier. Jag tycker att det är helt bisarrt att seende studenter kan skaffa sina kursböcker på vilket sätt de vill. Varför ska då jag tillrättavisas för att jag själv beställer en bok från en seriös leverantör? En grammatikbok som jag behövde förra hösten och som jag beställde i juni förra året levererades inte förrän i december när kursen redan var avslutad. Samordnaren känner till den händelsen och borde därför ha kunnat visa förståelse för mitt handlande.”

Det enda råd Sara fick av samordnaren var att kontakta universitetsbiblioteket, troligtvis för att de skulle kunna skicka en sen beställning av Saras kursbok. ”Då jag vid ett flertal tillfällen fått ett otrevligt bemötande från samordnaren vågade jag inte fråga om hur jag kunde gå till väga för att boken skulle levereras extra snabbt. Det trots att boken är avgörande för att jag ska klara kursen. Jag berättade om vad som hade hänt för en vän som är duktig på teknik. Hon blev väldigt upprörd för min skull och erbjöd sig att hjälpa mig. Min vän både jobbar och studerar, så jag kände inte att jag kunde be henne om att anpassa en hel kursbok åt mig. Hon lyckades hitta boken i ett annat filformat där delar av texten var läsbara för mig. Jag fick sitta i en hel vecka, tid jag hade behövt lägga på mina studier, och anpassa min egen lärobok. Jag fick kopiera de delar som var läsbara i den andra versionen och klistra in i den första. Nu har jag gjort boken så läsbar jag kan men det tog så lång tid att jag hamnade efter i mina studier.”

Trots den tid och energi Sara har lagt ned på att själv anpassa boken finns det fortfarande delar av texten som hon själv inte kan läsa. ”Att kunna läsa hela boken är avgörande för att klara en hemtenta som jag just nu håller på att skriva. Min pappa som ibland kan arbeta hemifrån erbjöd sig därför att hjälpa mig med och läsa högt. Tack vare att min lärare är förstående och flexibel har vi kunnat hitta en dag som fungerar med hans arbetsschema, så jag kommer att kunna göra tentan i alla fall. Men den här situationen har påverkat mig negativt under hela höstterminen, vilket känns extra tråkigt eftersom jag trivs med kursen och ämnet jag läser. Jag får skuldkänslor av att hela tiden behöva be mina anhöriga, och lärare om extra hjälp och stöd. Det leder till att jag inte alltid ber om den hjälp jag skulle behöva.”

Karins utbildning påverkas negativt av att inte få det sociala

Karin pluggar sedan ett år tillbaka till matematiker på universitetet. Karin är 26 år och har funktionsnedsättningarna dyslexi och ADD. Karin har i dagsläget inte sökt något särskilt stöd från universitetet. Däremot har hon fått hjälpmedel förskrivet av en arbetsterapeut genom psykiatrin.

”Min ADD gör det svårt för mig att komma igång med olika aktiviteter, så som att studera. Jag har även svårt att avsluta den aktivitet jag för närvarande håller på med. Jag har fått en planeringstavla som ska hjälpa mig att bibehålla vardagsrutiner för exempelvis tvätt och disk. Genom den får jag avsatt tid till att plugga utan att jag känner att jag måste göra annat.” Karin har även fått förskrivet två timmstockar, det vill säga ett tidshjälpmedel: ”en på 20 minuter för att tvinga mig själv att komma igång med att plugga, och en på 60 minuter för att tvinga mig att ta pauser.”

När Karin började studera hade hon inga hjälpmedel och samtliga föreläsningar skedde på plats. ”Utan hjälpmedel kom jag efter i skolan. Då tyckte jag ofta att det var jobbigt att gå på föreläsningar när jag inte förstod och kunde inte hänga med.” Karin fick sina hjälpmedel i samband med att pandemin bröt ut och hennes studier till stor del gick över till distans.

Hon tycker själv att hennes nuvarande studiesituation har både för- och nackdelar. ”Den största nackdelen är att man tappar mycket av det sociala. Du kan inte längre bara fråga en kursare i pausen om det är något du inte har förstått. När jag fastnar på något jag inte förstår i en uppgift har jag på grund av min funktionsnedsättning svårt att komma vidare med uppgiften i sin helhet. Då blir tröskeln mycket högre för mig att komma igång och plugga igen. Det som dock är bra är att vi delas in i små grupper på föreläsningar. Då får vi ändå lite tid att diskutera olika problem.”

Digitaliseringen av högskolestudier har dock inneburit många stora fördelar för Karins del. ”Nu kan jag gå på föreläsningar utan att behöva skämmas om det är någon uppgift jag inte fått gjort. Då man inte behöver prata inför sina klasskamrater i lika stor utsträckning. Det gör att jag har lättare att hänga med. Dessutom underlättar det för mig att kunna ta skärmdumpar på den digitala tavlan. Innan har jag haft svårt att hinna anteckna både det som läraren säger och beräkningarna som visas på tavlan. Nu kan jag lättare hålla fokus på vad som sägs just då.”

Karins dyslexi gör att hon ofta inte hinner läsa i kursböcker då hon läser långsammare än andra. Dessutom läser hon ofta fel och har svårt att lära in nya ord. Hennes skrivande påverkas också av dyslexin och hon berättar att hon ofta skriver fel. ”Nu finns det mycket mer inspelat kursmaterial. Det är bra för då är det mindre jag behöver läsa i boken. Det är även skönt att kunna titta på en video, kunna pausa och skriva ned det jag behöver i lugn och ro.”

Isac behöver anmäla samma behov inför varje tenta

Isac är 21 år och pluggar till socionom på en högskola. Isac har nyligen fått diagnosen autism och därefter fått rätt till vissa stödinsatser under sin utbildning.

”Många av insatserna jag kunde söka är inte relevanta just nu när vi inte har några lektioner på plats, men jag får anteckningsstöd för att kunna hänga med under lektionstid. Jag får även längre tid för tentor då jag har svårt att koncentrera mig. Dessutom behöver jag längre tid på mig för att kunna förstå frågorna och tänka ut hur jag ska formulera rätt svar,” säger Isac.

Trots att tentorna nu sker digitalt och inte kräver samma planering av tillgängliga resursrum för studenter som gör tentan enskilt måste varje student som behöver anpassningar vid tentan såsom eget rum och extra tid anmäla det senast 14 dagar i förväg. Isac har på grund av sin autism svårt att planera och strukturera, vilket gör att han lätt glömmer sådant som måste göras, exempelvis en sådan anmälan.

Isac utvecklar tillgänglighetsproblematiken: ”Jag missade att anmäla det en gång. Då fick jag ingen extra skrivtid. Tiden räckte inte till, jag förstod inte frågorna och fick underkänt på tentan. Dessutom anmäler du dig inte på samma sätt varje gång. Du ska beroende på vilken kurs du läser mejla anmälan till olika personer, ibland flera stycken. Det försvårar ytterligare för mig. Jag förstår inte varför jag måste anmäla det vid varje tenta. Jag har ju sökt och fått rätt till stödet och då borde det kunna registreras automatiskt på något sätt.”

I och med att undervisningen just nu sker via distans används digitala läroplattformar allt mer. Det försvårar ibland för Isac som använder läroplattformen Athena. ”Många av lärarna gör på olika sätt när de lägger upp uppgifter, vilket blir förvirrande för mig. Eftersom jag själv har svårt med att organisera behöver jag att uppgifterna ligger på ett strukturerat sätt så att jag kan hitta dem. Många lärare spammar anslagstavlan som är till för kortare notiser för exempelvis datum för tentor. Istället läggs information på anslagstavlan som egentligen ska ligga under fliken planering. Det gör det mycket svårare för mig att hitta det jag behöver.”

Isac berättar även om ett annat exempel där lärarnas olika sätt att arbeta med läroplattformen försvårade för honom och ledde till att han kände sig orättvist behandlad. ”När vi läste juridik fick vi ofta i uppgift att diskutera olika cases [fall på svenska, red. anm.] som i det här fallet var gamla domar. I vanliga fall lade lärarna upp namnet på casen så fick vi själva söka reda på domarna. Men en gång gjorde en lärare på ett helt annat sätt och lade upp all information på läroplattformen. Då förstod inte jag att jag själv var tvungen att återigen själv söka rätt på information till nästa gång. Det ledde till att jag inte hade kunnat läsa på om fallet vi skulle diskutera. Vi var bara två i min grupp. Tjejen jag skulle diskutera med berättade för läraren i helklass att jag inte hade läst på, för att vi behövde vara en till i gruppen. Det kändes så pinsamt! Läraren skällde ut mig inför alla andra och jag tvingades försöka försvara mig.”

Förutom vissa svårigheter med läroplattformen och med rätten till extra tenta-tid upplever Isac i likhet med både Sara och Karin att den digitala undervisningen har många stora fördelar. ”Jag är ljudkänslig och har svårt med det sociala samspelet. För mig känns det lättare att prata med andra studenter genom en skärm. Nu slipper jag även raster med mycket ljud och människor som tröttar ut mig. Jag har lättare att lära mig saker på egen hand. När jag måste delta i grupparbeten upplever jag att mina kurskamrater är för snabba för mig. Nu när vi läser på distans är gruppuppgifterna mycket färre.”

Isac ser det även som en fördel att han nu får skriva tentor på hemmaplan. ”När man skriver tentor i skolan finns det en regel att man inte får lyssna på musik. Inte ens om man lyssnar utan hörlurar i eget rum med en egen tentavakt. Jag behöver musiken för att kunna sortera bort bakgrundsljud och koncentrera mig. Den regeln finns inte hemma. När jag skulle skriva tentor i skolan erbjöd de mig att  lyssna på havsljud som skulle vara lugnare, men de störde min koncentration och gjorde mig bara trött.”

Isac sammanfattar själv fördelarna med distansstudier så här: ”Förutom att jag är ljudkänslig och har svårt med det sociala tar det mycket energi att resa med kollektivtrafik, bland annat för att jag blir stressad av förändringar exempelvis när tåget inte är i tid. Nu när jag bara pluggar hemma sparar jag massor av tid och ork som jag nu kan lägga på mina studier så att jag får större chans att klara min utbildning istället för att klara av miljön i skolan och resa dit och därifrån.

Wendela möter nya tillgänglighetsbrister i Försäkringskassans uppdaterade system

Wendela Är 23 år och har en grav synnedsättning (blindhet). För närvarande är hon arbetssökande och behöver därmed ansöka om aktivitetsstöd/utvecklingsersättning hos Försäkringskassan varje månad. Ansökan sker digitalt via Försäkringskassans hemsida. För Wendela som använder sin Iphone och skärmläsaren Voiceover har hemsidan tidigare fungerat smidigt.

”Det har varit enkelt och det har max tagit tio minuter per gång. Hemsidan har varit uppbyggd på ett enkelt och tydligt sätt. Det har gått fort att kryssa i alla olika kryssrutor som krävs, vilka dagar jag söker ersättning för och om jag arbetat eller varit frånvarande något av dessa datum, om jag har tjänstepension eller arbetsförmåner. Det har även gått bra att kryssa i rutan där jag försäkrar att mina uppgifter stämmer och där efter skriva under ansökan med mobilt bankID.”

För att den arbetssökande ska få ut sin ersättning samma månad som man gör ansökan måste den skickas in senast den sjunde. Om ansökan inkommer för sent betalas pengarna ut först nästkommande månad. När Wendela lördagen den sjunde november skulle fylla i månadens ansökan hade Försäkringskassan uppdaterat sin hemsida.

”Helt plötsligt var tjänsten för ansökningar mycket krångligare att använda med voiceover. Jag hade jobbat en dag under månaden som jag inte sökte ersättning för. Tidigare kunde jag med en kryssruta fylla i att jag sökte för alla vardagar. Sedan kunde jag avmarkera eller ändra informationen för en viss dag om jag hade jobbat. Nu var jag tvungen att först spara alla vardagar som jag inte hade arbetat, sedan fick jag börja om och fylla i den dagen där jag hade jobbat, hur mycket jag hade tjänat, hur många timmar och så. När jag kom till de vanliga frågorna om tjänstepension och arbetsförmåner kunde jag inte markera mitt svar när voiceover var på. När jag hade försökt flera gånger testade jag att istället göra ansökan från datorn. När jag satte mig vid datorn var jag tvungen att börja om med ansökan från början. Från datorn kunde jag inte avmarkera och fylla i information i kalendern. Då hade jag redan försökt fylla i ansökan i flera timmar, men klockan började bli mycket och jag behövde få in ansökan före midnatt för att kunna få min ersättning. Det var lördag så försäkringskassans kundtjänst var inte öppen. Hade jag väntat till måndagen och ringt och bett om hjälp hade det ändå varit försent. Jag var därför både arg och orolig. Skulle jag nu behöva vänta en hel månad på att få min ersättning? På grund av att deras hemsida inte var tillgänglig för mig. Om jag inte skulle lyckas skicka in ansökan skulle jag endast få min handikappersättning, då hade jag haft svårt att betala hyran jag betalar hemma och ha råd med mat.” (Högsta belopp för handikappersättning pär månad är 2720 kr. Källa försäkringskassan.se)

Wendela beslöt sig därför för att för tredje gången göra om ansökan, återigen med hjälp av telefonen. ”När jag kom till frågorna om tjänstepension igen gjorde jag inte som vanligt när jag navigerar på en sida, det vill säga swipear åt höger. Det blir ungefär som att pila nedåt. Istället kände jag med ett finger på hela skärmen vilket tar mycket längre tid. När talsyntesen sa ’nej kryssruta omarkerad’ tryckte jag igen utan resultat. Då letade jag lite till på skärmen och då sa talsyntesen bara ’nej’. Jag visste inte om det var en knapp men jag chansade och tryckte där med. Jag fick ingen respons på att jag hade lyckats, men när jag letade upp kryssrutan igen så var den markerad. Jag gick vidare till sidan där jag skulle skriva under och även det var svårare och tog längre tid än vanligt. Men tack och lov lyckades jag ändå skicka in ansökan i tid.”

Det som i vanliga fall tar cirka tio minuter tog nu flera timmar för Wendela. Dessutom riskerade hon att gå miste om en hel månads ersättning på grund av att hemsidan för ansökan inte var anpassad. ”Hade jag vetat om det här hade jag ansökt tidigare på en vardag så att jag hade kunnat be om hjälp, men Försäkringskassan meddelade mig inte att sidan hade uppdaterats. Det märkte jag när jag loggade in. För en seende person ser sidan säkert mycket bättre ut, men för mig som använder skärmläsare är den nästintill oanvändbar. Jag lyckades skicka in ansökan via mobilen för att jag var envis och kom på en egen lösning. Från datorn var det helt omöjligt fast att jag försökte ändra flera inställningar i Jaws som är mitt anpassningsprogram. Förutom att jag tvingades lägga massor av extra tid där jag kunde ha gjort annat tog den här situationen mycket energi och skapade en enorm stress för mig.”

Olivia saknar ersättning under flera månader efter bristande tillgänglighet

Olivia som är 19 år och har en grav synnedsättning tog i våras studenten. Hon hade sökt ett par utbildningar till hösten, men när hon inte kom in beslöt hon sig för att skriva in sig på Arbetsförmedlingen i väntan på att kunna söka nya kurser till vårterminen. Olivia fick då hjälp med själva inskrivningen som sker digitalt genom Arbetsförmedlingens hemsida.

”Jag fick hjälp av en kurator på syncentralen. Jag tycker i allmänhet att deras sida där man skriver in sig är krånglig och otydlig. Exempelvis när man ska skriva i sina meriter så finns det en kategori för jobb och en för utbildning, och då vet jag inte vart jag ska skriva in mina erfarenheter från föreningar. I ett CV brukar det finnas en egen rubrik för det.”

I november ska Olivia få börja på ett arbetsmarknadsprogram på Work for You, det vill säga fyra månader efter det att hon skrev in sig som arbetssökande. ”Eftersom jag har min synnedsättning och väntat på att få börja ett program har de inte haft några krav på mig, men jag har inte heller fått någon ersättning.”

Den kontakt Olivia har haft med Arbetsförmedlingen har på grund av rådande situation endast bestått av telefonkontakt. ”Jag har pratat med olika handläggare och en synspecialist, men det hade känts bättre med fysisk och mer personlig kontakt. Då hade vi i lugn och ro kunnat sitta ned i ett samtal. Jag hade kunnat säga exempelvis att jag behöver hjälp med att skriva CV och ställa de frågor jag vill. Nu får jag ett brev där det står vilket datum de ska ringa men mellan 13.00-17.00, till exempel. Då kan de ringa när som helst och jag har svårt att förbereda mig för samtalet. Det känns som om de har ställt exakt samma frågor varje gång, vad jag har jobbat med tidigare, vilken utbildning jag har gått, och vilka meriter jag har.”

Dessutom skickas alla kallelser till möten och beslut i hennes ärende via vanlig post som Olivia på grund av sin synnedsättning inte kan läsa på egen hand. ”Då måste jag be en familjemedlem om hjälp, och det känns inte bra eftersom det är mina privata ärenden.” Även om Olivia på grund av sin synnedsättning inte har det kravet på sig har hon på egen hand försökt söka arbeten.

Fram tills i september i år hade Arbetsförmedlingens platsbank en mobil-app. Platsbankens app fungerade mycket bra för Olivia att använda med VoiceOver som är Apples egen skärmläsare för personer med synnedsättning. När appen stängdes ned hänvisades Olivia till platsbankens hemsida som inte är tillgänglig för den som är i behov av skärmläsare. ”I appen kunde jag göra allt, bläddra mellan jobbannonser, söka jobb och ladda upp bilagor. När jag använder hemsidan kan jag bara bläddra mellan olika kategorier av lediga jobb. När jag väljer en kategori för att kunna se annonser hänger sig skärmläsaren och jag kommer inte vidare.”

På grund av Platsbankens bristande tillgänglighet har Olivia inte kunnat söka jobb på egen hand i två månader när vi talas vid. Jag frågar Olivia om hur hon tror att hennes chanser till att ha fått ett arbete hade sett ut om hon kunnat hitta och söka lediga jobb genom platsbanken. ”Jag hade ju haft större chans att söka olika jobb, men om jag faktiskt hade fått något vågar jag inte svara på med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut just nu.”

Olivia skulle ha börjat på sitt arbetsmarknadsprogram i början av november 2020, men fick på grund av bristande information ingen ersättning för den månaden.

”Man ska checka in måndag till torsdag mellan 09.00-14.30. Det gör man genom en telefonkonferenstjänst. Då de gör ett upprop både i början och slutet av dagen för att se vilka som är närvarande. Jag hade inte fått veta att jag var tvungen att checka in och ut. Efter ett par veckor ringde min jobbcoach upp mig. Hon frågade mig varför jag aldrig checkade in med ett tonfall som om hon trodde att jag helt enkelt sket i det. När jag förklarade att jag inte blivit informerad om det kravet sa hon att vi kunde börja om från början, att jag kunde börja om den sjunde december, men att jag i och med att jag fått så mycket frånvaro i november inte kunde söka ersättning för den månaden.”

Förutom att Olivia har nekats ersättning upplever hon inte att hon inte har fått den hjälp hon skulle behöva genom att delta i programmet. ”När vi checkar in på morgonen går vi en runda där vi berättar hur vi mår och vad vi ska göra under dagen. Förutom att det känns konstigt att prata om hur man mår i helgrupp känns det inte heller så givande. Ibland får vi uppgifter som exempelvis att kolla upp studier eller olika typer av jobb, men inte alltid och oftast får inte jag någon uppgift alls. Jag har sedan i juli när jag hade mitt första möte med arbetsförmedlingen sagt att jag behöver hjälp med att förbättra mitt CV. Nu i mitten av december ska jag ha ett telefonmötet med jobbcoachen. Jag vet inte riktigt vad hon ska hjälpa mig med, men hur jag ska tänka när jag skriver antar jag.”

Olivia säger att hon tror att stödet hade fungerat bättre om hon kunde delta i programmet på plats. ”Jag tror att stödet skulle bli mer personligt om det blev mer enskilda möten än i helgrupp. Jag skulle nog kunna få bättre hjälp med att fixa till formatet på mitt CV. Jag skulle nog kunna få en mer personlig och serviceinriktad hjälp än vad som ’är möjligt över telefon’.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: