Rena fördomar som styr

Försvarsmakten har nyligen stämts för att ungdomar med Aspergers syndrom nekas möjlighet till militär grundutbildning – utan individuell prövning. Samtidigt har lärare och föräldrar anmält en av Nytidas resursskolor för stora brister.
Attention, som företräder personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kämpar mot fördomar och ett många gånger hänsynslöst samhälle.

Ann-Kristin Sandberg, ordförande Attention

Hindras att göra militär grundutbildning

Ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom tillåts inte att göra militär grundutbildning bara på grund av sin diagnos. De prövas alltså inte individuellt utan sållas bort per automatik. Nu har Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne stämt Försvarsmakten. Riksförbundet Attention, som företräder personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF, har länge kämpat för en förändring.
Samma diskriminering gäller alla s.k. blåljusyrken säger Ann-Kristin Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention.
– Det känns inte förenligt med ett jämlikt samhälle att bedöma människors kapacitet utifrån grupptillhörigheter istället för att se dem som individer.

Resursskolan anmäld

Samtidigt har f.d. lärare och föräldrar anmält en av Nytidas resursskolor för stora brister till Skolinspektionen. Nyheten togs upp i P1-programmet Studio 1 den 30 september. Egentligen är tanken att alla elever, inklusive barn med  NPF, ska kunna gå i ”vanliga” skolor och att de där ska få det extra stöd som vissa av barnen behöver. Ibland räcker det dock inte och i sådana fall finns särskilda resursskolor för barn med NPF. Det är alltså en sådan skola som blivit anmäld. Ann­-Kristin Sandberg säger att hon har för lite inblick i fallet för att kunna kommentera det, men lägger till:
– Generellt bör man förstås kunna ställa extra höga krav på kompetens och genomförande när det gäller en skola som finns till just på grund av att andra skolor inte räcker till.

Tidiga insatser

Vi i Artikel 19 som verktyg har vid tidigare tillfällen här på vår hemsida tagit upp det samarbete vi i projektet har med en grupp i Partille som alltså består av personer med NPF-diagnoser. Också de vittnade om en mycket svår tid i skolan, något som Ann-Kristin Sandberg känner väl igen.
– I och med att uppväxten och skolan spelar så stor roll för hur resten av livet ska bli, i synnerhet för ”våra barn”, har Attention ett stort fokus på skolan.
Siffror som Attention och Autism och Aspergerförbundet har tagit fram visar att 63 procent av alla elever med NPF-diagnoser som går ut nian saknar gymnasiekompetens och att 3/4 av lärarna saknar kunskap om diagnoserna, något som får förödande konsekvenser för just de barnen.
– Det gäller att kunna upptäcka de som ”sticker ut” tidigt, innan det har gått för långt. Man måste kunna se barnen som till exempel inte klarar kamrat- och vuxenrelationerna och försöka bena ut om det kan finnas en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i botten. Man kanske inte ens ska vänta på en utredning utan direkt börja jobba med kompensatoriska specialpedagogiska metoder, så det inte ska gå så lång tid för att få rätsida på saker och ting .

Större tydlighet i skolan

Ann-Kristin Sandberg beskriver skolan som nålsögat, att många klarar sig bra senare i livet ”bara de tagit sig genom skolan där det kan ha varit hur struligt som helst”. Dagens skola menar hon generellt inte passar barnen med NPF.
– Skolans sätt att vara organiserad i dag passar inte vår målgrupp. Man måste ha en större tydlighet: När börjar och slutar ett arbetspass? Vad finns det på väggarna?  Dagens skola är för ostrukturerad och ofta lite för rörig. Det passar inte alla.
Hon säger också att det är viktigt med extra stöd till de som behöver det och att det ska vara rätt sorts stöd.
– Vad gör att du har det svårt i skolan? Vår målgrupp är ju inte ”en sort” utan man behöver titta på varje barn individuellt.

Kriminalitet och droger

Att skolgången går snett kan få mycket allvarliga konsekvenser. Inte bara för de enskilda individerna utan för hela samhället, apropå en just nu pågående het debatt. En hel del av de personer som hamnar i kriminalitet och många av de som sitter i fängelse har i grund och botten en NPF-diagnos, säger Ann-Kristin Sandberg.
– En del av dem som ramlat ur skolan tidigt blir ”bara” hemmasittare men många andra letar sig ut i nya miljöer och söker sig till ett annat umgänge där det finns en högre riskfaktor. Något ska man ju tillhöra, och i värsta fall hamnar man i sådana kretsar. Beroendeforskningen visar också på en större benägenhet och en överrepresentation när det gäller bruk av alkohol och droger och det hör ju ihop med kriminalitet. Det är också viktigt att titta på problematiken med ADHD-glasögon så att man kan ge rätt typ av stöd och behandling.

Fyrkantiga regelverk

Ytterligare ett problemområde, som för övrigt Partillegruppen beskrivit väldigt bra, är hur illa Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans regelverk fungerar för dem. Reglerna är fyrkantiga och tar inte tillräckliga individuella hänsyn. Den bilden känner Ann-Kristin Sandberg mycket väl till.
– Många av våra medlemmar säger att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen inte synkar med varandra: när man på Arbetsförmedlingen räknas som för sjuk för att arbeta räknas man på Försäkringskassan som för frisk för att få sjukersättning.
Attention har också skrivit en debattartikel om just tillgänglighet på Arbetsförmedlingen och de formaliakrav de ställer.
– Kraven på till exempel aktivitetsrapporter slår hårt mot de som har kognitiv funktionsnedsättning och det är svårt att leva upp till deras regelverk.
Ann-Kristin ger i det sammanhanget något som låter som en perfekt definition av begreppet funktionshinder:
– Funktionsnedsättningen är i sig inte särskilt problematisk men man hamnar ändå utanför för det finns så många hinder på vägen.

Exkluderande att ADHD inte ger LSS-insatser

Ann-Kristin Sandberg säger att Attentions målgrupp är mycket bred vilket gör att olika medlemmar har rättigheter enligt olika lagar. De med autismdiagnos, där personer med Aspergers syndrom utgör en del, tillhör LSS personkrets 1, och har alltså enligt lagboken rätt till ”goda levnadsvillkor” (med möjlighet till personlig assistans eller plats i en LSS-bostad). Däremot ger till exempel inte alltid ADHD, ADD eller Tourettes syndrom rätt till stöd enligt LSS utan bara Socialtjänstlagen, SoL, trots att personer som har de diagnoserna ofta har det lika svårt. SoL ger endast rätt till ”skäliga levnadsvillkor”.
– Ja, det är väldigt exkluderande. Egentligen är lagstiftningen skriven på ett sätt så att den inte ska vara diagnosberoende, alltså LSS personkrets 3, som är tänkt åt sådana med långvarig, omfattande och komplexa problem som ställer till det i vardagen, men i praktiken är det sällan kommunerna ger personer med till exempel ADHD LSS-insatser. Så de faller mellan stolarna.

Boendestöd

Det stöd som personer med ADHD kan få genom SoL är det som kallas boendestöd. Det är ett stöd som innebär att man kan ett visst stöd i hemmet utifrån de behov man har. Tanken är att det ska vara en eller några få personer som återkommer och ger stödet för att få en viss kontinuitet.
– Det ger naturligtvis en viss struktur på tillvaron för de som annars kan ha svårt med det, säger Ann-Kristin Sandberg.
Nu är det också tal om en elfte LSS-insats, personlig service och boendestöd, som den kallas i LSS-utredningen (men som också går under en del andra namn). Den är efterfrågad av både Autism och Aspergerförbundet och Attention, säger Ann-Kristin Sandberg.
Behovet av en sådan insats finns, men med tanke på de stora individuella skillnaderna mellan olika personer med ADHD är det svårt att svara på hur många som den insatsen skulle bli aktuell för.

Positivt med kunskapsutveckling

Under de senare decennierna har det skett en hel del beträffande NPF-diagnoser och Ann-Kristin Sandberg ser positivt på den kunskapsutveckling som varit i samhället. Bland annat har det införts NPF-utbildning på lärarutbildningarna och under våren ska det lanseras ett Vård- och insatsprogram för ADHD. En viktig milstolpe i Sverige var då Socialstyrelsen kom ut med ett kunskapsstöd 2014.
– Den innehåller bland annat hur en utredning bör gå till och vilket stöd som kommuner och landsting ska erbjuda. Men det är förstås inte samma sak som att det sipprat ut till alla som borde känna till det, säger Ann-Kristin Sandberg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.