Förstatligande inte prio 1

Funktionsrättsrörelsen, liksom många av riksdagspartierna, har länge förespråkat ett förstatligande av personlig assistans. Men nu när frågan aktualiseras igen och det ser ut att finnas en majoritet för det i riksdagen tvekar plötsligt rörelsen.
Artikel 19 som verktyg försöker räta ut frågetecknen.

Assistansberättigad ute tillsammans med assistent

Funktionsrättsrörelsen har länge velat se ett förstatligande av personlig assistans. I dagarna har också de tre oppositionspartierna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna tillsammans gått ut och krävt det i en debattartikel. Liberalerna och Centern har länge varit inne på samma sak och i Januariöverenskommelsen (punkt 64) med Socialdemokraterna var ett av kraven en utredning om att staten skulle bli ensam huvudman för personlig assistans.
Men nu tvekar rörelsen. Som personlig assistans ser ut idag finns risk för att ett förstatligande inte kommer att leda till några förbättringar utan i värsta fall tvärtom – att ännu färre får assistans och att ännu fler riskerar förlora den. Innan ett förstatligande måste rätten till personlig assistans utredas och göras möjlig att få för de som behöver den.

Två huvudmän för personlig assistans

Personlig assistans delas idag mellan två huvudmän: Staten och kommunerna. Försäkringskassan (staten) har ansvar för de som har en stor och varaktig funktionsnedsättning, inte fyllt 65 år samt är försäkrad i Sverige. Enligt Försäkringskassans bedömningsmetod ska hjälpbehovet ingå i något av de fem grundläggande behoven: andning, personlig hygien, intagande av måltider, av- och påklädning, kommunikation med andra och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om dig som person.

För att få personlig assistans via Försäkringskassan ska behovet av stöd omfatta mer än 20 timmar i veckan och endast så kallade integritetsnära delar av grundläggande behov räknas. Med detta menas ungefär de delar av ett moment då assistenten rör vid den assistansberättigades hud. Tiden mäts och räknas ut av Försäkringskassans handläggare.

Färre än 20 timmar grundläggande behov innebär att kommunen tar över ansvaret. Det stödet varierar i hög grad mellan olika kommuner men många som gått miste om assistansersättning vittnar om ett stöd på en betydligt lägre nivå, ofta färre timmar personlig assistans, men även i form av hemtjänst eller gruppboende. Detta bekräftas också i en kartläggning Socialstyrelsen genomfört. Kommunernas beslut omprövas vanligtvis en gång om året.

Försäkringskassans assistansbeslut omprövas vartannat år, vilket inneburit att många som tidigare haft assistansersättning förlorar den på grund av att rättspraxis, efter vägledande domar, oftast i Högsta förvaltningsdomstolen, ändrats. Sedan 2017 har dock regeringen infört ett stopp för omprövningar av assistansersättning. Någon tidsbegränsning för hur länge stoppet ska vara har ännu inte satts. Kommunernas omprövningar fortsätter dock som vanligt.

Assistans – “en smal och begränsad insats”

En av orsakerna till att den här frågan blivit så aktuell just nu är att LSS-utredningen “Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen”, som presenterades i januari 2019, har gått ut på remiss. På det hela taget har utredningen sågats men på en punkt var utredarna överens med rörelsen – nämligen att staten helt ska ta över huvudmannaskapet av personlig assistans. Men den lösning som föreslås i utredningen skrämmer mer än den ger förhoppningar eftersom det förslaget förutsätter att man redan skurit hårt i assistansen.
– Det bygger på att den personliga assistansen har blivit en så pass smal och begränsad insats att bara är en väldigt liten klick personer med mycket stora behov har den, inte personlig assistans så som den ser ut i dag, säger Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige, i en intervju på Assistanskoll i augusti.

Elfte LSS-insatsen – ”förbättrad ledsagning”

Samtidigt fäller en annan fråga sin skugga över diskussionen om huvudmannaskapet, nämligen den ”elfte LSS-insatsen” –  personlig service och boendestöd, som den kallas i utredningen. Det finns flera varianter på hur en sådan insats skulle kunna se ut och kan i bästa fall beskrivas som en “förbättrad ledsagning” som skulle kunna ersätta ledsagning och hemtjänst för många som har det idag. Mikael Klein är positiv till en sådan insats:
– Flera av Funktionsrätt Sveriges medlemsförbund, bland annat FUB och Autism och Aspergerförbundet har efterfrågat en sådan elfte LSS-insats, ett boendestöd som innehåller personlig service – en sorts personlig assistans light. Idag finns personer, främst med psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, som faller utanför LSS och som får stöd via socialtjänstlagen (SoL).

Elfte LSS-insatsen – ”försämrad assistans”

Men i värsta fall kan också insatsen kallas en “försämrad personlig assistans” och det är som sådan Funktionsrättsrörelsen räds den. Anledningen att insatsen föreslås i LSS-utredningen är ekonomisk och att den skulle kunna ersätta personlig assistans, framför allt för de som inte kommer upp till 20 timmar grundläggande behov och får assistans genom kommunerna. Så här fortsätter Mikael Klein i Assistanskollintervjun:
– Ja, det här förslaget, som det ser ut i utredningen, är riggat för att ersätta personlig assistans. De har lagt förslaget för att minska personlig assistans och de har räknat på att ”så här många färre personer kommer att få personlig assistans genom den nya insatsen”.

80% får avslag vid nyansökning av assistans

Personlig assistans har kraftigt monterats ner under de senaste tio åren. Idag får över 80% avslag vid nyansökning av assistansersättning och antalet assistansberättigade minskar efter hand som de som är inne i systemet avlider. Och om eller när stoppet för omprövningarna upphör kommer sannolikt åtskilliga av de som har assistansersättning idag förlora den.
– Det är en konsekvens av hur lagstiftningen ser ut och hur den tillämpas av Försäkringskassan, säger Ola Linder, jurist och projektledare Artikel 19 som verktyg. Han fortsätter:
– Idag råder en situation där många personer som ansöker om personlig assistans inte får det och de som har assistans riskerar att förlora den. De ansvariga myndigheterna har ofta för avsikt att både ge insatsen till de som bedöms ha rätt till den, men också nå budgetmål. När de ekonomiska resurserna i Försäkringskassan eller kommunen blir snävare blir även tillgången till personlig assistans generellt mindre.

Integritetskränkande behovsbedömningar

Behovsbedömningarna är inte avskydda bara för att de är snäva och inte ger assistans till de som behöver det utan anses med det närgångna räknande av minuter och sekunder av den enskildes behov, dessutom vara integritetskränkande. Vittnesmålen om förnedrande omprövningar är många och så här säger Thomas Juneborg i en intervju här på lagensomverktyg.se då han berättade om en omprövning av hans assistansbeslut 2017.
– Det blev otroligt närgånget och det kändes som att de redan från början hade bestämt att jag skulle ut. Det kändes som jag befann mig i en rättegång men jag visste inte riktigt vad jag var anklagad för. Den där misstänksamheten… jag kände mig verkligen som att jag var kriminell… De ifrågasatte allt : ”du säger att det tar si och så många minuter att handla, stämmer det verkligen?” och den typen av frågor. Gång på gång fick jag påminna om att jag inte kan göra en enda förflyttning på egen hand. De var också med och bevittnade hur det såg ut när jag gjorde förflyttningar till exempel mellan rullstol och toalettstol.

Först utredning om rätten till assistans

Så före ett förstatligande och före den “elfte insatsen”, menar funktionsrättsrörelsen, måste man få ordning på det som ger rätt till assistans.
– Vi måste ha en utredning som kommer till rätta med behovsbedömningarna och rätten till personlig assistans. Vi måste komma ifrån den här grundläggande behovs-skiten, säger Jonas Franksson i en intervju på Assistanskoll tidigare i september.
Han säger också att det är viktigt att staten får huvudmannaskapet för assistansen på grund av det kommunala självstyret i Sverige men att det måste komma i andra hand på grund av hotet från den “elfte insatsen”.
– Man måste (först) göra om kriterierna för rätten att få assistans och vidga de möjligheterna. Som det ser ut nu så kommer det bli väldigt svårt för de drygt 4000 som har assistans via kommunerna att få personlig assistans via staten. Och om omprövningsstoppet upphör riskerar tusentals halka ut och istället få den nya LSS-insats som utredningen föreslår, personlig service och boendestöd.
Mikael Klein säger också att det finns mycket annat som borde utredas före förstatligandet av assistansen, däribland rätten till assistans.
– Hade inte Försäkringskassans rättstillämpning utvecklats så illa under senare år hade inte 20-timmarsgränsen varit så avgörande. Tills syvende och sist handlar det om frågan vad personlig assistans är och vilket innehåll den har, säger han.

Vad vill partierna?

I vilken mån har Funktionsrättsrörelen fog för sin oro?  Vad vill de politiska partierna? I en intervju på Assistanskoll presenterar Liberalernas talesperson Bengt Eliasson tre krav. Ett av dem är att få stopp på minuträknandet.
– Det är integritetskränkande och får absurda konsekvenser, säger han.
Sofia Nilsson, Centerpartiet, säger ungefär samma sak i en intervju på Assistanskoll tidigare i september:
– Att räkna minuter på det sätt som görs idag måste få ett slut! Vi behöver därför ta ett helhetsgrepp över hela frågan.
Maj Karlsson, Vänsterpartiet, som intervjuades i Assistanskoll förra veckan, menar att LSS förlorat den funktion den tidigare haft.
– Det som står i lagen tillämpas inte. Idag får så få assistans att det knappt finns en reform längre. De som har assistans får behålla den eftersom tvåårsomprövningarna har frysts, de har fått någon sorts respit att få vara kvar tillsvidare. Situationen är helt bisarr.
Även Assistanskolls enkät om vad de olika partierna anser om Liberalernas tre krav ger en vink om att (L), (C), (KD) och (V) står på rörelsens sida när det gäller frågan om att skrota minuträknandet medan regeringspartierna (S) och (MP) ger betydligt mer svävande svar. Socialdemokraternas talesperson, Mikael Dahlqvist, svarar till exempel så här:
– Någon form av bedömningskriterier för vilka och hur stora insatserna ska vara måste finnas. Det handlar ju om att den assistansberättigade ska få rätt hjälp utifrån behov. Vilka kriterier som ska användas är vi öppna för att diskutera. Exempelvis i LSS-utredningen föreslås schabloner för olika insatser. Låt oss i lugn och ro vänta in remissvaren och ta diskussion därefter. Vårt viktigaste mål med LSS är att människor i behov av stöd och hjälp ska få det.
Moderaterna har inte ännu svarat på enkäten.

Utredningen Stärkt assistans

Till saken hör att det samtidigt pågår en annan utredning – “Stärkt assistans” med syfte att se över föräldraansvar, egenvård och tillsyn. Både Jonas Franksson och Mikael Klein sitter med i utredningens expertgrupp, liksom MR-experten och av Artikel 19 som verktyg anlitad konsult, Anna Bruce. Utredningen har så här långt fått mycket beröm från rörelsen och nu hörs allt fler röster som vill se att den utredningen även ska ta sig an frågan om rätten till assistans. Bland annat finns detta med bland Liberalernas tre krav som Bengt Eliasson intervjuades om. På frågan om hur behovsbedömningen ska gå till svarar han:
– Genom en helhetsbedömning utifrån de faktiska behoven, inte indelad i olika moment eller fragmentiserad i integritetsnära delar. Det måste vara möjligt att hitta modeller för att göra rättssäkra bedömningar utan att den personliga integriteten kränks. Hur det konkret ska gå till bör bli en fråga för utredningen ”Stärkt assistans”.
Cecilia Blanck, Riksföreningen JAG, här intervjuad i Assistanskoll i mitten av september, tycker det är ett mycket bra initiativ.
– Det är angeläget att göra något åt frågan om behovsbedömningarna. Exakt hur det ska gå till bör förstås utredas och jag kan också tycka att det vore bra att ge uppdraget till en utredning som redan jobbar med liknande frågor istället för att börja från början i en ny. Det här är verkliga problem som ännu inte någon fått i uppgift att lösa, och bra mycket mer angeläget än att genom remissförfarande älta en snart två år gammal utredning som ändå inte har några svar, säger Cecilia Blanck.
Men, ännu så länge, har påtryckningarna inte hjälpt. I Assistanskolls enkät svarar Mikael Dahlqvist:
– Utredningen ”Stärkt assistans” har ju redan fått sina direktiv. Vi tycker inte i det här läget att den behöver några tilläggsdirektiv.

När tar Sverige steget mot att leva upp till konventionen?

Om och när en utredning ska titta på frågorna om behovsbedömningarna och rätten till assistans återstår alltså fortfarande att se. Behovsbedömningen så som den ser ut idag har funnits över tio år och förvärras ständigt av en allt mer restriktiv rättspraxis. Frågorna blir till sist: hur lång tid kan regering efter regering skjuta på beslutet att sätta stopp för detta så avskydda sätt att bedöma behovet av personlig assistans? Och när ska det ersättas med av bedömningar som lever upp till de krav på mänskliga rättigheter som FN ställer på de länder som lovat att genomföra konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta:

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen och för att vi ska veta hur många besök webbplatsen får med hjälp av Google analytics. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng