Artikel 9 och artikel 19c – en jämförelse

Begreppet tillgänglighet finns i både artikel 9 och artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen. Varför? Hur skiljer artiklarna sig åt och på vilket sätt samspelar de med varandra?

Närbild på Ola Linder

– Artikel 9 och 19c handlar inte om helt olika rättigheter, utan de kan sägas ta upp olika aspekter av grundrättigheterna, säger Ola Linder, jurist på Independent Living Institute och projektledare i Artikel 19 som verktyg.
Det korta, enkla, svaret på frågan om skillnaden mellan artiklarna skulle kunna vara att Artikel 19, alltså rätten att leva självbestämt i samhällets gemenskap, med detta mycket breda anslag, nästan handlar om allt, medan artikel 9 fokuserar på tillgänglighet:
– Lite förenklat kan sägas att artikel 19 belyser det mesta i funktionshinderspolitiken: individuella stödformer och tillgänglighet som förutsättningar för individens val och kontroll i livet på jämlika villkor i samhällets olika delar.

Artikel 9 ”breddning av tillgänglighetsaspekten”

I Artikel 19:s första stycke beskrivs först rättigheten att leva självbestämt och att delta i samhället i stora drag. Det följs av tre exempelområden där a) handlar om rätten att välja var, hur och med vem man vill bo, b) rätten till individuellt utformad service, som personlig assistans. Det tredje exemplet är tillgängligheten till allmän samhällsservice:

”c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov”

För att en stat ska leva upp till rättigheten i artikel 19 krävs alltså insatser på en rad olika plan, varav tillgänglighet är en. Artikel 9, jämfört med artikel 19 c), är mer utförlig och konkret säger Ola Linder:
– Artikel 9 är en breddning och utveckling av tillgänglighetsaspekten av rätten att leva självbestämt i samhällsgemenskapen. Den svarar mer konkret på frågan vad en stat ska göra för att säkra tillgängligheten generellt i samhället.

Artikel 9 och 19 samspelar

Så å ena sidan kan alltså sägas att artikel 19 passar bollen till artikel 9 där kraven på tillgänglighet beskrivs mer i detalj. Men även det motsatta förhållandet gäller, att artikel 9 passar bollen till artikel 19. För när man i inledningen av artikel 9 svarar på frågan varför tillgänglighet krävs och vad man vill uppnå med tillgänglighet så låter det mycket som artikel 19. Artikel 9 inleds med följande mening:

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende [självbestämt enl. vår översättning] och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna…”

– Det är tydligt att tillgänglighetsfrågorna syftar till att göra det möjligt för människor att leva ”independently in the community”, säger Ola Linder, som tycker att den engelska texten är starkare skriven än den svenska översättningen.
– Tillgänglighetsfrågorna kopplas tydligt till rätten till ett självbestämt liv i  samhällsgemenskapen och är på det viset olika aspekter av samma grundfrågor. Artikel 9 handlar om hur samhället ska byggas; produkter, infrastruktur och tjänster. Artikel 19 handlar i första hand om det att skapa förutsättningar för att alla ska kunna vara en del av samhällets gemenskap oavsett funktionalitet. Frågan om social trygghet och en grundläggande levnadsstandard återfinns i artikel 28, vilket också är ett viktigt perspektiv för att inte lämna någon för långt bakom.

Unik för Funktionsrättskonventionen

Ola Linder påminner här också om att begreppet ”living independently” bara finns i Funktionsrättskonventionen och inte i någon av de andra konventionerna, samt att syftet är just rätten till självbestämmande och att kunna leva i samhällsgemenskapen:
– Det är det som är själva huvudrättigheten och finns inte i de andra MR-dokumenten. Båda artiklarna andas independent living–ideologin. De sätter fokus på att staten har ansvar att transformera samhället. Det görs genom att bygga universellt från början, riva hinder för tillgänglighet och skapa individuella stödformer. Med de pusselbitarna skapas bättre förutsättningar för att människor ska kunna leva i och bidra till samhällets gemenskap på sina villkor, exempelvis inom utbildning och arbete, säger Ola Linder.

Närbild på titeln på Funktionsrättskonventionen


Artikel 9: Tillgänglighet

1. För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva
oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna
vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till
transporter, till information och kommunikation, innefattande informationsoch kommunikationsteknik (IT) och -system samt till andra anläggningar och
tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på
landsbygden. Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande
av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl. a. gälla

a) byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däribland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt

b) information, kommunikation och annan service, däribland elektronisk service och service i nödsituationer.

2. Konventionsstaterna ska även vidta ändamålsenliga åtgärder för att
a) utveckla, utfärda och övervaka tillämpning av miniminormer och riktlinjer
för tillgänglighet till anläggningar och service som är öppna för eller erbjuds
allmänheten,

b) säkerställa att enskilda enheter som erbjuder anläggningar och service dit
allmänheten äger tillträde beaktar alla aspekter av tillgänglighet för personer
med funktionsnedsättning,

c) erbjuda intressenter utbildning i frågor som gäller tillgänglighet för personer
med funktionsnedsättning,

d) utrusta byggnader och andra anläggningar dit allmänheten äger tillträde
med anvisningar i punktskrift och i lättläst och lättbegriplig form,

e) erbjuda former av assistans och annan personlig service, däribland ledsagare,
lektörer och yrkesverksamma teckenspråkstolkar, för att underlätta tillgänglighet till byggnader och andra anläggningar som är öppna för allmänheten,

f) främja andra ändamålsenliga former av hjälp och stöd till personer med
funktionsnedsättning för att säkerställa deras tillgång till information,

g) främja tillgång för personer med funktionsnedsättning till ny informationsoch kommunikationsteknik (IT) och nya system, däribland Internet, samt

h) främja utformning, utveckling, tillverkning och distribution av tillgänglig
informations- och kommunikationsteknologi och -system på ett tidigt stadium så att de blir tillgängliga till lägsta möjliga kostnad.


Artikel 19: Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och
ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer
med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bland annat genom att säkerställa att

a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är
tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service,
bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende
och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från
samhället, samt

c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga
på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras
behov.

En kommentar till “Artikel 9 och artikel 19c – en jämförelse”

  1. Och det hela blir ännu mer intressant när förståelsen av artikel 5 om jämlikhet och diskriminering kopplas på. Tillträde och tillgång är rätten och tillgänglighet är förutsättningen som kodifieras i artikel 9. Rätten till tillträde finns i rasdiskrimineringskonventionen. Men den handlar om att lika fall ska behandlas lika. Funktionsrättskonventionen tar ett kliv framåt och tar även höjd för att bekämpa strukturell och indirekt diskriminering. Det räcker inte att bara behandla alla lika det krävs mer för att skapa jämlika förutsättningar. Detta kommer till uttryck i artikel 9 och 19. Och denna utvecklade syn på jämlikhetsbegreppet skulle jag säga är konventionens kärna. Det är anledningen till att den behövs. Men vägen till full förståelse är lång. Bra dock med så här bra artiklar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.