Remissyttrande över Ds 2019:4 Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter

Independent Lving Institute, ILI, ställer sig bakom att det inrättas en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter i myndighetsform och dess uppdrag att främja, skydda och övervaka mänskliga rättigheter i Sverige. Det framgår av ett remissvar som Artikel 19 som verktyg arbetat med och skickade till Arbetsmarknadsdepartementet idag.

Läs yttrandet i sin helhet här.

ILI anser att det viktigaste är att institutionen får ett brett mandat, bred kompetens inom mänskliga rättigheter och tillräckliga resurser för att kunna genomföra oberoende granskningar och andra aktiviteter för att stärka de mänskliga rättigheternas genomförande i Sverige. ILI framför att att en individuell klagomålsmekanism ska utredas snarast och införas för att bättre säkerställa enskildas tillgång till rättvisa och prövning av påstådda rättighetsöverträdelser.

I yttrandet uppmärksammas dessutom att det finns stora brister med rätten till rättvisa, det vill säga effektiva rättsmedel för att kunna kräva ut rättigheter, få en effektiv och rättvis rättsprövning av påstådda överträdelser och få gottgörelse för dem. En institution bör ha i uppdrag att stärka enskildas situation avseende dessa frågor. Genom att utredningen varit förhindrad att föreslå individuella klagomålsmekanismer förutsätter ILI att institutionen ges tydligt mandat och bemanning att granska det svenska systemet för rättsskydd och enskildas faktiska möjligheter att utkräva sin rät till rättvisa (access to justice). Det gäller rättigheter i allmänhet, och artikel 19-rättigheterna är inget undantag. 

Vidare uppmärksammas att lagstiftningsprocessen med statliga utredningar, departementspromemorior och konsekvensanalyser som förarbeten inte tillräckligt tar mänskliga rättigheter på allvar. ILI har tidigare anfört att kommittéförordningen (1998:1474) bör ändras så att varje utredning uttryckligen måste analysera rättsläget och de förslag som lämnas utifrån Sveriges internationella åtaganden, och särskilt de mänskliga rättigheterna, som en lämplig åtgärd för att sätta de mänskliga rättigheterna i bättre fokus för SOUer. Svaret uttrycker en förhoppning om att institutionen kan fylla en liknande funktion i avvaktan på att andra åtgärder för bättre mainstreaming av de mänskliga rättigheterna i lagstiftningsprocessen.

Förslaget innebär att institutionen ska vara en del av genomförandet av artikel 33.2 Funktionsrättskonventionen. ILI ser det som positivt under förutsättning att institutionen verkligen blir oberoende från staten i övrigt, samt att funktionen får tillräckliga resurser för att kunna övervaka genomförandet av konventionen i hela landet och på alla politikområden.

Sammanfattningsvis uttrycks att ”Vi kan inte acceptera en funktion utan reella möjligheter att belysa brister i genomförandet, inklusive brister i att progressivt genomföra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, samt förbudet mot regression av uppnådda rättigheter. Att enbart visa upp en chimär för FN och andra stater vore mycket olyckligt.”

Remissyttrandet bereddes av Artikel 19 som verktyg. Läs yttrandet i sin helhet här.

NYHETSBREV: Påverkansarbete och start på samarbeten

Om startmötet, två remissvar och INTERVJU: Hur kan Artikel 19 implementeras i Sverige?

Projektet Artikel 19 som verktyg drivs av Independent Living Institute i samarbete med Raoul Wallenberginstitutet med finansiering av Arvsfonden. Det ska stärka genomförandet av funktionsrättskonventionens artikel 19 och på så vis öka människors självbestämmande, delaktighet och livskvalitet. Artikel 19 ger personer med funktionsnedsättning rätt att välja var och med vem man vill leva samt rätt till samhällsservice och personlig assistans.

Fullsatt på projektets startmöte

Intressant paneldiskussion mellan Susanne Berg, Anna Bruce och Hans von Axelson på Artikel 19 som verktygs startmöte 26 april. Dystra beskrivningar om situationen just nu blandades med förhoppningar om en ljusare framtid.

  • Referat från mötet finns här.
  • Emil Erdtmans bilder från presentationen finns här.

Om du vill boka tid för rådgivning om rätten till ett självbestämt liv i samhället kan du maila ola@independentliving.org eller ringa på 08-50622183.

REMISS: Regeringens förslag om personlig assistans för andning och sondmatning missar kärnfrågan

Frågan om rätt till individuellt utformat stöd och service till personer med normbrytande funktionalitet är känslig inom politiken. Å ena sidan är det ett medel för att förverkliga den mänskliga rättigheten att ha ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. Å andra sidan måste det tas pengar från offentliga budgetar för att tillgodose dem. Regeringen har nyligen föreslagit att andning och sondmatning ska klassas som grundläggande behov som kan ge rätt till statlig ersättning för personlig assistans. STIL och Independent Living Institute har yttrat sig över regeringens förslag.

REMISS: DS 2019:2 Höjda åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem

Personlig assistans och vissa andra trygghetssystem är inte ett kringliggande trygghetssystem till pensionssystemet och 65-årsgränsen kan inte längre motiveras av statsfinansiella skäl. Det vore fel att koppla dessa ihop till riktåldern då en övre gräns är allt annat än en undre gräns. FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillåter inte godtyckliga åldersgränser, eftersom det rör sig om en åldersdiskriminering i rätten att leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen med stöd av socialförsäkringen. Alternativa förslag till lagändringar föreslås. Artikel 19 projektet  (Independent Living Institute)  har yttrat sig över regeringens förslag.

INTERVJU: Hur kan Artikel 19 implementeras i Sverige?

Emil Erdtman var projektledare för Lagen som verktyg och är en av personerna bakom projektet Artikel 19 som verktyg. Han menar att Artikel 19 i Funktionsrättskonventionen är ett uttryck för att alla mänskliga rättigheter även gäller personer med funktionsnedsättning.
– Vi vill ta reda på hur Artikel 19 kan implementeras i Sverige.
Läs hela intervjun här.

Föreningen Med lagen som verktyg

Extra årsmöte hålls den 28 maj kl 18 i konferensrummet på STIL/ILI på Storforsplan 36 i Farsta. Vid mötet kommer även en motion från Stellan Gärde att behandlas. Motionen lyder som följer:

”Jag föreslår att årsmötet beslutar att verksamhetsnamnet för föreningen ävenär Disabiliy Rights Defenders (DRD). att namnet Med lagen som verktygbehålls parallellt på web mm för att föreningen ska kunna hittas även i fortsättningen innan Disabiliy Rights Defenders är inarbetat.”

Välkomna till vårt extra årsmöte! Ingen anmälan krävs men betala först medlemsavgift på 250kr till Swish 123 063 01 94

Remissyttrande över DS 2019:2 Höjda åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem

Personlig assistans och vissa andra trygghetssystem är inte ett kringliggande trygghetssystem till pensionssystemet och 65-årsgränsen kan inte längre motiveras av statsfinansiella skäl. Det vore fel att koppla dessa ihop till riktåldern då en övre gräns är allt annat än en undre gräns. FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillåter inte godtyckliga åldersgränser, eftersom det rör sig om en åldersdiskriminering i rätten att leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen med stöd av socialförsäkringen. Alternativa förslag till lagändringar föreslås.

omslag remiss Ds2019:2

REMISSVAR / YTTRANDE
Datum 2019-05-03
Dnr.nr: S2019/00497/SF
Vår referens:Philip Day och Ola Linder
Mottagare: Socialdepartementet
Läs PDF versionen

Independent Living Institute (ILI) lämnar här remissvar på valda delar av promemorian.

Independent Living Institute (ILI) är en ideell tankesmedja och projektplattform inom medborgarrättsrörelsen Independent Living av och för personer med normbrytande funktionalitet. Våra grundläggande principer är självbestämmande, självrespekt och empowerment (bemäktigande och bemyndigande).

Sammanfattning

Personlig assistans och vissa andra trygghetssystem är inte ett kringliggande trygghetssystem till pensionssystemet och 65-årsgränsen kan inte längre motiveras av statsfinansiella skäl. Det vore fel att koppla dessa ihop till riktåldern då en övre gräns är allt annat än en undre gräns. FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillåter inte godtyckliga åldersgränser, eftersom det rör sig om en åldersdiskriminering i rätten att leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen med stöd av socialförsäkringen. Alternativa förslag till lagändringar föreslås.

Synpunkter på vissa av utredningens förslag

Vi tillstyrker förslaget att ett nytt åldersbegrepp (riktålder för pension) införs i pensionsdelen av socialförsäkringsbalken (2010; SFB). Arbetsgruppens förslag i promemorian om åldersgränsen för garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Vi anser dock att åldersgränser i andra trygghetssystem ska höjas omedelbart eller i vart fall tidigare än de föreslagna tidpunkterna.

Särskilt anser vi att pensionsrelaterade åldersgränser inte ska finnas i lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och de delar av SFB som inte rör själva arbetslivet (merkostnadsersättning och assistansersättning). Även bilstödet bör vara en bosättningsbaserad försäkring, och mindre betonad som arbetsrelaterad försäkring. Det huvudsakliga skälet är att ordningen strider både mot intentionerna som de uttryckts i förarbetena till LSS och mot internationella konventioner som Sverige ratificerat.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades av Sverige den 4 dec 2008. Konventionens artikel 19 och den tillhörande allmänna kommentaren no 5 klargör att personlig assistans är ett medel för att personer ska kunna leva ett självbestämt liv i samhället utan diskriminering, vilket betyder oavsett ålder. Även andra försäkringar ska syfta till att möjliggöra ett liv i samhällsgemenskapen, oavsett ålder. Att förbättringar ska ske successivt hävdas också, vilket staten nu har möjlighet att genomföra i enlighet med kraven i internationell rätt.

I alla de försäkringar som regleras i avdelning D i SFB anser vi att LAS-åldern är det mest lämpliga av alternativen 1) den lägsta åldern för uttag av inkomstpension, 2) den föreslagna ändringen av LAS-åldern enligt promemorian, 3) och den föreslagna riktåldern. Det skulle ge rättigheter för de som är över 64 år, men inte ännu uppnått LAS-åldern och motivera människor att arbeta längre.

Förslaget om tidsfördröjning av riktålderns tillämpning i LSS är diskriminerande mot personer med funktionsnedsättning. Tidsfördröjningen som föreslagits är till fördel för människor som inte behöver LSS-insatser på bekostnad av personer som behöver dessa insatser. Vi anser att om åldersgränser i LSS och andra trygghetssystem måste knytas till en bestämd åldersbegränsning för tillgång till försäkringen så är LAS-åldern ett bättre val och inte åldern för garantipension. Dessutom finns det ingen fördel eller motivation för den tidsfördröjningen på fem år som föreslås.

Arbetsgruppen föreslår att riktålderns tillämpning fördröjs med fem år med motivationen att blivande pensionärer tryggt ska kunna planera sin framtid. Pensionsgruppens ursprungliga förslag var fyra år. Arbetsgruppen vill därmed mildra effekterna av en försämring av pensionssystemet för blivande pensionärer genom fördröjningen av att den undre åldersgränsen höjs. Fördröjningen har däremot den motsatta effekten i LSS och avdelning D av SFB – bestämmelser om särskilda socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder, där riktåldern är den övre åldersgränsen för förmåner, det gör livet för människor med funktionsnedsättningar sämre. Den avvägningen är inte acceptabel.

När Sverige införde personlig assistans 1993 sattes en åldersgräns på 65 år. Redan då ansåg lagstiftaren att åldersgränsen inte var önskvärd och att alla bör har samma rätt till personlig assistans oavsett ålder. Att man inte införde personlig assistans för personer 65 år och över redan 1993 när LSS kom berodde enbart på statsfinansiella skäl, se prop. 1992/93:159 s. 64:

“Det är av statsfinansiella skäl inte möjligt att nu bygga upp ett system som innebär att rätten till personlig assistans gäller oberoende av den enskildes ålder. Ett viktigt syfte med personlig assistans bör vara att åstadkomma villkor för personer med omfattande livslånga eller lång­variga funktionshinder, som är likvärdiga med andra människors i motsvarande åldrar.”

Av ekonomiska skäl valde man 65 år som en övre gräns, vilket förklaras av den ekonomiska krisen i början av 90-talet. Nu har Sverige en betydligt bättre statsfinansiell situation och kan bekosta LSS-reformen och assistansersättningen för alla som har behov av den. Det enda som saknas är politisk vilja.

Independent living institute anser att den övre 65-årsgränsen i Socialförsäkringsbalk och LSS  gällande assistansersättningen är diskriminerande och ska tas bort helt. Sverige bör göra som Finland vars Lag om service på grund av handikapp (som motsvarar Sveriges LSS-lagstiftning) saknar en åldersgräns för beviljande av personlig assistans. Sverige gjorde år 2000 en förbättring för några människor och lät folk som redan hade personlig assistans innan 65 år behålla den efter 65 år. Regeringens proposition 2000/01:5 “Personlig assistans till personer över 65 år” förklarar varför funktionshindrade personer som före fyllda 65 år har haft personlig assistans och assistansersättning ska få behålla assistansen och ersättningen även efter att han eller hon har fyllt 65 år. Alternativet hemtjänst enligt socialtjänstlagen innebär en stor försämring i livskvalitet.

I Höjda åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem  DS 2019:2 kapitel 6.9 Internationella åtaganden har man tagit hänsyn till European Code of Social Security samt det av Sverige ratificerade Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om invaliditets-, ålders-, och efterlevandeförmåner (nr 128) den 26:e juli 1968. Däremot verkar man inte tagit hänsyn till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning då den inte finns nämnt i DS 2019:2

Kostnader

Personlig assistans kostar mindre per timme än hemtjänst för personer med omfattande behov.

Försäkringskassan nybeviljade 1000+ personer assistansersättning varje år fram till 2015, sedan dess har man mer än halverat beviljandet till 359 personer 2018. Orsaken är inte fullt klarlagd, även om det till stor del beror på hårdare tolkningar av vad som ger rätt till personlig assistans. Antalet personer med rätt till personlig assistans minskar och regeringens prognos är att det ska fortsätta att minska, vilket framgår av vårändringsbudgeten för 2019. Independent Living Institute anser att Sverige har råd med att ta bort den övre gränsen för assistansersättningen från SFB. Behovet av personlig assistans i åldersgruppen 65+ är ungefär samma som i åldersgruppen 0 – 65 (ett rimligt antagande) så vi skulle klara av en fördubbling av nybeviljade personlig assistans mot dagens låga nivåer utan svårigheter.

Alternativa förslag till lagändringar i  Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och Socialförsäkringsbalken (2010:110)

Alternativ 1

  • Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 9 b § upphävs.
  • Socialförsäkringsbalk (2010:110) 51 kap 8 § upphävs.

Alternativ 2

Gällande lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 9 b §

Där det står “har fyllt 65 år” och “dagen före 65-årsdagen” och där arbetsgruppen föreslagit “har uppnått riktåldern för pension enligt 2 kap. 10 a–10 d §§ socialförsäkringsbalken” ska det stå LAS-åldern istället:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har fyllt 65 år endast om

 

  1. insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller
  2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

 

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har fyllt 65 år.

Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har uppnått LAS-åldern för pension enligt 2 kap. 10 a–10 d §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) endast om

  1. insatsen har beviljats innan han eller hon har uppnått LAS-åldern för pension, eller
  2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före dagen när LAS-åldern för pension uppnås och därefter blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har uppnått LAS-åldern för pension

Motsvarande ändring i sak ska genomföras i Socialförsäkringsbalken (2010:110) 51 kap 8 §.

Med vänliga hälsningar
Jamie Bolling
Verksamhetsledare Independent Living Institute


Läs övriga remissvar här..

Fullsatt på projektets startmöte

Intressant paneldiskussion mellan Susanne Berg, Anna Bruce och Hans von Axelson på Artikel 19 som verktygs startmöte 26 april. Dystra beskrivningar om situationen just nu blandades med förhoppningar om en ljusare framtid.

Susanne Berg
Susanne Berg på startmötet 26 april

Dystra beskrivningar om situationen just nu blandades med förhoppningar om en ljusare framtid på Artikel 19 som verktygs startmöte. Susanne Berg efterlyste en mer proaktiv funktionsrättsrörelse:
– Rättigheter är inget man får av staten eller några som är snälla mot en utan något man erövrar och tar sig.

Uppfyller vi artikel 19 i Konventionen om personer med funktionsnedsättningar? Med den frågan avslutade Emil Erdtman sin inledning av Artikel 19 verktygs startmöte 26 april (se hans Google slide-presentation). Han fortsatte:
– Är du självbestämmande och delaktig i samhället? Vi vill ha med den personliga bedömningen i projektet. Ofta talar man om orden delaktighet och självbestämmande som något ideal men man har inte riktigt definierat vad orden innebär. Så det har vi (i det här projektet) tänkt göra.

Stort intresse för projektet

Mötet ägde rum i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm och omkring 40 personer deltog. I publiken fanns en rad organisationer representerade: Civil Rights Defenders, DHR, Fonden för mänskliga rättigheter, RFSL, Misa, Forum Carpe, FUB, SRF, Socialstyrelsen, Mellanmålet, STIL och FOU NU. Även representanter från kommunerna som projektet ska samarbeta med, Järfälla, Upplands Väsby, Lund och Partille, fanns på plats. Den sista timmen av mötet gavs de tid att presentera sina lokala projekt och sina vägar in i samarbetet med Artikel 19 som verktyg. Mer om kommunerna kommer längre fram här på hemsidan.

Löfte om att kunna leva som andra

Mötet innehöll också en paneldebatt ledd av juristen och projektledaren för Artikel 19 som verktyg, Ola Linder. I panelen satt Susanne Berg, independent living-aktivist, och nybliven styrelseordförande för Föreningen lagen som verktyg. Hon återkom ofta till behovet av att personer med funktionsnedsättningar själva ska styra frågorna och poängterade att Artikel 19 i hög grad består av rörelsens egna ord.
– Artikel 19, framför allt den allmänna kommentaren, är ett löfte om att det finns lösningar för hur jag och andra med normbrytande funktionalitet ska kunna leva som andra, sade hon.

Olika definitioner på personlig assistans

Susanne Berg anser att personlig assistans är en central del av Artikel 19 men påminner samtidigt om att personlig assistans delvis betyder något annat i FN-konventionen än i Sverige.
– När vi pratar om personlig assistans i Sverige så tror vi att det enbart är en insats enligt LSS men det är det inte det i FN-konventionen. Där är personlig assistans en serviceform som också kan användas som förebild för andra insatser. Personlig assistans handlar om att avinstitutionalisera människors liv.

Kräver att hela samhället är tillgängligt och användbart

Susanne Berg talade också om rätten till själva valet istället för bara något att välja mellan, något som Anna Bruce, juris doktor Raoul Wallenberg-Institutet, återkom till. Anna Bruce, som är konsult för Artikel 19 som verktyg, sade att det krävs en enorm förändring för att Artikel 19 ska bli verklighet eftersom den i någon mening kräver att alla de andra artiklarna i konventionen är uppfyllda. ”Att välja är att vara”, sade hon.
– Kärnan i Artikel 19 går inte realisera utan att de andra artiklarna i konventionen är realiserade just därför att den handlar om att ha det här valet (som Susanne Berg talat om). Om vi inte har ett tillgängligt och användbart samhälle för alla så kan man inte välja mellan olika platser att vara på, olika sätt att leva eller olika saker att göra, och då går det inte att använda rättigheterna i Artikel 19. Samtidigt är ingen annan rättighet uppfylld fullt ut utan att det egna val som Artikel 19 skyddar förverkligas. Vilket värde har exempelvis kulturellt deltagande om det inte är ens eget val och på ens egna villkor?

Anna Bruce.

Hög rättslig status

Faktumet att den förra regeringen kopplade Funktionsrättskonventionen till det nationella målet för funktionshinderpolitiken 2017 innebär, enligt Anna Bruce, att konventionen ”växlat upp” ifråga om status på nationell nivå och därmed kommer att vara ”mer närvarande” framöver. Hon sade också att den Allmänna kommentar om Artikel 19 som FN-kommittén som skrivit har en viktig roll i förverkligandet av Artikel 19.
– Den allmänna kommentaren är inte juridiskt bindande i sig, men det är en auktoritativ tolkning av vad Artikel 19 kräver. I viss mån tycker jag att någon som inte håller med om Kommitténs tolkning har bevisbördan på sig att visa att en alternativ tolkning av konventionen är mer korrekt än den Kommittén gör.

Funktionshinderpolitik i kommunerna

Även Hans von Axelson, utredare på Myndigheten för delaktighet, MFD, och delaktig i den officiella översättningen till svenska, tog upp det nationella målet. Han sade att MFD just nu arbetar med kommunerna. Tanken är att funktionshinderpolitiken ska genomsyra hela kommunens arbete.
– Vi håller på att utveckla för hur kommunerna kan få in funktionshinderspolitiken, indirekt konventionen, i sitt arbete. Vi har tänkt ge kommunerna ett stöd för hur de ska kunna jobba.

Hans von Axelson.

Hur artikel 19 ska implementeras

På Ola Linders fråga om vad som behövs för att Artikel 19 ska implementeras i Sverige gav Hans von Axelson en ganska pessimistisk bild. Han sade att hans erfarenhet av kommunerna är att de kan vara ”otroligt budget- och lagstyrda” vilket han menar gör det svårt att få in ett rättighetstänkande där.
– Jag tror att vägen till den fulla förståelsen för vad det betyder att en människa, som är i behov av stöd, ska kunna göra sina egna val och kunna fatta sina egna beslut om vad hen vill göra med sitt liv är ganska lång. Men vi kämpar på olika sätt med att stödja kommunerna.
Anna Bruce tror inte att någon förändring kan ske utan att de som arbetar i myndigheter och i kommuner utbildas på området.
– Om man inte känner till vad konventionen kräver eller det tankesätt som konventionen kräver går det inte.
Susanne Berg tror dock att det är fel väg att gå, att mer utbildning i kommuner och myndigheter stärker deras makt på rättighetsbärarnas bekostnad.
– Rättigheter är inget man får av staten eller av några andra som är snälla utan något man erövrar och tar sig. För att det här ska få effekt så tror jag det är oerhört viktigt att personer med normbrytande funktionalitet själva tar konventionen och använder den.

/Erik Tillander

Presentationen från startmötet för Artikel 19 som verktyg fredagen den 26 april

Presentation av projektets startmöte 26 april. Emil Erdtman beskriver den allmänna kommentaren till Artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här är Emils text från Google slide-presentationen.

Vad säger Allmän kommentar nr 5 om artikel 19 i Funktionsrättskonventionen?

Emil Erdtman 26 april 2019
PDF av presentationen från startmötet

Konvention, kommitté, allmän kommentar

  • Deklaration – konvention – allmän kommentar
  • FN-konventioner förtydligar de mänskliga rättigheterna
  • Kommittéer övervakar att konventionerna följs
  • Allmänna kommentarer stödjer staterna i genomförandet

Principer i FN:s system med mänskliga rättigheter

  • Alla människor är födda lika i värde (inneboende värdighet) och rättigheter.
  • MR är universella och gäller alla människor – oavsett intellektuell förmåga, stödbehov etc.

Bakgrund till artikel 19

  • Nekad rätt till familjeliv – barn överges och vuxna göms undan.
  • Nekad rätt att rösta mm – omyndigförklarande, förvaltare osv.
  • Nekad valfrihet och kontroll – hindrar inkludering och leder till:
    • beroende, isolering, segregering, institutionalisering, tvång
    • stigma, stereotyper och diskriminering
    • fattigdom, våld, exploatering

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bland annat genom att säkerställa att: a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer, b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.

Allmänna kommentarer Funktionsrättskonventionen

  1. Likhet inför lagen: Art 12, SV
  2. Tillgänglighet: Art 9, SV
  3. Kvinnor med funktionsnedsättning: Art 6, SV
  4. Utbildning: Art 24, SV
  5. Självbestämmande och delaktighet: Art 19, nu
  6. Jämlikhet och diskriminering: Art 5,  ?
  7. Involvering av funktionshinderrörelsen: Art 4:3/33:3, 2019

Principer i artikel 19 enligt allmän kommentar 5

  • Alla människor har frihet att välja, rätt att leva självständigt och inkluderas i samhället.
  • De grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna finns inte på institutioner.
  • Stöd ska grundas på respekt för inneboende värdighet.

KÄRNVÄRDE:

  • valfrihet
  • egenkontroll.

CENTRAL IDÉ: att bestämma var, med vem och hur man vill bo – och rätt att vara delaktig i samhällsgemenskapen.

Exempel på saker man har rätt att välja

  • vad man ska äta
  • när man ska sova
  • vara hemma eller ute
  • dagliga aktiviteter
  • duk eller inte på bordet
  • husdjur

Rätt att bestämma över sin identitet

  • vem man är
  • vara ensam eller inte
  • livsstil
  • kulturell tillhörighet
  • HBTQ nämns

”Neither large-scale institutions with more than a hundred residents nor smaller group homes with five to eight individuals, nor even individual homes can be called independent living arrangements if they have other defining elements of institutions or institutionalization…”


”Article 19 is not properly implemented if housing is only provided in specifically designed areas and arranged in a way that persons with disabilities have to live in the same building, complex or neighbourhood.”


”“satellite” living arrangements that branch out from institutions, i.e., those that have the appearance of individual living (apartments or single homes) but revolve around institutions, should not be established.”


Institution enligt allmän kommentar 5

  • Segregerande boende, som berövar frihet och kontroll över beslut eller andra delar av livet.
  • Oproportionerligt många med funktionsnedsättning i samma miljö.
  • Inte byggnad utan fråga om valfrihet, t ex:
    • inte dela på assistenter (om man inte vill det)
    • inflytande över vem man bor med eller vem som är assistent
    • inte samma aktiviteter för alla

Delaktighet i samhällsgemenskapen

  • MÅL: Tillgång till samma tjänster som allmänheten – utbildning, arbete, sociala medier, sport, museer, bibliotek mm.
  • GRUND: Generell tillgänglighet – universell utformning
  • STÖD: ska vara verktyg för valfrihet och kontroll.
    Individuellt utformat utifrån individen – inte stödförmedlarens
    Behovsbedömning utifrån personens vilja (aktiviteter kan skifta)

Statens och kommunens skyldighet

  • Se till att alla människor får åtnjuta sina rättigheter och möjliggöra full delaktighet
  • Familjemedlemmar och tredje part får inte ingripa i självständighet och underminera möjligheten att delta i samhället.
  • Stärk familjer att stödja medlemmar med funktionsnedsättning att realisera rätten till självständigt liv (rådgivning, stödgrupper)

Uppmaningar till staterna

  • Ge människor rättsliga verktyg
  • Kampanjer för medvetandegörande
  • Begriplig information om art 19
  • Utbilda personal i independent living
  • Undersökning, statistik, information om stöd
  • Övervakningssystem för genomförande av art 19, men också av institutioner och stödformer

Projekt Artikel 19 som verktyg

  • Är du självbestämmande och delaktig i samhället?
  • Uppfyller vi artikel 19 i Funktionsrättskonventionen?

Panelsamtal:

  • Hans von Axelsson, Myndigheten för delaktighet
  • Susanne Berg, STIL, Independent Living Institute
  • Anna Bruce, Raoul Wallenberg-institutet

Följ Artikel 19 som verktyg

lagensomverktyg.se
Facebook
Nyhetsbrev

Projektledare Ola Linder: ola@independentliving.org