Fullsatt på projektets startmöte

Intressant paneldiskussion mellan Susanne Berg, Anna Bruce och Hans von Axelson på Artikel 19 som verktygs startmöte 26 april. Dystra beskrivningar om situationen just nu blandades med förhoppningar om en ljusare framtid.

Susanne Berg
Susanne Berg på startmötet 26 april

Dystra beskrivningar om situationen just nu blandades med förhoppningar om en ljusare framtid på Artikel 19 som verktygs startmöte. Susanne Berg efterlyste en mer proaktiv funktionsrättsrörelse:
– Rättigheter är inget man får av staten eller några som är snälla mot en utan något man erövrar och tar sig.

Uppfyller vi artikel 19 i Konventionen om personer med funktionsnedsättningar? Med den frågan avslutade Emil Erdtman sin inledning av Artikel 19 verktygs startmöte 26 april (se hans Google slide-presentation). Han fortsatte:
– Är du självbestämmande och delaktig i samhället? Vi vill ha med den personliga bedömningen i projektet. Ofta talar man om orden delaktighet och självbestämmande som något ideal men man har inte riktigt definierat vad orden innebär. Så det har vi (i det här projektet) tänkt göra.

Stort intresse för projektet

Mötet ägde rum i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm och omkring 40 personer deltog. I publiken fanns en rad organisationer representerade: Civil Rights Defenders, DHR, Fonden för mänskliga rättigheter, RFSL, Misa, Forum Carpe, FUB, SRF, Socialstyrelsen, Mellanmålet, STIL och FOU NU. Även representanter från kommunerna som projektet ska samarbeta med, Järfälla, Upplands Väsby, Lund och Partille, fanns på plats. Den sista timmen av mötet gavs de tid att presentera sina lokala projekt och sina vägar in i samarbetet med Artikel 19 som verktyg. Mer om kommunerna kommer längre fram här på hemsidan.

Löfte om att kunna leva som andra

Mötet innehöll också en paneldebatt ledd av juristen och projektledaren för Artikel 19 som verktyg, Ola Linder. I panelen satt Susanne Berg, independent living-aktivist, och nybliven styrelseordförande för Föreningen lagen som verktyg. Hon återkom ofta till behovet av att personer med funktionsnedsättningar själva ska styra frågorna och poängterade att Artikel 19 i hög grad består av rörelsens egna ord.
– Artikel 19, framför allt den allmänna kommentaren, är ett löfte om att det finns lösningar för hur jag och andra med normbrytande funktionalitet ska kunna leva som andra, sade hon.

Olika definitioner på personlig assistans

Susanne Berg anser att personlig assistans är en central del av Artikel 19 men påminner samtidigt om att personlig assistans delvis betyder något annat i FN-konventionen än i Sverige.
– När vi pratar om personlig assistans i Sverige så tror vi att det enbart är en insats enligt LSS men det är det inte det i FN-konventionen. Där är personlig assistans en serviceform som också kan användas som förebild för andra insatser. Personlig assistans handlar om att avinstitutionalisera människors liv.

Kräver att hela samhället är tillgängligt och användbart

Susanne Berg talade också om rätten till själva valet istället för bara något att välja mellan, något som Anna Bruce, juris doktor Raoul Wallenberg-Institutet, återkom till. Anna Bruce, som är konsult för Artikel 19 som verktyg, sade att det krävs en enorm förändring för att Artikel 19 ska bli verklighet eftersom den i någon mening kräver att alla de andra artiklarna i konventionen är uppfyllda. ”Att välja är att vara”, sade hon.
– Kärnan i Artikel 19 går inte realisera utan att de andra artiklarna i konventionen är realiserade just därför att den handlar om att ha det här valet (som Susanne Berg talat om). Om vi inte har ett tillgängligt och användbart samhälle för alla så kan man inte välja mellan olika platser att vara på, olika sätt att leva eller olika saker att göra, och då går det inte att använda rättigheterna i Artikel 19. Samtidigt är ingen annan rättighet uppfylld fullt ut utan att det egna val som Artikel 19 skyddar förverkligas. Vilket värde har exempelvis kulturellt deltagande om det inte är ens eget val och på ens egna villkor?

Anna Bruce.

Hög rättslig status

Faktumet att den förra regeringen kopplade Funktionsrättskonventionen till det nationella målet för funktionshinderpolitiken 2017 innebär, enligt Anna Bruce, att konventionen ”växlat upp” ifråga om status på nationell nivå och därmed kommer att vara ”mer närvarande” framöver. Hon sade också att den Allmänna kommentar om Artikel 19 som FN-kommittén som skrivit har en viktig roll i förverkligandet av Artikel 19.
– Den allmänna kommentaren är inte juridiskt bindande i sig, men det är en auktoritativ tolkning av vad Artikel 19 kräver. I viss mån tycker jag att någon som inte håller med om Kommitténs tolkning har bevisbördan på sig att visa att en alternativ tolkning av konventionen är mer korrekt än den Kommittén gör.

Funktionshinderpolitik i kommunerna

Även Hans von Axelson, utredare på Myndigheten för delaktighet, MFD, och delaktig i den officiella översättningen till svenska, tog upp det nationella målet. Han sade att MFD just nu arbetar med kommunerna. Tanken är att funktionshinderpolitiken ska genomsyra hela kommunens arbete.
– Vi håller på att utveckla för hur kommunerna kan få in funktionshinderspolitiken, indirekt konventionen, i sitt arbete. Vi har tänkt ge kommunerna ett stöd för hur de ska kunna jobba.

Hans von Axelson.

Hur artikel 19 ska implementeras

På Ola Linders fråga om vad som behövs för att Artikel 19 ska implementeras i Sverige gav Hans von Axelson en ganska pessimistisk bild. Han sade att hans erfarenhet av kommunerna är att de kan vara ”otroligt budget- och lagstyrda” vilket han menar gör det svårt att få in ett rättighetstänkande där.
– Jag tror att vägen till den fulla förståelsen för vad det betyder att en människa, som är i behov av stöd, ska kunna göra sina egna val och kunna fatta sina egna beslut om vad hen vill göra med sitt liv är ganska lång. Men vi kämpar på olika sätt med att stödja kommunerna.
Anna Bruce tror inte att någon förändring kan ske utan att de som arbetar i myndigheter och i kommuner utbildas på området.
– Om man inte känner till vad konventionen kräver eller det tankesätt som konventionen kräver går det inte.
Susanne Berg tror dock att det är fel väg att gå, att mer utbildning i kommuner och myndigheter stärker deras makt på rättighetsbärarnas bekostnad.
– Rättigheter är inget man får av staten eller av några andra som är snälla utan något man erövrar och tar sig. För att det här ska få effekt så tror jag det är oerhört viktigt att personer med normbrytande funktionalitet själva tar konventionen och använder den.

/Erik Tillander

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.