Efter att Högsta domstolen i ett tidigare beslut konstaterat att det är Region Gävleborg som skall hållas ansvarig för eventuella brister i kollektivtrafiken, så togs diskrimineringsfrågan den 21 maj 2018 upp på nytt i Gävle tingsrätt.
Målet handlar om Lars-Göran Wadén som den 2 januari 2015 inte kunde åka med en buss i Region Gävleborg eftersom den hiss som han är i behov av för att komma ombord på lokalbussen inte kunde användas. Organisationen DHR stämde Region Gävleborg för diskriminering i form av bristande tillgänglighet efter att Diskrimineringsombudsmannen inte gått vidare med sin utredning.
Huruvida händelsen berodde på att busschauffören inte fått den utbildning som krävs för att hantera hissen eller om denna varit ur funktion på grund av grus i maskineriet är inte utrett. Oberoende anledningen kvarstår faktum att Lars-Göran Wadén inte kom med bussen. Nu skall tingsrätten avgöra huruvida han utsatts för diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
Förhandling 21 maj 2018
Förhandlingen tog sin början efter konstaterandet att bägge parter önskar att fallet avgörs genom dom. Det är alltså inte aktuellt med förlikning.
Lotta Lagnander, ombud för DHR, yrkade att de inblandade i målet skall stå sina egna rättegångskostnader i enlighet med Diskrimineringslagen 6 kap 7 §, där det står att ”vardera parten ska bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad”. Lagrummet är alltså tillämpbart vid avgörande av principiellt viktiga fall. Det återstår att se om detta är ett sådant. Vidare yrkade Lotta Lagnander att Region Gävleborg skulle utge diskrimineringsersättning till Lars-Göran Wadén på grund av diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
Stephanie Forsmark, ombud för Region Gävleborg, bestred yrkandet och menade att regionen ser över sina bussar med jämna mellanrum och att den aktuella situationen berott på en olycklig omständighet. Material slits och kan gå sönder. Hon poängterade även att personer med funktionsnedsättning garanteras alternativa resor om de ordinarie resesätten inte fungerar. Detta kallas för ”rullstolsgaranti”.
Lotta Lagnander poängterade vikten av att personer med funktionsnedsättning inkluderas i samhället och att möjligheten att utnyttja kollektivtrafik på liknande villkor som personer utan funktionsnedsättning är mycket viktig. Mot bakgrund av detta är erbjudandet av särskilda serviceresor en exkluderande särlösning som inte sätter personer med funktionsnedsättning i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning. Hon menade härmed att Region Gävleborg har brutit mot diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen 1 kap 4 § st. 3, rörande bristande tillgänglighet.
Dom 11 juni
Den 11 juni klockan 11.00 avkunnas dom i avgörandet. Väntan (på över tre år) kan förstås upplevas som lång, men Lars-Göran Wadén var nöjd med förhandlingen och tycks hoppfull.
—Det kändes bra idag, konstaterade han när han kom ut från tingsrätten.
Om domen går DHR emot kommer organisationen att överklaga, och Region Gävleborg kommer säkerligen göra desamma om avgörandet inte faller i deras tycke. Det är alltså inte säkert att frågan om vad som är att anse som diskriminering i form av bristande tillgänglighet får sitt slutgiltiga svar om tre veckor. Men då får vi i alla fall en känsla av vartåt det lutar.
Lagen som verktyg fortsätter att följa fallet.
/Maria Chöler, på plats i Gävle tingsrätt