INTERVJU: Andreas Pettersson uppmanar fler jurister att försvara de sociala rättigheterna

Andreas Pettersson
Andreas Pettersson Foto: Anders Jonsson

Andreas Pettersson disputerade i rättsvetenskap år 2015. Avhandlingen vid Umeå universitet handlade om rätten till transport för människor med funktionsnedsättningar. Bland annat kom han fram till att myndigheter och domstolar utsätter människor med funktionsnedsättningar för kontroll och integritetskränkande ifrågasättande när behov av färdtjänst, bilstöd och kontantersättningar bedöms.

Martin Luther som förebild

När Andreas Pettersson öppnar sitt tjänsterum är han nyss hemkommen från 500-årsfirandet av Martin Luther. Lite oväntat har denna ”socialrättare” 1500-talsreformatorn Luther som en av sina inspirationskällor. Och precis som sin förebild besitter han förmågan till slagkraftiga formuleringar.
—Luther var den som la grunden för det välfärdssamhälle vi har idag, säger Anderas Pettersson. Han ansåg att alla kan arbeta och bidra till samhället, ingen är överflödig. Snacka om inkluderande arbetsliv!

Andreas Pettersson anser också att Luther var en föregångare på socialtjänstens område. Han bröt med den katolska kyrkans enkelriktade barmhärtighet där rika ger allmosor till fattiga och förespråkade hjälp till att lyfta sig själv ur fattigdom och förtryck, en hjälp till att lösa själva problemen.
—Luther hade inte uppskattat dagens svenska socialtjänst med sina moraliserande och förnedrande krav på att söka jobb och underkasta sig systemet.

Norden är den del av världen där Luther haft störst inflytande. Även om det ”lutherska” 1600-talet var en mycket repressiv period växte det fram ett utbildningsväsende och läskunnigheten ökade även bland landsbygdens folk. Från 1500-talet och framåt har det vuxit fram ett medborgar- och bildningsideal i de nordiska samhällena.

För Luther var staten i grunden god så länge den fyllde sin uppgift som garant för människans (religions)frihet. Genom lagar och överväganden verkar staten för det gemensamma bästa och för att grundläggande värderingar fortlever och håller ihop samhället. I Norden utförs fortfarande en stor del av de sociala tjänsterna av eller genom det offentliga.

USA och Norden är motpoler

Motpolen är det amerikanska samhället som bygger på misstro mot staten.
—För amerikaner framstår vi nordbor som kollektivistiska, men egentligen är vi också starka individualister som går våra egna vägar. Skillnaden är att vårt samhälle bygger på tillit till varandra, ett kitt som håller samman samhället. Vi har en känsla för socialt ansvarstagande och upprörs när någon inte vill betala sin skatt.

Å andra sidan finns i USA en stark respekt för individens rättigheter, medan våra är formellt mycket svagare.
—Det är därför som vi har svårt att acceptera diskriminering och att minoriteter systematiskt nedvärderas, säger Andreas Pettersson. Det går liksom inte att ha fel mot ett system som är gott och där vi alla litar på varandra. Det skaver när någon kommer och kräver sina individuella rättigheter, eftersom vi utgår från att allt går rätt till och att samhället är rättvist avvägt.

Andreas Pettersson hänvisar till den amerikanska filosofen Nancy Fraser som menar att både erkännande och fördelning är viktigt när det kommer till underrepresenterade och utsatta grupper.

—I USA har funktionshinderrörelsen arbetat för att bli erkända som medborgare bland andra, medan fördelningspolitiken är urusel. I Norden däremot vill vi lösa alla problem med omfördelning av resurserna. Ojämlikhet kompenseras med bidrag som lönebidrag och handikappersättning.

Ett aktuellt exempel är Synskadades riksförbund som driver frågan om bibehållen handikappersättning istället för inkludering på arbetsmarknaden.
—Även den svenska diskrimineringslagen bygger på en ekonomisk ersättning. säger Andreas Pettersson. Men pengar löser inte de strukturella problemen.

Mainstream eller särlösning

En annan skillnad mellan USA och Norden är den mellan mainstream och särlösningar. Den amerikanska Antidiskrimineringslagen ADA från 1990 innehåller krav på tillgänglighet som gjort att företag anpassar sina produkter redan under planeringsstadiet för att inte bli stämda i ett senare skede och då tvingas betala höga skadestånd.
—Därför fungerar Apples och Microsofts produkter så mycket bättre än Ericssons och Nokias, säger Andreas Pettersson. En viktig faktor är proportionalitetsprincipen som ger högre skadestånd ju större företaget är. I Sverige är skadeståndsnivåerna så låga att stora företag inte behöver bry sig.

Norden har istället för krav på universell utformning försökt lösa bristerna med individuella stödåtgärder och särlösningar. Istället för att till exempel anpassa kollektivtrafiken fullt ut erbjuds färdtjänst.
—Företagen behöver inte tänka på alla sina kunder, eftersom typ hjälpmedelscentralen bygger en helt unik manick – ful, klumpig och svindyr, men perfekt anpassad just för dig!

Andreas Pettersson poängterar att han överdriver för att få fram sin poäng. Idealet anser han är att arbeta för universell utformning och samtidigt erbjuda individuella åtgärder.

Domstolarna ska vara en motvikt

En annan skillnad mellan Norden och USA gäller rättsväsendets ställning.
—I USA vet alla att juridik handlar om makt – om makt över ord, över mellanmänskliga relationer och institutioner, säger Andreas Pettersson. Även den mest konservativa domare kan sin maktanalys – även om den görs med olika utgångspunkter.

Sveriges EU-inträde har medfört att diskrimineringsparadigmet har påverkat svensk lagstiftning och att domstolarnas inflytande ökat. Denna process som brukar kallas juridifiering – att det som förr ansågs ligga i en politisk sfär får rättsliga dimensioner – är enligt Andreas Pettersson i grunden bra.
—Judikaliseringen (som han säger) är inget att oroa sig över, menar han. Det finns ingen motsättning mellan politik och juridik. Det är bara att acceptera att det juridiska handlingsutrymmet har ökat. För många är det en ny arena att jobba på, men själva utvecklingen är varken ond eller god. Visst kommer resursstarka intressen och stora affärshus att agera, men civilsamhället har också styrka. Kavla upp ärmarna och börja jobba istället för att kritisera utvecklingen!

En fördel som Andreas Pettersson pekar på med juridifieringen är att domstolarna nu kan göra motstånd mot starka myndigheter.
—Men då måste de bli bättre på sina intresseavvägningar så att de verkligen försvarar individens rättigheter.

…men saknar kunskap i socialrätt

Högsta förvaltningsdomstolen, den domstol han själv särskilt bevakar som socialrättare, har inte lyckats enligt Andreas Pettersson.
—HFD:s domar har de senaste åren – genom Försäkringskassans tolkning – fått förödande konsekvenser i många människors liv. säger han. Problemet är att HFD:s domare har gedigen kunskap i förvaltningsrätt, skatterätt och konstitutionell rätt, men inte i socialrätt.
Det som är speciellt med socialrätten är den bygger på ganska vagt formulerade ramlagar, men med starka syften: skälig levnadsnivå i Socialtjänstlagen och goda levnadsvillkor i LSS.

Andreas Pettersson menar att Högsta förvaltningsdomstolen inte kan vara konsekvensneutral, utan måste tänka på i vilket sammanhang deras domar faller ner och vilka konsekvenser de får.
—De ska inte bara stirra på lagtexten utan även bevaka individens rättigheter i den kontext som faktiskt existerar.

Det kan betyda att domstolen måste förhålla sig mer kritisk till myndigheterna och kommunerna och lyssna mer på den enskildes beskrivning av kontexten. Bedömningen ska alltid vara utifrån individens situation.
—Den gamla Försäkringsöverdomstolen kunde åtminstone sin socialrätt, suckar Andreas Pettersson nostalgiskt.

En demokratisk och konstitutionell kris

Ett problem har varit Försäkringskassans långtgående tolkningar av HFD:s domar. Andreas Pettersson menar här att HFD kan skriva in i domen – obiter dicta – att beslutet bara gäller i det enskilda fallet och inte ska tolkas extensivt.

Men att rättsligt komma åt att myndigheter själva – med regeringens goda minne – anser sig ha rätt att skapa rättsligt bindande riktlinjer utifrån sina egna tolkningar av domstolarnas domar är svårt, anser Andreas Pettersson.
—Om myndigheterna inte följer överenskomna spelregler i samhället spelar det ingen roll hur mycket man än hävdar dessa principer. Det vi ser idag är en demokratisk och konstitutionell kris.

Försäkringskassan tillåts styra medarbetarna moraliskt genom lönekriterier och utfrysning av dem som verkligen vill följa lagstiftningens intentioner.
—Myndighetsbeslut ska inte bara vara formellt riktiga, utan även goda. Men den kompetensen är idag så förstörd att det bästa vore att skapa en helt ny myndighet, anser Andreas Pettersson – exempelvis en för att hantera den personliga assistansen.

Juristerna tiger

Just den personliga assistansen är ett exempel på en rättighetsfråga som borde vara högintressant för jurister, liksom till exempel EU-migranters rättigheter.
—Det finns visserligen jurister som engagerar sig och tar strid, men alltför många tiger. Det är alldeles för få som går i närkamp med det motstånd som idag finns mot välfärden.

Ett annat problem som Andreas Pettersson ser är juristernas svårighet att samarbeta med andra yrkesgrupper.
—Det finns en oförståelse och ibland nedlåtenhet mot andra yrkesgrupper. De viktigaste aktörerna som juristerna ska samarbeta med inom välfärden – från skolan, vården, polisen och socialtjänsten – är i regel inte jurister.

Till sina studenter vill Andreas Pettersson förmedla hur olika rationaliteter styr samhället. Det är inte bara lagen som styr. I till exempel kommunerna drar lagen åt ett håll och ekonomin åt ett annat. Som tjänsteman måste man bli medveten om det så att man kan stå upp för lagens intentioner. Man måste som tjänsteman bottna i sina värderingar så att man kan stå emot sparkraven.
—Rättstillämpare ska tillvarata de enskildas rättigheter och inte låta ekonomiska argument påverka de juridiska besluten.  Inte heller det kommunala självstyret får stå i vägen för insatser av god kvalitet.
—Men så är det idag, menar Andreas Pettersson. Det kommunala självstyret är det största hotet mot de individuella rättigheterna.

Enligt Andreas Pettersson är staten en bättre garant för rättigheterna.
—Egentligen borde det mesta förstatligas – även socialtjänsten, även om det förstås är långt bort.

Men en bättre tillsyn av hur myndigheterna tillämpar Socialtjänstlagen och LSS borde inte vara orealistisk, menar han. Men det är inte några gryningsräder han ser framför sig.
—Istället behövs en aktiv tillsyn som går i närkamp och lever med verksamheten. Det kan handla om gemensamma konferenser och konstruktiva handböcker.

Svårt vinna diskrimineringsmål

Andreas Pettersson tror att många av de som förlorar sitt stöd från exempelvis Försäkringskassan även utsätts för diskriminering på grund av sin funktionsnedsättning.
—Att assistansbolagens jurister vunnit mot Försäkringskassan tyder på det.

Men han är pessimistisk när det kommer till diskrimineringslagars möjlighet att förändra.
—Beviskraven är höga och den enskilde behöver ett ombud som vet hur ett fall driv och vilken bevisföring som krävs. Det behöver inte vara en jurist, men någon som är engagerad och envis.

Visst har den amerikanska antidiskrimineringslagen fört mycket gott med sig. Flyg och tåg har blivit mer tillgängliga, men någon revolution har det inte blivit – särskilt inte på arbetsmarknaden. Inkomstskillnaderna i samhället är fortfarande enorma.

Även i Sverige är de ekonomiska klyftorna en konsekvens av diskrimineringen på arbetsmarknaden, menar Andreas Pettersson. Därför blir en liten kompensation som handikappersättningen viktig för den enskilde, även om han inte tror att det finns så mycket merkostnader som kan hänföras just till funktionsnedsättningen.
—Och om det finns sådana merkostnader borde det angripas utifrån perspektivet att samhället då inte är tillgängligt och universellt utformat för alla.

Satsa på utbildning

På sikt tror han att det skulle få större konsekvenser att uppmuntra till bra utbildning än att driva diskrimineringsmål. Det behövs jurister, läkare, statsvetare med funktionsnedsättning. Han återkommer till Nancy Frasers forskning om erkännande. Det behövs välartikulerade personer och tar plats i samhället.

Mediebilden behöver också ändras. Idag ses personer med funktionsnedsättning som en kuriositet, inte som det fullständigt normala det egentligen är att ha en funktionsnedsättning.
—Man förnekar att det i ett normalt livslopp finns omfattande funktionsnedsättning, särskilt i början och slutet av livet. En annan kontraproduktiv mediebild ges när de allra värsta exemplen dras fram, till exempel i assistansdebatten.

Men i den spirande rörelsen till försvar för den personliga assistansen ser Andreas Pettersson hopp.
—Visst är funktionshindersrörelsen föråldrad med sina före detta riksdagsmän och oförskämt höga ordförandearvoden, men nu finns åtminstone en nyfikenhet i samhället. Det är dags för mobilisering. Precis som Metoo-kampanjen stör vår självbild av att vara ett jämställt land har människor med funktionsnedsättning möjligheten att rikta uppmärksamheten på all den otillgänglighet och diskriminering som lägger krokben för ett bra liv.

/Emil Erdtman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *