En grupp erfarna assistansanvändare har tittat närmare på relationen mellan självbestämmande och personlig assistans. Med hjälp av peer support samtalade gruppen om rekryteringsprocessen som i sin tur samlats i en guide som finns här som pdf. Du kan även beställa tryckta kopior kostnadsfritt från oss – a19projekt@independentliving.org.
Klockan 10.00 på fredag (4/3) hade vi ett webbinarium om PA-guiden.
PA-guiden beskrivs snabbast som en samling tips på viktiga saker att tänka på när man ska rekrytera personliga assistenter.
– Det är ju en av de stora frågorna vi som lever med. Att ha bra assistenter är helt avgörande ifall man som assistansanvändare i praktiken ska får leva ett liv i enlighet med Artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Assistenterna är så sammankopplade med allt man gör i livet, säger Suzanne Elmqvist som är en av de som tagit fram guiden.
Men, fortsätter hon…
– Från början var det egentligen inte tänkt att det här skulle dokumenteras i en guide. Vår utgångspunkt var att prata om självbestämmande och personlig assistans och lära av varandra. Sedan insåg vi att det skulle vara roligt att andra skulle kunna få nytta av det vi talat om.
Bra rekrytering avgörande
Vikten av att ha bra assistenter riktar i sin tur strålkastarljuset mot rekryteringsprocessen: hur kan jag hitta dessa bra assistenter som krävs och som passar just mig? Det gäller att ha kontroll över hela processen, säger Suzanne Elmqvist.
– Det och kunskap är det vi vill förmedla. Ju mer man kan styra processen desto större är förutsättningar finns det att få den assistent som passar mig och mina behov. Det är nästan omöjligt att be någon annan sköta det.
Kunskap och kontroll över processen
Att tvärtom slarva med något i rekryteringsstegen kan vara ödesdigert säger Suzanne Elmqvist och beskriver ett typiskt scenario där det gått snett: en assistent som efter inlärningsprocessen äntligen börjar fungera bra, kommer och säger ”Suzanne… jag har en sak jag måste berätta…”.
– Då förstår man omedelbart att personen ska sluta, flytta, åka på utlandsresa eller börja plugga… och att det bara är börja om från början igen. Där och då orkar man inte ens tänka tanken på att börja om från början igen. Det tar otroligt mycket energi att gå igenom ansökningar, genomföra intervjuer och till sist introducera en ny assistent.
– Då är det lätt hänt att man skjuter på allt ett tag och sedan blir det alldeles för bråttom och stressigt. En risk är att man väljer första bästa person som söker och tänker att ”den här personen blir nog bra”. Jag har gjort mina sämsta rekryteringar när jag har varit under tidspress.
Hur vill jag leva?
Ett viktigt tips, anser Suzanne Elmqvist, är att först av allt ta sig en funderare på vilket liv man vill leva och i sin tur leta efter assistenter som passar för det livet. Och inte tvärtom. Ett misstag hon ofta ser assistansanvändare göra är att i sin tankevärld bli så upptagna av assistansen att de glömmer att leva.
– Jag träffar ibland personer där allting handlar om assistenterna och assistansen som fenomen. Det är som att man har tappat bort att det är livet som skulle levas och att ha assistansen som ett medel för att leva det liv man vill. Att det blir tvärtom: att man formar livet efter assistansen.
Olika behov och olika assistenter
Suzanne Elmqvist säger att gruppen pratade om ”drömscenarier” och ”drömassistenten” men det visade sig att det ser mycket olika ut beroende på vem man frågade (något som också framgår mycket i tydlig ILI-projektet PA-tips.)
– Någon vill ha assistenter som är lugna och har tålamod medan andra vill ha energiska personer som snabbt kan hänga med på nya grejer och växla från det ena till det anda. Vi lever ju våra liv på olika sätt och det beror ju på hur man själv fungerar och är som person. Det var mycket skratt i gruppen då man ibland kände igen sig i det någon berättade och ibland var det precis tvärt om.
Vänskap eller proffs?
En annan fråga (som också ”diskuteras” mycket på PA-tips) är huruvida man kan eller ska bli nära vän med assistenten eller inte, eller vilken grad av vänskap som passar var och en.
– Man bör tänka på att det är ett anställningsförhållande mellan mig och assistenten som styr villkoren för assistentens arbete. Jag betalar ju inte lön till eller schemalägger en kompis som jag vill umgås med. Går man in i ett rent vänskapsförhållande måste man kalkylera med att det kan hända saker som man kanske inte vill och det kan bli svårt att ställa krav på hur assistansen ska utföras.
Sen är det klart att det ofta blir en nära relation mellan mig och en assistent som jag inte vill vara utan.
Alla ska ha rätt att välja vem man får stöd av
Rättigheten att själv välja vem man får sitt stöd av står bokstavligen i Artikel 19a och gäller alltså alla personer med funktionsnedsättning, inte bara assistansanvändare.
– Att få välja den person man får stödet av är helt avgörande. Om man läser konventionstexten så säger den att allt stöd ska utformas som personlig assistans och att man ska ha rätt att välja vem som ger stödet, när det ges och hur det ska ges. Så det ska även gälla ledsagning, boendestöd, kontaktperson m fl. Att man matchar varandra borde gälla alla som får stöd men så är det ju inte idag tyvärr, säger Suzanne Elmqvist.
Webbinariet ingår i en serie slutwebbinarier som vi i projektet anordnar. På den här länken kommer du till en presentation till alla webbinarierna och en länk vidare till anmälningsblanketten.