STIL ordnade ett seminarium i Almedalen där rätten till självbestämmande var i fokus. Det kallades ”Hur kan artikel 19 i funktionsrättskonventionen stärka LSS?”Rätten till personlig assistans för personer med normbrytande funktionalitet är viktig för att möjliggöra val och kontroll över livets olika delar – för att möjliggöra självbestämmande. Artikel 19 som verktyg medverkade.
Längre referat på Assistanskoll
Diskussionerna kretsade kring de rättigheter som finns i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och särskilt artikel 19, och hur det ser ut i Sverige. Konventionen är inte direkt tillämplig som lag, utan andra lagar måste användas för att rättigheterna ska komma människor till del. En sådan lag är lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den kompletteras med socialförsäkringsbalken som reglerar att staten ansvarar för den mer omfattande personliga assistansen, vilken under de senaste åren blivit allt svårare att få tillgång till. För de som inte omfattas av den statliga assistansen är kommunerna ansvariga, vilket betyder att lokala förutsättningar kan påverka tillgången till assistansen. Rättigheterna påverkas konkret av budgetbegränsningar och policyutveckling utan att lagen ändras, vilket står i strid med kraven enligt konventionens artiklar 4 och 19. Institutionalisering är en form av diskriminering.
Frågor om strategi för bättre genomförande av rättigheterna följde. Är bättre lagstiftning eller rättsliga strategier bäst för genomslag? Läs mer om resonemangen i Erik Tillanders referat på Assistanskoll. Projektet kommer fortsätta undersöka olika policys och se vilka som bäst garanterar ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen, fritt från diskriminering.