UPPSATS: Bristande tillgänglighet och högre studier

Frida Sandberg har nu i september 2017 blivit klar med magisteruppsatsen Bristande tillgänglighet och högre studier om hur studenter med funktionsnedsättning upplever sina universitetsstudier och det stöd de kan få från lärosätet. I en enkät som gick ut till studenter som varit i kontakt med samordnare (en funktion som varje högskola har för stöd till studenter med funktionsnedsättning) fick hon in 148 svar om studiesituation, stöd, upplevelser av diskriminering och bristande tillgänglighet.

Tidigare studier visar att studenter med funktionsnedsättning har lägre studieresultat och hoppar av i större utsträckning än studenter utan funktionsnedsättning. För många är det först på universitetet man upplever att ens funktionsnedsättning blir till ett funktionshinder. Ansvaret för studierna vilar nu på studenten själv, och till exempel anpassade läromedel kommer inte längre mer eller mindre automatiskt. På högskolan måste studenten själv aktivt söka stöd, och för att få det krävs intyg på funktionsnedsättningen – något kanske inte alla har. Förutom att känna till ATT det finns stöd måste man veta VILKA olika stöd som finns att söka, samt kunskap om vilka stöd som fungerar för en själv.

Hälften upplever bristande tillgänglighet

I Frida Sandbergs undersökning vittnar respondenterna om att studierna och kampen för stöd tar mycket tid i anspråk. En fjärdedel sa sig ha upplevt någon form av diskriminering eller trakasserier på högskolan och nästan hälften (45 procent) hade upplevt bristande tillgänglighet. Detta angavs vara bland annat brist på information eller kunskap om funktionshinder och/eller stöd, brister i den fysiska miljön eller dåligt bemötande/brist på förståelse.

Frida Sandberg noterar att många uppenbarligen inte kopplade samman bristande tillgänglighet med diskriminering. Visserligen faller en del av det som sågs som bristande tillgänglighet möjligen inte inom diskrimineringslagens bestämmelse, resonerar hon. Men å andra sidan finns inte mycket praxis på området som klargör vad som skulle kunna utgöra bristande tillgänglighet.

I ett DO-beslut som Frida Sandberg begärde ut hänvisas till exempel till tidigare förarbeten som säger att ”tillgänglighet till och användbarhet av exempelvis kurslitteratur, andra läromedel eller hjälpmedel i studierna inte omfattas av lagstiftningen”. (ANM 2012/2215, handling 32; Prop.2007/08:95, s. 507; Prop.2013/14:198 s. 72.)

—Men att inte få tillgänglig kurslitteratur i tid inför studierna gör att man inte kommer i en jämförbar situation med studenter utan stödbehov, menar Frida Sandberg.

Hon anser själv att lagstiftningen om bristande tillgänglighet borde omfatta tillgång till anpassad litteratur, men konstaterar också att diskriminering och bristande tillgänglighet – oavsett om lagen gäller eller inte – begränsar studenternas möjligheter och frihet att studera och tillgodogöra sig studierna.

Inställning till olika typer av stöd

De stöd respondenterna i studien var mest nöjda med var:

• förlängd lånetid vid lån av kurslitteratur
• dator i skrivsal
• generellt stöd ifrån samordnaren
• anpassad examination
• tillgång till lässtudierum

De var minst nöjda med:

• skrivtolkning
• hörselslinga
• stödundervisning
• språkhandledning
• anpassad kurslitteratur

Ingen skillnad beroende på funktionsnedsättning

Frida Sandberg fann inga statistiska skillnader i svaren när det gäller hur nöjda män och kvinnor varit med stöden, förutom när det gällde programvaror, där män var mer nöjda. Inte heller fanns det några signifikanta skillnader när det gällde upplevelser av diskriminering och bristande tillgänglighet, även om kvinnor svarat detta i större utsträckning. Men den skillnaden kan bero på slumpen.

När det gäller upplevelser av diskriminering och bristande tillgänglighet fanns det inte några signifikanta skillnader i hur de olika funktionshindergrupperna svarat. Detta resultat tycker Frida Sandberg är intressant eftersom studenterna kan ha olika förutsättningar och stödbehov beroende på funktionsvariation samt att tidigare studier visat att exempelvis studenter med psykisk ohälsa hoppar av studierna i större utsträckning än studenter med andra funktionsvariationer.

Personligt stöd viktigast

Det stöd studenterna värderade högst och ville ha mer av – men också det som kan förbättras mest – är personligt stöd, det vill säga mentor, samordnare eller annan stöttande person i studiesituationen. Respondenterna värderade sådant som förståelse, bemötande och kunskap om funktionshinderfrågor. För vissa var förståelse det allra viktigaste stödet.

—Att universitetsföreträdare har förståelse för studentens situation och kunskap om det stöd som finns hjälper studenterna att lyckas i studierna, säger Frida Sandberg. Ett bättre personligt stöd som utgår ifrån studenternas individuella situation och behov skulle förbättra studiesituationen och kanske därmed även studieresultatet. För studenter med funktionsnedsättning kan nämligen tillgång till stöd innebära valfrihet och möjlighet att studera det man själv vill, att kunna tillgodogöra sig studierna och nå de funktioner man själv har satt som mål att nå.

Tillgänglighet måste finnas med från början

Frida Sandberg tror att ett bättre personligt stöd kan underlätta för studenterna på flera sätt. Bland annat kan det minska risken för stigmatisering, bristande förståelse och ifrågasättande. Vissa studenter vill kanske inte berätta för alla att de har en funktionsnedsättning av oro för att få en stämpel som inte stämmer med den egna självbilden.

Ett särskilt problem som studenterna tar upp i anslutning till detta är att det är examinatorn som enväldigt bedömer om en examination ska anpassas eller inte.
—Som student är du i en beroendeställning och det kan vara känsligt att berätta om sin funktionsnedsättning, begära stöd eller kritisera bristande tillgänglighet. I vissa fall kan det därför vara en fördel att exempelvis samordnaren, som känner till studentens situation, för dennes talan.

Frida Sandberg menar att det är viktigt att ett tillgänglighetsperspektiv finns med redan vid fastställande av utbildningsplan och kursplan.
—Lärare, examinatorer och annan universitetspersonal behöver bättre kunskap om funktionsnedsättningar och funktionshinder. För att fler människor med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att och även chansen att klara högskolestudierna krävs ökad kunskap kring funktionshinderfrågor, om vilka stöd som finns att tillgå och de eventuella hinder som studenterna kan stöta på.

/Emil Erdtman