Regeringen har nu tagit ett steg närmare att instifta ett oberoende nationellt institut för mänskliga rättigheter. Det gjordes genom att skicka ett förslag på remiss till lagrådet, vilket är en del av lagstiftningsprocessen. Nyheten meddelade jämställdhetsminister Åsa Lindhagen på en pressträff tidigare idag.
– Syftet är att främja säkerställandet av mänskliga rättigheter i Sverige med utgångspunkt i rättsligt bindande källor, sade hon.
På pressträffen sade Åsa Lindhagen att förslaget, som nu ligger hos Lagrådet för granskning, utgår i från de så kallade Parisprinciperna som är antagna av FN:s generalförsamling. De beskriver vilka minimikrav som ett institut för mänskliga rättigheter ska uppfylla för att det ska anses vara oberoende, framför allt av regeringen.
Lagrådet ska nu yttra sig och det är tänkt att institutet ska vara på plats i januari 2022. Budgeten för första året är 25 miljoner och de efterföljande åren 50 miljoner per år, jämfört med de 72 miljoner/år som Lise Bergs utredning beräknade att det skulle kosta. Någon plats för institutet är ännu inte bestämt.
Åsa Lindhagen tog upp att FN:s generalförsamling redan 1993 uppmanade medlemsländer att inrätta en MR-institution och Sverige har också fått återkommande rekommendationer från internationella organ och andra länder om att det bör inrättas ett sådant i Sverige. Senast 2020 kom rekommendationen från närmare 40 stater inom ramen för den universella periodiska översynen (UPR för Universal Periodic Review på engelska).
Institutets tilltänkta uppgifter:
- Följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas.
- Lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna.
- Ha kontakter med internationella organisationer och även i övrigt delta i internationellt samarbete.
- Främja utbildning, forskning, kompetensutveckling, information och ökad medvetande om de mänskliga rättigheterna.
Oberoende från regeringen
Regeringen kommer enligt Åsa Lindhagen, inte ha möjlighet att styra institutet på samma sätt som ”normalt gäller för myndigheter”.
– Institutet ska få sina uppgifter reglerade i lag som gör att regeringen får svårare att ändra på uppgifterna. Det ges också stort utrymme för institutet att välja inriktning och organisation för sitt arbete. Institutets styrelse och direktörer utses på ett sätt som ökar oberoendet och regeringen har inte rätt att entlediga styrelseledamöter i förtid om det inte finns synnerliga skäl.
Involvering särskilt utpekat
Åsa Lindhagen tog upp Funktionsrättskonventionen:
– Institutet ska också tillgodose det som står skrivet i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genom att staten ska ha en mekanism som bevakar hur regeringen genomför konventionen.
Albert Martinsson, Funktionhinderpolitik, frågade hur personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem ska involveras och medverka fullt ut rent konkret. Åsa Lindhagen svarade:
– Det ska finnas ett råd knutet till institutet där det ska finnas representanter från civilsamhället som ska bidra med att stärka kunskaperna och kunna stödja institutet i arbetet. Där är det särskilt utpekat att det ska finnas representanter från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.
Ola Linder: ”Försiktigt positiv”
Ola Linder, jurist på Independent Living Institute och projektledare för Artikel 19 som verktyg, är försiktigt positiv till nyheten:
– Vi får läsa lagrådsremissen när den offentliggörs och analysera de konkreta förslagen som de formuleras där för att lättare kunna ta ställning till allt som presenterats på pressträffen. Regeringen har under hela processen exkluderat möjligheten för enskilda att lämna in klagomål om rättighetskränkningar, vilket gör institutet svagare än det kunde varit. Något positivt är att det föreslås en ny myndighet och att det ska finnas en särskild mekanism för att bevaka genomförandet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i enlighet med Funktionsrättskonventionen.
Blandad glädje och oro från Funktionsrätt Sverige
I ett pressmeddelande från Funktionsrätt Sverige uttrycker ordförande Elisabeth Wallenius glädje över beslutet.
– Vi har kämpat för detta sedan funktionsrättskonventionen började gälla i Sverige 2009, säger hon.
Men att budgeten för institutet beräknas bli så mycket mindre än utredningen angav väcker oro:
– Det krävs tillräckliga resurser om institutet ska få den kraft och det mandat som behövs för att det ska kunna fullfölja sitt uppdrag, säger Elisabeth Wallenius.
Att de redan från början gör det omöjligt att anmäla brott mot mänskliga rättigheter mot enskilda personer, är ett stort problem. Det kommer innebära status quo med fortsatta kränkningar av de faktiska människor som det handlar om.
Risken finns att det blir en pappersprodukt, precis som konventionerna om mänskliga rättigheter redan är.
En byråkratisk fasad utan tänder och utan praktisk betydelse för verkliga människor.