För några veckor sedan skickade Regeringen en proposition om ett MR-institut till riksdagen. Lise Bergh, som (senast) utredde frågan tror att chanserna för att Riksdagen ska anta propositionen är goda. Hon tror också att institutet på allvar ska kunna lyfta MR-frågorna i Sverige. Men funktionsrättsrörelsen har en fortsatt viktig roll.
– Det är viktigt att civilsamhället följer deras arbete noga och har sin blåslampafunktion även på ett sådant här institut, säger hon.
Som vi skrev här på hemsidan har Regeringen fattat ett beslut om att instifta ett oberoende nationellt institut för mänskliga rättigheter som ska vara på plats, i Lund, i januari 2022. Just nu ligger en proposition i Riksdagen. Lise Bergh, som på uppdrag av Regeringen utredde frågan 2018, är idag nöjd och förhoppningsfull.
– Det är att bra att vi kommit så här långt och att det ligger ett förslag i riksdagen. Regeringen följer det förslag vi lämnade i stort sett ordagrant.
”Svårt att komma runt det”
Lise Bergh tror också att Riksdagen ska godkänna förslaget. Hon berättar att hon varit på konstitutionsutskottet och föredragit utredningen och att hon där fick en känsla av att så gott som alla var positiva.
– Där kunde man dra slutsatsen att de flesta partier tycker att vi ska ha ett sånt här institut. Det är svårt att komma runt det – vi pratar ju så varmt om att alla andra ska ha det och då borde man också tycka att vi ska det. Ungefär så. Sedan undrar jag om regeringen skulle ha lagt fram förslaget om de inte själva hade förankrat det så långt. Men det är klart, man vet aldrig.
Särskilt fokus på funktionsrättsfrågor
Institutet ska vara den särskilda mekanism som anges i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det ska också finnas ett råd knutet till institutet där det ska finnas representanter från civilsamhället som ska bidra med att stärka kunskaperna och kunna stödja institutet i arbetet. Och det är särskilt utpekat att det ska finnas representanter från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.
– Det är viktigt att rättigheter för personer med funktionsnedsättning får sin plats särskilt utpekad då det är ett krav som inte uppfyllts tidigare.
En egen myndighet
MR-institut har föregåtts av flera utredningar och en av tveksamheterna har handlat om det ska vara en egen ny myndighet eller om frågorna skulle kunna ligga under en myndighet, som redan finns. Men, säger Lise Bergh, om Sverige ska leva upp till Parisprinciperna, som kräver att institutet ska vara oberoende regeringen, så finns inget alternativ till att vara en egen myndighet.
– Vi skrev i utredningen att det är helt avgörande. Den måste vara oberoende regeringen och då går det inte att stoppa in den här verksamheten i en annan myndighet som inte har de här särskilda säkerhetsspärrarna gentemot regeringen, som Parisprinciperna kräver.
”Mer stöd åt antidiskrimineringsbyråerna”
Institutet ska inte arbeta med tillsyn och inte heller driva enskilda fall. Det sistnämnda stod redan i direktivet till utredningen, säger Lise Bergh.
– Vi kommenterade det ändå i utredningen. MR-delegationen, som arbetade med frågan redan 2006, ansåg inte heller att det här institutet skulle driva enskilda fall mest på grund av att myndigheten i så fall skulle bli överöst av fall. Och jag håller med. Den här myndigheten ska ha ett bredare angreppssätt. Men däremot ska institutet naturligtvis uppmärksamma och dra slutsatser av enskilda personers situation och utsatthet men arbeta med det i en vidare bemärkelse. Antidiskrimineringsbyråerna gör ett jättebra arbete och är mer lämpade att driva fall. De bör få mer stöd och resurser.
Budgeten inga större problem
En annan kritik mot det liggande förslaget har handlat om att budgeten för det föreslagna institutet var betydligt lägre än vad Lise Berghs utredning föreslog. Regeringens förslag är 25 miljoner för första året och de efterföljande åren 50 miljoner per år, jämfört med de 72 miljoner/år som Lise Berghs utredning beräknade att det skulle kosta. Men hon tycker inte att det är särskilt dramatiskt.
– Det är svårt att beräkna. När vi beräknade det tittade vi på liknande myndigheter som DO och Jämställdhetsmyndigheten och kom fram till vårt förslag mellan tummen och pekfingret. Naturlivs skulle jag önska att man hade gått på vårt förslag men det blir förstås också en av institutets uppgifter att säga att man behöver mer pengar om och när man behöver det.
Har dröjt länge
Redan 1993 uppmanade FN:s generalförsamling medlemsländer att inrätta en MR-institution och Sverige har också fått återkommande rekommendationer från internationella organ och andra länder om att det bör inrättas i Sverige.
Vad tror du är orsaken till att det dröjt så lång tid?
– Jag tror det i grund och botten handlar om att det finns ett inbyggt politiskt motstånd till en myndighet som ska övervaka vad riksdag och regering gör. Riksdagen ville ju inte ha institutet med Riksdagen som huvudman och det var ju därför frågan flyttades till vår utredning för att se hur den kunde formas under Regeringen.
I funktionsrättsrörelsen nämns ofta den svenska självgodheten – att vi gillar mänskliga rättigheter men bara om det handlar om rättigheter utanför de svenska gränserna. Kan det ha med saken att göra?
– Det kan man mycket väl också tänka sig, att vi anser oss vara bra på det och gärna observerar vad som händer på annat håll. Men så tycker jag samtidigt att vi har organisationer som bevakar rättighetskränkningar i Sverige. Så det är ju inte så att regeringen gått fri från kritik.
Civilsamhället blåslampa
Lise Bergh är övertygad om att institutet ska kunna lyfta MR-frågorna i Sverige och att kritiken mot regeringen som hon nämnde ovan kommer att bli betydligt fränare då den kommer från en myndighet vars enda uppgift är att granska MR-frågorna och rapportera till regeringen. Men hur det ska bli i praktiken menar hon också beror på vilka personer som sitter i styrelsen och vem som blir generaldirektör.
– I alla sorts organisationer är verksamheten ofta bunden till ledningens ambitioner, säger hon.
Hur bör funktonsrättsrörelsen agera nu?
– Just se till att det blir bra representanter i rådet och i styrelsen. I styrelsen ska det visserligen inte vara personer som står för någon specifik rättighet men de ska ha en bred kunskap om mänskliga rättigheter och där tänker jag att ni ska vara med i diskussionerna när civilsamhället ska lämna förslag. Sedan är det viktigt att civilsamhället har sin blåslampafunktion även på ett sådant här institut och följer deras arbete noga.
Aktuella intervjuer på Assistanskoll på samma tema:
Thomas Hammarberg, fd EU-kommissionär – ”Granska genomförandet av LSS är en logisk uppgift”