Sveriges största samarbetsorgan för funktionshindersorganisationer, Handikappförbunden med 39 medlemsorganisationer, kommer den 18 maj 2017 att byta namn till Funktionsrätt Sverige.
Namnbytet är samtidigt en lansering av det nya begreppet ”funktionsrätt”, som ska uttrycka att ”varje människa har rätt till självbestämmande och full delaktighet i samhällslivets alla delar”.
Det nya begreppet ska komplettera funktionsnedsättning och funktionshinder och föra in en dimension av individuella rättigheter i den funktionshinderspolitiska samhällsdebatten.
Fokus ska flyttas från hinder, tillgänglighet och särlösningar till mänskliga rättigheter och ett universellt utformat samhälle. Alla har rätt till fungerande vård och en fungerande skola, är två exempel som tas upp.
Andra exempel som Handikappförbunden, förlåt Funktionsrätt Sverige, ger på begreppets användning är:
- ”Jag har en hjärnskada som gör det svårt för mig att ta till mig information. Den här webbsidan är inte utformad efter mina behov. Jag har samma rätt som andra till informationen, det är min funktionsrätt!”
”Mitt barn har koncentrationssvårigheter. Skolan är inte utformad så att han kan ta del av undervisningen. Han har rätt till en fungerande skolgång som andra barn, det är hans funktionsrätt!”
”Våra medlemmar har en kronisk sjukdom som ger vissa funktionsnedsättningar. Sjukvården är inte utformad efter deras behov. De har rätt till en fungerande vård på lika villkor, det är deras funktionsrätt”
Det namnbytet och det nya begreppet signalerar är att rättighetsperspektivet blir allt tyngre inom den svenska funktionshinderrörelsen. Det är något Lagen som verktyg applåderar.
Hej på er i funktionsrätt. Jag som skriver heter Gun Gärdsell. Jag bor på Henjavägen 46c och JAG har Aspergers Syndrom. I mitt fall har jag fått diagnosen när jag varit vuxen länge. Nämligen över 20 år. Jag har dock haft denna diagnos nästan lika länge eller drygt 18 år. Jag var alltså knappa 40 år ell34 39 år och 5 månader för att vara exakt, Jag är född den 24 oktober 1959. Jag har en tydlig hjärnskada för att jag hade mycket svår barndomsepilepsi mina ca 12 första år. Min epilepsi växte emellertid bort med hjälp av mediciner. Jag har idag framförallt motoriska svårigheter och dålig koordination plus några andra problem som är av delvis kognitiv art, men ´jag är normalbegåvad. Jag har väl ett ganska bra liv trots allt, men det kunde varit ännu bättre. Jag har sjukersättning som dåligt räcker till, för jag är ganska sprallig av mig och hade velat göra mer på min semester än vad jag kan av ekonomiska skäl. Jag hade velat och säkert också kunat arbeta på deltid på riktigt om jag fått det. Jag har hjälpt till på flea ställen sedan jag slutade grundskolan för 40 år sedan. Jag har också gymnasiekompentens. Jag har gått i en RH klass under nästan hela grundskoletiden. Obs. Det var en klass för normalbegåvade barn med olika former av rörelsehinder. Jag hade hellre sett att jag varit kvar där jag började med assistanns. Rektorn som min mor ringde till när jag gick i mellanstadiet på Rönneholmsskolan i Malmö, han ville inte höra på det örat. Jag fortsatte därför i samma klass på högstadiet. På komvux har jag gått i normala grupper sedan. Jag har varvat studierna med praktikplatser eller daglig verksamhet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag bor nu i Gislaved och tillhör något som kallas solen i folkmun. Jag fortsatt på samma sätt här, och nu så har jag bland annat varit och hjälpt till i två butiker. Jag har bott här i tre år. Jag bodde i Malmö i nästan 55. Jag skall till Burseryd och lantmännen där snart. Här är det psykriatrins coacher som har haft hand om mig. Jag undrar om det någonsin blir på riktigt. Nu har jag inte allt för många år kvar tills riktiga pensionen ,men kanske det blir på riktigt de sista sju åren innan dess. Jag har ett fullspäckat CV SOM berättar att jag har kunnat det som jag gjort på de ställena som ´JAG varit på. Det har varit på en massa förskolor och annan barnverksamhet samt bland utslagna. Jag har fått en massa fina vitsord i stort sett överallt Jag har tyvärr ingen formel utbildning någonstans för att när jag var elev så var det ingen som krävde något av mig, för jag skulle ju inte ut på arbetsmarknaden. Jag är en av flera elever som räknades bort från det normala samhället. Det är som ni skriver att de mänskliga rättigheterna inte gäller oss med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi får rösta men vi får inte arbeta eller så bör vi inte efterfråga det i alla fall. Hur skall det bli ändring på den saken. Det borde ju vara å att alla borde chansen att arbeta om man inte har enormt stora funktionsnedsättningar eller hur?