Diskriminerad?

Vad är diskriminering?

Person frågar assistent "tar han socker?" och får svar "han stämmer dig om du inte pratar direkt med honom"
Är detta diskriminering? Vad betyder egentligen diskriminering i lagens mening?

Alla ord kan användas i en vardaglig och i mer definierad mening. Juridiskt har många ord även en viss definition i lagen, något som sedan modifieras av domstolarna (praxis).

Diskriminering är ett sådant ord som i vardagen används – lite slarvigt ibland – om allt möjligt jobbigt och kränkande. I grunden handlar diskriminering om att behandla människor olika (särbehandling). För att det ska vara diskriminering ska någon behandlas sämre än andra (negativ särbehandling).

Det här inlägget handlar om diskriminering som har med funktionsnedsättning att göra. Då kan diskriminering beskrivas som att bli särbehandlad på ett negativt sätt i jämförelse med personer utan funktionsnedsättning – i en jämförbar situation (förklaras nedan).

Diskrimineringslagen beskriver diskriminering som ett missgynnande eller en kränkning som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunder svensk lag räknar upp – kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Områden där diskrimineringslagen gäller

Diskrimineringslagstiftningen har utvidgats till fler och fler områden. Arbetslivet kom tidigt, men numera gäller förbudet mot att diskriminera på följande samhällsområden:

  • arbetslivet
  • utbildning
  • arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
  • start eller bedrivande av näringsverksamhet
  • yrkesbehörighet
  • medlemskap i vissa organisationer
  • varor, tjänster och bostäder (utanför privat- och familjelivet)
  • anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning (exempelvis konserter, marknader eller mässor )
  • hälso- och sjukvården
  • socialtjänsten, färdtjänst och bostadsanpassningsbidrag
  • socialförsäkringssystemet
  • arbetslöshetsförsäkring
  • statligt studiestöd
  • värn- och civilplikt.

Det finns områden, t ex reklam, media och hela privatlivet, som regleras av andra lagar än diskrimineringslagar.

Vem blir diskriminerad och vem diskriminerar?

Det är bara enskilda personer som kan bli diskriminerade i lagens mening. Man kan alltså inte diskriminera en grupp eller organisation.

Den som diskriminerar kan vara en enskild person, men den som leder verksamheten som utför diskriminering bär det yttersta ansvaret.

En särskild paragraf skärper kraven på att anställda i stat, kommun och landsting utan åtskillnad ska ge upplysningar, vägledning och råd utan att diskriminera.

Det behöver inte finnas en ”avsikt” att diskriminera för att det ska räknas som diskriminering. Ibland är avsikten ”god” – att t ex skydda någon från det man tror är farligt. Det som räknas är alltså om diskriminering ägt rum.

Det kan också vara så att det finns en avsikt utan grund i verkligheten. Någon tror att någon har en funktionsnedsättning och diskriminerar denne utifrån det. Det är diskriminering även om det aldrig fanns någon funktionsnedsättning i verkligheten.

Det räknas också som diskriminering om man blir diskriminerad på grund av en person i ens närhet, t ex anhörig eller make. Funktionsnedsättningen behöver heller inte vara den enda orsaken till ett missgynnande, det räcker att det är en delförklaring.

Olika typer av diskriminering

Det finns olika former av diskriminering enligt lagen. De är

  • direkt diskriminering (=någon behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation – t ex två personer med samma kompetens)
  • indirekt diskriminering (=en regel eller rutin som missgynnar personer med funktionsnedsättning – t ex allmänna krav som inte är berättigade eller nödvändiga)
  • bristande tillgänglighet (=att inte inom restaurang, butik, utbildning, arbete, hälso- och sjukvård mm genomföra skäliga tillgänglighetsåtgärder som gör att personer med funktionsnedsättningar får en ”jämförbar situation” med andra – inte nödvändigtvis exakt på samma sätt.
  • trakasserier (=att kränka någons värdighet genom förlöjligande eller nedvärderande generaliseringar)
  • sexuella trakasserier (berörs inte närmare i denna artikel)
  • instruktioner att diskriminera (=en order eller uppmaning till underlydande eller företag att ägna sig åt någon av ovanstående former av diskriminering)

Bristande tillgänglighet som diskriminering

Efter lång kamp från funktionshindersrörelsen infördes en lagskärpning 2015 så att även bristande tillgänglighet nu räknas som diskriminering.

Företag och myndigheten måste genomföra skäliga åtgärder. Vad som räknas som sådana avgörs av de krav på tillgänglighet som finns i andra lagar och genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall.

Hänsyn kan tas till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar, hur varaktig och omfattande relationen är mellan den enskilda personen och verksamheten är samt nyttan av åtgärden. Det finns också undantag från diskrimineringsförbudet som bland annat gör att företag med färre än tio anställde inte omfattas.

Diskrimineringsombudsmannen ger följande exempel på tillgänglighetsåtgärder som kan vara aktuella:

Inom stöd eller personlig service som:

  • Stöd i skolundervisning.
  • Ledsagning genom myndighetslokaler.
  • Hjälp att plocka och packa matvaror i en butik.
  • Att få menyn uppläst på en restaurang.

Inom information och kommunikation:

  • Information i alternativa format, till exempel i stor stil (text med en större teckenstorlek än den brukar vara), eller på daisy (text inläst på CD-skiva med goda sökmöjligheter).
  • Tillgång till olika kontaktmöjligheter till exempel via e-post och personlig service.
  • Möjlighet till en avskild plats för samtal vid en myndighetskontakt.
  • Alternativa sätt att tillhandahålla biljetter.

Exempel på åtgärder i den fysiska miljön:

  • Ökad framkomlighet i en butik genom omplacering av varor.
  • Utjämning av trösklar och andra nivåskillnader.
  • Montering av kontrastmarkeringar vid nivåskillnader.
  • Omplacering av starkt doftande produkter.
  • Åtgärder för att en person ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller andra transportmedel.
  • Ledsagning och hjälp med bagage.

(ovanstående utgår från information på do.se)

Att anmäla diskriminering

Det är först när lagar “används” och tolkas i domstolarna som det bildas en rättspraxis som sedan kan förändra samhället. Du som har varit med om diskriminering bör därför allvarligt fundera på att anmäla detta – både för din egen och för andras skull. Även om ett ärende inte leder vidare betyder anmälningarna mycket som kunskapsbank. På så vis synliggörs den diskriminering som annars förblir dold i samhället.

Det kan förstås vara svårt att veta om det är diskriminering man utsatts för. Det finns också en mängd olika system för att anmäla brott, fel eller dåligt bemötande i Sverige. Vården, skolan, arbetslivet osv har lite olika anmälningssystem.

Vart ska man vända sig?

Alla kan väcka talan i en domstol, men detta riskerar att bli dyrt om man sedan döms att betala rättegångskostnaderna. Ta först råd av insatta personer. För det kan man vända sig till en jurist- eller advokatbyrå. Många har gratis rådgivning, men tar sedan betalt. Genom hemförsäkringen kan man få rättshjälp betald. Kolla med ditt försäkringsbolag. Rättshjälpsmyndigheten har också information.

Numera finns också antidiskrimineringsbyråer dit man kan vända sig. Sådana finns i Luleå, Umeå, Sundsvall/Östersund, Falun, Uppsala, Stockholm, Eskilstuna/Västerås, Örebro, Norrköping, Karlstad, Trollhättan, Göteborg, Kalmar, Helsingborg och Malmö. Om du är diskriminerad i arbetslivet kan du vända dig till ditt fackförbund och om de inte vill driva ärendet till DO.

Flera funktionshindersorganisationer har anställda jurister som hjälper sina medlemmar med rådgivning och domstolsärenden. En organisation kan ha ”talerätt” och kan föra en enskild persons talan i domstol – om man själv önskar det.

Det finns flera projekt som arbetar med stöd och rådgivning. Har du till exempel blivit diskriminerad på grund av psykisk ohälsa kan du kontakta Nicole Wolpher på Projektet Din Rätt  (nicole.wolpher@nsph.se)

Gäller ditt fall något som kan kopplas till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kan du vända dig till projektet Från snack till verkstad.

Anmälan till Diskrimineringsombudsmannen

Till Diskrimineringsombudsmannen (DO) kan man anmäla diskriminering mot sig själv eller andra. Det kan också gälla indirekt diskriminering, som regler och föreskrifter som riskerar att leda till diskriminering. brister i det förebyggande och främjande arbetet, om arbetsgivare eller skola låtit bli att vidta åtgärder mot diskriminering.

Anmälan till DO kan göras på blankett, i eget brev eller muntligen. Anmälningarna registreras som allmän handling (kan lämnas ut, men särskilt känsliga uppgifter tas bort). DO gör ibland en tillsyn, det vill säga kontaktar den som blivit anmäld för diskriminering. Det är bara ett fåtal fall som tas vidare till domstol.

Anmälningstjänsten

Independent Living Institute har sedan flera år en anmälningstjänst på nätet där du fyller i din anmälan om diskriminering. Anmälan skickas då direkt till DO, men lagras också i  anmälningstjänstens databas så att alla som vill kan se ärendena där.Om anmälan gäller otillgänglighet kan du också sända den till byggnadsnämnden i den aktuella kommunen.

Några tips:

Tänk på att anmälan måste göras ganska direkt (det finns olika preskriptionstider för olika områden) och att du måste ha någon form av bevis i form av mail, sms, inspelning eller annan dokumentation.

Beskriv vad som har hänt och på vilket sätt du anser att det är diskriminering. På vilket sätt har du blivit sämre behandlad än andra? Beskriv din funktionsnedsättning? Var konkret med vad som hindrat dig och varför, till exempel: “två trappsteg gjorde att jag som använder rullstol inte kunde komma in”.

Försök att beskriva händelsen precist och sakligt. Vad var det exakt som gjorde att du kände dig diskriminerad? Av förklarliga skäl kan man vara arg och frustrerad när man blivit diskriminerad, men att uttrycka sådana känslor i anmälan tjänar man ingenting på.

Vad händer sen?

I samband med anmälan kan det vara bra att kontakta den som anmäls personligen och berätta om anmälan. Man kan också kontakta media för att få större spridning på informationen. Efter anmälan kan det hända att du blir kontaktad för att t ex kontrollera om någon åtgärd har vidtagits.

Skulle du bli otrevligt bemött så skicka ett mail till anmalningstjansten@independentliving.org. Så kallade repressalier är uttryckligen förbjudet i Diskrimineringslagen. Independent Living Institute skickar också uppföljningsmail för att se hur ärendet fortlöper.

Här är länk att anmälningsformulär på vår Anmälningstjänst:

Blankett för anmälan om diskriminering på grund av funktionsnedsättning